2007 Domaine du Pesquier Gigondas doftar riktigt gott. Vi njuter av fin frukt som av mosade röda körsbär mot en bakgrund av svarta vinbär och mörka hallon. Dessutom körsbärsnickel, körsbärskärna, italiensk bittermandel, grillkol, lakrits, eneträ, pinjebarr och garrigue-örter. Visst märks faten rätt tydligt, men de är snyggt hanterade och bär på löften om en intressant utveckling med tid i källaren. Dessutom påpekar S en liten mineralton som liknar vått ylle.
I munnen serveras en drygt medelfyllig smak som bjuder bra motstånd och ger oss slöa människor något att arbeta med. Den friska syran sitter mitt i en koncentrerad men samtidigt osöt frukt - där bitter citrus och örtig kärvhet skänker utmärkt bett och grepp åt de mogna, mörkchokladiga tanninerna. Alla femton procenten är perfekt inbäddade i helheten och stör inte det minsta. S är ute och svänger i både Toscana och Bordeauxs merlotland innan vi landar tryggt i gamla välbekanta Gigondas, via några smärre passningar. Vi pratar alltså yppiga 2007 - men detta är ett oväntat stramt vin, varken eldigt eller sött. Här snackar vi ypperligt matsällskap till den örtspäckade lammsadeln, snarare än till ostarna. Dessutom tror vi starkt på lagring. Drick den unga versionen i år, och den mogna framåt 2015.
T: Gillar?
S: Ja, verkligen.
T: Vad kostar vinet då?
S: Inte 79 och kanske inte 395, men förmodligen en bit över 200.
T: 145 pix.
S: Oj, det här är ju ett fynd!
T: Då lägger vi undan några flaskor. Utan köpstress!
Provade viner:
NV Langlois Crémant de Loire Brut
2004 Taittinger Brut Millésimé
2008 Gini La Froscà Soave Classico
2008 Craggy Range Glasnevin Riesling
2009 CJ Pask Omahu Road Hawke's Bay Syrah
2008 Dandelion Vineyards Lionheart of the Barossa Shiraz
2001 Coto de Imaz Rioja Gran Reserva
2007 Bodegas Cruz de Alba Ribera del Duero Crianza
2007 Domaine du Pesquier Gigondas
2003 Cellers Fuentes Finca el Puig Priorat (skulle varit 2004)
2004 Château Tirecul la Gravière Monbazillac
NV Krohn Heritage Fine Tawny Port
17 kommentarer:
Testade denna i helgen men tycker alkoholen slår igenom något för mycket för mina smaklökar. Prisvärt absolut men jag har nog andra favoriter i kategorin runt 150SEK som får gå före i kön :)
P.
Vilka? Berätta mer!
I helgen testade vi Domaine Singlas grenachecuvée Passe Temps i ny årgång - 2008. Inte alkoholstinn och inte så ekad som egendomens svarta etiketter. Därför perfekt lämpad att dricka ung. En fullträff för 155 spänn.
Domaine Singlas, ska det finnas på systemet? Hittar inte på webben. Tack i övrigt för inlägget om Pesquier, Munskänkarna listar det ju som en hit och nu är jag än säkrare på att det blir en match mot Santa Duc till helgen.
Ursäkta, föregående anonym ainlägg var från mig. Mvh Johan
Nu såg jag att endel av de jag inhandlat i somras försvunnit från BS men detta tex är en flaska jag väljer före Domaine du Pesquier Gigondas.
http://www.systembolaget.se/SokDrycker/Produkt?VaruNr=83153&Butik=0&SokStrangar=
P.
Johan - det är Vinik som importerar Domaine Singla.
Leverans inom Stockholm än så länge, men inom kort ska det visst gå att beställa även till andra landsändar.
P. - den där Faugèren har vi helt missat att ta tag i! Men det är inte första gången vi får tipset. Så, nu har vi beställt. Tack!
Gigondas + 2007 + förnämligt pris + rekommendation av F&V = raskt hem till Henrik! Det säger plopp vilken dag som helst, särskilt då det går att fylla på ...
Intressant för övrigt det där med nya fat. Jag vill gärna se mig som en terroirtorsk som - om jag måste välja - tar epoxytankar, betong eller gamla fina botti före nya fat.
Men, är faten bara snyggt hanterade så kan det onekligen ge en dimension och inte bara i Bordeaux. Jag är t ex fortfarande svag för en snyggt fatad, modern skönhet från Toscana. Jag föll också högst otippat rätt handlöst för Cristias häxkonster i våras - intressant om nu också gamla hundar i Gigondas lär sig sitta tass i tass med nya fat.
If you don't like my principles, I have others.
Henrik - i sanningens namn är nog faten varken små eller nya. Men även foudres måste ju bytas ut ibland, och det går inte att komma ifrån den där bittermandeltonen som gränsar till nysågad plommongren. Får se vad du tycker...
Cristias 2007 Tradition provade vi igår kväll, lustigt nog. Men den var lite knuten och på något sätt opersonlig. Istället var det en aussie-grenache som stal matchen med besked.
Okej, vi får snart se.
När vi prövade Cristia 07 på CH9-shoot-outen på Lidingö var varken Tradition eller Renaissance knutna, tvärtom. Som jag minns det var Tradition inte särskilt fattung, medan däremot Renaissance hade mer av den varan. Renaissance var fortfarande fenomenal, om än inget än terroirtaliban skulle släppa över tröskeln. Jag skulle ändå gärna ha några stycken lättejefullt inväntande bättre tider i garderoben.
Det här låter ju onekligen riktigt bra, och visst har jag också sett Uncle Bobs tungt vägande hyllning. Men blir lite fundersam på stilen ändå med bittermandel, grillkol, eneträ och mörkchokladig känsla. Att vinet sticker ut i just den där provningen är inte svårt att förstå, och fatade passningar till Toscana i all ära, men tror in inte det finns viss risk att man sitter med en ny Domaine de la Monardière? Hmm, finns nog bara ett svar; att smaka själv...
Förresten - vilken aussiegranche stal showen? Torbreck eller Noon?
Franko - precis, inte konstigt att Dom du Pesqiuer stack ut i sammanhanget. Därför tog vi med oss en flaska hem och drack den i sitt rätta element. Och det var då den verkligen glänste. Det blir intressant att se hur du uppfattar vinet....
2008 Noon Eclipse. Fascinerande renhet i aromerna, elegant och silkigt med perfekt inlindad alkohol. Vi beställde ögonaböj!
Noon Eclipse är riktigt trevlig. Det var ett av de två viner jag ville köpa efter vår Australienprovning på kursen i våras.
Vad tyckte ni om Taittingers 2004:a?
Taittinger 04 var riktigt bra, med snygga mineraltoner men fortfarande i yngsta laget förstås. Klar mersmak och värda att lägga undan medan de finns. I nuläget kändes det dock mer intressant att satsa på Louis Roederers 04 som kan sägas var gjord av halvkristall, med tanke på att det inte blev någon Cristal det året.
Jag är väldigt förtjust i Louis Roederers Rosé från 2004 så om den vanliga 04:an kommer i närheten så måste jag verkligen prova - och köpa några flaskor av - den också. Att provalistan bara växer och växer. :-)
D d Pesquier testades över två dagar. Ena halvan karafferades en timme och en halv, andra direkt till kylen med kork i.
Nu har jag inte druckit Monardières, men jag förstår vad Franko menar. Pesquier lirar onekligen med the dark side of the force, inte med de röda grabbarna. Väldigt kryddigt på nosen inledningsvis, lite violkirsch, björnbär, någonting åt asfaltshållet - det är inga gamla foudres, detta. Smaken är också ganska mörk, med lite chokladiga tanniner, frukt åt björnbär- och violhållet, mera asiatiska kryddor än garrigue. Matmatchningen till klassiska köttbullar med gräddsås och lingon är okej, men inte 100. Jag brukar annars älska sydrhonare till svensk husman. Otvetydig kvalitet, men lite tungdrucken. Nu fick jag det inte blint, men beroende på dagsform hade sannolikt jag också kunnat hamna i det moderna Toscana blint.
Dag två tycker jag ändå den har lättat lite på ballasten och matchningen med en krallig carbonara är klart bättre. Rökiga toner möter rökiga toner, liksom.
Jag backar inte upp trucken, men några ska få vila till 2014. Kvaliteten finns i frukten och frågan är om inte det där mörka kan ljusna lite när åskvädret dragit förbi Mont Ventoux (om Franko ursäktar copyrightintrånget) och det spricker upp.
Aussiegrenache verkar förresten vara det nya svarta - Noon här, Onkaparinga där ...
Ett kanonvin till örtspäckade lammkottleter med rotfrukter.
Mvh Anders
Skicka en kommentar