Vi har väntat på ett bra tillfälle att genomföra den här minivertikalen av Cascina Cucco's Barolo Cerrati. Ikväll är det dags, när vi lagar strimlad ryggbiff och skogschampinjoner i en gräddig dijonsenapsås med penne rigate och inleder med diverse charkuterier och antipasti. Det är läge att fyra av trion i en halvblind provning med tillräckligt fokus på vinerna. Och när vi häller upp, så snackar de verkligen!
Första glaset är ljust rubinrött med mörkare kärna och tegel i kanten. Enstaka korn av fällning syns i glaset. Doften är stor, varm, lite svulstig, och mognadstoner anas på flera decimeters avstånd. I början finns udda noter av akvarium och nagellack. Men snart är vi på spåret med hallonsås och likörpralin, båthus och tjärat rep, tandkräm och någon kemisk golvprodukt, eller kanske skokräm. Målarbod och skönhetsdisk! S lanserar rödbetor med kryddpeppar i ättiksinläggning och det är inte positivt menat. En rätt maffig doft, men den spretar åt olika håll och är knappast elegant.
Smaken är bättre än doften. Efter en avrundad entré i munnen serveras påtagligt salta toner i en hyfsat viskös munkänsla, med avmätt syra, gott om torra tanniner och en etanoldriven turbomotor som ger rejält drag och dito längd. Eftersmaken får jobba med de torra tanninerna och en viss eldighet. Här finns också volatila, lätt parfymerade drag. Helhetsintrycket blir ett moget, ganska maffigt vin - men också lite rustikt och spretigt - som är godare att dricka än att sniffa. Ingen tvekan om vilket galet år dessa druvor vuxit. Vinet ger trots allt bättre utdelning än poängen antyder. (87-88)
2003 Cascina Cucco Barolo Cerrati
Andra glaset är ljust rubinrött med orangea nyanser och tomatröd kant. Doften bjuder på friskt rosenblommiga, myntagröna övertoner. Här finns rena, finessiga, snarast eteriska drag: lösningsmedel, menthol, ljus tjära, ljus tobak, jordgubbar och apelsiner. Frukten kommer mer och mer i glaset. Doften är jättegod, närmast perfekt, och som gjord för oss nebbiolo-sniffare!
Smaken är slank men intensiv. Aromer av sötlakrits är tydliga i början, därefter serveras en ljus nebbafrukt med inslag av apelsiner, jordgubbar, rönnbär och lingon. Tanninerna är sagolikt harmoniska, i en lättare, välbalanserad kropp där syrorna är det som driver smaken framåt, med stöd av lagom alkohol, under slagorden: Elegans! Längd!! Detta är en kanonbra, renfruktig version av Cerrati, ganska sirlig och fin, bara lite lättare än den hallstämplade nollfyran. Här har vi årgång nollsex, och tack för det. (91)
2006 Cascina Cucco Barolo Cerrati
Tredje glaset är mörkare rubinrött med blå nyanser och tomatkant. Godisfruktiga toner på nosen, likt rosa sockervadd och hallonkola mot en bakgrund av lakrits. S hittar omedelbart en nyans av möglig källare - och pang, där fick vinet bryta tävlingen och ledas av banan. Smaken kan bara bekräfta: syrlig, pomeransbitter, tanninrik, platt och kort. Trots defekten fattar man ungefär vad det handlar om. Vi gissar på nollfem med lite yppigare frukt och gott om tanniner. (-)
2005 Cascina Cucco Barolo Cerrati
Dessa tre baroli kostar bara 125 DKK om man köper sex flaskor. En låda 2006 är givet köp nästa gång vi besöker Carlo Merolli. 2003 var klart bättre i Schiavenzas tappningar, och de kostade inte mycket mer.
32 kommentarer:
Intressant! Ser fram emot att upprepa övningen med en förhoppningsvis kurant 05:a. Det är alltid trist med kork men jag blir allra mest irriterad när det handlar om en inte helt lättillgänglig provflaska utan backup. :-(
Om det är någon tröst i bedrövelsen kan rapporteras att ni inte är ensamma. Vi har råkat ut för inte mindre än tre korkade flaskor nu i maj, trots att inte ens halva månaden avverkats än: Franco Conternos Bussia Munie 2004, Ca' del Baios Asili 2001 och Feudi di San Gregorios Piano di Montevergine 1999. Lyckligtvis hade vi backup i alla tre fallen. Men jag längtar ändå omåttligt efter att få se plåtkapsyler även på flaskor av detta slag.
Kul! Jag har prövat 03 och 05, men inte 06. Mycket glädjande noter om 06 måste jag säga.
I övrigt, jag tyckte nog något bättre om 03 än ni. Visst, lite märkt av årgången, men jag fann inte tanninerna så uttorkande. Jag reagerade mer på en frukt som drog åt porthållet till. INte direkt elegant, men ändå tillfredsställande.
05 var helt enkelt inte redo än. Frukten är superb, men jäklar vad tanninerna drog i tandköttet. Men, jag gör bedömningen att frukten kommer att ha lite kvar att ge när tanninerna lugnat sig en aning - om tre-fem år.
Bedrövligt, sa Bull! Men schyssta noter. Ingen svårighet att identifiera årgångarna utan att titta på facit. Nästan som om man hade vinerna framför sig. För övrigt har jag väldigt svårt att gilla 03-orna och i viss mån även 05-orna. Undrar verkligen om de senare blir något. Men jag är öppen för att någon kan övertyga mig om motsatsen.
Så vill jag varna för de där "lättflaskorna" som en del småbryggare buteljerar sina öl i. En sådan exploderade i handen på mig idag på Systemet och orsakade vissa skärsår. Hantera dem med varsamhet, vilket dock inte hjälpte mig idag...
Bra initiativ med en CC-vertikal men vart tog nollfyran vägen?
Vi har fyllt på med nollsex och hade rikligt med nollfyra sedan tidigare vilket verkar vara en schysst portfölj. Känner inget direkt behov av att komplettera med nolltre eller nollfem efter den här genomlysningen.
Ska man satsa på nolltrefynd så verkar det som man ska sikta in sig på de lite mer traditionella producenterna.
/Patrik
Andersuw - vi ser fram emot din rapport om en frisk version av nollfemman. Även om den årgången ser ut att bli ett stort pass för vår del...
AK - när det gäller nollfem är det enbart smakade och godkända viner som gäller. Vilka är dina så här långt?
Henrik - det hade varit lätt att sätta ett högre betyg för generositet och njutbarhet. Men det fanns så pass många konstigheter att 87-88 känns lagom.
Patrik - den härliga nollfyran lever så starkt i minnet att vi inte kände något behov av att prova den igen. Inte för att det saknas flaskor precis ;-)
Hmm. Tycker ni är alltför snara med att räkna ut 05:orna. Visst, det är (som alltid) prova (helst) först som gäller. Men min oddskvot för träff kontra miss är hittills ganska god för 2005. Detsamma kan förvisso inte sägas om 2003.
Vi har hittills provat ett 10-tal 05:or från B&B varav drygt hälften befunnits tillräckligt bra för att platsa i källaren, närmare bestämt följande:
Cantina del Pino, Barbaresco Albesani
Cantina del Pino, Barbaresco Ovello
La Contea, Barbaresco Ripa Sorita
Paitin, Barbaresco Sorì Paitin
Mauro Sebaste, Barolo Monvigliero
Renato Ratti, Barolo Marcenasco
Ingen av de övriga har varit någon direkt besvikelse heller: bra men utan att briljera. Möjligen är träffprocenten inte fullt i klass med 2001 och 2004, men skillnaden (om någon) är marginell.
Många har imponerat med sina nollfemmor: Paolo Conterno, Fenocchio, Mario Marengo, Fratelli Revello och Renato Ratti för att nämna några.
Det är väl som med alla andra årgångar - en del lyckades bättre än andra... Svårt att vara FÖR generell när det kommer till årgångar.
/Patrik
Vilka sidor rekommenderar ni om man vill beställa vin? Jag har fortfarande inte vågat mig utanför monopolet men börjar bli nyfiken.
testade 06:an nu i veckan och kan bara stämma in i era noteringar...lättsam, elegant, pigg, ren...kanske drivs mer av nebbiolo-frukt än av barolo-terroir. 04:an känns desto mer terroir-driven.
bägge försvarar sin plats i källaren med bravur. och sicket pris...
Anders & Patrik - visst finns det massor av läckra nollfemmor, ingen tvekan om det. Det gäller bara att veta vilka. Smakminnen som poppar upp för oss är:
Marengo Bricco Viole
Marengo Brunate Vecchie Vigne
Ratti Marcenasco (bättre än 04!)
Ratti Rocche
Paitin Sorì Paitin
Cigliuti Serraboella
Några av dessa har vi också satsat på. Men så är det det angenäma problemet med manna från himlen. En rad av goda år i Piemonte. Man måste prioritera de bästa...
Vinosapien - vi anade att den där elegansen skulle träffa rätt hemma hos er...
Jens, ditt Steinbeckcitat är spot on.
Jobbigt bara att ta straff hela tiden ;-)
Nå, börja med att investera en dryg hundring i ett pro-konto på Wine-Searcher.
Sen är det bara att drömma ihop vad du vill dricka. Du kommer garanterat hitta någon ute i den fria världen som vill sälja det till dig. Och skicka hem det till din dörr med DHL.
Och du, importören som fixat din rosé i sommar heter ju Bristly, inte Dristly! Persika, puderrosa, laxrosa, check!
http://www.rose-plaisir.com/couleurs-vins-roses.htm
http://en.wikipedia.org/wiki/File:Gamme_vin_rosé_Provence.JPG
Förresten, hos Merolli fick vi fick en förklaring till hur Cascina Cuccos viner kan vara så billiga. Ägarna behöver helt enkelt inte göra någon större vinst! Vinet är bara en sidoverksamhet, och de har tydligen tjänat tillräckligt i sin huvudsakliga verksamhet: industriell tillverkning av något slags transportbana eller vad det var. Att det inte saknas deg är ju lätt att utläsa av bilderna på hemsidan ;-)
Hej. Nyss hemkommen från Piemonte där jag faktiskt besökte Cascina cucco och hade en timmes möte med Mauro, vinmakaren som inte kunde ett ord engelska. Jag provade deras Vigna Cucco 05 och 06. 06an bjöd på tryffelattack som jag aldrig tidigare upplevt, helt otroligt. Det blir nog till att köpa på sig nästa gång jag är i danmark men går man in på Merollis hemsida så verkar han bara ha Barberan. Letar jag på fel ställe eller? Till sist, tack för tipsen jag fick innan resan T, mötet med Mauro och Guiseppe Mascarello och provningen av deras Monprivato med dem inklusive deras Riserva var en av resans höjdpunkter. Mats Lager
Låter underbart, Mats! Gaahh, Morrissey-vinet också, nu får vi nästan rysningar....
Testade du några av restaurangerna ?
Carlo Merolli uppdaterar inte sin webshop. Det enda sättet att ha koll är att läsa veckobreven (de publiceras i och för sig också på hemsidan). Sen är det bra att vara "friadgangist", då får man veta allt och lite till. Det blir en ymnig skörd av mejl, men Carlo är såpass spirituell att det är välkommen post, det är ren underhållning när han säljer.
Sålde Cascina Cucco sina baroli på egendomen och vad tog de i så fall ?
FV,
Företaget som äger Cascina Cucco heter Mondo och är världens största tillverkare av löparbanor till friidrottsarenor.
Visserligen behöver det inte tjäna pengar, men det är endast Carlo Merolli som får dessa otroligt låga priser. Jag fick deras ex-cellarprislista skickad till mig och det var priser i paritet med de flesta andra relativt okända producenter, dvs 17-22 euro ex-cellar för Barolo-vinerna.
Jag funderade på att ta in dem, men med dessa priser är det helt orimligt att konkurrera med Danmark. Märkligt att man som producent väljer att nästan skänka bort en produkt till ett land, och därmed döda alla marknader runtomkring.
Jag drack en 04 igår, molto buono! (99-100)
:-)
Gabriel,
Ett ex-cellarpris på 17-22 skulle jag säga är ovanligt lågt även för en producent som Cascina Cucco. Som vi alla vet tillhör de visserligen inte de stora kändisarna men de tillhör inte direkt de okända och oetablerade heller.
Vad gäller Merolli gissar jag att förklaringen är den gamla vanliga: Stora volymer och därför låga priser, både in och ut. Han har ju dessutom ett relativt begränsat sortiment och sannolikt rätt låga marknadsförings- och försäljningskostnader. Eller vad tror du?
Philipsons prissättning på Produttoris viner är väl i vissa avseenden ett parallellfall, även om man i det fallet som bekant måste sitta och vänta på rätt tillfälle.
Skulle vara intressant att höra dina idéer om Gianni Voerzios prissättning på SB jämfört med andra ställen också. ;-)
Det skadar nog inte att vara en old-school italienare som tränat torghandel med la mamma redan i koltåldern ;-)
Carlo har ju jobbat länge med Cascina Cucco...
I glaset: 2003 Il Favot. Mmmmmmmmm!!!!!!
Låter som denna lätt förklädda Barolo håller vad den lovar, i era munnar åtminstone. Jag har annars hört lite varierande omdömen. Ser fram emot utförligare rapport.
Il Favot 03! Lysande gott och snabbt mognande. Har en flaska kvar här i Singapore och den ligger farligt till.
Anders UW,
Kul att du är insatt i exportpriserna. Men 17-22 euro är på inga sätt "ovanligt lågt" för en producent som Cascina Cucco.
För att förtydliga: Jag skulle kunna sälja Cerratti för ca 350 SEK, vilket är ungefär vad priserna på Wine-searcher indikerar: http://www.wine-searcher.com/find/cerratti/2004. Norrbaggarna säljer den för 48 Euro (!!) på monopolet.
Carlo säljer för 125 danska balubas. Jag skulle tro att han köper för 5-6 euro.
Gabriel - 125 DKK är ändå 165 kr. Jag tror inte att hans inköpspris är riktigt så lågt. Tänk på att Carlos logistikkostnader inte innefattar leveransen, hans lager är anspråkslöst och knappast centralt beläget, alkoholskatten är hälften av den svenska och att det grönskyltade utlämningsstället inte ska ha sin del av kakan. Även om han köper för €10 så tjänar han pengar på stor volym och snabb omsättning.
Favoten öppnade fint och blev ännu bättre närmaste timmen, när vi åt. Sen fick vi en riktigt tråkig surpris: vinet tappade strax sin bouquet och blev ålderssyrligt, hårt och stumt efter ett par timmar. Inget större nöje att dricka längre. So please, ta det försiktigt med luftningen...
Vår känsla var att att åtminstone den här flaskan inte hade frukt eller tanniner tillräckligt för att en andra andning.
FV,
10 Euro är 75 danska. På det kommer frakt till Danmark, alkoholskatt och moms (Danmark har 25% precis som vi). Så han jobbar med riktigt små marginaler om han köper för 10 euro.
Med ett par år i den danska vinbranschen så kan jag lugnt påstå det enkom rör sig om lockpriser. Det där var hur vanligt som helst, nästintill gå med förlust eller plus minus noll på en specifik lockvara, för att 100% satsa på merförsäljning.
Om Carlo blott tjänar kaffepengar på Barolo-vinet är det till dennes favör ändå då folk köper annat, alt. återkommer för de vet att hos Carlo får man bra vin för pengarna...
MVH
Niklas
Gabriel,
Jag tror vi missförstod varandra lite. Jag gör inte anspråk på att känna till "exportpriserna", det vill säga vad du och andra importörer får betala när ni köper från producenten. Vad jag däremot tror mig veta en del om är vad jag själv och andra konsumenter får ge vid besök på gården.
Min gissning är att dessa båda priser i många fall skiljer sig avsevärt, men att det också kan finnas stora variationer i hur stor skillnaden är.
Vad gäller just Cascina Cucco stämmer dock den prisnivå du uppgav synnerligen väl med vad jag själv fått betala. Vi gav knappt 20 euro för Vigna Cucco (husets flaggskepp tillsammans med Cerrati) när vi var där 2006 så ett pris på 22 euro idag ligger helt i linje med förväntningarna.
I jämförelse med vad andra ansedda, men inte superkända, producenter tar ut för sina vingårdsbarolo när en vanlig konsument som jag travar in på gården håller jag fortfarande på att det är ovanligt lite.
Hej igen T. Tyvärr blev det aldrig av att vi testade några av dina restaurangtips, den i La Morra var stängd när vi kom dit. Ja, Cascina Cucco sålde ceratti för 23,5Euro så det blir att besöka Carlo i samband med legolands trippen om 3 veckor. Sist blev det bara ett 6 pack när det var gruppeköp av 04an, det misstaget gör jag inte om, det blir minst en 12a den här gången =). Vad tror ni, ska man satsa på 05 eller 06, eller båda?Vad tror ni om 05an? Är det någon som smakat en "frisk" flaska? Mats
Mats: Ja, jag har smakat en 05:a. Fin frukt, grymma tanniner. Den behöver garanterat tre till fem år till i ryggläge, kanske ännu mer. I efterhand har jag vissa frågetecken för om resten av vinet överlever tanninerna.
Jag har inte smakat 06 än, men att döma av F&V:s not är den att föredra framför 05 - utan tvekan.
Det kom ett mejl från Carlo:
"Kære Snaphaner !
Jeg er ret smigret over al den snak der foregår i "Finare Vinare" om mine priser på Cascina Cucco.
Måske vil følgende bidrag hjælpe med at tilfredstille nogens "nyfikenhet" og at feje forskellige misfortsåelser af banen.
Den første misforståelse er at Cascina Cuccos ejere ikke skulle være afhængig af gevinst på de vine de producerer.
Brødrene Stroppiana, som alle de rige, afskyer at sætte penge til. Derfor er de rige. Cascina Cucco bliver drevet som selvstændig enhed og jeg kan
garanterer jer for at bestyreren Pierangelo Franchi er blevet valgt pga af sin lange og trofaste tjeneste som administrator hos brødrene Stroppianas hovedfirma, Mondo.
Formodentligt drives Cascina Cucco uden den afhængighed af bankernes gunst som præger størstedelen af vinverden, men det er ikke noget der gavner mig på nogen speciel måde.
Her er en fin omtale (på italiensk) af brødrenes hovedaktivitet:
http://www.centrostudibeppefenoglio.it/Personaggi/personaggi_scheda.php?ID=90
men I kan blot google jer lidt til videre info, fx her:
http://www.mondoworldwide.com/index_eu_it.cfm
Den anden misforståelse er ......min:
Jeg beklager: shopsiden burde få bedre attention og vi er også lige ved at lancere en ny ajourført shopsiden (når men webmand tager sig sammen! hej Finn) men, indrømmet, det er ikke alle vine der kommer på.
Hvorfor? Jeg handler meget på spotmarked i Italien og sælger som regel via min to ugentlige mails.
Tit (ikke alt for tit, men tit) bliver partierne solgt ud før jeg kan overhoved nå at sætte dem ind på shopdelen af min hjemmesiden. Ergo: følg altid med på mailsene og tøv ikke med at skrive til info@carlomerolli.dk hvis I har det mindste spørgsmål.
Tredje misforståelse: avancen & priserne
Avancen. Den er tilsrækkelig. Jeg kører med fast lav avance på alle mine vine, men det er naturligvis kun Barolo, Brunello og de store navne der vækker opsigt. At min Chianti Rufina coster 59,- lægger ingen mærke til. Hvis I kigger på mine gamle mails vil I se at jeg skrev havd vinen kostede og hvad min avance var (er).
Vin for mig er noget der drikkes, Barolo eller Lambrusco, tjenestepigen eller baronessen, alle behandles på lige fod (samme avance). “Pile it high and sell it quick”. Naturligvis har jeg bedre priser når (også takket været jer) har vi ommøbleret næste ni tusind flasker Cerrati 2004 men de 5,- 6,- euro jeg har læst på kommentarern er ren science-fiction. Bare det var sådan! Det dobbelte kan lige gøre det.
Volume alene gør det dog ikke. Løsenet er: engagement. Det er det, det giver bedre priser og handesbetingelser på hele linjen når man tør binde an med vinbonden og hans produktion : at hive hjem årgang 2003 i stor stil (Cucco, Schiavenza osv) er noget der giver fordele . Det er en årgang som de fleste importører har cirklet pænt udenom: ikke fordi vinene smagte dårligt men fordi vinskribenterne bla bla, en varm sommer bla bla. Vinbonden giver bedre priser til den importør der køber alle årgange ikke kun de Parker- eller Gamberobegunstigede.
Som en anden kommentator meget rammende skrev, kører jeg min handel med minimale faste omkostninger, børnene er voksne, jeg kører på cykel, medarbejderen får få dirhams i løn og “ we would be elegible for non-profit-organisation status”: på den anden side holdes numsen på behørig afstand af vandskorpen og der mangler ikke brød på bord. Eller, af indlysende grunde, vin.
Det er mit svar men jeg kan ikke lade være med at tænke på, at kommentarerne sætter indirekte fokus på et andet spørgsmål: er det jeg der er rimelig eller er det bare de andre der er medio-ublu med deres priser ?
Ciao,
Carlo"
Tack för ett trevligt och upplysande svar på våra funderingar. Vi ses!
Efter att ha värmt upp oss lite med Markus Molitors utmärkta basriesling från Mosel, Haus Klosterberg 2007, gjorde även vi slag i saken igår kväll och arrangerade en liten "Cerrati verticale" på terrassen. Vi hade tänkt att ställa 05 mot 06 men stötte omedelbart på patrull av samma skäl som ni. En sniff på 05:ans kork signalerade fara å färde och (som alltid) visade sig varningen vara befogad.
Med 05:an i utvisningsbåset fick den välbekanta 04:an agera standin. Matchen mellan senior (04) och junior (06) blev synnerligen ojämn. Det aromatiska uttrycket i såväl näsa som mun visade sig vara avsevärt större och intressantare i årgång 04. Tyvärr kan jag inte säga att 06:an övertygar i mer absolut bemärkelse heller. Det är främst aromatiken som fattas. Just nu varken doftar eller smakar vinet särskilt mycket, vilket i sin tur gör att eken blir alltför dominant.
Om det hela bara beror på att vinet är alltför ungt vågar jag inte riktigt säga. En viss indikation får vi kanske ikväll eftersom drygt halva flaskan fått ta igen sig i kylskåpet över natten.
Men i nuläget, och utan någon föregående luftning att tala om, är Cerrati 06 tyvärr ingen särskilt stimulerande bekantskap. Av de få 06:or från B&B som vi hittills hunnit prova (Produttori del Barbaresco "normale", Albino Rocca Bric Ronchi, Castello di Neive Santo Stefano) är nog detta den minst övertygande.
Kan dessbättre rapportera att en natt i kylen (vederbörligen "gasad" och igenkorkad) följd av lite luftning i karaff gjort 06:an gott. Det hände förvisso inga underverk (det brukar enligt min erfarenhet sällan göra det) men vinet kändes inte fullt lika stumt som första kvällen och de överdrivna ektonerna är försvunna.
Något uttrycksfullt vin är det ändå inte i nuläget men förhoppningen om att det kan bli det så småningom känns betydligt mer realistisk efter detta andra smakprov än efter det första. Strukturen, längden, intensiteten och balansen finns där redan och det verkar inte orimligt att även det aromatiska spelet kan infinna sig om man kan tåla sig lite. Så det lutar åt att vi fiskar upp en sexpack hos Carlo trots allt, om och när tillfälle ges.
Intressanta rapporter, Anders. 2004 och 2006 är utan tvekan två olika varelser! Men det vi föll för i nollsexan var elegansen och den slanka rena röda nebbafrukten. Ek hade vi dock inga problem med, och som du vet är vi emellanåt lite kinkiga på den punkten. Egentligen hade nog nollfyran tydligare ek tyckte vi, med lite konjaksliknande aromer. Så vår gissning är att det bara är att vänta några år. Nollsexan kommer alltid att vara ett lättare vin men bör få större komplexitet med tiden...
Ja vi är nog i huvudsak överens om diagnosen. Fast jag är lite osäker på vad ni menar med "lättare".
Ifråga om struktur (i bred bemärkelse) tycker jag nog 06:an kan mäta sig med 04:an. Däremot finner jag den svårbedömd i nuläget vad aromatiken beträffar. Finns det tillräckligt mycket och tillräckligt intressant "frukt" att sätta emot?
Å andra sidan är det nog lätt hänt att man blir lite orättvis på den punkten i detta synnerligen tidiga skede. Vi snackar trots allt om ett alldeles nysläppt Serralungavin från en årgång som av allt att döma drar åt det "klassiska" hållet. 04:an var ett och ett halvt år äldre när vi provade den första gången och det brukar hända en hel del med dessa viner redan i koltåldern.
Skicka en kommentar