Att få en strippad flaska som gåva är buskul. Den enda motprestation som begärdes var en bloggpost. Here goes:
Färgen är varmt rubinröd med bruna nyanser och tegel i kanten. Det ser moget ut, och beter sig som en traditionell italienare i glaset. Doften ger goda mognadstoner av liniment, balsamico, surkörsbär, farin, oregano, piptobak och svart te.
Smaken är ganska syrlig med torra te-tanniner, och mognadstoner som påminner om tjära och båthus. Munkänslan är svalt läskande, men saknar lite grepp, och trots en rustik, rund, ganska kraftfull kropp drar den åt det tunna hållet när det kommer till fruktaromer. Varken sötma eller alkohol märks överhuvudtaget och vinet känns ganska välbalanserat och behagligt att dricka. Efterklangen är syrlig, men inte vidare lång, och i slutet minglar örtiga, rustika, uttorkande tanniner kvar. Det sistnämnda intrycket bygger upp för varje klunk, och kan nog utgöra ett stort problem om man är känslig för sånt. När det gäller mognadsfasen är det nu eller aldrig, bäst att dricka upp innan frukten torkat ut.
Vi har en svaghet för sånt här, kanske för att det ringer i nostalgiska motvallsklockor, snarare än att det är ett fantastiskt bra vin. Helhetsintrycket är urbota toscanskt, det finns starka argument för sangiovese. Alltså toscana som det smakade förr, lite vresigt och inte särskilt polerat. Avsaknaden av sötfrukt och alkohol talar för ett svalare år. Vi velar mellan 1995 och 1996, men möjligen kan vinet vara äldre än så. När det kommer till producent blir det riktigt svårt. Vilken by är vi egentligen i - Radda in Chianti eller Castellina in Chianti? Castellare di Castellina? (88)
Stort tack AK för toscana-trippen!
ps. Facit här.
8 kommentarer:
Hmm, när komer facit? Sitter här på akuten alldeles spänd av nyfikenhet ;-)
Äh, det där hörs ju lång väg.. gamla SB-klassikern Marchese Antinori Chianti Classico Riserva 2001 eller kanske 1997 ;) 2001:an finns ju för övrigt för samma peng (nästan) som 2005:an på Belvini.de. Här kanske inte en Etivaz funkar så bra men väl en mjuk toscansk Pecorino.
Byn var Radda. Och visst är det en ren sangiovese. Men vinet var fem-sex år äldre än vi trodde. Och året var varmt - därav kanske de lite torra och kantiga tanninerna. Men gårdens läge är å andra sidan högt och svalt med omgivande skog. När vi varit i chianti har flera rått oss att åka dit, eftersom innehavarna lär vara sympatiska och gården fin, men det har aldrig blivit av...
Skitkul koncept med blindskytte på bloggen! En fröjd att läsa, mer sånt!
Vilket bra presenttips till en sann vinkännare!
Tycker fröken Dill
Imponerande av T&S att identifiera vinet, trots att bara nacketiketten fanns kvar på flaskan (ursprungligen även den täckt), förstår inte riktigt hur det gick till... Nacketiketten kan beskådas här:
http://www.flickr.com/photos/25788375@N06/4606997046/in/photostream/
och hela flaskan, i alla fall min kvarvarande magnum av samma vin, här:
http://www.flickr.com/photos/25788375@N06/4606381885/sizes/l/in/photostream/
På det hela taget kom ni ju imponerande rätt i er blindprovning (som vanligt, hade heller inte väntat något annat). Kul att ni uppskattade vinet. Det fanns ju en viss risk att det skulle ha varit lite väl trött och åldrat, men med era öppna sinnen lyckades ni uppenbarligen ändå finna de kvarvarande kvaliteterna. Min magnum bör rimligen vara något piggare, får se när det blir läge att öppna den.
För resten, korken, ja. Tänkte inte på det... Både ursprung och årgång där. Jag får korka om nästa flaska.
Det är alltid en bra idé, men vi drog förstås korken utan att titta. Hur som helst, detta är oslagbart som sällskapsspel betraktat...
Tack AK, det blev en välkommen nostalgitripp för oss.
Skicka en kommentar