Weingut Jean Stodden Spätburgunder JS är en cuvée från egendomens branta sluttningar i Rech och Dernau med exponering åt syd och sydost. Jordmånen består av vittrad skiffer med lössjord och lite lera. Druvorna handskördades med noggrann selektering. Musten jäste i 18 dagar utan stjälkar, passerade sin malolaktiska jäsning och mognadslagrades under sexton månader i barriques, varav 10% var nya, 45% från andra och 45% från tredje användningen. En liter färdigt vin innehåller 5,2 gram syra, 1,4 gram restsocker och 13,5% alkohol. Rekommenderas till lammkött, som ikväll.
2007 Jean Stodden Spätburgunder JS ser fint ut i glaset. En ljus och transparent pinot noir, varmröd med blå nyanser. Doften är öppen och eterisk i genomluftad stil, med elegant parfymerade aromer av jordgubbsreduktion, röd cassis, ljusa plommon, nypon, rosor och örter. Under ytan lurar dovare toner av farin, tjära, salmiak och animalier. På toppen hittar vi karamelliserade barrique-noter av vanilj, kaffe och kola. Några associationer far iväg till barbaresco. Fy farao vilken finess som serveras på nosen!
I munnen får vi ett fjäderlätt, slankt vin med ljusröd frukt och kryddiga, mineraliska drag. Smaken är uppfriskande heltorr och väl fokuserad i sina aromer, med en vitvinslik fräschör i syrorna, och en lätt, kryddig tanninstruktur - plus en gnutta vaniljsötma från faten. Elegans är nyckelordet hos Stodden! Eftersmaken är ganska lång, sirlig och mineralsalt, med en gnutta värme i slutet.
Det är lite kinkigt att hitta den perfekta serveringstemperaturen - lite snipigt när det kallt, lite för snällt när det blir varmt. Till våra lammkotletter blir vinet i lättaste laget, men ändå väldigt gott, förstås. Det passar nog bättre till ljusare doningar på tallriken, varför inte en halstrad röding. Intrycket är mycket bra, men inte riktigt lika övertygande som när vi provade i tisdags. Den som är sensitiv nog att pejla in finessen, och hittar en bättre matmatchning, kan nog få större utdelning än vi lyckades med ikväll. (89)
Till €19 är det en riktigt fin tysk pinne, men både Meyer-Näkel och Deutzerhof har levererat mer pang för pengarna med sina nollsjuor i samma prisklass.
ps. Stodden är svindlande bra i sina högsta kvaliteter. Nyckelorden är syra och elegans, som sagt...
5 kommentarer:
Elegans och syra - så sant så - och nog därför jag håller Stodden som min favorit, även om Deutzerhof också imponerat rejält på mig.
De 2007 och 2008 jag provat har verkligen varit olika i stil och personligen håller jag Deutzerhof som mest lyckad i årgång 2008.
Hur var det; ni fick aldrig tag på Adeneuer?
MVH
Niklas
Deutzerhofs nollåtta-tanniner är inte att leka med.
Är det både Caspar C. och deras Cossman-Hehle du smakat i båda årgångarna?
Vi har några riktiga spitzenweine från Stodden med oss hem. Kanske läge att ses och öppna en flaska tillsammans...
Nej de var upptagna, så då bokade vi in Burggarten och Sonnenberg istället. Lite synd, för det hade varit kul att ha träffat och pratat med alla sex VDP-producenterna.
Gaaaaah....lura oss i en BYOB snart! Vi lovar valsa runt i burgundiskt grand cru-mark :-)
Caspar C har jag blott provat i nollsju. De billigare i nollåtta har jag mest imponerats över Deutzerhof dock.
Imponerade var precis vad vi också blev av Cossman-Hehle Spätburgunder. Ord som "respektingivande tanniner" och "det här är kanske den bästa bascuvée vi provat i hela dalen" finns inspelade på vårt lilla minneskort.
Vi snackar alltså om en pinot som kostar €9,50.
Inte illa!
Dags för de generiska burgundarna att åka på studieresa till Fritz & C:o!
Skicka en kommentar