Ett av vårens mest intressanta släpp, som verkar ha passerat en smula obemärkt, är Zind-Humbrechts 2005 Riesling Heimbourg. Liksom Herrenweg från samma producent rör det sig om extremt matvänlig riesling, som utvecklas mycket intressant under kvällens lopp om man 1. luftar en bra stund i karaff 2. dricker vinet i ett vidare glas exempelvis Difference Mature och 3. låter temperaturen krypa upp högre än vanligt när det gäller alsaceriesling.
I glaset har vinet en viskös, slinkig uppenbarelse som nästan liknar äggvita, bara aningen mer gyllentonad. Doften är först knuten och blyg, som om en fet hinna låg utanpå något väldigt intressant. Tänk om man kunde sticka hål på hinnan och få tag på allt som gömde sig därunder! Lugn, det kommer efterhand... Det är en väldigt intressant, lite fet doft som man kan sniffa på under en hel kväll. Kryddighet absolut, i form av ingefära och muskot. Mineraler definitivt, flintiga, rökiga, oljiga och framförallt fulla av kalkrik terroir. Citronskal, grapefruktskal, honung - och vit vaniljig jasminblommighet som skimrar ovanpå. Som vanligt när det gäller Zind-Humbrecht blir man sittande med näsan i glaset för att försöka dechiffrera mer av det fascinerande språket. Det som är kvar i det tömda glaset liknar ett nästan glömt minne av något mycket vackert...
Smaken är initialt mer generös än doften, oväntat mjuk, med goda syror inbäddade i en viss fetma och tyngd i munnen - ändå bara 12,5% alkohol och ingen upplevd restsötma. Grapefrukten återkommer i den ganska rika smaken, inte direkt bitter men ändå. Slutligen får vi starka honungstoner i avslutningen. Det är redan ett mycket behagligt vin att dricka.
Vinet smakade förstås utmärkt till maten, men likt ett mer komplext rödvin förtjänar det att avnjutas under längre tid och med lyhörd uppmärksamhet. Det håller hela vägen upp till rumstemperatur och lämnar med jämna mellanrum nya, läckra stimuli ifrån sig. Hur ska det då inte bli om några år...
2005 Riesling Heimbourg (Domaine Zind-Humbrecht, Turckheim, Alsace)
1 kommentar:
Låter ju hur gott som helst...
Låter nästan 'färdigt'.
Men syrorna lär väl tala för ett långt (5-6 år).
Härligt med den glycerinliknande karatären. Fet och god - precis som en gladlynt rödkindad skåning.
Härligt att höra att Alsace fortfarande kan leverera. Jag är rädd att Alsace-Rieslingarna får en tuff kamp mot GG-tyskarna och Smaragderna får Wachau. Marknadsföringsmässigt ligger Alsace en bra bit bakom nu. Trist med tanke på vad det går att hitta.
Skicka en kommentar