Pinotparty

Häromdagen hade vi gäster från Stockholm. Bad, bus, bubbel och bourgogne var vad som stod på programmet. Eric Lichtlés Crémant d'Alsace Blanc de Noirs är redan bloggat och levererar samma säkra njutning gång på gång. Stiligare pinotbubblor - lätt kopparfärgade - är svåra att föreställa sig för en ynka hunka. Mejlinglistan börjar på lichtlewines@hotmail.com

2009 var som bekant en varm och jämn årgång i Bourgogne. Som det brukar vara i sådana år, minskar avståndet mellan stort och smått. Antonio Galloni skriver: "The sweet spot in 2009 is at the entry-level, where a great number of wines outperform their humble pedigrees." Han råder pinot-älskaren att förse sig med Bourgogne Rouge och andra vanligtvis mindre gynnade appellationer - i synnerhet Marsannay. Lämpligt nog erbjuder Tryffelsvinet just nu precis ett sådant sexpack från Domaine Sylvain Pataille.

Sylvain är en ung kille, vars övergripande filosofi tycks handla om att återknyta till metoder och genetiskt material från tiden innan farfar var född. Han odlar sina gamla vingårdar - i det här fallet planterade 1956 - med ekologiska metoder och låga uttag. Jäser naturligt, och vinifierar utan alltför aktivt vinmakande. Uppfostran äger rum i använda fat, och vinerna genomgår ingen filtrering. Sammantaget känns det hela väldigt lovande, och det här vinet levererar faktiskt precis vad vi hoppats på.

2009 Sylvain Pataille Bourgogne Rouge har en ungbärig och lätt kryddig pinotdoft, med ett litet inslag av det bästa från Beaujolais (läs M. Lapierre). Snart uppfattar alla runt bordet tydliga doftsensationer av sten - ett drag som återkommer i munnen och vässar upplevelsen av skärpa i syrorna. Tänk våt slipsten! Den rena frukten dansar fram på lätta fötter, förtjusande juvenil på ett smått busigt sätt som är ganska hopplöst att värja sig mot. Drickbarhet är nyckelordet, såväl på egen hand som till våra små förrätts-smörrebröd med panerad spätta från Sundet.

Efter den här uppvisningen i lätthet och renhet framstår 2005 Antonin Guyon Gevrey-Chambertin La Justice i ekigaste laget. M, som vanligtvis gärna sörplar rioja men just nu har en bebis i magen, nickar direkt uppskattande åt doften. När vi väl har lyckats ställa om doftorganen går det inte att komma ifrån att det här är ett öppet och givande vin med gott om komplexitet och början till mer utvecklade mognadstoner, varav en stor del säkert har med fatlagring att göra. Förtjusningen var större för fyra år sedan, men det har nog mer med vår egen utveckling än med vinets att göra. Denna och nästa butelj dricker vi till farmors-stylade kycklingfiléer i gräddsås med rönnbärsgelé, ättiksgurka och hasselbackspotatis.

Ett par steg upp på kvalitetsstegen hittar vi 2007 Domaine Heresztyn Gevrey-Chambertin 1er Cru Les Corbeaux.
Druvorna har spenderat sin uppväxt i en granntomt till grand cru-läget Mazis-Chambertin - Les Corbeaux utgör den direkta fortsättningen norrut av den gyllene sluttningen - så den här flaskan kommer med vissa löften och förväntningar. Vilka faktiskt infrias! Ja, här kan vi börja snacka riktigt sensuellt pinotdricka. Snudd på storslaget, faktiskt. Den silkeslena mörkröda frukten och de jordiga mineralerna överröstar lätt den ganska klassiskt hållna fatbehandlingen. 2007 bjuder på en härlig tillgänglighet redan nu, så att vi kan njuta vår bourgogne i fulla drag. Vinet släpptes på SB i mitten av juni till bra pris, och det finns fortfarande några flaskor kvar.

Inte kunde man väl tro att en tysk pinne skulle kännas så fyllig - snudd på "opulent" - efter en burgundisk premier cru. Men så är det faktiskt den här kvällen. Frühburgunder (pinot madeleine) är en häftig druvsort, eftersom den mognar såpass mycket tidigare än spätburgunder (pinot noir). Den höga druvmognadens fruktsötma och de relativt avrundade syrorna, tillsammans med den typiskt tyska "krämiga" fatbehandlingen ger en fyllig balans som passar perfekt när vi väl kommit fram till hårdostarna från Möllan. "Schmelz" är vad germanerna - ganska oöversättligt - kallar denna lustfyllda upplevelse. 2007 Meyer-Näkel Frühburgunder bloggade vi först här.