Philippe Faurys 2006 Saint-Joseph är ett välkommet återbesök av en bekanting från förra sommaren. Vi köpte så pass många flaskor då att vi är väl bekanta med vinets stil vid det här laget. I glaset får vi en ungt blåröd uppenbarelse. Doften är helt öppen och bjuder på förväntade och syrahtypiska drag av rök, tjära, lakrits och för detta vin igenkännliga, lite syltiga svartvinbärs- och björnbärsaromer med smicker av vaniljglass och smörkola. Det doftar riktigt gott och bör uppskattas av dem som gillar typisk och tillgänglig syrah från norra rhône. Smaken är mjuk, vänlig och lakritstonad med unga, goda, lite a-filslikt uppmjukade syror och en skön, avrundad fatkaraktär. Precis som nollfyran lämpar sig vinet att dricka nu, i sin ungdom. Dessutom är det som gjort för grillat och utomhusbruk med sin tydliga, lättbegripliga, generösa stil. Extremt användbart, och det redan i sommar.
2005 Hermitage Marquise de la Tourette är ett vin på högre nivå. Färgen är likaledes blåröd men ser glansigare och klarare ut. Här bjuds ett betydligt ädlare doftspektrum än i föregående vin. Det första intrycket är en fantastiskt god, ja faktiskt helt underbar fatbehandling som ger aromer av sandelträ, kaffe, julkryddor och mörk mintchoklad (de dyra faten leder på sätt och vis tankarna till Castello di Fonterutoli eller Barbaresco Il Bricco, fast på ett franskt, subtilt och elegant sätt). Frukten går i en rik, finessig stil som förutom knutna svarta vinbär drar åt söt reduktion på mogna vildhallon. Inte alls de tydligaste dragen av skolboks-syrah som i föregående vin. Vi smakar och får med en gång ett intryck som kommer bli svårt att glömma: en riktigt lång, ren, stilfull, slank, stram smak med ett tryck i avslutningen som framkallar veritabla vällustrysningar i nackhåren alltmedan den superlånga, syradrivna eftersmaken vägrar att upphöra. Det är den bästa Marquisen vi någonsin smakat (men skicka en tanke till 1999). Typiskt för Jacques Grange och Delas är det elegans före kraft som gäller. Direkt till årsbästalistan utan att passera gå.
2006 Saint-Joseph (Domaine Philippe Faury, La Ribaudy, Chavanay, Rhône)
2005 Hermitage Marquise de la Tourette (Delas, Saint-Jean-de-Muzols, Tournon, Rhône)
ps. Parker säger "frighteningly tannic and austere, but it is so concentrated that it is almost painful to taste". Vi säger: Oh, ljuva plåga!
pps. Efter fyra timmar ute i luften vevas markisen in för den här gången. Så är ni sugna på ett smakprov: karaffera och drick inom de närmsta timmarna. Alternativt lagra i tio år.
24 kommentarer:
Det verkar bli en lång årsbästalista ;-)
Tack för rapporterna, båda vinerna känns väldigt intressanta. Kul att markisen är utrullad i vårsolen, det är den nog inte länge till. Har ni förresten lyckats begripa skillnaden mellan släppets Domaine Faury och Philippe Faury (och kanske även Domaine Philippe Faury som det står ibland)? En snabb koll i litteraturen här hemma gav ingen ledtråd, men etiketterna är olika trots att jag antar att det är samma producent. I Bourgogne brukar ju "Domaine" signalera den högre kvaliteten och egna druvor, men det verkar bara vara Philippe Faurys viner som recenseras och pratas om internationellt sett?
Såvitt vi förstår är det ingen skillnad alls. De mer tradititionella etiketterna är nog bara några år äldre.
Philippe Faury stod det på dem, Domaine Faury på den nyare. "Tradition" är det vin som släpptes i förrgår och som också finns listat i JLL:s bibel.
Låter rimligt, men är det verkligen så enkelt? Kolla till exempel http://winelibrary.com/reviewwine.asp?item=37974 för en bild på 2005 Philippe Faury St Joseph. Då fanns ju redan 2004 Domaine Faury bevisligen på marknaden. Olika viner? Eller olika etiketter för olika marknader? Fast det sista låter ju helknasigt. Är Domaine Faury ett négociantvin på köpta druvor månne, eller tvärt om? Mystiken tätnar...
Det är ju också skumt att JLL nämner Faurys line-up som St Jospeh Rouge resp St Joseph La Gloriette. Den sistnämda drack förövrigt Konjären hösten 2007 i årgång 2002 - med ett tydligt "Philippe Faury" på etiketten utan "Domaine". WA däremot rescenserar bara St Joseph resp St Joseph VV. Ingen Gloriette i sikte. Snurr... (och ja, jag har lite för mycket tid idag)
Kanske dags för en sidokarriär inom grävande journalistik, Franko! Skrev inte JLL "Tradition" i sin bok? (har inte boken här just nu). "La Gloriette" är ju i alla fall "Vieilles Vignes" och vice versa - det finns ju fler konstiga felskrivningar av vinnamn i WA. Ok, vi drog iväg ett mail till Jonny Thornell på Swedish Wine Cellar. Han borde ju veta... och nu vill vi också veta.
Äsch, maila importören när man kan konspirera... Ser på Konjärens foto att både orden "La Gloriette" och "Vieilles Vignes" finns över ett tydligt Philippe Faury - så det är nog samma viner gubbarna rescencerat. Det förklarar visserligen inte att det finns olika etiketter av 2005 St Joseph. Blir kul att höra wad SWC säger.
Hur skulle i så fall konspirationsteorin se ut? En cuvée särskilt avpassad för svenska BiB-tränade smaklökar kanske?
Med ett par tre extra procent tjong och lite mulligt skön nyavärldeninspiration...
Nämen vad säger ni? Har vi fått en extra mullig och bussig grillversion av det här vinet under falsk etikett till Sverige, väsensskild från den STGT-klassade terroircoctail som övriga världen dricker?!? Jag visste det, tack för infon.
Och allt passar ju perfekt in i det stora hela. Först Pio Cesares lönnblandningar av olika batchar, sedan Tour de Bys häxbrygd på halvflaskor följt av Tollot-Beauts värmebölja. Jag sa ju att det var ovanligt få flaskor på hyllorna i fredags morse! Nu måste jag gå och skärma av källaren från deras sökande psykotrona strålar. I am a golden God!
..blir ändå intressant att höra svaret från SWC. Och Ward wines.
Så var den saken avgjord! Någon mer faktakoll behövs inte för det här är ju solklart, det kan vi avgöra redan på den bussiga smaken. Nu lär de inte klara sig undan länge till...
Jag vill bara göra ett par tillägg i det här ärendet.
1) En journalists första budord: Kolla aldrig en bra story. Alltså, F&V som skickar mail sätts på att läsa annonskorr en månad, Frankofilen tar ett quantum leap mot sitt första (?), men knappast sista Pulitzer prize.
2) Trots att du är paranoid kan någon vara där (fråga Hobbes polare Calvin).
3) Det får stå vad det vill på etiketten, efter lite Faury by proxy blir jag sugen.
4) Efter lite markis by proxy känner jag mig invevad i nån slags syndrom och sitter här och mumlar Ectoplasme!, Anfäkta anamma!, Ohemul Hermitage och liknande. En inre röst säger mig att boten finns att få i en Passage, i en galax ganska nära här.
Det är väl bara ett sånt syndrom som kan få en att längta efter måndag morgon?
Vi läser annonskorr för fullt, och slutsatsen blir att boten för tillfället säkrast finns att få på annat håll än i en Passage. I en Söderhall exempelvis... eller ute i busken, i de fjärran förorterna...
Hrrrm, har vissa bloggare möjligen sniffat lim eller suspekt rökelse på söndagen istället för att dricka riesling i den värmande storstadssolen?
Ok, här kommer svaret från Jonny Thornell på Swedish Wine Cellar:
"Jag är på arbetsresa i Frankrike, det är söndag kväll nu, så jag svarar "ur minnet ". Långt tillbaka hade vi Saint Joseph från Philippe Faury och även Condrieu Philippe Faury på Systembolaget. Ingen tyckte om etiketten så vi försökte få en annan etikett om vi skulle lyckas få in vinet igen. (James Turnbull "Bästa Vinerna i Rhone" ca 90 odlare har med Philippe Faury Saint Joseph med just den "gamla" etiketten.) Vi har ju lyckats komma tillbaka flera gånger och vi valde den "nya" etiketten. Philippe arbetar numera med sin son Lionel Faury."
Så om jag förstår rätt är etiketten specialanpassad för Sverige? Måste väl handla om svenska konsumenter då, för monopolets omutliga provare går väl bara på vinets kvalitet. Hur kunde man missa att slänga på en giraff eller annat exotiskt djur, hade sålt som smör i landet lagom. Eller en flaska formad som Eiffeltornet. Snyggt marknadsanpassat namn annars: bort med det baskerbärande, skäggiga och allmänt opålitligt sydländska "Philippe" och fram med FAURY i stora orangeinfattade flames-iga bokstäver på färgglad botten. Låter ju nästan som... MAURO. Sköna välbekanta associationer. Till nästa årgång kanske ni kan lägga till "Le Gril" på etiketten och ha AOC St Joseph som en liten fotnot längst ned bara. Sedan snackar vi ordinarie sortimentet nästa.
Skämt å sido, vinet hade gärna fått komma med vilken etikett som helst för min del, det roligaste är att det går att köpa. Stort tack till SWC för att ni ihärdigt fortsätter att leverera bra viner från små producenter!
Hoho, det är alltid lika kul när Frankofilen kommer loss! Varför inte döpa vinet till "Faury Shiraz" med en gång? Nästa årgång tar hem priset i Vinordic 2010. Prisvärdet och den "folkliga" stilen är förstås avgörande för segern...
Faury Shiraz, helt lysande muahaha. Jag skrattar så jag spiller ut morgonkaffet. En seger i Vinordic känns given. Para den med lite sköna reklamspottar om köttvin i DN och Allt om Vin, och förstås en box-lansering (695 kr/st) så kommer det att krängas St Joseph här i landet.
Och nu hörde jag hur far och son Philippe och Lionel satte ned foten och osäkrade hagelbössan med ett väsande "Assez, ça suffit!". Och alla eventuella leveranser av La Gloriette till Sverige ställdes in för all framtid.
Annonskorr fyller en viktig roll i dessa yttersta dagar då språket hotas av datasnillen som knappt vet vad en avstavning är, men ändå ska de skapa rättstavningsprogrammen. Söderhallarna eller förorten är alltså den nya passagen, hmm.
Frankofilen, mannen som efter en Pulitzer blir blasé på livet som journalist och genast ger sig på det mera lukrativa fältet manusskrivning. Hollywood nästa? Har hört sägas att de gör vin i de krokarna också, men Le Gril förvandlas raskt till Da Barbecue.
Såg till min förtjusning att följande Vacqueyras har dykt upp:
Domaine le Sang de Cailloux, Cuvée Doucinello 2005.
Med tanke på er fablesse för Rhône kanske detta kan vara något...
Deras viner är kaxiga, personliga, TYPISKA men kräver några års väntan.
Jo, den här egendomen har varit på vår radar under det senaste året, vi tänkte att vi skulle få tag på det i Danmark. Vi minns också att du listade det i en kommentar rätt nyligen, VInosapien. Jättekul att det dök upp i släppet. Klart att vi har handlat! Frågan är bara om vi ska testa en flaska eller låta bli...
Härligt! Stor underhållning en måndagskväll :-))
Fick ni ngt svar från Ward ang T-B?
Nej, inte ett knyst (inte helt oväntat). Vi tog upp saken med en av killarna på regeringspassagen och han hade följande betryggande fundering att komma med: "man får nog räkna med att alla viner som transporterats till Sverige mellan april och oktober kan ha fått utstå för mycket värme" Men temperaturkontrollerade transporter då? "nja, det är nog mindre vanligt än man tror..."
Var det möjligen Miran ni pratade med på Regeringsgatan? Det var ju han som stod för skräckhistorien om Janasse...
Nej, tyvärr var det inte Miran... men snacket går säkert. Kära vinimportörer, det tycks som att systemets personal kastat handsken. Nu väntar vi på svar...
Ett första svar kommer från Caveau (importerar inte minst champagne från Veuve Fourny)
"Vi transporterar alla våra viner på långtradare med isolerade temperaturreglerade skåp. Det gäller sommar som vinter. En frusen champagne vintertid är ju heller inte så bra."
Skicka en kommentar