Vi grillar ute efter att Street för dagen förvandat knivsöder till något som mer liknar Notting Hill, Portobello eller Camden. Lammfärsbiffar fyllda med fetaost får sällskap av mjukstekt färsklök och paprikor. Därtill röda linser och bondbönor som givits en viss hetta av turkisk torkad röd paprika.
Som vi konstaterade sist vi provade är 2006 Faury Saint-Joseph som gjort för utegrillning. Men vinet utlöser också en diskussion om vad det egentligen är vi har i glaset. Att det inte är höjden av elegans konstaterade vi sist. Men efter omprovningen vill S revidera omdömet ytterligare. Frankofilen fiskade efter en designlösning med giraffer, eldslågor och kanske namnet Mauro kunde få plats på något sätt också - i sanning profetiska ord! Jo, den här doften är verkligen framfusig och tydlig - här finns inget subtilt som kan försvinna utomhus - rejält parfymerad och fruktig på ett sätt som faktiskt skulle kunna kallas nyavärldensyltig! S drämmer till med storsläggan: det doftar boxvin! Nästa dråpslag kommer inom kort: det doftar maceration carbonique - skumbanan, smörkola och parfymerad bärfrukt som en hyfsat fruktpackad beaujolais. S konstaterar iskallt: "What goes up must come down..."
Vi smakar, och syrorna har på ett tydligt sätt rundats av med generös malolaktisk jäsning. Balansen lutar därför åt att den unga frukten kan upplevas som lite bläckig (malört, anis). S avslutar maliciöst med att konstatera att även smaken har drag av boxvin! Dock är vi helt överens om att vinet ändå möter upp maten på ett utmärkt sätt med sin framdrivna frukt, men att de negativa sidorna blir mer märkbara efteråt. Vinet känns "fixat" i källaren. Icke desto mindre kan det göra ett bra jobb till grillen i sommar och de närmast följande. Om nu inte Saint-Joseph var en aningen mer prestigefylld appellation än Crozes-Hermitage hade det faktiskt suttit bättre med en prislapp i nivå med exempelvis Gilles Robins 2006 Papillon. Baksidesetiketten rekommenderar konsumtion vid 4-6 års ålder och hållbarhet i upp till 12 år. Det har vi verkligen svårt att tro, när strukturen i syror och tanniner är så snäll. Det tycks som att vinet är gjort för att dricka på frukten. Men vi sparar några flaskor, så får vi väl se vad som händer...
2006 Domaine Faury Saint-Joseph (Philippe Faury, La Ribaudy, Chavanay, Rhône)
4 kommentarer:
Vässade knivar på knivsöder... Blir ju svårt att inte ta med sig den här posten i minnet när vi öppnar nästa flaska i sommar. Spoofulated! Macération carbonique! Boxvin! Philippe och Lionel har nog lastat in hagelbössorna i bilen och börjat köra norrut vid det här laget... ;-)
Man ska inte glömma hur kort det är att köra från Tain till Beaujeu... Philippe och Lionel har som tur är lite längre väg för att komma till Stockholm...
Öppna gärna en flaska och berätta vad ni tycker...
Intressant...hmmmm
Testade vinet i torsdags...vid grillen...i solnedgång och:
- första doften är helt Syrah-OK med rejäla saluhallsvibbar (rått kött).
- första sippen är likaledes helt Syrah-OK
- därefter börjar något som liknas med ett stadigt förfall. Grönt, vresigt, obalanserat och fullständigt otypiskt. Både doft- och smakmässigt.
Vinet slängde helt enkelt igen lagårdsdörren rakt i käften på oss. Har fortfarande inte bestämt oss om resterande flaskor ska få ligga eller om de ska tillbaka till SB.
Av en slump provade jag min sista flaska 2002 Faury St Joseph Vieilles Vignes La Gloriette i går. Jag tror att jag hade det bättre vinet i mitt glas...
Skicka en kommentar