Vi försöker minnas inhandlingen av denna flaska. Det bör ha varit någon gång under 2001. Efter en långpromenad längs Årstaviken måste barnvagnen ha rullat vidare upp till butiken i Söderhallarna. Magneten som drog var säkert Per-Henrik Månssons omdöme i Wine Spectator, garnerat med hela 96 poäng: "What a great wine. Full-bodied, with crushed berry, smoke and grilled aromas, all presented quite subtly. Stands out for its natural, down-to-earth taste of clean, pure, shining fruit. A pleasure to drink. Tempting now. Best from 2003 through 2015." La Chapelle har ju det legendariska vinets historia, men ryktet har kommit att hamna rejält på sniskan efter att den misslyckade årgång 2000 släpptes, samtidigt som priserna fortsatte att rusa vidare uppåt. Spännande i alla fall att äntligen korka upp. Tidigare har vi druckit en 1983 Hermitage La Chapelle, med portlika mognadstoner, och andravinet 1995 Hermitage Pied de la Côte, som var härligt tillgängligt när Jürgen Grossman hällde upp i glasen på Restaurang Gässlingen för sådär en fem år sedan.
1998 Hermitage La Chapelle ser väl utvecklat ut, förvånansvärt ljust brunrött, med orange kant och gotiska valv av viskositet längs med glasets innerväggar. Doften är verkligen komplex och grafisk: här finns örter, pinjebarr och eucalyptus. Rökiga tjärtoner är det mest kraftfulla inslaget, därtill lakrits och stensöta. Övertoner av violer och andra blommor adderar finess, liksom lite parfymerade, kokta mörka bär. S uppskattar mognadstonerna av fräst tomatpuré och torkad frukt. Skit, undervegetation och stendamm är annat vi möter i detta glas...
Smaken överraskar också med sin mjuka stil med fokus på syrlighet och slankhet. Munkänslan är len, viskös och behaglig med smeksamma, uppmjukade tanniner. Detta är inte något potent, fylligt kraftpaket - utan ett påtagligt elegant matvin med medelhög koncentration och anständig längd på eftersmaken, som dock hamnar i skuggan av 2001 Flaccianello. Frankofilens gissning på Côte-Rôtie från slutet av nittiotalet och omdömet "i det närmaste burgundisk karaktär" slår huvudet på spiken. "A pleasure to drink" från citatet ovan kan vi också skriva under på...
Vinet låg på sina fat i endast 13 månader. Inga eller få av faten var nya, och resten mellan ett och fem år gamla. Det gör att vinet har få aromer som man förknippar med fatrostning, och terroiren kommer på så vis igenom fint i en lite gammaldags stil. Nå, hur var det med betyget då? Nej, någon nittiosexpoängare är det inte. Parker tycker nittio - och det känns fel åt andra hållet. Vi hamnar precis mittemellan och kommer förhoppningsvis att minnas den underbara doften ända tills vi öppnar nästa flaska...
ps. Vill man ha en version som fått välsignelser i lika mått av båda amerikanska auktoriteterna, satsar man på La Chapelle 2003.
1998 Hermitage La Chapelle (Paul Jaboulet Ainé, Tain l'Hermitage, Rhône)
9 kommentarer:
Visst var det suveränt gott, men kanske inte 96 poäng. Fick inte P-A Månsson mer eller mindre sparken från WS efter lång och trogen leverans av kontroversiella omdömen? Eller det kanske bara är förtal.
Intressant med fatbehandlingen. Blint tyckte jag man hittade en del snyggt integrerad lättrostad ekkaraktär...eller så ville man hitta den?
Har inte hört den historien, men kommer den från eBobforumet kan den ju fått lite extra fatkrydda därifrån? Det upphör inte att förvåna att en del figurer där kan bli som aggressiva hundar angående något så trevligt som vin... men det är klart - pleasure is not to be taken lightly! P-A Månsson is guilty to fault and must hang by his neck until he is dead ;-)
Ekfakta kommer från JLL, förstås. Kanske fanns där lite ek men inte var den så märkbar...
Minns inte var jag läste det, men det var säkert på eBob, även om jag har för mig att jag läst en del sura kommentarer på WS forums också. Strunt samma. Att ämnet vin kan förvandla folk till skällande hundar ser man alltför ofta exempel på, även på svenska forum.
Att det är stor årgångsvariation på La Chapelle har jag förstått sedan tidigare. Jag ligger på några 2001:or som väntar på första tillfället att provas. Har ni någon erfarenhet av årgången eller en intierad gissning om öppningdsags?
Nej, som sagt var detta vårt första smakprov. Men den vedertagna sanningen när det gäller hermitage är ju (som du säkert redan vet) att smaka inom tre år eller vänta tio. Den auktoritet vi lyssnar mest intresserat på när det gäller norra rhône är förstås John Livingstone-Learmonth. Han uppskattar nollettan ett snäpp mer än nittioåttan och tycker att det är lagom att dricka från 2008 till 2023. Vad kul att du har lagt undan!
Hej, Han hette väl för övrigt Per-Henrik Månsson och inte Per-Anders. Hur som helst undrar jag var han tog vägen, han hade väl sitt säte i Schweiz så han kanske skriver för ngn lokal blaska där.
Tack för påpekandet, Mike. Ja, vem vet vad han har för sig. Nåväl, en av de (många) saker Månsson fått pisk för var att han ofta föredrog standardtappningar framför prestigecuvéer i châteauneuf. Där kan vi tycka att han hade en poäng (se provningen av Mont-Olivet) liksom i att uppskatta viner som inte går på kraft i första hand...
Tror du att 98:an vinner på vidare lagring, eller är den vid sin peak? Har även 2001:an, tanken är att ta båda samtidigt.
98:an verkar ju lovande. Ska bli extra kul att korka upp den då det var den första flaskan jag köpte för att lagra.
Mvh
Charlie
Intressant fråga, Charlie! Vi har en kvar och väntar nog något år innan vi tar den. Utvecklingen nu handlar väl mest om att locka fram ännu fler mognadstoner, och Chapelle är ju inte direkt känt för snabb utförsbacke. Förresten kom vi just på att vi drack en flaska 1983 för kanske fem år sedan. Den hade uvecklat nästan portvinslika mognadstoner, som knappast lär dyka upp i 98an. Ska du prova båda är väl 2011 det tidigaste som kan rekommenderas...
Skicka en kommentar