Stockholms vinkällare, tisdag 18.30. Vi har församlats här ikväll, trettiofem förväntansfulla vinnördar som satsat ett halvt lakan var på att sniffa och smutta på sex skvättar traditionell sjattånöff-dy-papp. Clos du Mont-Olivet beskrivs av Parker som "en av de ärkekonservativa bastionerna för traditionalism i Châteauneuf". Han är rätt återhållsam med poängen, de brukar ligga runt 87-90 (92 till prestigecuvéen). Traditionell stil innebär i detta fall låg restsötma, balanserad alkohol, robusta syror och mer av balans och harmoni. Hög andel grenache (80%) i standardvinet. Motsatsen till modern monsterstil. Läs mer om gården på chateaneuf.dk.
Vin nr 1 har en vinröd färg med blå nyans. Doften är purung och helt förförisk, bärsaftig, sötfruktig, kryddig, med fina toner av jordgubbe, hallon och björnbär. Mineraler och örter kompletterar bilden. Smakar... pow, vilken direkthet och intensitet! Supergod, saftig, renfruktig smak av finaste grenachedruva med rejält stöd av alkohol (minst 15%). Oj, ett bra tag sedan vi sniffade så här klockren frukt från södra rhône. Lång, god, eldig eftersmak med lakritstoner som minglar kvar. Kvällens yngsta vin - och det är helt enkelt superbra! Dubbelplus! Fem stjärnor, solar och fyrar! Ge det till 2012-13 och njut sedan en underbar, mogen version av toppåret 2005. Egendomen tycker själva att det är deras bästa år hittills. 130 kr départ caveau - vi skulle kunna tänka oss att betala det dubbla och dessutom köpa en låda rakt av! WS ger 93p och plats 32 på Top 100, 2007. Vi är helt överens. Parker nöjer sig med obegripligt låga 90p...
2005 Clos du Mont-Olivet Châteauneuf-du-Pape
Vin nr 2 har en vinröd färg med ljus, genomskinlig kant. Doften är vacker, med mognadstoner av terroir: grus, undervegation och blomjord. Den återhållna, medelmörka frukten är "våt" och (dregel) påminner mycket om pinot noir - kompletteras med rök, blommor och tobak. Smaken går i en lättare, elegant stil med kåda och örtighet av pinjeträd, och utan märkbar alkohol. Något tunn, liknar ett gott mellanår i bourgogne. Elegansen och de burgundiska tonerna framkallar en skönhetsupplevelse av mer subtil art.
1999 Clos du Mont-Olivet Châteauneuf-du-Pape
Vin nr 3 har en rödbrun färg med brun kant. Här bjuds ännu mer av mognadstoner: terroir, jord, russin, torkade eller brända örter, orientaliska kryddor och sandelträ. Finns det ett uns smygkork? En liten oädel skitton dyker upp. Smaken är god och helt uppmjukad, lite uttorkad med rester av sandiga, torra tanniner. Misstanken om smygkork hänger kvar även i smaken. Eftersmaken är lite kort. I utförsbacke...
1988 Clos du Mont-Olivet Châteauneuf-du-Pape
Vin nr 4 har en ljusare rödbrun färg med ljust tegelfärgad kant. Doften bjuder på riktigt vackra mognadstoner och stor komplexitet. Här finns bra djup och mycket att leta efter.... örter i form av frisk eucalyptus och pinje, animaliska drag med kött och svartpeppar, tobak, svamp och torkade rosor. Smaken är mjuk och mogen med ålderssyror och lädertoner. Märkligt nog finns frukten och fräschören kvar och vinet verkar betydligt yngre än föregående. Kvällen bästa vin, 28 år ungt!
1980 Clos du Mont-Olivet Châteauneuf-du-Pape
VIn nr 5 har en tät, dovt blåröd till mörkbrun färg - plommontonad. Doften är knuten, men kryddig och tätfruktig. Efter en timme eller två öppnar den upp med ljuvliga blåbär, björnbär och vanilj - inte helt olikt kvällens första vin. Smaken är torr, tanninrik, mycket fruktig och fortfarande i tuffaste laget. Man får en känsla av att faten (les foudres) håller både doft och smak i hårt grepp. Kan säkert bli jättebra med tiden, men det kommer att ta åratal innan fatkaraktären och tanninerna ger med sig. 60% grenache, 20% syrah, 20% mourvèdre.
2000 Clos du Mont-Olivet Châteauneuf-du-Pape Cuvée de Papet
Vin nr 6 har en något ljusare blåröd färg än föregående. Doften är.... frånstötande! Ett märkligt framträdande os av gammal stekt lax (kan det möjligen vara glaset? nej, tyvärr är det nog vinet) blandas med kartiga syltade lingon och parfym av ett märke de flesta ratar. Frukten är fortfarande primär och rullad i grusdamm - men det hela utövar ingen som helst lockelse på oss. Smaken är obalanserad med massor av torra tanniner - och tokhög alkohol som inte har någon att gifta sig med. Svårsvalt - snudd på äckligt. (en provare på Cellartracker gör följande obetalbara iakttagelse: "tannins rear up behind the sweetness to suck your face in"). 95% grenache, 5% mourvèdre.
2003 Clos du Mont-Olivet Châteauneuf-du-Pape Cuvée du Papet
Vår slutsats: köp "Cuvée Tradition" från traditionella producenter som den här. De vanliga vinerna från området man gjort i i långa tider, producenten kan dem sedan generationer och de har massor av typicitet. Med sju till nio års mognad kommer mognadstoner som kan tillfredställa även bourgognevänner! Prestigecuvéerna däremot har bara tjugo år på nacken, och ger i kvällens exempel inte en större upplevelse, trots att de kostar tre gånger mer. Vinerna har nyss fått en svensk agentur - som intressant nog även tagit över representationen av Domaine de Pegau. Räkna alltså med att höra mer om saken. Man hoppas att kunna göra en tillfällig lansering av den underbara 2005 Clos du Mont-Olivet till hösten - hoppas att den tilltalar inköpsavdelningen lika mycket som den charmade oss! Ytterligare två viner offereras inför samma lansering: 2001 Clos de Mont-Olivet och 2005 Cuvée de Papet. Vi håller tummarna! Förresten, har ni nära till Köpenhamn: missa inte att köpa 1998 Clos de Mont Olivet för DKK249 på Enoteca (Dronningens Tvaergade).
ps. Förmodligen finns det rätt många som tycker att 2003 Cuvée du Papet inte är det minsta frånstötande! Parker skriver såhär:
"The luxury offering, the sensational 2003 Chateauneuf du Pape Cuvée du Papet, appears to be the finest example of this wine since the glorious 1998, which is just beginning to strut its stuff. Powerful aromas of kirsch liqueur soar from the glass of this deep ruby/plum-colored effort. Full-bodied, with abundant fruit as well as a broad, expansive attack and mid-section, and a succulent, sumptuous finish, this potent Chateauneuf du Pape must surpass 15% alcohol. There is some serious tannin lurking underneath all the glycerin, fruit, and alcohol, so give it 2-4 years of bottle age, and drink it over the following 15 years plus." 92-95 RP (Feb 2006)
"Soy, dried herbs, roasted meat, sweet cherries, and some blacker fruits make an appearance in the dark ruby 2003 Chateauneuf du Pape Cuvee du Papet. Full-bodied, dense, with low acidity, velvety tannin, and an opulent, full-bodied personality, it should be drunk over the next 12-15 years." 92 RP (Dec 2004)
6 kommentarer:
Får man fråga efter namnet på agenturen?
Hej Johan, det får man! Vi kan dock inte svara, eftersom vi kom på ute på gatan att vi glömde be om namnet ;-) Vi hade dock ett bra samtal med killen som kändes klart bekant från någon mässprovning eller så. Han har ingen website än, men kommer att jobba intensivt på att de här vinerna ska komma in som tillfälliga nyheter och få en tydligare profil i Sverige. Vi ska förstås kolla upp namnet...
Hehe, är det till att ha börjat prenumerera på WA? Underbar läsning hur som helst, jag har aldrig provat något från Mont-Olivet men nollfemman låter ju fenomenal och jättegod redan nu. Jag tycker för min del det finns få områden som uppvisar så mycket tidig drinkability som södra Rhônedalen. Jämför tex med ung Barolo, Bordeaux, Bourgogne eller mången toscanare med utanpåliggande hårdrostad ek. Stora gamla foudres är grejen...och ni har ju en klar poäng när det gäller alla lyxcuvéer, speciellt när de börjar trixa med barriques och ta i från tårna. Spännande med ny svensk importör, och det blir också kul att se hur Pégau kommer att hanteras. Undrar vad Divine tycker....
Sent ska syndarna vakna - och det är ju kul att se hur ofta betygen mellan de två stora ofta skiljer sig sex-åtta poäng. De kompletterar ju varandra perfekt: där den ena missat eller varit lite trött, klipper den andra till - och så smaken, som är personlig. Parker borde ju verkligen ha skrivit en hyllning till 2005 Clos du Mont-Olivet - men efter 73 provade viner i rad är det förlåtligt om det bara verkar vara nätt och jämnt outstanding ;-)
Jag frågade Gunnar på Divine om dom inte skulle ta in Pegau i år men han sa att dom tyckte att Clos Saint Jean var bättre. Jag fick inget egentlig förklaring på varför dom inte kunde sälja båda i så fall.
Clos Saint Jean Deux-Ex Machina 2005 är förvisso otroligt bra (Parker gav den 100p) och Divine fick in 10 lådor, men exakt vad som har hänt med dom är oklart. Gunnar har varit väldigt svävande på målet när jag har frågat hur och när dom ska börja sälja dom. Vid det här laget börjar 'aldrig' kännas som det mest troliga svaret.
Det lär väl inte vara några problem att sälja tio lådor hundrapoängsvin till vänner, vip-medlemmar och restauratörer....
Skicka en kommentar