Vieux Lazaret är kända för sin publika stil, med tidig mognad och tillgänglighet. En modern stil, sägs det, men icke desto mindre typisk för sitt ursprung, såvitt vi kan se...
2003 Domaine du Vieux Lazaret har en lustig, urblekt plommonfärg när vi karafferar upp. Det ser inte direkt tätt ut - en uppsyn vinet delar med flera nolltreor. Doften ur karaffen är mycket tilltalande - stall, jordgubbar och hallon. I glaset skjuter en mycket påtaglig, lite bränd örtighet upp, det liknar flera örter men mest salvia och timjan, enas vi om. Rökta och läderartade toner kompletterar helheten på ett aptitretande vis.
Smaken: ännu en typisk nolltrea! God, mjuk, mycket smakrik och helt tillgänglig - men ska man vara kritiskt finns ett par stråk av både vattnighet och eldighet, och smaken är lite platt. Mer än en aning kärv och brännande avslutning om man känner efter - men lyckligtvis ändå klart god och lång. Gommen behöver bara en rejäl rundsmörjning med manchego - sedan levereras helt godkänd njutning och drickbarhet precis som vi hoppades. Det här var vår sista flaska - och vi är helt överens om att den passade fint att konsumera nu och till ost.
ps. Amy Winehouse har ett kongenialt namn och ett fantastiskt band. Hon är rockvraket och de superproffsiga, färgade körsångarna personifierar de städade körtjejerna. Lite freakshow blir det allt - men ändå, och kanske delvis därför, helt magnetiskt! Men varför ska hon behöva få sitt rödtjut i plastmugg? Hon behöver en kristallkupa att pimpla ur...
pps. Årgång 2005 finns ute i butikerna nu, och har fått ett välvilligt mottagande (89p WA & WS, 90p IWC). Till det klart rimliga priset 178 kr är det inget att tveka om. Köp!
2003 Domaine du Vieux Lazaret Châteauneuf-du-Pape (Jérome Quiot, Châteauneuf-du-Pape, Rhône)
5 kommentarer:
Hade inte sett omdömena om DdVL 2005, men tänkte att årgången var tillräckligt bra att offra ett skott i blindo på.
Det var den, men jag skulle tro att ett par års lagring är på sin plats. Jag luftade bortåt tre timmar före maten, ändå var sista glaset klart godast. Den var aningen bråkig, inte helt tillgänglig, men det fanns inget av kärvhet eller alkoholhetta. Och jag fan inte stilen störande modern, alls inte.
Även jag ger tummen upp - särskilt för 178 pix.
Perfekt info, Henrik! Som väntat tycks 2005 vara lagringskrävande. De här vinerna är ju dessutom som allra godast när mognadstonerna tittar fram. När du säger bråkig - menar du enbart tanninerna, störigt ung frukt eller hela paketet?
Med störig menade jag en del tanniner som så att säga inte bidrog till helheten utan överskuggar den och att frukten var aningen knuten.
Jag tyckte ändå att man kände vad den kommer att visa upp och sista glaset bekräftade det, då tittade frukten fram, kärvheten dämpades och smakerna började liksom flyta ut. Jag har inte prövat DdVL tidigare, men tyckte att 2005 är en årgång värd att pröva, nästan oavsett producent. Jag har köpt några flaskor till och g(l)ömt undan. I min garderob gissar jag att tre år räcker gott, i bättre och svalare förhållanden kan jag inte tänka mig annat än att den pallar fem år.
Säkert! Tio år borde nog väl inte heller vara något problem - om temperaturen håller sig hyfsat sval, typ 13 grader i snitt, med kanske 3-4 graders variation åt båda hållen. I garderoben då? 10 grader varmare bör, teoretiskt sett, ge en dubbelt så snabb utveckling. Men genomsnittsgarderoben håller väl ändå flera grader mindre än 23 grader i snitt? Som tumregel kan väl en nästan-halvering av tiden funka rätt bra...
Jag brukar tycka åtminstone sex, sju år för CH9, alltså 2011-2012 för 2005. Lite avdrag för garderoberna gör alltså tre år från nu. Jag lär ju göra så att jag tar den första om just tre år och sedan vet jag lite mer.
Ni har troligen rätt om tio år, särskilt med tanke på årgången. Jag var nog feg i överkant - trots att vinet är känt för snabb mognad.
Skicka en kommentar