tisdag, februari 12, 2008

Vi provar Pouilly-Fuissé från 2005


Kvällens provning har legat i pipelinen ett bra tag. Appellationen Pouilly-Fuissé, ja faktiskt hela Mâconnais, är sorgligt förbisett här hemma i norden. Endast ett fåtal viner finns att få tag på via beställningssortimentet. Distriktet tycks fortfarande leva i skuggan av den mäktiga ABC-trenden. Här bjuds det på ypperlig fatlagrad chardonnay av högsta rang, i solmogen tappning, och med all den stringens som förknippas med bourgogne och chablis. Vad som tyvärr inte finns här hemma är de absoluta fyndpriser man kan glädjas åt på plats. Ändå kan de bästa vinerna mäta sig med betydligt dyrare viner från côte-de-beaune. Boka alltså in ett stopp under sommarens bilresa...


2005 Domaine de Fussiacus Pouilly-Fuissé Vieilles Vignes är gyllengul åt det ljusare hållet pch har först en doft av grapefrukt, örter, kåda och fin parfym. Nosen passerar snabbt förbi lättheten i päronfestis för att landa ordentligt i läckra sultanrussin och valnötsskal som påminner inte så lite om exempelvis Launois Blanc de Blancs. Smaken är sötfruktig, fyllig, smakrik, intensiv och lite eldig med drag av sultanrussin och nötter. Busgott, kanske inte allra högsta höjden av elegans, men verkligen tilltalande och, som sagt, aningen busigt med sin märkbara eldighet! Vi kan tänka oss en bra matchning med mild grönmögelost och päron.

Den ljust vitgula 2005 Albert Ponnelle Pouilly-Fuissé Vieilles Vignes har en riktigt god doft av apelsin, vanilj och mineraler. Akaciahonung, solero, persika och vita blommor gränsar till buteljerade ljuvligheter av toppriesling. Smaken är slankare, syrligare och lättare än föregående, väl balanserad, intensiv och rejält lång. Honungstoner och höga citronsyror gör att vinet appellerar till oss rieslingfreaks. Ämabelt, elegant och ett fantastiskt läckert vin. Kvällens favorit med sin relativa sirlighet.

2005 Verget Pouilly-Fuissé Terroirs de Vergisson kommer från femtio år gamla stockar som växt nedanför Roche de Vergisson. 50% ekfat varav 20% nya, 50% ståltank. Mer gyllengul än föregående. Här får vi en komplex doft av grapefrukt, örter, nässlor, ylleunknad, diskret fatrostning och inslag av popcorn och gräddkola. Flera drag i doften påminner om chablis grand cru, andra om meursault. Smaken är stram, stor, relativt tuff, intensiv och lång. En diskret eldighet samverkar med ursprungstypisk bitterhet och ger vinet mycket bra struktur. Ett välbyggt vin med viss rondör och siktet inställt på lagring.

Sammanfattningsvis. S: rent ut sagt, faan vilka goda viner! De hänger med nästan upp i rumstemperatur. De levererar generöst i både doft och smak. De håller alkoholen i schack (13%). De har syrorna intakta. De är som gjorda för stekt fisk (ikväll gös med bräserad fänkål och haricôts verts - och sällan har väl en citronklyfta känts mer passande). De kommer bara att bli ännu bättre med typ tre års lagring. Årgång 2005 såg till att det är rent guld i flaskorna. Det här är våra vita favoriter, strax efter topprieslingarna...

ps. Kvällen efter doftar Ponnelles vin mineraler åt petroleumhållet, och något som liknar mild lavendel. Petroleum känns ju helt logiskt efter alla blommor, vit persika, honung och andra rieslinglika drag. Dessutom en skum, god och svårfångad animalisk nyans någonstans mellan italiensk fänkålskorv och tryffel. Vergets variant har istället utvecklats åt det rika valnötshållet. Syrorna lite lägre än Ponnelle, som tack vare sina fräsiga syror har den klart längsta eftersmaken.

2005 Pouilly-Fuissé Vieilles Vignes (Jean-Paul Paquet, Domaine de Fussiacus, Fuissé, Mâconnais, Bourgogne)

2005 Pouilly-Fuissé Vieilles Vignes (Albert Ponnelle, Clos Saint Nicholas, Beaune, Côte d'Or, Bourgogne)

2005 Pouilly-Fuissé Terroirs de Vergisson (Laurent Alexandre, Domaine Verget, Sologny, Mâconnais, Bourgogne)

3 kommentarer:

konjären sa...

Rolig läsning, och kul att se att ni uppskattade Ponelle som vi provade hemma för några veckor sedan! Det finns helt klart många fantastiska områden i Gamla Världen som förtjänar mer uppmärksamhet...

Holger sa...

Wow, nu blir man ju lite sugen... Låter dock som att första och sista vinet borde tilltala mig mer; jag tar ju gärna min vita bourgogne härligt ylleunken och hemlig?!

Finare Vinare sa...

Hej Holger, visst är detta något för dig! Halva nöjet är ju jämförelsen, så ta gärna minst två. Det är ju ganska extroverta viner på ett sätt, med sötfruktigheten och så. Samtidigt finns det en massa fina nyanser i dofterna att sniffa länge på. Målsnöre mellan Ponnelle och Verget....