Ett av förra årets mest osannolika släpp, och därtill ett vin som egentligen är omöjligt att poängbedöma. Gillar man mognadstoner i riesling är det en upplevelse på hög höjd - även om vinet krasst sett inte kan sägas vara en riktig högpoängare. Bäst gör det sig kanske i apéritifsituationen när man verkligen får tag i alla himmelska (eller snarare jordiska) nyanser.
1981 Domäne Wachau Riesling Kabinett kommer från kooperativet i Wachau som sitter på en skatt av gammalt vin i sina källare. Ibland får man för sig att släppa ut dem på marknaden, till vrakpris. I karaffen har vinet en varm bärnstensfärg (se bilden och fundera på andra tänkbara jämförelser). Doften ger först aprikos, sedan mycket intressanta, utvecklade mineraltoner med inslag av skiffer, grus och nyanserad petroleum. Det går vidare att finna plommonmarmelad och bokna gula äpplen med inslag av botrytis och källarton. Åhh, det är verkligen en otroligt läcker doft! Smaken är helt torr, fruktig, stram och lite bitter med helt vital, dock avrundad syra. Trots sina modiga 27 år finns samma fräschör som i den osockrade tyska äppelmust vi drack mellan dagens pulkaåk. Den här flaskan var ännu bättre och mer balanserad än den vi smakade för ett halvår sedan. Det känns faktiskt som att vinet skulle klara att överleva både fem och tio år till!
1981 Riesling Kabinett (Freie Weingärtner Wachau, Dürnstein, Wachau)
6 kommentarer:
Poängdiskussionen är intressant - än en gång.
Om vinet befinner sig på den nivå där man kan få tag på "himmelska nyanser" så borde det väl vara möjligt för det att samla in poängen.
Jag läste nånstans, länkat från Asimov på NY TImes, om hur ett antal människor i vinbranschen tyckte att 100p-skalan hamnat helt snett och bara belönade kraft och vissa druvor. Många menade att en perfekt Muscadet är en perfekt Muscadet = 100 p, men så är det ju inte. Det är i princip bara Cab S, Pinot N, Syrah/Shiraz, Nebbiolo, Riesling, Chardonnay, Semillon som kommer ifråga redan för att landa över 95 poäng.
Det här vinet borde om inte annat kunna vägas på sina egna premisser mot en mogen historia från Rheingau eller Alsace - eller? What say you?
Och jo, jag är i brist på bättre ord avundsjuk (utan missunnsamhet), för jag försökte beställa vinet, men kom för sent.
It sounds lovely.
Visst är det en intressant diskussion, även om vi så smått accepterat sakernas tillstånd. Varför måste en röd bourgogne vara relativt mycket bättre än en dito shiraz för att få 90p? En ljusröd 2003 Poulsard är i vår smak kanske ett intressantare och mer originellt vin än en kolmörk 2004 Gigondas - för att ta ett exempel. Men bara det senare har en chans på 90p. Likaså tyckte vi att Rougeots bourgogner från 1988 var bland årets bästa upplevelser för oss. Men vi kan ändå inte ge dem mer än 90p. Och det är väl där någonstans även denna 1981a hamnar. Mest beroende på att smaken inte är lika fantastisk som doften. Hur gott det än är så är det inte Clos St Hune! En riktig högpoängare får liksom helt enkelt inte ha några brister - och så ska man dessutom tända på den ;-) Ett nålsöga - och en god anledning att glömma allt vad poäng heter...
Jag minns när ni såg fram emot att alla vinrecensenter skulle samlas och kalibrera sina 100-poängsskalor - tänk då alla blogginnehavare och deras trogna kommentatorer i samma situation.
Jämförelsen med Clos st Hune är ett argument med krut i, det är svårt att argumentera emot när ni lägger er på den nivån. Nu var jag i och för sig inte ute efter att göra denna Kabinett till en +95 poäng, men kanske 88-90?
Nåja, det är tur att man inte håller på och bedömer annat man tänder på, t ex sin partner, enligt teorin att det inte får ha några brister...
Roligt! Vi drack den här i somras och blev också stormförtjusta. Att vi inte gick och skaffade fler dagen efter är fullkomligt obegripligt och inte så lite sorgligt. Underbart som aperitif, men vi drack resten till lax och färskpotatis med likaledes utmärkt resultat. 149 spänn för en dieselosande 26-åring - man skrattar hela vägen till kylskåpet.
Tänk om fler än gamla rieslingproducenter skulle göra så. Barolo och châteauneuf från 80-talet för, säg, 300 bagare?
Det är väl egentligen bara Masi som släppt åtskilliga gamla årgångar rött på vinbutikerna under senare år... mer sånt vill vi ha, tack!
Nästa gång ni svänger förbi Alsace ska ni titta in hos Rolly-Gassmann
(i Rorschwihr strax norr om Bergheim). De har ständigt ett antal 'mogna' årgångar till salu.
Går man igång på lite restsötma (men balans, balans, balans) och personlighet blir ni inte besvikna.
Läs gärna mer på http://www.warfvinge.net/p/rollygassmann.shtml
Skicka en kommentar