söndag, augusti 10, 2014
Night of the Nerds 2
Etiketter:
barolo,
blaufränkisch,
burgenland,
cabernet franc,
chardonnay,
chianti classico,
franken,
furmint,
hárslevelü,
jura,
loire,
nebbiolo,
piemonte,
pinot noir,
sangiovese,
sherry,
silvaner,
sopron,
szürkebarát,
tokaj
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Visste att det var en miss att åka till Luleå ...
Rougeard! Mascarello! Allt okänt gruk från Virtuoso! Maten! Sällskapet! Gläder mig dock att ni hade så roligt att ni snart vill ha en repris.
Mvh
Dräglande, bortrest Nerd
Sällskapet som sagt... och virtuosens genomtänkta smårättspyssel som tog vinerna och stämningen till nästa nivå.
Utanför bild fick de båda blaufränkischarna spela med/mot toscansk rödvinssalami, Janasse VV med tärningar av port salut och de avslutande Jura-chardonnayerna ej helt oväntat med en bit comté.
Mascarello 04... så rödfruktig, så elegant, så burgundisk. Ord som modernism & tradition kändes rätt ovidkommande - traddisarna är grymma på frukt nuförtiden.
Clos Rougeard 08 uppvisade mer klockren loire-franc och lite mindre av bdx-vibbar (fat) den här gången, tanninerna ack så fina med ceder och krydda. Ljuvligt vin!
Både Kikelets Furmint och Molino di Grace CC 04 levererade LÅNGT över sina modesta prislappar.
Vad tyckte ni om Pignier och Buronfosse? Har några flaskor Varrons, men har inte öppnat någon än. Drack Belemnites (sav/chard) för några veckor sen som var fantastisk.
Arvid - båda jättefina, på helt olika sätt.
Buronfosses 2011 Varron Chardonnay (samma excellenta läge som Labets Les Varrons) är ju uppfostrad i helt upptoppade fat, precis som i bourgogne. Kanske ändå en aning av florjäst i aromatiken, som emellanåt i Tissots chardonnayer (som den mer liknade än grannen Ganevats) Smaken transparent, slank, elegant och mineralisk. Suveränt klipp i syran, därmed mer övertygande än Labets elva som vi också testat nyligen. Vill gärna dricka mer av Buronfosse!
Pigniers 2010 Cellier des Chartreux är ju gjord på det traditionella Jura-viset, där man inte toppar upp faten alls, med en påföljande oxidation. Men även om det mest liknar en "Tradition" (70 % chardonnay/30 % savagnin) så är detta en ren chardonnay. Doften var givande, med kanderad citrus, ugnsbakade äpplen, god oxidation, kalkfeta mineraltoner samt en del fatvanilj. Smaken avrundad, generös, lent viskös i munkänslan, med en stabil syra som kickade in först i slutet.
Båda biodynamiskt odlade. Chartreux är väl knappast svavlad alls, hur är det med Varron?
Tror att Chartreaux har lite svavel i sig. Har för mig att Pignier endast kör utan svavel i vissa röda viner.
Buronfosse svavlar lite och jag tror att det görs efter pressningen. Intressant jämförelse med Tissot. Har alltid tänkt på dem som liknande Ganevats viner, men lite mer "straighta".
Pigniers Vin Jaune bör väl i alla fall vara svavelfri?
Teoretiskt sett borde de ju likna Ganevats. Vi måste dricka mer Buronfosse och Ganevat för att få grepp om det här ;)
Skicka en kommentar