I glasen har vi sex fatprover från olika vingårdar som förmodligen ska ingå i 2010 Castello di Brolio. Bara tior alltså - enligt enolog-legendaren Carlo Ferrini den bästa toscanska årgången sedan 1990. De tre första glasen visar upp en sagolikt tät och frisk sangiovese-frukt med nästan omärkbara fat. Bara det fjärde har fått en alltför blöt kyss av ek. Det är intressant att se hur de olika vingårdarna uttrycker sig, och dessutom kul att få prova Gaiole-versioner av ren cabernet sauvignon och sjungande syrlig merlot. Vidöppna nu, och väldigt goda. Det går inte att låta bli tanken: om vinmakarteamet rackade om till ståltankar eller botti nästa vecka, eller ännu hellre tappade upp på flaska prontissimo, så skulle resultatet bli helt perfekt.
Mellanspel med charkuterier: 2010 Albia är en ljus rosé i elegant stil. Stramt kalkstenssyrlig i munnen, mineralisk och lätt skaltonad i strukturen. Seriöst framställd genom pressning - ingen biprodukt av rödvinstillverkning. Här har baronen knåpat ihop en klockren sommarhit! Riktigt bra för 89 pix (säljstart 9 juni, har kvalat via BS).
Förrätt: skivad pilgrimsmussla och havskräftstjärt med syltade päron, korngryn och grillade kycklingskinn på en puré av aubergine. Jämfört med tidigare år har 2010 Torricella Chardonnay dragit ner ordentligt på ekfaten och därmed blivit mycket renare och snyggare. Underordnade sig smakerna i maten på ett fint sätt.
Baronen visar upp sin kassakossa 2010 Formulae, en chianti-sangiovese från kontrakterade odlare. Han hade lite otur med tajmingen, eftersom den stora nyheten för dagen var ett förslag om straffbeskattning av mängdrabatt på Systemet. Båda boxarna var dock rätt seriösa, om än ganska anonyma. Vi föredrog nog maremma-lådan 2009 Mille855.
Helstekt vaktel med fagioli och potatispuré smakar inte dumt till sangiovese. Till pippin drack vi 2009 Brolio Chianti Classico - enligt Carlo Ferrini en riktigt knepig årgång - där alla druvor från de dyrare vinerna fick gå rakt ner i en ovanligt bra version av standardtappningen.
Med Francesco Ricasoli på stolen bredvid fick vi tillfälle att diskutera ett par angelägna saker. Dels den i vårt tycke alltför generösa ekhanteringen i Castello di Brolio, som gör det nödvändigt att vänta med att dricka tills vinet blivit typ sju år gammalt. Dels det kära gamla ämnet hur olika årgångar står sig i dagsläget. 1997 och 2000 - drick upp. 1999 och 2001 - i fin form, flera år till. 2003 - rik, men bör drickas nu. 2004 - börjar precis komma in i fönstret.
Baronen berättade också - rätt överraskande - att han betraktar alla årgångar innan 2004 som rena experimentverksamheten, med stor variation från år till år, och att man först ganska nyligen - tack vare ett ambitiöst projekt med omplanteringar och forskning om kloner, som startades runt millennieskiftet - har kommit fram till hur man ska arbeta. Det innebär att det är stor skillnad på de sena 90-talarna och nyare årgångar.
Importören Vinunic bjöd in och stod för arrangemanget på Esperanto.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar