Azienda Agricola Le Ragose står för flera sympatiska egenskaper man gärna ser i sitt vin: det genuina och det autentiska, det bergsvuxna och det bottilagrade, det drickvänliga och det hyggligt prissatta.
Det billigaste vin som lyckades ta sig in på vår sammanfattning av 2010 - ja, kanske också det billigaste vin vi drack under året - var gårdens 2009 Valpolicella Classico, mer utförligt bloggat här.
Nu har nya årgången 2010 just kommit i lager, tillsammans med en välkommen påfyllning av 2009. "Carlo, é una limonata", varnar Paolo Galli. Pah, vi gillar syror, så det ska inte vara något större problem! Dags att studera hur årgångarna tar sig ut i varandras sällskap.
1. Ljust blåröd färg, transparent med babyblå kant. Ungdomligt syrlig doft med röda körsbär, lingon och pressad citron. Tydligt gröna drag med aning av tulpanstjälk, gräs och örter. Ett aptitretande litet os av stekt lök. Bra höjd med fina topptoner, inget djup att tala om. I munnen får vi en pigg attack med frisk syradusch, skön spets och livlighet i den lättfotade kroppen, och fräsig ungdomlighet med lite bikarbonat-känsla.
Tack vare den höga syranivån finns intensitet och viss längd, dessutom har vi en effektiv aptitretare och ett alldeles förträffligt matsällskap till kvällens middag. Helhetsintrycket är gott, fast snäppet enklare än andra glaset. Man bör uppskatta höga syror, och man bör inte ha problem med en smula grönhet. Serveras svalt under sommarkvällarna och vinner säkert på ett halvårs väntan.
2010 Le Ragose Valpolicella Classico
2. Rikare blåröd färg, transparent sammet. God doft med viss komplexitet, kärniga röda körsbärsaromer med fler lager och större djup av mogen frukt, antydan till muscovado och kaffenickel. Inslag av nyklippt gräs, stekt lök, muskotnöt, svart te och grusjord.
Jämförelsevis mjukare, mognare och rundare smak med behaglig syrabalans och början till utveckling. Härlig harmoni och drickbarhet på egen hand, även om man kan sakna den sylvassa syraspetsen i föregående glas när man väl fått känna på den. Totalt sett är 2009 en storlek större, mer komplett och mer givande i längden. Ett oumbärligt vardagsvin, när man fastnat för det. Att köpa per kolli.
2009 Le Ragose Valpolicella Classico
Oavsett årgång är Le Ragoses basversion ett genuint och vackert uttryck för Valpolicella. "Semplice, ma non banale", som Tomas Ilkjær skriver i sin bok "Amarone - og vinene fra Valpolicella".
Carlo Merolli, 85 DKK/SEK.
Tian var ett varuprov/bonusflaska.
3 kommentarer:
När jag provade Le Ragose Amarone 1983 på sommaren 1987 föddes mitt vinintresse (fattig djävla student), det var första flaskan i den aldrig sinande floden av bra viner man vadar i numera.
Kul att de fortfarande presterar!
Lite samma story här.
Serverade Amaronen 13 maj 1999 på Alex vinbar & Kök i Uppsala min första kväll på jobbet och fick smaka lite av gästen, en munskänk.
Efter dess började mitt intresse.
/Pl
Tycks vara en betecknande historia. Tomas Ilkjaer:
"Tillykke,de tre flasker er dine..." jeg husker tydeligt min overvældende begejstring over som fattig studerende at have vundet en af Carlo Merollis små gaettekonkurrencer i de glade dage, da han bestyrede Italiensk Vinhus på Østerbro i København. Ikke kun fordi de tre flasker gratis rødvin var et saerdeles kærkommet bidrag til min daværande minimale, SU-finansierede vinsamling. Det var oven i købet tre flasker Amarone. Kunne det være bedre?"
Skicka en kommentar