Den kalla mistralen sveper in i norra Lubéron, men himlen är blå, solen skinen och efter en timme i bilen under fruktlösa försök att gå miste om fredagsrusningen runt Avignon är vi mer än upplagda för ett dopp i poolen på Mas des Grès. Detta hôtel de charme besöker man inte minst för den goda matlagningen, signerad av det jovialiska krögarparet Thierry och Nina Crovara. Maten handlar inte om de mest avancerade piruetterna utan mer om en avspänd gemytlighet där man ställer fram grytan på bordet - och senare på kvällen släntrar runt och fryntar med gästerna.
Den välfyllda vinlistan består mestadels av handplockade viner från mindre familjeproducenter i områdena côtes-du-rhône, côtes de ventoux och côtes de luberon. Samtliga grupperar sig i prisläget 20-35€, sida upp och sida ned. Bra läge att göra nya upptäckter, alltså! Sista sidan bjuder på klassiska källarviner från châteauneuf-du-pape, norra rhône, bourgogne och bordeaux. Våra ögon fastnar som hypnotiserade vid legendariska 1998 Château La Nerthe Cuvée des Cadettes till vrakpriset €70. Valet blev plötsligt väldigt lätt...
En inledande ammis ger oss tillfälle att smaka på huset champagne, NV Besserat de Bellefon Tradition Brut, som är en ljust gyllene medhårsdryck med viss utveckling och märkbar dosage i form av honungstoner i bra balans med aptitretande syror. Gott vin och en ny bekantskap för oss. 45 % pinot noir, 35 % pinot meunier, 20 % chardonnay. Snart kommer förrätten, en överraskande nordisk anrättning: laxcarpaccio med finaste olivolja, lime och dill.
Den milt senapsgräddiga anrättningen blanquette de veau på kalv, champinjoner och svart trumpetsvamp serveras på hederligt vis med självservering rakt ur järngrytan. Som tillbehör kommer tärnat fläsk och kokt potatis. Grytan formligen strålar av långkok och omtanke i köket. Så gott!
Cuvée des Cadettes lagras relativt länge på små, nya ekfat och har därför alltid en tydlig fatkaraktär - om än mycket smakfullt genomförd. Middagens höjdpunkt kommer med varmröd, djup, klar färg och komplex, mognande bouquet som påminner oss om något riktigt elegant från bordeaux: järn, höstlöv, lagerblad, stall, läder, tobak, kaffe - allt i subtilt avvägda doseringar. I munnen är vinet sammetslent i tanninerna, slankt och friskt med läskande järnmineraler och utan särskild eldighet. Klassisk slottsvinskaraktär alltså, med den sötfruktiga intensiteten från ett toppår lagom avrundad av tidens tand, och en tydlig känsla av mogen mourvèdre med stall, björnbärs- och plommontoner och lakrits.
Vår enda anmärkning är att den ädla fatkaraktären skuggar och tar uppmärksamhet från den absolut rena, mogna frukt vi hittade i 2000 Château La Nerthe. Som ackompanjemang till vinet är kalvgrytan i snällaste laget - rådjurssadel hade nog varit perfekt sällskap. I slutet av glaset minglar fikon, russin och farinsocker. Vinet erbjuder därför ren njutning till klockan av getostar i varierande åldrar, från några dagar till flera månader gamla. Det blir en ljuvlig totalupplevelse där vi upphör att fundera över enskildheter. Som vi uppfattar det är vinet i en perfekt fas av sin drickbarhet för tillfället, med precis lagom av utveckling. Möjligen går det att vänta betydligt längre - men varför, egentligen, när det är så gott nu? Och vilket vin var det Parker skrev om i sina smaknoteringar? Det måtte ha transformerats sen dess...
Meny:
Saumon carpaccio
Blanquette de veau
Fromages de chèvre
Ananas brulé
Le Mas des Grès, Nina et Thierry Crovara, Route d'Apt, Lagnes, Lubéron
14 kommentarer:
Det börjar bli vardagsmat att jag blir grön i synen vid läsning av era inlägg, men nu tror jag minsann att det syns t.o.m. för frun. Den nyligen intagna middagen är som bortblåst och det kurrar rejält i magen.
Tur att jag åtminstone har ett glas vin intill. Sista delen (dag 2) av den uppskjutna förstaprovningen av Réserve Sixtine. Jag håller i stort sett med om era intryck och de skvallrar om en klart märkbar andel Syrah och Mourvèdre, vilket i och för sig inte är något fel alls. Jag hoppas givetvis på en större framtid för detta vin men är långt ifrån övertygad om att det blir mer än en riktigt hyfsad Châteauneuf. Här verkar inte gömma sig så mycket mer än vad som uppenbarar sig redan nu.
Grönt är skönt, utom när det gäller tanniner ;-)
Tar ni in på Mas des Grès förbyts ansiktsfärgen snart till rosenkindad...
Precis, vi hoppas förstås ändå på Réserve Sixtine, och de ska få vila sig i form till sjuårsdagen. Mycket kan faktiskt hända. Men faktum är att vi hittade mer av typicitet i de flesta av de andra nollfemmorna. Av de vi inte hunnit skriva om ännu var följande ruskigt goda: Pierre Usseglio, Brunel Les Cailloux, Vieux Donjon, det lilla smakprovet på Pegau förstås och den underbart kompletta och lustfyllda Barroche Fiancée...
Jag ser fram emot att smaka alla dem ni nämner vad det lider. Det har blivit ett närmast maniskt samlande av nollfemmor, och nu knackar nollsexorna på dörren. Huga!
Att Fiencée har sådan typicitet är ju en liten oddsare för mig, med tanke på att den innehåller än mindre Grenache och mer av Syrah jämfört med övriga traditionella cuvéer. Inte gör det mig något att ni anser den typisk, och jag hoppas kunna lägga beslag på ett par flaskor här inom kort.
Jag ser fram emot ytterligare trevlig läsning framöver och vill uttrycka min beundran över produktivitet och kvalitet. Respekt:-)
Tack - och visst, när det regnar manna från himlen står man där medan hälften rinner mellan fingrarna...
Vi blev ju inte helt övertygade av 2004 Fiancée, även om det förstås var gott (och inte tillräckligt typiskt). Det var en tournedos med hemlagade frites som förlöste nollfemman och förvandlade oss till lallande tungomålstalare. Totalt golvade, trots fåniga små ballongglas från Duralex. Pröva så får du se (men ta gärna dina bästa glas)...
Hm, får nog krypa till korset lite. Dag 2 efter 6 timmar utanför kylskåpet sitter näsan som en smäck på Sixtine. Tanninerna är fortfarande bra i gasen, dock mindre träiga, men i övrigt har frukten mer gått över i röda bär och det är närapå total harmoni i vinet. Totalt sett lovar det mer på sikt och jag faller pladask. Jag fegar inte utan sätter 93(+) och somnar ikväll med ett leende på läpparna. Jag har inte skämt bort mig med bättre viner i år så den här åker upp på en delad förstaplats med Guigals 2002 La Landonne som inte alls var dålig trots årgången.
Man måste säga att du gav vinet en ärlig chans att visa sitt bästa!
Ja, man får säga tur i oturen att jag inte hade någon att dela flaskan med, för då hade den varit slut före "crescendot".
70 euro är mindre än jag betalade på Systembolaget, det vet ni va? Man häpnar och jublar över dessa fantastiska restauranger i södra Europa där maten är långkokt med mycket kärlek och man har råd med vinlistan.
Jättekul att ni smakade och skrev; det här är ett underbart vin, solklart topplistematerial. Ren frukt och mogna toner i balans - ringer fortfarande i gommen. Ni verkar ha haft lite mer fat i vägen än jag fick. Undrar om det var flaskorna, våra gommar eller någon annan x-factor som gjorde skillnaden?
Anders - din panegyrik gjorde förstås inte lockelsen mindre;-) Vi skulle nog inte ha anmärkt på faten om vi inte hade ett färskt minne av 2000 La Nerthe att jämföra med. Vinet var förstås ändå helt fantastiskt gott...
Vi har förresten svårt att tro att ett vin av den här komplexiteten ger samma intryck vid två olika tillfällen. Man hittar olika aspekter beroende på sammanhanget, och varje butelj blir mer individuell ju äldre den blir...
Inser att jag och min älskade sannolikt cyklat förbi Mas des Grès på vår väg mot Gordes (turistfälla redan då, för övrigt) från Fontain de Vaucluse för tiotalet år sedan.
Snacka om att vara ute och cykla ...
Nåja, vi hittade andra ställen som vi njöt rätt friskt på, om än inte av ett vin i den här klassen. Måtider tror jag att vi matchar, men 1998 hade jag inte trillat så hårt ner i vingrytan.
Synd, för jag vet att vi drack en CH9 som hade tio, elva år år på nacken och kostade blott 140 franc.
Den cykelturen gav dock en knuff i rätt riktning.
Vad tror ni, sonen är åtta i dag, när pallar han en tvåveckors cykeltur i Provence? Räcker det med att han fyllt 12, eller behövs det tonårsben för att palla Provences backar?
En femte augusti som denna, med 12-13 grader och ett envetet regn, känner jag ett behov av att få reda på detta ...
Ja, det känns bättre att tänka på provence än att titta ut genom fönstret just nu. Stället ligger några kilometer öster om L'Isle de la Sorgue. Och cyklisterna, de finns överallt i området. Tonårsben är säkert att rekommendera, men tolv låter inte heller helt omöjligt. Är det högsommarhetta fattar vi inte hur man orkar cykla i backar överhuvudtaget, oavsett ålder ;-)
Ett annat trevligt ställe i närheten är Hotel Les Remparts i Venasque. Backen upp dit rekommenderas endast för de hårdföra cyklisterna...
Henrik, jag hoppas jag har sagt det förut men jag älskar verkligen att läsa dina komentarer!
Vet inte om du har en speciell hang-up på just cykelsemestrar, men är grabben åtta år finns väl inget som hindrar att ni lägger nästa semester i Vaucluse? Ett hus (kanske med pool) och bil i området sen är det ju klappat och klart. Man kan ha det rätt mysigt även med en fast punkt att göra dagsutflykter ifrån. Och även du kan ju jaga livet ur dig på cykeln på dagsutflykter i den fyrtiogradiga hettan om så önskas...
Tack Franko!
Jo, jag har en hang-up på cykelsemestrar för de två jag har gjort i Bretagne respektive Provence är kanske de bästa jag haft. Och vi har åkt i slutet på augusti, början på september då hettan är funktionell.
Motion, upplevelser i lugnare takt än via bil och så småningom ankomst till ett ställe långt från allfarsvägen där det serveras fantastiska formules gjorda på traktens råvaror och ofta goda viner som också är en bit från allfarsvägen.
Och vad gäller backar, F&V, åker man åt fel håll med cykel över Luberon ligger man svettigt till ... Det är bättre att åka från Bonnieux till Lourmarin än tvärtom kan jag säga.
Men visst, ett hus med pool och hyrbil funkar det med. 2005 var vi norr om Pic Saint Loup, men kunde inte använda poolen för att den var full av getingar hela dagen. Slutade med att vi fick åka till havet varje dag, en timme enkel väg.
Får vara mer noggranna 2009.
Henrik - här har du adressen till det gamla stenhuset vi hyrde i somras. Inga getingar i poolen. Men öppningarna till betongtankarna fanns kvar i vardagsrummet. Med våra varmaste rekommendationer:
http://www.lestroisoliviers.com/
http://pezenasproperties.com/
Skicka en kommentar