Rudolf Trossen, Kindel

Det är inte utan förväntningar vi parkerar utanför Weingut Trossen i byn Kindel. Paret Rita och Rudolfs villa och källarbyggnad ligger vid en lugn sidogata strax ovanför floden. Alldeles nära vineriet har de också ett nybyggt hus för uthyrning. Vid porten till källarbygget står ett rustikt träbord med gott om sittplats och öppen vy mot vingårdarna på andra sidan floden i tvillingbyn Kinheim. Trädgården prunkar av blommor. Klockan har nyss passerat tre. Det vilar något lojt och kontemplativt över hela platsen.

Ni är ju de riktiga veteranerna inom bio-rörelsen i Tyskland.

”Vi fortsätter att arbeta biodynamiskt, men vi är inte längre… fullvärdiga medlemmar av sammanslutningen. Bara stödmedlemmar. Jag ville nämligen förändra systemet för certifiering. Det borde vara opersonligt. Som det är med Ecovin… när någon kommer för att genomföra kontrollen, så är det ingen jag känner. På det viset finns det en distans. En distans som gör det lättare att hantera problem, om de skulle uppstå. Om man är för nära…”

Det bör inte vara dina vänner som certifierar?

”Precis min poäng. Den här certifieringen… vi kallar det en rättssak, vilket betyder att det krävs jämlikhet. När du följer Rudolf Steiners idéer… det kallas ”den trefaldiga sociala organismen”. Steiner sa att det behövs frihet i saker som rör det andliga eller kulturella - som religion, vetenskaper eller konst. Där ska frihet vara den rådande principen. Vi behöver broderskap inom det ekonomiska - inte ”survival of the fittest”. Och givetvis behöver vi jämlikhet i alla rättsliga frågor. När jag går till rätten, ska det inte spela någon roll om jag är miljonär eller luffare. Det här är vad Steiner menade att vi behöver. Men för tillfället har vi snarare broderskap i det rättsliga, eftersom den rike ofta kan undvika att bli dömd och hamna i fängelse. Och vi har snarare frihet i ekonomin, vilket betyder att de stora äter de små…”

Kapitalism, kallas det visst.

”Så vi måste ändra på saken. I den biodynamiska rörelsen, som är grundad på idéer från Rudolf Steiner, kan vi inte ha det så. När vi startade med den biodynamiska grejen här i Tyskland var vi bara fem-sex vinbönder, och vi kände varandra väldigt väl."

Det här var länge sedan, eller hur?

”Ja, det var i mitten av åttiotalet. Vi grundade Ecovin 1985. Jag tror det var 1989 som vi sedan startade den biodynamiska grejen i Rheinland-Pfalz. Jag var medlem av styrelsen under sju år. Och jag sändes iväg som certifieringsman till de andra vinbönderna. Jag kände dem allihop, så jag avskydde situationen. Jag var inte fri i min bedömning. Jag försökte få sammanslutningen att inse detta, men de förstod mig inte. Eftersom jag också varit med att starta Ecovin, så hade jag det märket på etiketten. Så jag sa till mig själv: vad i helvete håller jag på med? Jag har två organisationer att föda, att betala, två certifieringar att göra, dubbelt pappersarbete att göra, tid att slösa. Så jag bestämde mig för att bara använda en certifiering på etiketterna - jag behövde inte två. Jag ser Ecovin som den mer moderna organisationen. Så det är inget problem för mig att arbeta biodynamiskt, men certifieras via Ecovin.”

Ja, det är väl rätt vanligt i Frankrike också. Att bönderna sätter AB på etiketten men använder biodynamiska metoder. Senare idag ska vi hälsa på hos Thorsten Melsheimer...

”En god vän till oss.”

Trodde väl det.

”Hmm… jag vet inte riktigt vad jag ska göra med er. För vi har redan en importör i Sverige…”

Vem då?

”Stefan, nej Johan… Agrell och…”

Aha, Agrell & Hartley! Dem känner vi.  Fast vi är ju inte importörer, utan vinamatörer.”

”Det låter bra.”

De jobbar i första hand mot restaurangerna i Stockholm.  Agrell är med och driver en liten restaurang som heter Babette.

”Är den alldeles ny?”

Ja, ganska ny.

”Jag ska gå och hämta vin. Strax tillbaka.”

”Ni ser vingården högt uppe på andra sidan. Det ligger ett fält som inte är planterat ovanför. Den här vingården är min grannes, men brukas av Ernie Loosen. Alldeles mörkgrön i färgen. Vår mark ligger till höger om den och är ljusare grön i jämförelse.”

Vad beror den mörkgröna färgen på?

”Den kommer med doping”.

Aha, kemisk gödning. Snabbmat för vinrankorna.

”Jepp. Ben Johnson-effekten.”

När de matats med kemisk gödning så är väl bladen också gröna längre in på hösten?

”Ja… det är också en följd av detta, men det har också med kemiska sprayer att göra. Det är en intressant fråga, när vi kommer in på biodynamiken.”

"Det här är 'Eule Spezial' - en lågsvavlad riesling från 2013. Bara lätt filtrerad. Den har varit öppen i fem dagar.”

En liten oxidton, men inte oangenämt.

”Det är ett vin som jag gjorde för Johan.”

På beställning?

”Ja, vi provade några viner helt utan intervention tillsammans. Jag sa: hmm, komplett utan svavel… hmm, jag är inte så säker på att restaurangerna… kan jag få tillsätta lite grann?

I Frankrike har de regler för Vin Naturel som anger max 40 mg/l.”

Du menar AVN, alltså?

”Ja.”

40 är ju inte så lågt att det skulle kunna ha uppstått på naturlig väg. Det är en tillsats, utan tvekan.

”Jag tror att vi adderade 20 här.”

Det lilla kunde ha skapats i samband med jäsningen, i teorin?

”Ja, det är väldigt lågt. Nu har det varit öppet i kylen sen i fredags… och jag ser att färgen mörknat lite.”

Det borde inte vara så tydlig oxidation?

”När vi öppnade flaskan var vinet friskt.”

Då hade det inte den gulnande färgen och oxidtonen?

”Nej, det har uppstått i kylen. Men jag ska gå och hämta ett vin som är helt osvavlat.”

När gjorde du dina första försök utan svavel?

”2010. En liten andel.”

Innan dess, var du tveksam om det alls skulle fungera?

”Ja. Vi visste inte vad som skulle hända. När vi till exempel har vin kvar i källaren, alltså en mindre mängd som blivit över från ett fat - om vi då inte gör någonting för att skydda det, så blir det oxiderat. Den vanlige vinbonden säger nej, det här vill jag inte. Och våra vanliga kunder skulle heller inte gilla det.”

Så hur kommer det sig att den nya generationen sommelierer är så intresserade av riesling utan svavel?

”Sedan tio år säljer vi till Noma i Köpenhamn. Med tiden besökte de oss, ett antal sommelierer från de flotta krogarna i Köpenhamn. Och de hade med sig provflaskor med osvavlade viner från andra områden som Jura och Bourgogne. Lasse, vår importör på Krone Vin, jobbar hela tiden åt det här hållet. Vi har också influerats av vår belgiske importör Walter de Backer. Sedan lärde vi känna en intressant kille från Belgien, en vinälskare som var djupt inne i den här vin nature-grejen.”

Vi har också druckit en hel massa vin nature, inte minst tack vare importörerna Emil Broomé och Ulf Ringius. De handlar med restauranger i Sverige, firman heter Vin & Natur. Du kanske har mött dem på någon vinmässa?

”Jag tror inte det. Vi har varit på några stycken nyligen. Bland annat i Colmar.”

Och den i Köln?

”Ja, där var vi mars. Det var den första större uppvisningen av vin nature i Tyskland. Den arrangeras av Suki, som är en god vän till oss. Hon bjöd dit ett antal franska vinbönder, och hon kommer att fortsätta att göra det. Det är en trevlig mässa, så… okonventionell. De vanliga vinmässorna upplever jag som väldigt tråkiga. De handlar bara om business.”

Chardonnay tycks ju lämpa sig att framställa helt utan svavel, att döma av goda viner från bland andra Ganevat och Labet. Är det annorlunda med riesling? Din kollega Clemens Busch menar till exempel att han aldrig lyckats få till det så att han blir nöjd.

”Kruxet är att när man inte svavlar så kan man inte behålla något restsocker. Och det är ju en stor del av vad riesling är kapabel till, att hitta balansen på ett flertal avsatser från helt torrt till sött. Så det är problemet, att vi förlorar vårt spektrum. Det blir alltför snävt.”

Och alla osvavlade viner går förstås genom malo? Som det här till exempel?

”Ja, precis. Det heter Pyramide Purus. Helt utjäst, utan tillsatt svavel. Tio milligram totalt. Som kommer från vinet.”

Gillar det skarpt. Det påminner om en del andra goda vin nature.

”Fältet jag visade i början, det som skiner lite ljusare. Det är dess form som gett upphov till namnet Pyramide. Eftersom det liknar en triangel.”

Och Purus betyder alltså osvavlat?

”Rent.”

Hur känsligt är det för temperatur? Klarar det en transport vid tjugo grader?

”Det ska helst inte bli för varmt. Bäst att låta det få hämta sig efter transport och komma ihop.”

Det påminner lite om Domaine Valettes viner från södra Bourgogne. Fast de är av chardonnay förstås. I gamla fat, med lite oxidation.

”Så… nästa vin är också gjort utan intervention. Det är inget jag säljer än, vinet är fortfarande i källaren på sin jästfällning. I en ståltank med flytande lock.

Jag väntar på att transportbolaget ska hämta en del av det som ska till Quebec. Så jag har bara buteljerat så mycket som behövs för den här kunden, och sparar resten i tank. Lasse till exempel, han sa: jag betalar i förskott, men lämna vinet på jästfällningen så länge som möjligt.”

För att ge vinet bättre skydd för framtiden?

”För mer rikedom och stabilitet. Men också för att jästresterna skyddar vinet mot alltför snabb oxidation.”

Är det här Schieferstern? Var kommer de druvorna ifrån?

”Ni kan inte se vinmarken eftersom den skyms av husen framför. Det är vår varmaste mark. Husen bredvid utgör ett skydd och skapar ett särskilt klimat. Det är det första stället där blomningen startar i juni.”

Får ni botrytis där på hösten, eftersom marken ligger så lågt?

”Senaste året fick vi det överallt, eftersom det blev så fuktigt och så varmt. Till och med på nätterna var det varmt. Det var ett ovanligt år.”

2014... det var veckorna precis innan skörden, eller hur?

”I andra halvan av september hade vi regn i stort sett varje dag.”

Förlorade ni mycket druvor? Alexandra Künstler sa halva skörden.

”Hmm… det kan jag föreställa mig. Vi hade hela marker som vi inte kunde plocka. Och vi fick sortera bort massor av druvor. Vi plockar ju för hand. Maskiner använder vi inte.”

Skulle det ens vara möjligt att skörda en sån där sluttning med maskin?

”För tillfället inte, men de jobbar på det. 

Men när vi nu har tränade människor som plockar, så kan de se och lukta. Kontentan är att vi har riktigt bra viner från 2014.”

I det här vinet kan man ana lite botrytis.

”Det stämmer.

Bandar ni allt vi säger?”

Annars skulle vi inte ens minnas hälften. Vi kanske skriver nåt sen.

”Har ni en blogg?”

Ja, på svenska. Vi publicerade till exempel ett möte med en intressant bio-odlare i Slovakien.

”Milan?”

Zsolt. Strekov 1075.

”Jag har aldrig varit i Slovakien, men jag mötte två trevliga killar i Köln, från Moravia.”

”Mähren…”

”Mähren, ja. Trevliga killar och härliga viner. Om ni har möjlighet att prova dem. Milan… Nestarec.”

Läst om, men inte provat. Tjeckien är det väl? Förresten, har du läst Bertrand Celce?

”Ja, han var på den där mässan i Köln. Han skrev om oss sedan, och om Thorsten Melsheimer. Som stod vid bordet bredvid oss.”

Vi läste det.

”Milan och Jan från Nestarec stod bara några meter från oss.

Mina vänner från Belgien som är djupt inne på vin nature kom till mig och viskade: ”Trossen… kolla in det där!”

Jag hade inte så mycket tid att bara gå omkring och dricka, eftersom det var så upptaget vid vårt bord och jag var ensam. Därför blev jag glad att få det tipset.”

Det var nog posten av Bertrand som gjorde att vi till fick upp ögonen för Thorsten Melsheimer och insåg att vi borde hälsa på hos honom också. När vi förhörde oss om er, så sa alla bara att det var ett måste.

”Hmm. Nu kan vi prova Madonna Purus. Vingården syns inte heller härifrån, eftersom den skyms av träden. Vi kan gå hit bort... nu syns den. Ser ni fältet som ligger i träda? Ingen jobbar där för tillfället. Vi har fälten till vänster, undertill och ovanför. Det som ligger i mitten är inte vårt. Mitt i marken finns ett litet tegelvalv med en madonna-statyett.”

Så det är därifrån namnet kommer?

”Vi kunde inte bli av med det. Vi ville inte ha det, för det är inte det ursprungliga namnet. Vingården heter egentligen Hubertuslay. Vi har Hubertuslay och Rosenberg, båda i Kinheim. I Hubertuslay finns det en staty av Hubertus, jägarnas skyddshelgon - ”Jägermeister” ni vet. En historisk person som levde här i området och senare blev biskop i Lüttich, alltså Liège, som var tyskt på den tiden. Den här Hubert var en ung vildbasare som jagade och drack och förmodligen raggade också. Sedan hände någonting drastiskt med honom, och han slutade alltså som helgon. Men för att bli helgon måste man först vara en stor syndare.

Hubert grundade flera kloster, och kyrkans män behövde ju vin. Inte bara för gudstjänster, utan som föda. Eftersom de inte fick ha sex behövde de i alla fall ha något gott att äta och dricka. Bilden vi har av munkar under medeltiden är att de levde rätt gott.”

När vi besökte Kloster Marienthal i Ahr fick vi se fyrtio gamla fuder i källaren. Storyn gick ut på att de medeltida nunnorna hade varsitt 1000-litersfat som skulle räcka under året. De satte alltså i sig tre liter vin om dan.

”Inte illa (skratt)”

Här är det mer botrytis på nosen.

”Jag tror att det var mer eller mindre samma i alla markerna.”

Det finns en lustig kryddighet.

”Den här marken har en speciell smak, varje år.”

För att läget är varmt? Det ser ut att vända sig åt sydväst.

”Titta på kompassen… det stämmer.”

Vinet är inte alldeles torrt, eller hur?

”Nä, inte riktigt. Senaste analysen visade fem gram. Det slutade jäsa. Inte ens under den här sommaren, när temperaturen stiger i källaren, har det startat igen. Det är fortfarande på jästfällningen.”

Om det är lite botrytis med, så har väl vinerna svårare att jäsa ut helt? 

”Jag kan inte säga att jag har några problem med jäsningarna. De går långt nog. 

Det skulle kanske vara intressant att jämföra med brorsan till det här vinet sen? Jag har tillsatt lite svavel för att stoppa jäsningen i den ena, medan den andra fick gå vidare.

Först har vi den normala versionen, som är avsedd att kunna skeppas till andra kontinenter. Den går till Japan, och till vår nya kund i New York. Han frågade om han kunde få vinet i en fransk bourgogne-flaska med klassisk kork. Men för Japan… jag fick precis epost i morse från vår importör i Japan. Han ville ha vinet i en petillant-flaska med kronkapsyl. Okej. Det kan de få.”

Är det på grund av det visuella eller av säkerhetsskäl, tror du?

”Ja, kanske handlar det om säkerhet också. Inget kan komma in, inget kommer ut. Inga korkdefekter heller. Vinet håller sig friskt länge. Och finns det en gnutta restsocker kvar som jäser klart, så blir det bara lite gas. Inget problem.

Den första nosen är lite reduktiv, men det försvinner inom några minuter.”

Örtig doft. Lång smak. Riktigt lång.

”Det här är hjärtat av Madonnan. Mitt i vingården finns en sektor med uråldriga rankor, runt hundra år gamla tror vi, ingen vet exakt. De är oympade. Vi får bara en liten skörd från dem. En vanlig odlare skulle nog tagit bort dem och planterat om. Men hellre liten mängd och excellent kvalitet. Den kvaliteten skulle vi inte få tillbaka efter en omplantering. Åtminstone inte på många år.”

Hur kommer det sig att ni har kunnat utelämna Madonna-namnet på Schiefergold-flaskorna?

”För att klargöra att det rör sig om ett annat vin. 

Jag vet inte varför jag fick idén… vi brukade kallade det Schiefer-Stern… förut. Vi brukade lägga ihop två vingårdar, och namnet Schieferstern hade hängt med sedan många år, när Stuart Pigott besökte oss och påpekade att vi hade Schiefer-Blumen (skifferblommor), såna här…

Schieferblume är en enklare cuvée från olika fält. Vi gör det som en vanlig QbA, så i årgångar när det behövs kan vi tillsätta lite socker innan jäsningen. Vi får ungefär samma volym från år till år. Och vi vill inte göra det alltför starkt.”

Hur många flaskor blir det?

”Av de här grejerna? Femtusen..”

Så det här kan alltså sägas vara er volymcuvée?

”Ja. Som läget är nu har vi klara problem att hålla alla kunder nöjda med mängden vin de får. När vi nu börjar jobba med New York, så lär de väl sälja vinet på tre månader, kanske. Och sedan säger de: var är nästa pall? Vi bara: vilken nästa pall, vad snackar ni om? Nästa år! (skratt)”  

För oss europeer är det lite läskigt när jänkarna börjar handla. De behöver så mycket. Stort land.

”Stort land… när den första amerikanske scouten kom hit, så sa jag: nej, jag tänker inte sälja något vin till Staterna. Det är så långt bort. Och jag gillar inte amerikansk politik. Håll er borta! Då sa han: åh, jag kör precis utanför ert hus nu. Snälla, släpp in mig så att jag får säga hej. Okej då… jag ville ju inte vara otrevlig.

Sedan kom vi på att… han var lite äldre än mig och hade varit en del av Flower Power-vågen i San Francisco. Och de förändrade ju hela världen med sin rörelse. Så vi hade en trevlig eftermiddag tillsammans, till slut. Han heter Kelly och jobbar för Valley View Wine.

Så det var min ingång. Och han köper främst söt riesling.”

Hur länge sedan var det?

”Första gången han kom hit var för två år sedan. Så det är ett ungt förhållande.”

Och det betyder förstås mindre vin till Europa. För ni har inte mer att sälja.

”Nä, vi vill egentligen inte växa. Men jag funderade på det stora fältet på andra sidan kullen. Ett bra läge, som inte brukas. Det skulle vara intressant att ha.”

Mycket jobb.

”Massor av jobb. Det är väldigt brant. Och tätt planterat med fristående käppar, så man kommer inte in med några maskiner. Allt sprayande måste göras för hand. Min fru sa: är du galen? Du är sextio, och nu vill du skruva upp volymen?

Du skulle behöva anställa, om du skulle göra det?

”Det ska vi inte. Vi kan leva på det här som det är, och det är okej.”

Är det bara du och din fru som jobbar?

”Vi har några medhjälpare av och till. Säsongsarbetare. En praktikant från Georgien är här. Han studerade vin i Tbilisi.”

Spännande. Har du försökt göra vin i amfora?

”Nä… pust… stön… jag tror inte att det skulle funka med riesling. Riesling har nog med grepp ändå. Kanske gör vi en liten mängd, bara för erfarenhetens skull. Några veckors skalkontakt. Men jag har känslan av att riesling är perfekt som den är. När man redan har Mona Lisa, vad finns det att lägga till?”

Du har nog rätt om riesling. Vi har provat rätt många orangeviner, men det finns andra druvsorter som lämpar sig bättre. Den enda amfora-riesling vi smakat kom från Peter Jakob Kuhn i Rheingau. Men den upplevdes inte som särskilt harmonisk jämfört med andra viner framställda med samma metod. Kanske har att göra med tanninerna i rieslingdruvans skal? Vi gillade den i alla fall inte något särskilt.

”Jag mötte Cornelissen i Paris. Jag gillar hans grejer. Men vi kan inte kopiera det här, och vi behöver inte kopiera det heller.”

Vad det Munjebel Bianco du provade?

”Ja, både Bianco och Rosso. Han var på samma mässa som vi. Jag gillar verkligen att åka till Paris. Och jag är stolt att vi är en del av… Fleur Godart importerar och säljer våra viner i Paris. Hon gör en liten mässa två gånger om året… bara en liten tillställning med hennes egna vignerons. Jag åker inte till RAW och liknande. Vi är redan utsålda, så varför skulle jag åka? Isabelle Legeron ringde oss, så vi skickade henne några provflaskor. Hon missade oss till första utgåvan av sin bok, eftersom hon inte kände till oss.

Här har är alltså ett litet intryck av brorsan Madonna. Flaskan har varit öppen några dagar. Men den är svavlad.”

Mineralisk nos. Vad är det… 20 gram socker här?

”Ja.”

Gott. Och kanske mer i linje med vad folk förväntar sig av en Mosel-riesling. Vitare smaker.

”Sedan kan vi pröva Schieferblume.”

Hur är det med prissättning? Vad kostar de här vinerna?

”För tyska privatkunder kostar basrieslingen €8,50. De andra kostar €21, €20, €25 och €18.”

Provade vi basrieslingen?

”Nä, men vi borde.”

Så vad är svavelnivån här? 

”Åttio. Achtzig.”

Fin. Rättfram. Drick nu. Hur många vingårdar använde ni för den här cuvéen?

”Fyra.  (hämtar vin)

Det här är det sista jag kan visa er.”

Etiketterna är underbara.

"Vi har en vän i Düsseldorf som gör dem. Vi valde svartvitt för de icke-interventionistiska vinerna. Och de andra är i färg. Vi har alltså två linjer, och så kommer det att vara även framöver.

Det finns en fransk grupp som heter S.A.I.N.S. De har en holistisk filosofi som går ut på att inte använda svavel överhuvdtaget. Jag kan förstå deras hållning, men för mig som gör riesling är det ingen bra idé. Då skulle vi nämligen inte ha några viner som det här. Det heter Vom Berg, och förekommer i Nomas meny. Det växer på andra sidan, ovanför det vita fältet jag visade. Där finns en stor plätt som tillhör oss. Namnet var tidigare Von der Lay, alltså ungefär ”från det där skifferläget”. Men sedan kom vinpolisen och kollade våra böcker. De sa att vi inte fick använda det namnet, eftersom det inte var ett registrerat namn på läget. Rena fantasinamn går däremot bra.”

Men ’Berg’ är okej?

”Jag frågade henne faktiskt inte. När hon kommer tillbaks, så säger hon säkert att vi inte kan använda ordet Berg heller. Jaha, då gör vi väl något annat. Det är såna små lekar vi leker med varandra.”

Fransoserna verkar också ha en ständigt pågående katt och råtta-lek med myndigheterna.

”Vin är bland det mest reglerade som finns. Otroligt komplicerat. Överkomplicerat.”

Hur mycket restsocker är det här? Runt femtio?

”39 gram.”

Skönt med en Spätlese med lite lägre sötma.

”Och jag tror att vi har 9,5 gram syra. Så det är bra. Vinet är i balans. Noma köpte det och serverar det nu till en rabarberkompott. Ackompanjerad av ricotta-mousse, harsyra och rosenolja. Jag har inte provat det själv, men jag är säker på att de gör ett bra jobb.”

Rabarber gifter sig ju fint med halvsöt till söt riesling. Det här är ett klassiskt vin i en klassisk stil.

”Skulle det vara rätt att göra sig av med detta? Och sedan framställa alla viner i en dimension?”

Du bör förstås göra som du själv vill. 

”Ja”.

Och det är faktiskt inget brott att använda svavel. Även om det finns de som kan få en att tro det.

”Det förändrar vinet, såklart. Det här är kanske en olämplig bild, men… jag har inga problem med läppstift. För en del flickor är det en bra idé att använda det. Kanske jag inte vill ha det på kudden (skratt) men… vi borde inte vara så svartvita i vårt tänkande.”

Det är väl ofta hur man resonerar som ung? Enkla tydliga ställningstaganden. Sommelierer och importörer adresserar en yngre publik som inte vill dricka samma vin som generationen innan. Det finns utan tvekan pengar att tjäna på tydliga frontlinjer.

Men som vindrickare vill vi ju ha alla valmöjligheter, alla sidor av saken. Det viktigaste är att vinmakarna är ärliga med vad de gör. Transparens. Att man inte försöker manipulera.

Det sagt måste man ju vara nyfiken på den osvavlade grejen, inte minst här i Tyskland. Att vilja veta. Hur bra kan det bli? Är det ens möjligt?

”Det är det. Ni kommer att få se. Nästa årgång, när vi inte får storm, hagel och dåligt väder i slutet av säsongen (ta i trä, knack knack). 2015 ser ut att bli en storartad årgång. Nu borde jag förstås stänga munnen."

Famous last words.

”Prata inte om en årgång innan du har den i källaren. Mycket kan hända än.”

Den här växlande väderleken vi har nu… ibland sol, ibland regn, vind...

”Absolut perfekt. Vi är tidiga. Precis som förra året. Vi hade druvorna nästan färdiga. Vi såg fram emot en stor skörd. Sen började det regna. Det regnade visserligen inte jämt, men det var fuktigt hela tiden. Druvorna var nästan mogna. Folk började undra när de skulle dyka upp. Vi sa att vi skulle börja runt den tionde oktober. Men sen började det regna, och blev samtidigt varmt. Och druvorna gick från grönt till guld och brunt inom en vecka. Vi bara: f**k, vad är det som händer?  Aldrig att det har gått så fort. Alla våra planer gick om intet, och alla arrangemang vi hade gjort med vänner gick upp i rök. Vi började skörda med bara fyra plockare. Jag såg katastrofen komma. Min fru sa: nej, inte ska du väl börja plocka nu? Druvorna är inte mogna. Jag: de är mogna! Du har inte varit i vinmarken senaste veckan, du kommer göra stora ögon.”

Värmen.

”Ja, det var olyckligt för oss. Och sedan den här f**king japanska fruktflugan, Suzukii. Vi startade med fyra personer. Vi kunde inte gå fort fram heller, eftersom vi var tvungna att vända och vrida på varenda klase. Skit överallt! Volatila syror! Var försiktiga! Kolla noga! Vi har varit här i 37 år, och det var en av de största utmaningarna vi ställts inför hittills.”

Hur få in druvorna snabbt och samtidigt sortera hårt?

”Ja precis… druvorna såg så fantastiska ut. Hälsosamt gyllene. Tre dagar till bara, sedan kommer vi. Och bara tre dagar senare - fullt av brunt och mörkt. Och så de här Drosophila - både den vanliga och den japanska.”

Sticker de igenom skalen?

”Inte de vanliga, men de japanska. En del säger att de japanska bara sitter där, och lägger ägg. Eller att de inte skulle ge sig på riesling. Men Vollenweider tog en bild som visade vad vi befarade: att de är här, och att de sticker igenom riesling.”

Får ni leva med dem framöver nu?

”Jag fick just ett mejl från vår rådgivningstjänst, som rapporterade att de inte ser några alls. Så för ögonblicket är det lugnt. Kanske hängde det ihop med det speciella vädret förra året? Kanske vi slipper dem i år.”

Med den backstoryn får vi säga att vinerna från 2014 visade sig väldigt bra.

”Ja, jag är glad åt dem. Väldigt glad. Men jag vet att en del vinbönder hade stora problem med ättikssyra.”

Den med kronkapsylen, Schiefergold Purus, var nog på sitt sätt allra bäst idag. Längst och mest ihållande. Pyramide Purus var också ett fint exempel på lyckat osvavlat. Och den här klassiska spätlesen, Vom Berg. De tre skulle vi gärna ha med oss lådor av hem.

”Det är fullt möjligt.”

Provat:

2013 ’Eule Spezial’ Riesling Landwein

2014 ’Pyramide Purus’ Riesling Landwein  €17

2014 ’Schieferstern Purus’  Riesling Landwein  €20

2014 ’Schiefergold Purus’  Riesling Landwein  €25

2014 ’Madonna Purus’  Riesling Landwein  €21

2014 ’Madonna’ Riesling feinherb  €20

2014 ’Schieferblume’ Riesling trocken QbA  €8,50

2014 ’Vom Berg’ Riesling Spätlese €15