lördag, maj 14, 2011

Douro med Tiago Alves de Sousa


Vi måste verkligen lära oss mer om Douro. Ibland har man tur som en tokig, för plötsligt erbjuds tillfälle få träffa Tiago Alves de Sousa -
och det är svårt att tänka sig en bättre lärare. Han tillhör fjärde generationen i vinfamiljen Alves de Sousa, och examinerades som kursetta från vinuniversitetet i Vila Real/Trás-os-Montes 2002. Tillsammans med pappa Domingos och oenologen Anselmo Mendes har han varit med om att skapa bilden av Douro som ett dynamiskt bordsvinsdistrikt - en historia på knappt ens tjugo år.

Tiagos filosofi handlar, kort sagt, om endogena druvsorter och definierad terroir. I Douro finns ett stort antal ursprungliga portugis-druvor och en mångfald av förstklassiga (och olika) lägen. Kombinationen av dessa naturliga tillgångar ger möjligheter att framställa varierade viner med tydligt definierade karaktärsdrag.


2009 Branco da Gaivosa blandar malvasia, gouvaio och arinto. Tiago berättar att den förstnämna uppför sig ungefär som chardonnay och bidrar med sin kropp och sin blommighet. Gouvaio är en genetisk släkting till verdejo, och kommer med exotisk frukt. Arinto står för ryggrad, mineraler och fräschör genom sin naturligt höga fruktsyra. Stockarna är minst 60 år gamla och växer i en jordmån av skiffer och granit. 70% av musten vinifieras i ståltankar, 30% i ekfat med omrörning av den fina jästfällningen. Doften är mineralisk och aningen rökig, sur lie-jästig med en frukt åt melonhållet, lätt kysst av väl infattad ek. Antydan till fetma i smaken, men framförallt en god fräschör och mineralkänsla. Trevlig komplexitet i fruktkorgen med alla dess ingående druvor. Gott vitt! (88)


2010 Branco da Gaivosa får vara med som jämförelse. Doften är ungfruktig, mer åt lime-hållet med inslag av vita vingummin och apelsinblom. Friskt och livligt vin, syran är mer markerad än i nollnian. Ekfaten kör sitt eget lilla rejs och har inte hunnit in i helheten än. Ingen fara, storasyster visar ju att det kommer ordna sig tills nästa år. (87)


2004 Alves de Sousa Reserva Pessoal Branco är verkligen en säregen historia. Druvmixen är gouveio, malvasia, viosinho och femton andra samplanterade sorter från gamla vingårdar med minst 60-åriga stockar. Vinifieringen inleds med en "hyper-oxidation", ett slags intensiv överpumpning. Man sprutar helt enkelt musten med en slang rakt ner i karet under två timmar, för att tillföra maximalt med syre. Efter denna hårdhänta behandling är musten närmast brun (vinet återfår sin gula färg senare). Därefter får skalen vara med och laka ur i två dygn, innan pressningen. Mognadslagringen tar ett år i små ekfat - med viss batonnage - men vinet släpps först långt senare, när flaskmognaden bedöms som tillräcklig. Den senaste utgåvan är 2004, medan 2005 kom förra året.

Färgen är mättat gul, doften mogen och lätt rökig. Här finns rikedom, djup och komplexitet. I munnen är detta ett mycket originellt vin: extraktrikt med lätta skaltanniner, ändå väldigt lent, snudd på krämigt i munkänslan. Rikt på aromer av honung och mogna citrusfrukter med florala toner. Eftersmaken lång och aningen fatkryddig, med viss värme trots att alkoholen bara är 12,5%. Det är knepigt att komma på en jämförelse, kanske kan man säga att det liknar något skalmacererat från Friulien eller Kroatien. (90)



2009 Quinta do Vale da Raposa Reserva består till lika delar av touriga naçional och tinta cão. Vinet uppfostrades under åtta månader i två- och treåriga fat. Doften är frisk och riktigt god med inbäddad fatkaraktär, plommon, röda vinbär och lakrits. I munnen kan vi glädjas åt friska syror och mogna kryddiga tanniner, med precis lagom mycket te-torka. Lakritsrot och kryddmix minglar kvar i den långa efterklangen. 14,5% stör överhuvudtaget inte, och drickbarheten är närmast livsfarligt bra redan nu. Sympatiskt och i stort sett old-school i uttrycket - men ändå rent, rättframt och rasande snyggt. Det här vill vi dricka igen. (90)



2008 Quinta do Vale da Raposa Touriga Naçional är en del av Tiagos pågående projekt att definiera sitt material: druvor och terroirer. Detta är 100% touriga naçional - han gör även druvrena tinta cão, tinta roriz och tinta barocca. Ursprunget är unga stockar i Vale da Raposa - under tjugo år. Vinet uppfostras under tio månader i använda små franska ekfat, och släpps bara i goda årgångar. Doften är påtagligt floral och aningen rökig, med violer, vinbärsaromer, jordgubbar, skiffer, kryddlåda och lakrits. Med rättfram attack väljer smaken att satsa på frukten, som har aningen syltiga eller godislika drag. Här finns också gott om syror och tanniner, samt 14,5 infattade procent. Ett semi-modernt vin som är gott på ett lite burdust och "palate-staining" vis. Vinner på några års lagring. (89)



2005 Quinta da Gaivosa är en blandning av tjugo samplanterade blå douro-sorter. De skördas från 60- till 80-åriga stockar, i de bästa vingårdarna på familjens viktigaste quinta. De olika lägena vinifieras separat i mindre ståltankar under två veckor, med en mjuk och försiktig extraktion. Uppfostran sker under sex månader i nya små franska ekfat. Flaggskeppsvinet görs bara i de bästa årgångarna. 2005 var extremt torrt men inte alls så hett som 2003. Enligt Tiago var året perfekt för balansen - allt i druvorna koncentrerades proportionellt.

Doften har en underbar komplexitet, med mognadstoner som liknar tobak, lakrits och möbelpolish. Bäraromerna är ursnygga och klart definierade, med lysande röda stråk som inte skuggas av faten. Smaken förenar fin fruktmognad med läcker sötlakrits, medan tanninstrukturen är finlemmat traditionell. Stilen är helklassisk och verkligt elegant, ett perfekt balanserat vin med skyhög drickbarhet och dessutom lämpat för tio års lagring. Vår favorit på provningen. Det här vill vi väldigt gärna dricka igen. (93)



2007 Quinta da Gaivosa Vinha de Lordelo är en blandning av samplanterade douro-sorter från 80- till 120-åriga stockar i den högt belägna - och därför tidigare övergivna - vingård om två hektar, som familjen kallar "Abandonado". Jordmånen uppe på berget är ren skiffer. Vinets karaktär är också uttalat stenig och mineralisk - men samtidigt fruktig, med en klockren ton av mosade hallon. Rätt så kraftfullt med sina 15,5%, men harmoniskt och långtifrån eldigt. Enastående bra vin! (92)

Tyvärr hinner vi inte vara kvar och kontemplera vinet/snacka mer med sällskapet, nu måste vi springa iväg till nästa möte. Stort tack Tiago för Douro-lektionen!


Importeras av Portucastas, ett par äldre årgångar finns i BS:
2007 Vale de Raposa Reserva och 2007 Touriga Naçional.

En alldeles utmärkt presentation av Alves de Sousa finner man här.
Högt läsvärde!

1 kommentar:

Carlo Merolli sa...

Fint inlägg. Portugisisk vin giver noget at det bedste value for money i verden. Hvis var ung igen og havde en god bank i ryggen ville jeg investere i portugisisk vin og udelukkende beskæftige mig med den. Men det siger vi ikke til nogen.....