2007 Un Jour Cahors

Korresponderande egenskaper i viner från olika områden är spännande. Vilken är egentligen den gemensamma nämnaren?

Vid Munskänkarnas provning av majnyheter blev vi väldigt förtjusta i kvällens cahorsare. Nollsjuan har en klockren harmoni och drickbarhet, som vida överträffar den mer tjuriga och lagringskrävande nollsexan. Lustigt nog kommer vi att tänka på två viner av helt andra ursprung, gjorda av helt andra druvsorter. Det ena är Catherine & Pierre Bretons 2007 Bourgeuil Franc de Pied - en cab franc. Det andra är Mas Foulaquiers 2008 Pic Saint-Loup L'Orphée - en mix av lika delar grenache och syrah.

Så vad är det då vi tänker på? Antagligen den oförstörda känslan. Renheten - och drickbarheten. När vi drack Bretons osvavlade doningar från oympade stockar fick vi en närmast zen-lik uppenbarelse av renhet. Ord är väldigt trubbiga redskap när det kommer till att redogöra för det speciella med ett sådant vin. Likadant med nollåttan av L'Orphée - den bästa mätaren är hur fort flaskorna går åt. I slutet av provningen räckte det med att ställa fram en flaska extra. Exakt fyra minuter senare var den tömd. Grannflaskorna stod kvar med sina halvfulla, lätt förvånade miner.

Ikväll dricker vi en renodlad malbec, omsorgsfullt framställd med exceptionellt lågt skördeuttag. Den är uppfostrad under ett och ett halvt år i ek, men av det märker vi nästan inget. 2007 Clos d'Un Jour Cahors Un Jour är mörkt som natten. Färgintensiteten är enorm, med nyanser mellan lila och svart. Ofiltrerat, förstås. Det doftar gott av bondgård med kompost på röda bio-äpplen. Huvudspåret är smoothie på mosade blåbär och björnbär med övertoner av viol. Sparsamt med fat, men nog hittar man riktigt fin kakao, tobak och vanilj, påpekar S.

I munnen upplever vi inget annat än vänlighet. Ett riktigt gott, extraktrikt vin - till skillnad från hårt extraherat - med extremt harmoniska tanniner och superrik frukt. Ändå är musten helt utjäst, här finns knappast någon kvardröjande sötma, särskilt inte när man jämför med argentinsk malbec. Snarare en mineralisk lakrits- och olivsälta, kanske också en liten malörtskvist. Avslutningen har den svårbeskrivliga naturvinskänsla som - om man vore elakt lagd - skulle kunna kallas "platt" eller "flack". Fast det är så orättvist, vinet har bara en annat slags "utbredning" i munnen. Vi kallar det hellre "rent" - och längden är det verkligen inget fel på.

Till hängmörade ryggbiffar från Svartådalen via Grantelius spelar Un Jour - inte helt oväntat - mot öppet mål. Kvällens test kokar ner till ett enastående betyg och en stark rekommendation inför sommarens grillövningar. Härliga grejor - tuta och kör.


Tryffelsvinet via SB, 198 kr.

ps. En smula off topic, men kolla in listan från brittiska Les Caves de Pyrène. Skön läsning som räcker länge.