Lunch med Marco Caprai

Sagrantino är druvan som tar vid där de andra slutar - åtminstone när det gäller tanniner och polyfenoler. Medeltidens mest garvade tortyrmästare tar din tunga i ett obönhörligt skamgrepp och vrider tills du ber om nåd. Det finns bara två utvägar ur den gruvliga pino-kammaren. På den ena dörren står det "Fett" - på den andra "Tid"...

Det är nämligen slående vilken transformation som kan äga rum i en bra flaska sagrantino, när vinet mognat tillräckligt länge och rätt mat kommer till. Detta skulle bevisas av Marco Caprai, mannen som gett sagrantinodruvan ett ansikte världen över. Det har skett genom ett entreprenörskap, en utåtriktad energi och ett prestigetänkande som för tankarna till Angelo Gaja. Gambero Rosso har gett honom sin bekräftelse genom obrutna serier av treglasutmärkelser och titeln "Winery of the Year 2006". Även om hans belackare påstår att mer tid tillbringas på marknadsföringsresor än i vingårdarna...



2009 Grecante Grechetto dei Colli Martani är ett tätt, extraktrikt vitt där syran är inbäddad i en fet, nästan viskös munkänsla. Alla komponenter balanserar som de ska, mineraler fattas inte, och det smakar seriöst gott på ett medelhavsigt vis. Vi tänker på grillad svärdfisk eller tonfisk. (87-88) 109 kr

2007 Rosso de Montefalco har en liten, återhållsam doft med drag av blomvatten, jord, körsbär, cocktailbär och kola - diffust grönt och måttligt kul att sniffa på. En fin liten glimt av jordgubbar tittar dock fram efter hand. I munnen är vinet däremot relativt givande. Tanninerna rejält grovkalibriga och lite malörtsbittra i slutet, men syran är balanserad och klart mer behaglig än vi minns från nollfyran. Ett stabilt, hederligt matsällskap - vare sig elegant eller vidare märkvärdigt. (86) TS sept 94415 / 119 kr

2004 Rosso Outsider är djupt rödsvart med varmröd kant. Här kommer mer av samma blomvatten, men också betydligt finare kronblad av ros och pelargon. Fatkaraktären är rätt tydlig men smakfullt genomförd - märks mest som tät bitter mörkchoklad och espresso över mörkare frukt av cassis och plommon. En anstrykning av mint och oregano kommer till i doften. I munnen är de medelstora tanninerna väl arbetade, tack vare valet av druvor betydligt mer sammetslika och civiliserade än i föregående glas. Ett balanserat, trivsamt och lagom engagerande vin av lika delar cabernet och merlot. (89-90) BS 89784 / 415 kr




2005 Sagrantino di Montefalco Collepiano är opakt blårött. Doften är knuten, först svår att bena ut. Vi börjar i en mineralisk känsla av utbrunnen aska, som öppnar upp mot tydlig tobak - och snart har blomtonerna börjat slå ut. Återigen dyker gröna, örtiga associationer upp - lite som pelargonstjälkar. Frukten är helt primär, mest mörka körsbär. Vinet gör en förrädiskt mjuk entré i munnen, för att snart skruva åt det gruvligaste av tortyrgrepp, med hjälp av bitter espresso och hård metall. Vilka jävliga tanniner... hör upp, masochister, här finns det njutning minsann! Strävhet är alltså själva nyckelordet, men det finns även en seriöst lagringsbar frukt och en väl tilltagen längd. Efter att maten kommit på bordet, framstår vinet plötsligt som drickbart på mer normalt sätt. Lagra fem år eller ta två märgben i risotton. (90+) TS September 94416 / 249 kr

2000 Sagrantino di Montefalco Collepiano är transparent rubinrött med en del blå reflexer. Öppen, charmerande nos med fin mineralkänsla och toner av jordgubbar och björnbär i mognande versioner. I munnen är balansen oväntat behagfull med härlig aromatik och eleganta, snudd på silkiga tanniner. Överraskande elegant och finessrikt vin! Bra drickfas nu och åtminstone fem år framåt. (92) 395 kr

1999 Sagrantino di Montefalco Collepiano är brunrött med finkornig fällning. Doften är stor - större än föregående - med fascinerande komplexitet och rejält djup - fast också mer rustik till sin karaktär i och med en del drag av gammalt skeppsvirke. Dessutom finner vi framträdande tobak, sura körsbär av toscanskt snitt, torkad frukt, muscovadosocker, rostigt järn, grus och sten. I munnen är detta ett fylligt, givande vin med bra balans och större tanniner än i nollnollan. Lite rustikt som sagt, men också riktigt häftigt i sin fullmogna uppenbarelse. Dricks bäst nu. (92) BS 85146 / 392 kr





2005 Sagrantino di Montefalco 25 Anni är opakt blårött med knuten doft. Liksom i Collepiano 05 börjar vi i en karaktär av tobak, aska och mineraler. Rosor, pelargoner och lite blomvatten känns vid det här laget välbekanta. Frukten är primär med karaktär av björnbär och mörka körsbär. Vinet behöver ungefär en timme att öppna upp och visa sina intressanta sidor. Liksom i Collepiano snackar vi tanniner av typen järngrepp eller käftsmäll. Detta är en riktig tuffing med hög intensitet i aromerna, lite bittra kaffebönor och nästan eldig avslutning. Harmonin får man leta efter idag, så lagra minst fem år. (91+) 715 kr

2004 Sagrantino di Montefalco 25 Anni är vackert rödsvart med hög färgintensitet. Nosen är omedelbart givande med fin liten stallton och eleganta röda stråk (jordgubbar) i den mörka frukten. Här finns början till utveckling mot blommor, kamomillté, ljus virginiatobak och elegant läder. Första sippen bekräftar - detta är enastående bra!
I mittsmaken finns ett närmast perfekt fokus, med hög syra och civiliserade tanniner runtomkring. Vi njuter av intensiteten i de rödare aromerna, kraften, elegansen, och en suverän längd på eftersmaken. Ekfaten - en tredjedel nya - håller sig förtjänstfullt på plats och släpper igenom allt det vi önskar. Dagens bästa vin, bäst till maten och en stark kandidat för längre källarlagring. (94-95) BS 73086 / 719 kr

2003 Sagrantino di Montefalco 25 Anni har en väl utvecklad doft med drag av tobak, tjära och läder. Smaken är fyllig, polerad och avrundad, men har trots allt lite kantiga tanniner från det varma året. Fräschören är måttlig, likaså längden, men vinet är både gott och drickfärdigt. (90-91) BS 87986 / 715 kr

2000 Sagrantino di Montefalco 25 Anni är djupt rödsvart med bruna nyanser. Doften är bråddjup och spännande, med stor komplexitet i flera dimensioner. Mognande mörka björnbär, tobak, blyerts, sten, mineral och örter som ger fin upplevelse av terroir, över svartare penseldrag av tjära och lakrits. En gnutta oxidation får oss att tänka på röda vinteräpplen. I munnen serveras en smak i cinemascope-format med rika mäktiga aromer, där tiden slipat av syran och skänkt en sammetslik rondör åt de mogna tanninerna. Precis så stort som ett flaggskepp ska vara. (93-94) 715 kr



2006 Sagrantino di Montefalco Passito har fått en kort macerationstid - sju dagar med skalen - för att inte dra ut för mycket tanniner. Vi får en liten, återhållsam doft av russin och björnbär med parfymerade toner av rosor och jordgubbar. Smaken är söt - 70 gram restsocker - men upplevs ändå som relativt torr i sammanhanget, utan strävhet. 15,5% alkohol känns inte eldiga. Särskilt lämpat för efterrätter på mörk choklad. (90) 37 cl / 349 kr

Slutligen måste sägas att dessa kanske tuffaste av rödviner överraskade, genom att det händer så mycket med tanninstrukturen och aromatiken på relativt kort tid. Fem år gör uppenbarligen all skillnad i världen!
Det var förstås ett smart drag av importören Vinunic att presentera sagrantinovinerna tillsammans med en skräddarsydd måltid, för dessa viner gör sig inte alls lika bra på en mässprovning utan tilltugg. Köket på PA & Co gjorde ett strålande jobb. Ja, trevligt bordssällskap skadade förstås inte heller....