Munskänkarna provar februarinyheter

Ok, då var det nysläppsdags igen. Enligt systembolagets omdiskuterade plan ska det bli färre släpp, men det känns som fler. Sällan har väl sökfunktionerna varit så röriga som nu. "Till vårens tillfälliga sortiment", "Små partier som lanseras i 30-tal butiker - Här hittar du aktuellt sortiment februari", "Små partier som lanseras i våra vinkällarbutiker - Här hittar du aktuellt sortiment februari", "Små partier som lanseras mitt i månaden", "Alla tillfälliga varor per varugrupp", "Här finns en samlad lista med alla tillfälliga drycker". Ur denna kökkenmödding har Stockholmsmunskänkarna vaskat fram tolv nyheter som vi provar blint.

Först ut ett ljust platinafärgat glas. Doften är fräsch, ung och rätt charmig med jordiga mineraltoner och blommiga, ungt aromatiska drag av gröna äppelskal, aningar av gråpäron och kryddörter. Smaken är stram, knastertorr men ändå relativt fruktig riesling med äppelkartig, limefrisk syra. En ren och frisk baskvalitet som känns österrikisk, tycker både T och S oberoende av varandra. Säkerligen senaste årgång, inte alls märkvärdigt men gott. Alla fyra runt bordet är positiva till denna enkla aptitretare.

2007 Schumacher-Knepper Wintrange Felsberg Riesling Grand Premier Cru, Moselle Luxembourgeoise (83)

Grand Premier Cru... jojominsann, i Luxemburg brer man på. Undrar vad de kallar sina toppviner?

Gul färg. Örtkryddig, gräddig doft med nässlor, dillfat och vanilj. Förmodligen senare skördat, här finns en smått exotisk spätlese-karaktär: honung, mandarin, persika, sockerdricka, silverputs och "svart" skiffer - antydningar till framtida petroleum. Utvecklad, rik och kryddig rieslingsmak med rejäl struktur och jordig mineralkänsla. Balansen är i stort sett trocken - bara en liten aning av restsötma - med bra tryck, driv och längd i smaken. Förmodligen är alkoholen relativt hög - liksom kvaliteten. Hela paketet ger en stark känsla av rheingau. Rik frukt - 2007? Künstler eller Wegeler?

2007 Sibylle Kuntz Riesling Gold-Quadrat, Mosel (88)

Ser man på, vilken luring. Väldigt atypiskt för mosel. Men gott! Alla är dock inte fullt lika positiva. S gissade på Alsace.

Mycket ljus, halmgul/vit med gröna reflexer. Återhållsam nos med mineral, vit persika och vita blommor som liljekonvalje. En elegant och finlemmad doft! Detta är en nästan rieslinglik bourgogne-chardonnay utan några störande fat. Mycket slank, stenig, strukturerad, seriös smak. Strama gula äpplen, riktigt höga syror. En ballerina utan ett endaste gram övervikt. I yngsta och tuffaste laget än, så spara ett tag.

2007 Rémi Jobard Bourgogne Blanc (86)

Vissa invändningar hördes om att vinet var mer anonymt än elegant.

Ljust halmgul färg. Tydligt rostad, aningen rökig doft med diacetyl, det vill säga smöriga toner. Skirat smör med citron. Smör på rostat bröd. Popcornkastrull. Nougat och rollokola. I munnen ett fruktigt, ganska rikt vin med viskös, aningen oljig munkänsla. En chardonnay, med mest citrustoner i frukten och några grapeskal i slutet. Inte alltför strama syror, snarare ett väl utvecklat vin med lagom mycket fat för att balansera ekipaget, åtminstone för den som gillar smör och fat. Troligen ett vin från côte-de-beaune med en handfull år på nacken.

2000 La Chablisienne Chablis Premier Cru Mont de Milieu (86)

Ojdå. När vi handlar chablis är det andra parametrar vi söker efter. Inte första gången vi lurar oss själva i en blindprovning mellan Jobard och chablis. Får man välja blir det Jobard till skaldjuren och Chablisienne till smörfisken! K var rätt uppskattande, medan S var klart avvaktande.

Ljust tegelorange färg. Enkel, bärig doft med framträdande volatila drag. Dessutom rönnbär, lingon, nypon, apelsin och kola.
Snart hittar vi alla fyra en raggig hundpäls, och någon har visst råkat slinta med tändaren. Bränd hundpäls är inte alls gott! Kokta rotfrukter gör inget till för att förbättra intrycket. Smaken är kartig, ogin, omogen och bitter. Detta gör lika ont i själen som i munnen! Att döma av färgen och bären är det en poulsard.

2007 Fruitière Vinicole d'Arbois Côtes du Jura Poulsard (67)

Nu gillar vi ju egentligen poulsard, men det här är utan konkurrens den sämsta vi någonsin smakat. Dödskallemärkning!

Klar, rödbetsröd färg med blå reflexer. Rostad ek och söt hallonfrukt med rödbeta och artificiella drag. Tycks vara en nyavärldenpinot att döma av doften, men ett kalkgrusigt drag associerar mer till bourgogne. Smaken är torr och fruktig med pinotbeska. Det är garanterat inte från nya världen, men saknar den burgundiske hantverkarens avtryck. Det tycks vara ett volymvin - en enkel pinot från bourgogne - och den bereder oss ingen större njutning.

2007 Louis Max Mercurey Vignes du Domaine (78)

Mörkt blåröd, tät färg. Parfymerad doft med söt björnbärs/blåbärsfrukt och modernt hög extraktion som ger drag av bittermandel och björnklister. Rejält med moderna fat av nya spanien-typ. Druvan tycks vara syrah, och den har vuxit i ett läge där det är för varmt för att den ska bli elegant. Smaken är tät, fruktig och fatad med mörka chokladtoner, kaffe och cola. Trots ganska rejält pådrag är det både lite tomt i mitten och kort i slutet. Nya spanien? Tummen ner, inte vår påse.

2006 Laurent Miquel Bardou Saint-Chinian (85)

Antingen är det vi som har ändrat smak - eller vinet. Årgång 2002 finns kvar i positivt minne, men det här känns bara överjobbat. K landar förresten i californien 2007.

Mörkt blåröd, tät färg. Doften ger söt, ung, extraherad primärfrukt av björnbär, mörka plommon och vinbärsnickel med lim, fat, kaffe och mörk choklad. Smaken är sötfruktig och tanninrik, med stadiga syror och ganska rikligt med lakritsfat. En varm, mjukt insmickrande munkänsla leder än en gång tankarna till den iberiska halvön. Nya spanien igen? Inte heller detta vin är något för oss.

2007 Quinta do Vale Meão Meandro Douro (85)

Flera gissningar på syrah från varma områden.

Nä, nu får det komma något bra! Färgen är ljus, varmröd och vacker. Den förtjusande doften ger apelsiner, jordgubbar, röda vinbär, lingon och örter åt garrigue-hållet. Aningen svettiga, stalliga och kryddiga fat, mycket trevligt och burgundiskt. Men är vi i bourgogne eller är det en ljus châteauneuf? Vi måste nog smaka för att få svar. I munnen förtjusar vinet med en blandning av rött och orange. Härliga apelsinsyror, krämigt rödbärig frukt och en påtagligt rik och skön balans i munnen. Örter, kalkgrusiga mineraler och återhållsamma fat assisterar. Mmm, nu är vi i bourgogne på riktigt. Det här är på ren svenska överjävligt gott och varken kan eller bör spottas ut. Ett givet köp!

2007 Camille Giroud Gevrey-Chambertin Les Crais (91)

Mörkt varmröd, vacker färg. Utvecklad, kryddig doft med torkade och brända örter, cederfat, gummi, hostmedicin, stall, mynta och eucalyptus. Vi är redan flera som tänker syrah. Frisk syra, härlig struktur med något brända toner, örter, behagligt sandiga tanniner och en stram liten malörtsbitterhet i slutet. Gott, utmärkt, drickfärdigt vin. En mogen syrah från rhône eller södra frankrike?

2002 Château Destieux Saint-Émilion Grand Cru (89)

66% merlot, 17% cabernet franc och 17% cabernet sauvignon. Ingen gissade på bordeaux, det säger kanske både något om oss och om vinet.

Fyra ord poppar direkt upp ur glaset: sötlakrits, fikon, châteauneuf, Usseglio? Nä stopp där, nu tar vi det lite lugnare. Färgen är varm och mörk. Doften vidöppen och slösaktig. Tät, mörkröd, maffigt mogen skogsbärsfrukt. Valnötter, svarta oliver, salmiak, fin kompost och rotfrukterna i rödvinssåsen. Smaken är stor och riktigt god! Kryddig, behagligt eldig, med sköna tanniner och viss mognadsutveckling. Svarta aromer av oliver, jord, lakrits och turkisk peppar i den långa, läckra avslutningen. Alla fyra: det här smakar dyrt! Vi har tappat greppet vad gäller geografin, och vinet är alltför moget för att vara Usseglios nollsjua - men nog liknar det châteauneuf alltid.

2004 Château Lamargue Grande Réserve Costières de Nîmes (90)

Trots Ulf Janssons ord i Munskänken om ett "utvecklat vin att smyga in i en châteauneufprovning" trillar vi rakt i fällan. Vinet är gjort på huvudsaklingen syrahdruvor, men ändå beter det sig som ett mörkt grenachevin med mourvèdre. Märkligt. Och gott. Och väldigt fyndmässigt!

Mörkröd, transparent färg. Doften är knuten men frestande: krämig sötfrukt av röda bär som hallon, jordgubbar, röda vinbär och lingon. Dessutom hittar vi gulare inslag av apelsinskal, nypon och hjortonmylta. Röd fruktcoupe med gul citrus, säger L. Här finns också en bakomliggande mineralisk/animalisk unknad som av mognande brie och vått ylle. Dessutom patentsökt garrigue, anis, fänkål och salmiak - nu är ursprunget klart och kvällen hade varit en besvikelse om inte det här vinet dök upp. I munnen: mmm, vilken härlig och överraskande frisk smak! Med rejält skjut dessutom - syran och alkoholen kappas, men det är faktiskt syrorna som vinner. Frukten är krämigt slank med rätt framträdande tanniner. Intrycket blir solvarmt men inte alls särskilt eldigt. Ska man invända något så finns det ändå ett aningen vasst och knutet drag, vinet är förstås alltför ungt och främst beror det på syrorna. Frågan kommer upp om syran kan vara justerad, det är faktiskt en av de högsta vi känt i nollsjuorna - som en slags blandning av vinbärssyra, lingonsyra och apelsin/citronsyra. Avslutningen är salt som sig bör i en god châteauneuf och de salmiaklika mineralerna minglar kvar redigt länge efter vi har svalt.

2007 Bosquet des Papes Châteauneuf-du-Pape Tradition (91)

Bosquet levererar igen, inte precis oväntat i denna årgång. Ett härligt vin som vi gärna väntar några år med att dricka, tills alla bitar trillar på plats och doften öppnar upp med lite tredjehandsaromer. Sådär 2014 bör det vara på topp. Notera den påklistrade lappen nere i vänstra hörnet - "Alc. 15,5% by vol". Undertill, på den årgångslösa standardetiketten står det 14,5%.



ps. Alla länkar går till SB.