Efter provningen igår känns det extra gott att få sträcka ut med detta vin över en hel kväll. Vi kör igång med lammkotletter med vitlök och rostade paprikor med örter, och sen pratar vi vidare över en bit ost. Man kan inte låta bli att fundera över att vinet faktiskt är gjort av inköpta druvor - men 2005 var förhållandena välvilliga även för de lite enklare vinerna.
2005 Alain Jaume Vacqueyras Grande Garrigue har en parfymerad doft, med intensivt söta körsbär, hallon, grillat kött och örter. Vi märker inte så mycket av de unkna syrahdragen från igår, bilgummit eller oliverna. De finns där om man letar, men får väl framförallt noteras som ett resultat av jämförelsen igår - en tydlig skillnad jämfört med 2006 Château de Coccinelles. Smaken är lika balanserad som vi minns från igår, och fyller munnen på ett mjukt, skönt sätt, utan spretighet. Här finns gott om lakrits, vanilj, vitpeppar och örter. Visst är vinet sötfruktigt, men på ett behagligt sätt. Smaken är hyfsat lång och lite eldig i slutet. Vi instämmer helt i den frankofila iakttagelsen att vinet är extra beroende av rätt serveringstemperatur. Det är verkligen tillgängligt nu, och passar riktigt bra till sydfranskt inspirerad mat och oststinna diskussioner efteråt...
2005 Vacqueyras Grande Garrigue (Alain Jaume et Fils, Domaine Grand Veneur, Châteauneuf-du-Pape, Rhône)
1 kommentar:
Vad kul med en uppföljande provning direkt på hemmaplan. Lammkotletter låter lysande till, själv matchade vi det igår med lammfärsbiffar stinna av vitlök, herbes de provence och en gnutta citron. Gott var ordet, sa Bull.
Skicka en kommentar