2009 Domaine de la Tour du Bon Bandol Rosé

Förra årets godaste rosé - åtminstone i våra munnar - var 2009 Domaine de la Tour du Bon Bandol Rosé. Druvmixen är 35% grenache, 30% cinsault, 25% mourvèdre och 10% clairette, från högt belägna vingårdar med en kalkrik jordmån av silt, lera och glimmerskiffer. Druvorna handskördas med ett uttag om 23 hl/ha, och pressas efter en kort urlakning - här handlar det alltså inte om avtappad rödvinsmust (rosé de saignée). Endast de bästa roséerna görs på detta vis.

Vi fixar en återträff med nollnian till olivtapenade, ruccolapesto och crostini. Den smakar minst lika gott i år. Färgen är ljust laxrosa åt det orangea hållet. Bland intrycken i doften utmärker sig söta persikor, blodapelsiner, sten och järn samt en skön grenachekryddighet. Vi noterar inga volatila drag (nagellack eller liknande). Vinet uppför sig ursnyggt i munnen. Fylligt, extraktrikt och mineralstint med en stenig struktur. Avslutningen är lång med kryddighet och anis, men helt utan hetta. Här är det enbart ord som balans och elegans som poppar upp i våra huvuden. Strålande vin - och det här var sista flaskan.

Nu infinner sig den oundvikliga frågan: är 2010 Tour du Bon Bandol Rosé lika gott? Vinet tas hem av lilla Bandol Import, finns i vinkällarbutikerna sedan 2 maj och kostar 149 kr. Måste prövas omgående!

Sa vi biodynamiskt?


ps. Nollnian finns kvar i BS per sexpack. Samt hos holländska De Wijnvriend, €13,90 och belgiska Basin & Marot, €14,10.

Rheingau med Munskänkarna

2009 Schloss Johannisberg Riesling QbA Trocken (86)

2008 Kloster Eberbach Rauenthaler Baiken Riesling Kabinett trocken (87)

2009 Langwerth von Simmern Hattenheimer Mannberg Riesling Erstes Gewächs (90)

2009 Schloss Vollrads Riesling Erstes Gewächs (88)

2009 Schloss Schönborn Erbacher Marcobrunn Riesling Spätlese (90)

1989 Kloster Eberbach Steinberger Riesling Spätlese (85-86)

1998 Josef Leitz Rüdesheimer Berg Rottland Riesling Auslese (91-92)

2010 Robert Weil Kiedricher Gräfenberg Riesling Auslese (89-90+??)

Lunch med Theresa Breuer

2010 Riesling GB Sauvage

2009 Berg Roseneck Riesling

2009 Berg Rottland Riesling

2009 Berg Schlossberg Riesling

2009 Rauenthaler Nonnenberg Riesling

2008 Terra Montosa Riesling

2009 Orleans

2001 Orleans

2001 Berg Roseneck Riesling

2001 Berg Rottland Riesling

2001 Berg Schlossberg Riesling

2001 Rauenthaler Nonnenberg Riesling

2001 Rauenthaler Nonnenberg Riesling Auslese

The Observatory V

Man hinner inte intressera sig för allt. Efter hand har vi släppt Sydafrika ur sikte helt och hållet, och rangerat ut de vinerna ur källaren. Det blev för mycket rök och bakelit, för mycket sötma, för mycket alkohol, för mycket fat, för mycket manipulationer i källaren. Och så den där osköna kombinationen av syltigt och grönt som varma klimat ofta dras med.

Tidigt i våras hörde naturliga Ida av sig och berättade om ett nyförvärv till deras portfölj, ett sydafrikanskt syrahvin som även den mest inbitna traditionalist-rhônare skulle kunna älska. Hon lät så säker på sin sak att vi inte kunde undgå att bli nyfikna. Inom kort, på naturliga Niklas-provningen i mars, fick vi tillfälle att prova nolltrean. Den var riktigt bra tyckte vi, även om det också fanns röster som hävdade att druvorna inte nått full fenolisk mognad.

När man läser på hemsidan är det mycket med The Observatory som träffar rätt. Jordmånen av granit, förstås. Högt belägna vingårdar, vars nattliga svalka bevarar druvornas syra. Gamla vinstockar med djupa rötter. Biodynamisk odling med kreatur som betar och gödslar i vingårdarna. Skörd under de tidiga morgontimmarna. Tjugofyra händer vid sorteringsbordet. Inga tillsatser av odlad jäst eller vinsyra. Extremt försiktig extraktion av musten. Enbart gamla kära fat, delvis av storlek större. Erfarna vinmakare med händerna på täcket.

Eller som det står på baksidan av flaskan:

"The Lubbe family produces wine from naturally farmed vineyards. This wine was made from old vines situated at high altitude. The wine was aged in 228 and 500 litre used french oak for 18 months. Then bottled unfined with a light filtration. 12,5% alcohol."

The Observatory V Syrah (2005) Dry Red Table Wine (Paardeberg, Swartland) är en disig och beslöjad uppenbarelse, ljusare oxblod med "naturligt" utseende. Doften är riktigt trevlig, och passar oss som handsken: sval men samtidigt aningen mjukkokt syrahfrukt med fin mognadsutveckling. Associationer till gröna oliver, lagerblad, örtpåse, en aning grön paprika och vällagad rödvinssås. En klart norra rhône-orienterad personlighet.

Smaken är harmonisk och drickmogen,  redan en bra bit på väg i sin mognadskurva. Svalt balanserad med markerad syra, omärkbar alkohol och behagfullt örtig grönhet som lovar att passa maten perfekt. Gott om extrakt, men ingen känsla av extrahering. Rikt på samman-satta aromer med goda tertiära toner. Ett sympatiskt vin - inga tensenser till rök, bakelit eller överjobb i vinkällaren, istället en ypperlig matvänlighet. Helt frankofilt i stilen, och lika gott till maten som en schysst tioåring från norra rhône.

Matchningen är så bra att vi måste ge den lite utrymme. Wijnjas burkade ankconfit, som fått gå färdigt i ugnen för den fina ytans skull. Serverad med rödvinssky, blomkålspuré och ärter. Det var skysåsen som fullbordade föreningen med vinet:

Smörstekt chalottenlök och dito vitlök
En tesked trippelkoncentrerad tomatpuré
En knapp halvflaska rött från frysen
Lika mycket köttbuljong
En rejäl nypa herbes de provence
Ett lagerblad och tio vitpepparkorn
En skvätt hallonvinäger
En tesked maizena utrörd i vatten

Skyn speglar vinets aromer perfekt. Så gott!


Ett varuprov från WineTrade, 189 kr i BS.

Le Ragose Valpolicella Classico: 2009 vs. 2010

Azienda Agricola Le Ragose står för flera sympatiska egenskaper man gärna ser i sitt vin: det genuina och det autentiska, det bergsvuxna och det bottilagrade, det drickvänliga och det hyggligt prissatta.
Det billigaste vin som lyckades ta sig in på vår sammanfattning av 2010 - ja, kanske också det billigaste vin vi drack under året - var gårdens 2009 Valpolicella Classico, mer utförligt bloggat här.

Nu har nya årgången 2010 just kommit i lager, tillsammans med en välkommen påfyllning av 2009. "Carlo, é una limonata", varnar Paolo Galli. Pah, vi gillar syror, så det ska inte vara något större problem! Dags att studera hur årgångarna tar sig ut i varandras sällskap.

1. Ljust blåröd färg, transparent med babyblå kant. Ungdomligt syrlig doft med röda körsbär, lingon och pressad citron. Tydligt gröna drag med aning av tulpanstjälk, gräs och örter. Ett aptitretande litet os av stekt lök. Bra höjd med fina topptoner, inget djup att tala om. I munnen får vi en pigg attack med frisk syradusch, skön spets och livlighet i den lättfotade kroppen, och fräsig ungdomlighet med lite bikarbonat-känsla.

Tack vare den höga syranivån finns intensitet och viss längd, dessutom har vi en effektiv aptitretare och ett alldeles förträffligt matsällskap till kvällens middag. Helhetsintrycket är gott, fast snäppet enklare än andra glaset. Man bör uppskatta höga syror, och man bör inte ha problem med en smula grönhet. Serveras svalt under sommarkvällarna och vinner säkert på ett halvårs väntan.

2010 Le Ragose Valpolicella Classico

2. Rikare blåröd färg, transparent sammet. God doft med viss komplexitet, kärniga röda körsbärsaromer med fler lager och större djup av mogen frukt, antydan till muscovado och kaffenickel. Inslag av nyklippt gräs, stekt lök, muskotnöt, svart te och grusjord.

Jämförelsevis mjukare, mognare och rundare smak med behaglig syrabalans och början till utveckling. Härlig harmoni och drickbarhet på egen hand, även om man kan sakna den sylvassa syraspetsen i föregående glas när man väl fått känna på den. Totalt sett är 2009 en storlek större, mer komplett och mer givande i längden. Ett oumbärligt vardagsvin, när man fastnat för det. Att köpa per kolli.

2009 Le Ragose Valpolicella Classico

Oavsett årgång är Le Ragoses basversion ett genuint och vackert uttryck för Valpolicella. "Semplice, ma non banale", som Tomas Ilkjær skriver i sin bok "Amarone - og vinene fra Valpolicella".


Carlo Merolli, 85 DKK/SEK.
Tian var ett varuprov/bonusflaska.

2009 Tenuta di Fessina Laeneo

Att byta flaska med andra vinbloggare är prima nöje. Extra kul är det att byta med Niklas Jörgensen eftersom han är fena på att jaga rätt på sköna grejor till rimliga priser. Och Etna är hett, det har man knappast kunnat undgå att märka om man inte bott under en sten de senaste åren. Läs Niklas presentation av Tenuta di Fessina och deras Etna-viner här och här. Den här gången handlar det om nerello cappuccio, nerello mascaleses orättvist undanskuffade lillasyster.

2009 Tenuta di Fessina "Laeneo" Nerello Cappuccio Sicilia IGT har en ljusare blåröd färg. Det doftar bärigt och syrligt, som en cru-beaujolais av toppklass, eller en lätt och purung pinot. Klart ungjästigt men inte det minsta syntetiskt. Frukten är frisk och sval, med aromer av lingon, blåbär och röda körsbär. Dessutom får vi mörka granitliknande stenar med en tuva mossa på toppen, därtill stensöta och riven muskot.

I våra munnar gör capuccion omedelbar succé. Smaken är slank som sig bör, men ändå riktigt välmatad med bäriga aromer, med daggfrisk fruktsyra och silkiga tanniner. Det finns en antydan till kryddvärme och en knivsudd vanilj i eftersmaken, men i övrigt märks inte faten. Vinet balanserar sina tillgångar perfekt, i samma anda som hos de mest namnkunniga toppodlarna i beaujolais. Munkänslan och drickbarheten är livsfarligt bra. Hatten av för Etna, igen.

Der Wein-Weber, €14,95

ps. Franska Bolaget satsar på Tenuta di Fessinas 2009 Erse Etna Rosso i sin senaste kampanj. Bravissimo!

2005 Dr. Loosen Erdener Treppchen Riesling Kabinett

Vi befinner oss på infarten till industriområdet, med bensinmacken till höger och en tyngre petrokemisk industri till vänster. Konstigt nog växer det äppelträn precis överallt, som i en dröm. Vi får både blommorna och den färdiga gröna frukten på samma gång i ett slags konstig kubistisk samtidighet. Dessutom doftar det av våta stenar, bebis-talk och vatten från en rostig gammal järnkran.

I munnen är 2005 Dr. Loosen Erdener Treppchen Riesling Kabinett inställsamt balanserad med mogen syra och fortfarande rejält söt frukt, lite åt passionsfrukthållet - som det blir när årgången varit nådig - samt några droppar Rose's Lime. Påminner om gamla isglassen X-15, sedermera omdöpt till Zoom.

Det här är en rik och välgjord kabinett - smakar förstås riktigt gott men upplevs också en smula i sötaste laget. Längden är måttlig och vi hade gärna sett mer av sälta. Frågan är om det fixar sig med tiden?

I vår smak brukar Zilliken och Fritz Haag ofta stå för en skönare balansakt redan som unga. Fast visst kvittrar vårkänslorna rätt fint ändå!


117 kr på SB november 2006.

Hej Mikael

"Hej Mikael,

Mitt namn är Emma och jag är med och driver Drinko.se. Just nu så söker vi vissa gästskrivare till vår blogg, samt experter inom olika områden av dryck. Jag läste några inlägg på din blogg, ”Fina vinare” och jag gillar det jag läser! Kul att du skriver med passion och glädje, inte så vanligt bland vinbloggare. :)

Skulle du vara intresserad av att bli frontad på Drinko som en gästskrivare (dvs få en dedikerad avdelning i vår blog under vin och t.ex. bli vår ”vinexpert”) samt kanske också skriva vissa artiklar till övriga delar av sajten under olika kategorier? Du får självklart marknadsföra det även på din blogg om du vill.

Jag tänkte också höra om du skulle vara intresserad av att göra en liten review, eller ett inlägg om drinko.se där du tipsar dina besökare om oss? För detta kan vi erbjuda dig ett presentkort hos oss.

Ha en mycket bra kväll! Ser fram emot att höra vad du säger om detta!

Med vänlig hälsning Emma
--
EMMA JONSSON
emma@drinko.se"

2008 Jean Stodden Recher Herrenberg Frühburgunder

Vi fortsätter på Belvini-spåret med Ahr, Stodden och pinotvarianten frühburgunder. Recher Herrenberg är ett närmast perfekt vingårdsläge som man kan läsa mer om här. Kvällens vin är ett av de vi sett mest fram emot att provköra.

2008 Jean Stodden Recher Herrenberg Frühburgunder har en ljus och frisk uppsyn, transparent purpurröd med blå reflexer. Vi fångar de första doftintrycken i ögonblicket efter att vinet har landat i karaffen:
mogna vildhallon, rönnbär, malört och andra örter. Finstämd rökighet, och lite reduktiv lera/ylletröja inledningsvis. Oj oj oj, detta kommer att bli läckert.

Efter en kvart i glaset: täta röda körsbär med aningen kirschiga drag och körsbärskärnor. Lätt charkrökiga toner och infattade medium-rostade fat med sandelträ, muskot och en gnutta mysk. Hallon, nypon, lakrits, salvia och malört. Som en slags svalvuxen tysk släkting till grenache, fast ändå så omisskännligt pinot noir - eller i det här fallet - pinot madeleine! En rent ut sagt skitläcker doft.

I munnen: sval röd aromatik av burgundiskt snitt, silkiga tanniner och lite högre syror än vanligt i frühburgunder. Underbar kryddighet/örtighet som tar tag rejält i mittsmaken, och rejäl skjuts i avslutningen med sälta och mineraler. Balansen är perfekt - ingen sötma någon stans, ej heller någon eldighet, och så faten som diskret assisterar hela vägen med basarkryddor, sandelträ, muskot, mysk och rökt chark. Sanslöst läskande och rensande sensationer, alltmedan kryddor och mineraler minglar kvar på tungan.

Det här är ett extremt elegant, sensuellt och tillfredsställande vin. Kvaliteten - ja, faktiskt även stilen - är jämförbar med en bra premier cru från Chambolle eller Volnay. Det är så att man blir rörd...


Belvini, €34,90. Jean Stodden Das Rotweingut, €33.

Munskänkarna provar majnyheter

Måndagskvällens utsläppsprovning var en av de bästa i sitt slag på länge. I ett utslag av vårlig yra fick vi för oss att öka på antalet till tolv plus tre, fortfarande för 250 pix plus en hundring för bonusbrickan. Och det var ovanligt många viner som föll oss i smaken.



2010 Gadais Muscadet Sèvre et Maine sur Lie
(2275, 79 kr)

En klart trevlig start, men i relation till Marc Olliviers benchmark-muscadet är Gadais' version lite väl päronjästig och sötfruktig i smaken. Vinet har dock en överraskande bra struktur i munnen, med äppliga skaltoner och småsträv mineralkänsla. Bra utdelning för slantarna hur som helst. (84)



2009 Mastroberardino Nova Serra Greco di Tufo
(97789, 159 kr)

Mandeltonad doft med mogen fruktkorg. Överraskande frisk syra och smått grapefruktbitter struktur med bra stadga. En gnutta fruktsötma ungefär som i föregående. Gott vin, men lite i dyraste laget för vad man får i glaset. (86)



2008 Jacques Lurton Pouilly-Fumé
(95203, 199 kr)

Riktigt lovande nos, ren och elegant med mogen frukt, diskreta fat och återhållsam SB-karaktär åt nässelhållet. Stram smak där grapefrukt-bitterheten dominerar över syran. Balansen och drickbarheten tar stryk, synd på den fina doften. Pass. (86)



2006 Domaine André et Mireille Tissot Arbois Sélection
(99327, 171 kr)

Fino-liknande doft med sympatiskt hemmajäst känsla (biodynamiskt!).
Lite florjäst, lite oxidation. Nötter, bokna äpplen och vit krita. Knastertorr, balanserat stram smak. Läskande att dricka till salta nötter, lufttorkad skinka och andra tapas. Ett klipp för alla som gillar den egenartade jura-stilen. (88-89)



2009 Juliusspital Würzburger Stein Riesling GG
(99079, 299 kr)

Rik och yppig doft med fullmogna citrusfrukter, honung och kalksten. Rik och ganska fyllig smak med mogen apelsin/grapefrukt, rejäl syra och inbäddad mineralkaraktär. Lång eftersmak med bikarbonat. Ger mycket redan nu, men bör hellre få sätta sig i några år. Stor årgång med stoppning och struktur för längre lagring. (90-91)



2009 Leitz Rüdesheimer Berg Schlossberg Riesling Alte Reben
(92099, 299 kr)

Elegant doft i perfekt balans. Mandelblom, örter, grönt äpple, vit persika, diskret honung, mineral med antydan till petroleum. Ett supersniff! Fruktig och rejält stenig smak, det känns som att slicka på berget. Perfekt balans, explosiv fullmogen citruskorg i avslutningen. Lång, klingande eftersmak med märkbar restsötma, troligen runt tio gram. Som vi ser saken behövs minst ett par år för att jobba in den lilla sötman. Ett enastående vin med strålande framtidsutsikter. Leitz levererar alltid långt över priset. (92-93)



2009 Louis Jadot Château des Jacques Moulin-à-Vent
(99325, 159 kr)

Mörkare blåröd färg. Rika fruktaromer med fin solmognad, hallon/blåbär, muskot och lakrits. Aningen stalliga toner från faten lämnar snart plats för mer av våta stenar. Gott om frukt och tanniner med lagom örtigt bett i smaken, men tyvärr också en markerad ekbeska som gör vinet helt lagringskrävande. Springer ni på några flaskor, så haffa dem gärna - men vänta för all del fem år innan ni öppnar dem. Syskonvinet från Morgon är mer lämpat att dricka nu, med sin betoning på friska syror, mer återhållsamt när det gäller eken. Fortfarande har vi en bit kvar till läckerheterna från Métras, Lapierre, Foillard, Bouland och dess likar. (88-89)



2008 Domaine Jean Grivot Bourgogne Pinot Noir
(92095, 199 kr)

Ljust varmröd, transparent färg. Fint örtig doft med god komplexitet och utveckling. Lövhögar, flintrök och nypon. Aningar av spillning, jazztobak och kryddlåda. Fin pinositet med ljusa jordgubbsaromer. Rejält syradriven smak med lätt slank aningen kartig frukt i det ljusröda spektrat. Bra struktur, bra bett, bra längd. Inget för ovana smaklökar, men rakt upp på vår gata. Det här dricker vi gärna igen. (87-88)



2007 Clos d'Un Jour Cahors Un Jour
(90242, 198 kr)

Opakt blåröd färg. Kassaskåpstät doft med blåbär, mörka plommon, tobak och stalliga fattoner. Sötfruktig, tanninrik smak med underbar direkthet i tilltalet. Vi faller pladask för munkänslan i det här vinet!
De stora tanninerna är fenomenalt harmoniska, och till skillnad från nollsexan är nollsjuans drickbarhet perfekt redan nu - utan att försaka någon kraft eller potential. En vänlig jätte på ren malbec, född ur biodynamisk odling och uppfostrad i delvis ny ek under arton månader. Bokat till grillen i sommar. (91)



2008 Château Bouscassé Madiran Vieilles Vignes
(95382, 249 kr)

Nästan opakt utseende. Stor fruktig doft med plommon, viol, läder, kryddnejlika och vanilj. I munnen en härlig käftsmäll med friska fruktsyror, lysande fruktaromer, välarbetade fat och rejält buffliga tanniner med stram, lite stjälkig karaktär. En alldeles utmärkt version av VV, men animaliskt fett och/eller lagring är helt påkallat. (89-90)



2001 Clos du Mont-Olivet Châteauneuf-du-Pape Tradition
(90232, 249 kr)

Varmt brunröd med tegelkant. Utvecklad, komplex doft med knäck, garrigue-örter, pinje, röda hallonpastiller, tjära/båthus och en aning spillning. Rejält örtig smak med frisk syra, finsandiga taninner och omärkbar alkohol. Harmoniskt och välbalanserat att dricka, aningen uttorkande i slutet. Ett ärketraditionellt och vackert uttryck, med härlig ursprungskänsla. Optimal mognad, snarare än optimal kvalitet. En flaska på hemmaplan, tack. (89)



2008 Bosquet des Papes Châteauneuf-du-Pape Tradition
(99264, 239 kr)

Härligt typisk näsa med salmiak, nori, mörk garrigue, friska bär och våtvarma stenar. Hallon och jordgubbar med stöd av en smula julkryddighet och efterhand väldigt tydliga apelsiner och pomeranser.
Frisk och stram smak med gott bett i syrorna, balanserad alkohol och aningen gröna tanniner. Lite åt det snåla hållet när det gäller frukt, men samtidigt en nästan sensuell mineralkänsla. Fin transparens alltså. Riktigt gott vin med matvänlig balans. Ännu en lyckad nollåtta från châteauneuf. (88)




2008 Château Montus Madiran Cuvée Prestige
(97674, 395 kr)

Blåsvart opak färg. Primär doft med ett uttryck som enklast kan beskrivas som plommonchoklad. Massivt och läckert. Lätt vaniljtonad fatkaraktär, snyggt inarbetad i helheten. Rikt fruktig och enormt tät smak med småsöt, aningen bläckig björnbärs/blåbärsfrukt. Kingsize fullmogna sammetstanniner helt utan störande ekbeska. Harmoniskt och jättegott - kan jobba vid grillen redan i sommar, plus att potentialen är toppen. Vi har haft tillfälle att prova hela Brumonts linje av nollåttor (konsistenta intryck) och det är Cuvée Prestige som ger bäst utväxling för pengarna. (92)



2006 Elio Grasso Barolo Ginestra Casa Maté
(92148, 519 kr)

Ursnygg doft - öppen, ren och frisk med slånbär, viol och andra blommor, lösningsmedel och röda pastiller. De små faten finns där men är helt transparenta, assisterar bara med läder och lakrits. Vi blir helt charmade av detta! Smaken har klassisk Monforte-balans med relativt slank kropp och stora, taktila tanniner helt utan bitterhet. Strålande syror och järnhårt grepp. Inte för mycket ek den här gången, inga chokladpraliner. Vinet besitter såväl elegans som rejäl kraft. Inte minst de florala dragen utlovar underverk i framtiden. Lagra härligheten i minst fem år. (94-95)



2004 Fuligni Brunello di Montalcino Riserva
(92072, 595 kr)

Stor, mognande doft med tobak, båthus, julkryddor, te och läder. Klassisk sangiovesefrukt med dova surkörsbär, salvia och mynta. Rejält med ek, men på ett ganska traditionellt vis. Storslagen smak, intensiv och kryddig med biffig kropp (betydligt fylligare än barolons) - och smältande tanniner (betydligt mjukare än barolons). Lagom utveckling, kanske aningen för mycket fat, ändå en enastående balans och harmoni. En ädel brunello som gör sig utmärkt att avnjuta redan nu, men som också kan lagras fem år till. Imponerande! (94-95)

Idel goda viner, alltså. Enda problemet är att det finns så förtvivlat få av dem - det gäller att vara på hugget den närmsta veckan. Ska det verkligen behöva vara på detta viset i ett fritt land? Nu är det upp till Systembolaget att bevisa att "småpartierna" inte är ett alibi för att få ägna sig åt kärnverksamheten med box, bulk, bira och breezers.

2008 Friedrich Becker Spätburgunder "B"

Precis vid gränsen mellan Pfalz och Alsace hittar man byn Schweigen med Deutsches Weintor och Weingut Friedrich Becker. Många anser att Tysklands bästa pinne görs på den här adressen, och efter att ha druckit 2007 Pinot Noir Tafelwein tänker vi inte säga emot. Flera år i rad har vinet kammat hem Gault-Millaus finaste utmärkelse, och i mars delade tyska webguiden Wein-Plus ut titeln Kollektion des Jahres 2011.

Jordmånen i området handlar mycket om kalk - rentav Muschelkalk - något som ger pinot noir ett annat slags personlighet än i Ahr - ett uttryck som har mer gemensamt med Côte-de-Nuits. Totalt odlar Becker 5 hektar spätburgunder, mestadels i byns läge med det talande namnet Sonnenberg. I källaren händer inga som helst konstigheter: musten jäser på burgundiskt vis i öppna träkar upp till 13% alkohol, varefter det unga vinet uppfostras under ett år i använda barriques ("B") av ek från Pfalz. Ingen filtrering eller klarning innan buteljeringen.

2008 Friedrich Becker Spätburgunder "B" har - till skillnad från den typiska Ahr-pinnen - en relativt mörk blåröd färg, utan några synliga tecken på utveckling. I glaset får vi en återhållsam och väl sammanhållen doft som endast motvilligt låter sig plockas isär.
Ett helseriöst snarare än helcharmigt sniff, där vi nosar upp friska blomparfymer (åt ros/viol-hållet men ändå ingen av dem, kanske mest ros, lite som ett potpurri) och en dutt fin hudkräm, över mörkare fullmogen frukt i krysset mellan skogshallon, björnbär och jordgubbar.

Renheten är uppenbar, och över alltihop svävar den svårgripbara känslan av "pinositet". Dessutom noterar vi tydliga mineraltoner, våt kalksten och väl integrerade fat - ett elegant bidrag av frisk medium-rostad ek med en aning av rök och lite lakritsrot, men ingen smörkola.

I munnen handlar det om en överraskande rik och mogen frukt. Attacken är aningen sötfruktig med en snabb vinkning till Nya Zeeland, mittsmaken intensiv och givande med livfull kropp och rejält bett i de friska syrorna. Kanske finns en antydan till ungdomlig grönhet, men inget som stör. Det är riktigt bra längd på smaken som slutar helt torrt, med fatlakrits och lite kittlande mineraler i svansen.

Vi upplever den aktuella nollåttan som lite tuffare och tydligare strukturerad än nollsjuan, men ungefär lika god. Det är ett uppenbart proffsjobb av enastående kvalitet, och en remarkabel prestation för att vara steget över gårdens basnivå. Och som sagt ett helt annorlunda uttryck jämfört med "pinot no-Ahr" och skiffer (vi kan inte hjälpa att våra hjärtan klappare varmare för stilen i Ahr). 2008 är en "långsam" årgång för tyska röda, och vinet ger intryck av att ha stoppningen för minst fem års lagring.


Belvini, €18,90. Weingut Friedrich Becker, €15.


ps. Intryck av nollsjuan kan man läsa här och här.

Meyer-Näkel Spätburgunder: 2010 & 2009

Planen löd så här: picknick i det gröna, med pastasallad och italienska charkuterier och ett par fjäderlätta röda. Enda problemet var utetemperaturen, så det blev inflykt istället för utflykt. Men såväl barn som vuxna verkade egentligen ganska nöjda med läget. Man ska inte underskatta ett rejält bord när det är matdags.

Det är första gången vi korkar upp en röd tia. Förresten, kan vi kalla dem så? Och tänk hur det ska bli när tonåringarna kommer. Det blir helt klart problem, vad ska man säga? Ikväll jämför vi "fjortonarna" med "trettonarna" - det låter ju inte klokt! Hur ska vi göra? Fredrik Lindström, var är du?

2010 Meyer-Näkel Spätburgunder QbA trocken är gårdens instegsmodell från de yngre stockarna i de enklare lägena, längre ner i sluttningarna där jordmånen är blandad. Man brukar koncentrera musten genom en lätt saignée - ungefär 10-15% av musten går till rosé och blanc de noir. Med en halv grads chaptalisering stannar alkoholen på 13,5%. Det färdigjästa vinet får mogna under fyra-fem månader i traditionella fuder om 1000 liter.

Uppenbarelsen är ljust röd med babyblå reflexer. Doften frisk, skir och purung, bärig som en beaujolais utan skumbanan. Primära lingon och blåbär med ett riv muskotnöt. Här finns massor av charm, men ganska måttligt med pinositet. Smaken är fjäderlätt och läskande med sitt tydliga co2-fräs. Fruktsyran snyggt balanserad mot den lätta frukten och de pyttesmå, silkiga tanninerna. Den pigga lättviktaren gör sig perfekt till ruccolapeston och det italienska kallskurna. Alla runt bordet är klart förtjusta i den busiga bebisen.

2009 Meyer-Näkel Spätburgunder "G" QbA trocken är ett steg upp när det gäller ambitioner och uppfostran. Druvorna har vuxit i en jordmån av skiffer, och "G" kan utläsas som "Gerbstoff" (tanniner) eller "Gebrauchtes barriques" (små ekfat, fyra till sex år gamla). Vinet håller 13,5%. Färgen är klart rikare och tätare. Doften djupare och mer avrundad, med mogen frukt som för tankarna till röda körsbär och skogshallon. I munnen får vi en fylligare och tätare profil med viss intensitet, små men fullmogna tanniner, en antydan till kaffetoner och krydda från faten och fruktsötma från det exceptionella året. Balansen blir stadigare och generösare än instegsvinet, men är inte lika pigg och lekfull. Riktigt gott och lovande vin, men drar inte ned samma spontana ovationer som babyn. Vi spar nollnian till ostarna, där den kommer allra bäst till sin rätt. Två till fyra års lagring är heller ingen dum idé.


Belvini, €12,50 och €15,90. Weingut Meyer-Näkel, €10,80 och €14,50

2008 Aurora Barricadiero

Senaste versionen av Barricadiero har fått vad man brukar kalla ett "blandat mottagande". Rapporter från pålitliga källor fick oss att befara att vi trampat i galen tunna genom att beställa ett sexpack oprövat.

På besök hos Vinosapien hälldes ett blint smakprov ur en flaska som varit öppen sedan dagen innan. Ingen tvekan om att det var Barricadiero i glaset, och förmodligen nollåttan, även om vinet gjorde ett klart bättre intryck än rapporterna gett vid handen. Visst, syrorna var lägre än i tidigare årgångar men det fanns andra kvaliteter som borde sitta perfekt i samspel med grillat kött. Alltså fejkar vi en grillsituation med hjälp av hängmörade ryggbiffar, hemslagen bea och fingertjocka frites.

2008 Aurora Barricadiero Marche IGT doftar stallbacke och småruffig fatrostning, utan att vi störs av alltför mycket vanilj eller kola.
Det är den patenterade kombon av röda bioäpplen, köttsafter och mättade mörka körsbär som gör vinet omedelbart igenkännligt. Det finns en antydan till likörtoner i körsbären, vi hittar dessutom några mosade blåbär, och som vanligt finns en hel del tobak och mörk choklad.

Barricadiero filtreras aldrig och är en osedvanligt extraktrik rackare -
så även denna gång. Vinet är formligen packat med frukt, fullmogna tanniner och järnrika mineraler. Syrorna är onekligen lite lägre än vanligt, men det tycks faktiskt även alkoholen vara. Vi hittar inga som helst tunga, eldiga, alkosöta eller brännande tendenser (när vi kollar upp saken visar det sig mycket riktigt att nollåttan stannat på 14,1 mot nollsjuans 14,7). Visst finns det en hel del ek, men vi uppfattar den som väl inarbetad i det maffiga extraktet. Avslutningen torkar upp med mineral och en gnutta tonicbitterhet. Eftersom balansen lutar rejält åt tanninhållet är vinet framförallt ämnat att skölja ner rediga köttbitar.

Nollåttan gör jobbet med bravur, den saken är klar efter kvällens test. Extremt användbart till grillen i sommar - snarare än att lagra - och jäkligt gott, om ni frågar oss. Servera svalt.


175 DKK/SEK, Carlo Merolli. 165 DKK, Cibi e Vini. 298 kr, BS.

ps. Labvärdena finns här. Nollsjuan hyllade vi här.

2007 Meyer-Näkel Frühburgunder

I maj förra året, hos sju producenter i Ahr, fick vi gott om möjligheter att lära känna pinot noirs brådmogna syrra - pinot madeleine. Bara en gång dessförinnan hade vi träffats (det var 1996 hos Weingut Fürst i Franken), och vi blev båda klart förtjusta - särskilt S upplevde något av en förälskelse! Alltför länge har vi dröjt med att följa upp den affären...

Frühburgunder, som tyskarna kallar den, anses av ampelograferna vara en självständig druvsort. Som känt har pinotdruvan lätt att mutera, och det är precis vad som skett. Men det har inte hänt av sig självt, utan genom generationer av vinodlares aktiva urval. I det svala tyska klimatet har man helt enkelt haft för vana ta sticklingar från de stockar av spätburgunder vars druvor utvecklats tidigast.

Fåglarna älskar att äta frühburgunder, druvorna mognar flera veckor tidigare än spätburgunder. När man på sina håll ser blå skyddsnät uppe i vinbergen kan det mycket väl vara frühburgunder som växer där.
Men det har aldrig funnits några mängder att tala om, och rankan är känslig för sjukdomar som bladrullvirus, men inte för botrytis.
I mitten av sextiotalet var den rara sorten nästan borta, innan forskningsinstitutet Geisenheim tog tag i saken. Sedan dess har frühburgunder gått från ynka 15 hektar i hela Tyskland till dagens 251.

2007 Meyer-Näkel Frühburgunder har en årgångstypisk, ljust brunröd färg med fin lyster. Doften är vidöppen och komplex med drag av höstlöv, mossa, malört, mynta och rönnbär. Fint mogen frukt utan tvekan, undertill lurar hallon, och lätt rökta toner åt charkuterier och tjära till. Här finns massor av pinositet och en skön mognadsutveckling i flaskan.

I munnen är det här ett prima exempel på hur frühburgunder skiljer sig från spätburgunder. I den lätta kroppen ger frukten ändå intryck av högre mognad, syrorna är mjukare och de små tanninerna fenomenalt lena. Munkänslan är påtagligt krämig och viskös - tyskarna kallar detta fenomen "Schmelz". Smaken har riktigt bra längd - med aromer likt rönnbär och lakrits - och slutar med krydda och mint.

Ett smeksamt och givande vin som vi ser fram emot att dricka igen.

Belvini, €21,90.

ps. I Belvinis sortiment av frühburgunder fastnar vi för Alexander Stoddens version. Och Klaus-Peter Kellers, någon som smakat hans röda?

2006 E. Guigal Côte-Rôtie Château d'Ampuis

Årets vin 2010 - ett strålande uttryck för druva och ursprung. Drucket vid två tillfällen, under samfällda suckar av vällust. Det enda lilla frågetecknet var hur trettiosex månader i ny ek kunde märkas så lite. Nu vill vi hinna njuta bara en gång till av den ungdomligt friska versionen, innan portarna till den fruktade syrahtunneln slår igen.

Gaaaahhh, vem släckte lyset? I glaset hittar vi inget annat än rostad ek hur vi än snurrar och sniffar. Coca-cola, julmust, julkryddor, bränt trä, bastubänk, ett penseldrag tjära - kanske sandelträ om vi försöker se positivt på saken. Men som sagt - inget annat. Ingen definition av frukt utöver det generiskt plommontonade, ingen känsla av terroir. De vackra stenar, blommor och örter vi minns från förra året är som borttrollade. Som i en varm natt utan dofter.

I munnen är vinet runt och fluffigt och berättar med glädje om sin ekbehandling men tiger som muren om resten. Visst smakar det "gott" på ett lite generiskt sätt men spetsen och stunsen saknas. Blint skulle vi aldrig gissat côte-rôtie och knappt ens syrah. Det finns liksom ingen transparens. Det är som att försöka läsa en bok i mörkret.

Har ni lagt undan av 2006 Château d'Ampuis? Glöm dem i minst tre år, gärna fem eller mer. På andra sidan tunneln kommer vi möta ett vin som vi hoppas har något att göra med det vi blev förälskade i. Snyft.


€68, Millésimes. 995 kr, SB

2009 Emrich-Schönleber Monzinger Halenberg Riesling trocken

Andrasorteringen blir gärna förstahandsvalet när man ska ge sig på en storartad tysk årgång som 2009. Medan man väntar på att Halenberg GG ska bli drickfärdig är det toppen att få en sneak preview från samma vingård. Och vilken uppvisning sen...

2009 Emrich-Schönleber Monzinger Halenberg Riesling trocken har en fokuserad doft, fortfarande en smula grönt aromatisk med kittlande nässlor, lite örter och gurka. Själva frukten är klock: vit persika, mogen lime, mogen grape samt en gnutta juvenil päronfestis. Men det är mineralkaraktären snarare än frukten som fångar oss: klingande rena mineraltoner med drag av metall och skaldjur, snudd på animaliska/fårfettiga. Extremt aptitretande sniff.

Smaken är full av skenbara motsägelser, alltid ett gott tecken. Stor men slank, kraftfull samtidigt elegant, rikt fruktig men ack så transparent. Läskande som ett frizzante mineralvatten. Alla komponenter är i balans, och jobbar tillsammans för att förmedla något större, låt oss kalla det terroir. Avslutningen är elegant torr med en lång efterklang där den lilla fruktsötman spelar mot mineralsälta som liknar fänkål eller anis, medan grapebitterheten spelar ytterst diskret andrafiol.
En sinnebild av begreppet spänst. Ännu en paradox: på samma gång upphetsande och svalkande - perfekt som apéritif. Missa icke!


€17,90 hos Belvini. 239 kr på SB.

Frankofilen blev lycklig här.

Helblint med Vinosapien

Priser och inköpsställen:

2008 Weingut Prager Klaus Riesling Smaragd
(254 DKK bergmanvin.dk, €34 broeding.de, 419 kr SB)

2008 Weingut Prager Wachstum Bodenstein Riesling Smaragd
(254 DKK bergmanvin.dk, €34 broeding.de, 419 kr SB)

2008 Weingut Prager Wachstum Bodenstein Grüner Veltliner Smaragd
(254 DKK bergmanvin.dk, €34 broeding.de, 419 kr SB)

2007 Maison Pierre Overnoy Arbois-Pupillin Blanc
(200 DKK, petillant.dk)

2009 Domaine Yvon Métras Moulin-à-Vent
(200 DKK, petillant.dk)

2007 Moric Jagini Blaufränkisch Zagersdorf
(€30, broeding.de)

2009 Domaine Jean Foillard Morgon "Côte du Py"
(200 DKK, petillant.dk)

2009 Domaine Marcel Lapierre Cuvée MMIX
(475 DKK/mg, vinrosen.dk, 300 kr, winetrade.se)


Sök efter smaknoteringar hos Vinosapien

2008 Ets. Thunevin Bad Boy Bordeaux

En ung snygg kines i välskräddad kostym svänger upp sin vita cabriolet framför klubben. Med en vinare i handen kliver han ur bilen, kastar en självsäker blick på flaskan och går in med bestämda steg. Väl inne i värmen registrerar han snart en ung kinesiska i röd sidenklänning. Hon sippar på ett konventionellt vin i ansiktslöst sällskap.

Den unge mannen ställer fram sin flaska på bordet. "Bad Boy", står det på etiketten. Den vackra kvinnan i rött kastar en nyfiken blick, mannen noterar hennes sensuella läppar. Den unge mannen häller upp av sitt vin, och ur glaset stiger en djävulusisk röd rök - det här är inte vilket tjut som helst. Fler ögonkast utväxlas medan mannen dricker ur sitt glas under uppenbar njutning.

Plötsligt bestämmer sig kvinnan i röd klänning för att lämna både sitt sällskap och sitt tråkiga vin. Den unge mannen möter upp. Klipp till frontal närbild på kvinnans kärlekskranka ögon som tittar rakt in i kameran. Reklamfilmen slutar med hångel utanför klubbens garderob och löften om mer. Sens moral: är du kines och tar med en flaska Bad Boy så får du ligga.

Scenskifte till danmarksfärjans taxfree-butik. Här hittar man oftast inget som är värt att bry sig om. En gång för länge sedan sprang vi på en riktigt smarrig Château Segonzac, så någonstans lever hoppet fortfarande om att göra något liknande fynd. På just den här resan har man tilbud på Bad Boy för 149 DKK. Nu har vi alltså 1) en småsunkig taxfreeshop 2) ett vin med skojsig etikett och 3) en reklamfilm som riktar sig till nyrika kineser. Summan av detta borde inte få oss att hala upp plånboken, snarare att lägga benen på ryggen.

Men 2008 Bad Boy är faktiskt precis vad vi vill dricka efter att ha kört 65 mil och suttit fast i två rejäla köer på vägen hem. Efter en kvart i kylen spelar doften i karaffen upp ett urskönt fjäsk. Mörk kola och ädelt grispiss - denna underbara ingrediens i bordeaux - samsas med snygg fatrost som har diskreta inslag av bränt trä, espresso och tjära. Merlotfrukten känns sval, frisk och mörk som av plommon och vinbär, helt utan likörtoner, med en gnutta mintchoklad på toppen.

I munnen serveras en ungdomligt rättfram och yster attack. Frukten är sval och relativt slank, syrorna friska och tanninerna måttligt stora och snabbmoget mjuka. Det är rätt bra tryck i smaken med en alkohol strax under 14%, som inte stör det minsta lilla. Istället tänker vi på de sköna salmiaktonerna som förmedlar en överraskande bra mineralkänsla. Hela paketet är redan i drickmogen balans, det är bara att tuta och köra. Serverat vid lagom sval temperatur blir det både läskande och omedelbart riktat mot lustcentrum. Tur att vi köpte ett par flaskor till. Hatten av, Jean-Luc Thunevin och vinmakare Murielle Andraud!


95% merlot och 5% cabernet franc. Inköpta druvor från 40-åriga stockar i Fronsac, Pomerol och Bordeaux. Mustkoncentrering med hjälp av saignée. Uppfostran under ett år i nya ekfat. Fler detaljer här.

149 DKK på Scandlines, 219 kr i BS.

2007 Pelissero Barbaresco Nubiola

Kort not om ett fantastiskt vin från Giorgio Pelissero. Vi brukar gilla hans basbarbaresco Nubiola med dess kombination av modern paddel-jäsning och mestadels traditionell botti-uppfostran, men nollsjuan är utan tvekan den bästa version vi druckit hittills.

2007 Pelissero Barbaresco Nubiola ger ifrån sig pustar av läder och tjära ur karaffen, väldigt lovande. Efter en timma häller vi upp flytande rubin med liten tegelkant. Doften i kuporna är omedelbart förtrollande - druvmogen rödnebba med urläckra nypon, rosenblad, rabarberkompott, hallonpastiller och röda vinbär. En skinande renhet med tydliga mineraltoner och oemotståndlig charm. Underbart att slippa inslag av rostade fat.

Smaken har en fruktig balans i klassiskt medelfyllig stil utan den marabou-sötma vi på senare tid funnit alltför påtaglig i La Spinettas Langhe Starderi. Här kan vi istället njuta av burgundiskt klarröda aromer, frisk syra och bestämt greppiga tanniner. Vi gläds åt skolboksmässig nebba-karaktär av tjära och läder i mittsmaken, som torkar upp med en kärve örter i avslutningen för att lämna en tydlig mineral- och lakritssälta i eftersmaken. Det hela klingar snyggt och länge.

Nubiola 2007 är en enastående läskande och fruktren barbaresco som förenar det bästa av modernitet och tradition. Det här dricker vi med största glädje redan i år - nollsjuorna har den sortens personlighet - men förmodligen finns en hel del gott att hämta även i framtiden.


SuperBest/GobiVin, 150 DKK. Emellanåt tycks man få galna ryck och justerar ned priset till 130 eller hör och häpna, 100 DKK. Så fort det sker kommer vi att hänga på låset. Kära skåningar och danskar, berätta gärna när. 300 spänn i BS känns onödigt dyrt - om det inte gäller ett enstaka smakprov.

ps. Vi gillade att läsa Niels beskrivning här.

Georg Breuer 2005: Schlossberg vs. Nonnenberg

Nu över till ett mästarmöte vi laddat för. Det är mer än två år sedan vi och vinerna sist sågs, och trots en inte oansenlig behållning blev slutsatsen: locket på, gömma nyckeln. Under tiden har vi haft massvis med glädje av 2005 Berg Rottland som sedan ett tag tillbaka befinner sig i en superskön drickfas (vilket det på sitt sätt egentligen alltid har gjort - nu bara ännu bättre). Kan den fasen möjligen ha infunnit sig även i 2005 Schlossberg? Och 2005 Nonnenberg, är det lika spelbart som sist?

Rögeriet i Skanör är fena på att varmröga lax. Några snittar får vara med som sparringpartner, efterhand också en skummad sparrissoppa. Matchen avgörs halvblint (resultaten från förrförra årets tester kan rekapituleras här och här).

Första glaset har en färgnyans någonstans mellan guldmetallic och platina, lätt grönskimrande och något rikare än grannens. Den vidöppna nosen bjuder på en rik snudd på fet frukt med markörer för hög druvmognad: tropiska inslag som passionsfrukt, ananas och persikokräm. Vi noterar ett klockrent riv av ingefära, dessutom vit mandel, aningar av honung och grönsparris. Inte en skymt av petroleum, ändå massor av mineraler, likt våta stenar och metallfilspån.

Entrén i munnen är inget annat än spektakulär: en smak av enorma dimensioner som vaknat på sitt soligaste och vänligaste humör. Munkänslan är silkeslen med antydan till schpritz. Kombinationen av nästan röd frukt, salter och metaller är helt perfekt. De mogna citrussyrorna är infattade i vinets stora kropp, först i slutet friläggs de med bestämdhet - men inte ett spår av bitterhet står att finna. Längden är påtaglig, våg efter våg av mogna aromer sköljer in.

Intrycken handlar uteslutande om vänlighet och harmoni. Det här måste vara Schlossberg - läget är betydligt varmare än Nonnenberg. Ingen anledning att vänta längre, här är vi pang mitt inne i drickfönstret. En wow-upplevelse.

2005 Rüdesheimer Berg Schlossberg Riesling (94)

Andra glaset är lite ljusare än det första, en vitgul metallic åt platinahållet. Doften är mer återhållsam, dominerad av imponerande mineraltoner med en antydan till flintrök. Fruktaromerna har en svalare citrusprofil utan klara exotiska inslag, istället med drag av örter, nässlor och grönsparris.

Vi smakar. Vinet är stramt och fokuserat som en laserstråle. Syrorna är högre än i första glaset eller åtminstone mer exponerade, samtidigt som de lätt kryddiga mineralerna är tydligare eftersom frukten är slankare, men rejält intensiv och fortfarande åt det knutna hållet. Smaken har en fantastisk, syradriven längd men också en markerad bitterhet som av grapefrukt i avslutningen, lite för mycket för att bli harmoniskt på egen hand. Ett hårdare, slankare vin som tycks komma från ett högre och svalare läge, det måste vara Nonnenberg. Idag är det mer reserverat än för två år sedan och tycks behöva ytterligare ett par års lagring.

2005 Rauenthaler Nonnenberg Riesling (92)

Intressant resultat: ombytta roller, och mer förväntat än hur vinerna visade sig för två år sedan. Schlossberg har vecklat ut sig i hela sin prakt, medan Nonnenberg krupit in i en tjurig tunnel. Ligger ni på 2005 Schlossberg så är det bara å njut!