Strekov med Zsolt

Det finns de som slår sig för bröstet och titulerar sig 'vinmakare'. Och så finns det de som hellre avstår och söker efter en mer ödmjuk synonym. Zsolt Sütő hör till de senare. Ändå är han bland de mest hängivna och övertygande vinpersonligheter vi någonsin lärt känna. Vi kan inte låta bli att tänka att det märks när man smakar på hans viner.

Redan när vi först träffades i oktober förra året kände vi med ens att vi hamnat rätt. Det fanns en sådan självklar drickglädje i de här vinerna – en glädje som nog endast den som i djupet av sin själ älskar att dricka vin kan locka fram. När sedan den människan råkar befinna sig mitt i en terroir som vi efterhand förstått hör till de mer intressanta i Centraleuropa... då händer det grejer.

Vad var det då som fick oss så nyfikna på Strekov 1075 in the first place? (den konstiga slutsiffran är förresten året när byn Strekov nere i varma södra Slovakien grundades, lärde vi oss senare) Jo, till att börja med är Zsolt Sütő landets enda medlem av den italienska odlarföreningen Vinnatur. Han gör sitt vin med traditionella metoder och minimala ingrepp. Han har sina förebilder bland friuliska orangevinmakare som Dario Princic och Josko Gravner. Han drivs av en stark idé om ursprungstypiska druvsorter – welschriesling, grüner veltliner, blaufränkisch, sankt laurent, dunaj – framställda på ett naturligt och hantverksmässigt vis. Det är därför han startat föreningen Autentista Slovakia tillsammans med ett par likasinnade odlare.

Rent konkret innebär Zsolt Sütős övertygelser att metoder och viner skiljer sig från andra, lite mer tekniskt drivna slovaker. Han äger nu tolv hektar i Strekov, som odlas ekologiskt med låg beskärning på gammeldags vis, med så mycket som tolv anställda i vingårdarna under växtsäsongen. Dessutom köper han en del frukt från byns kooperativ till sina enklare etiketter. Jordmånen är extra intressant eftersom den har extremt höga halter av kalk och järn, något som genomgående märks i form av en tydlig mineralsälta. Alla hans viner jäser spontant i öppna kar av plast eller stål, utan skymten av temperaturkontroll eller tillsatser. De mognar på jästfällningen i använda små eller medelstora fat av ungersk ek, vars stavar legat och torkat länge och väl på gården utanför vineriet. Först innan buteljering tillsätts en svaveldos om högst 50 mg/l. En typisk årgång resulterar i knappt 35 000 flaskor.

Kanske kanske kunde vi locka Zsolt Sütő att komma till Sverige och hälsa på? Idén kändes underbart galen. Vid vårt besök hade han anförtrott oss en vanvettig förälskelse i Dario Princics 2002 Bianco Trebez. Det var det bästa vin han druckit i hela sitt liv, sa han med en tår i ögonvrån. När vi så berättade att den orangerosa pärlan fanns på Restaurang Tranans vinlista var saken klar. Zsolt skulle komma till Stockholm.

Här är de viner han valde att visa upp.

2012 Rizling Vlašský Na Hlave (”Welschriesling on the head”)

En smått viskös uppenbarelse med ljust gul färg, ser ut ungefär som en vit bourgogne. Doften upplevs ungdomlig och originellt färgad av kryddörter, tobak och lakrits. Själva fruktaromerna är annars rätt neutrala, med en antydan till citrus och honung samt lätta vaniljskyar från de ungerska faten. I munnen är vinet lent som smältande vax, med en fin syra på medelvärde, god salmiaksälta och relativt fyllig men väl inpassad alkohol som ger lite kryddvärme i slutet. Generös "vlašak" som tjänar på att få svänga sina lurviga i en rejäl kupa.

Stockarna är beskurna som låg buske (head-pruned) och uppbundna vid varsin käpp på gammaldags vis. Jordmånen i Strekov är ett slags sedimenterad lera med hög halt av kalcium och järn, som bidrar till en tydlig mineralsälta som genomgående signum i alla viner. Musten pressades direkt utan skalkontakt. Vinet låg fem månader på jästfällningen i använda ungerska 225-litersfat. Buteljerat utan filtrering i maj 2013. Cirka 1200 flaskor. €13,50 

2012 ”Heion" Rizling Vlašsky Na Šupkách (”Welschriesling on the skins”)

Ett gyllengult glas snarare än orange, utseendet aningen oklart och visköst. Doften är framfusig och fascinerande med ett säreget spektrum av nyanser från skalkontakten. Här kan man associera till hedörter, ängsblomster, ale-humle, rök, salmiak, äppelcider, bergamotte, earl grey och hö/halm. Dessutom bidrar de ungerska faten med en krämig ton av vanilj och ljus tobak. Sannerligen harmoniskt i munnen, med len textur, bred fruktmognad och en intensiv kärna av kanderad citrus och aprikos. Dessutom en behagfull mineralsälta och lätta tanniner som stramar till i det långa slutet. Det här är knappast något man stjälper i sig, utan ett vin som uppmanar till meditation och eftertanke. Väldigt gott precis som det är, och verkar dessutom ha vad som behövs för att utvecklas fördelaktigt i ett antal år framöver. I matväg tänker vi att långbakad grissida skulle passa bra.

"Heion" sägs vara ett ungerskt ord som betyder ungefär "skalkontakt", men som också är valt för associationerna till grekiskans Helios. Druvorna kommer från vingårdsläget "Kálvariá" i Strekov, där stockarna är 40 år gamla. Skördat vid full druvmognad och vinifierat som ett rött vin, med två veckors skalkontakt. Tidig buteljering efter fem månader på jästfällningen i använda ungerska 225-litersfat. Ofiltrerat. Under 50 mg/l so2. Ca 1500 flaskor. €18,50 

2009 Rizling Vlašsky Na Šupkách (”Welschriesling on the skins”)

Rikt gyllengul färg, nästan klart utseende. Doften är stor och komplex liksom föregående, men har en uppenbart ännu högre fruktmognad och fler drag av konserverad frukt samt kanderad mandarin och torkad aprikos. Detta vid sidan av de typiska skalkontaktstonerna, som hedörter, te, hö och salmiak, samt de ungerska faten som bidragit till en lätt vaniljton. I munnen mer avrundat och än fylligare än det unga vinet, med stort djup i frukten, hyfsad fräschör och viss alkoholvärme (14,5%) i det strama och något tanninsträva slutet. Stort och kanske aningen tungt i jämförelse med föregående, och egentligen färdigutvecklat. Ännu ett meditationsvin.

Från samma vingård och gjort med samma metoder som Heion, från ett ännu varmare år. Det här var Zsolt Sütös allra första årgång med skalkontakt. Inspirationen kom ursprungligen från Branko Cotars vitovska och Josko Gravners ribolla, två vinet som Zsolt fick prova 2008. En resa till Georgien 2011 bidrog till mer kunskaper om skalmacererat av gröna druvsorter. 500 flaskor gjordes, och de har aldrig släppts till marknaden utan säljs bara på gården (därav etiketten). Priset är satt till €33 för att flaskorna inte ska gå åt så fort - det finns ett par hundra kvar idag.

2012 Svätovavrinecké Selection (Sankt Laurent)

En vackert blåröd, briljant historia i glaset. Särdeles fin doft av mogna jordgubbar, röda körsbär och saltlakrits, en frisk örtflora med en liten blaufränkisch-liknande kvist av malört, och en lätt pust av lagård som strax vädras ut. I munnen underbart friskt och saftigt, med ett klockrent sjung i frukten, mjuka tanniner, läskande mineralsälta och en liten örtbitter twist. Oemotståndligt charmigt och drickbart. Ändå ett vin med mer substans än många andra viner som beskrivs som "klunkbara". Stark mersmak!

Baksidesetiketten berättar att druvorna skördades vid 23 NM = 99 Oechsle = 13,6% alkohol. och att det endast buteljerades 466 flaskor (!) den 29 november 2013, efter tio månaders uppfostran i använda ungerska fat. Här finns andra siffror som överraskar. 29,4 g/l torrextrakt är oväntat i ett huvudsakligen saftigt vin. 76 mg/l so2 låter mycket för en kille som uttryckligen inte vill ha mer svavel än absolut nödvändigt. Det är då Zsolt berättar om det slovakiska labbet som han inte längre anlitar. Det var när han skickade dit en osvavlad alibernet och fick beskedet att den innehöll 60 mg/l so2 (när den snarare borde ha cirka 10-20 mg/l naturligt svavel) som han insåg att labbteknikerna fuskade. Pris €18,50.

2008 Svätovavrinecké Classic (Sankt Laurent)

Färgen drar åt brunrött med lite tegel i kanten. Doften är ordentligt utvecklad och mångfasetterad med pinotlika toner av undervegetation, kompost av jäsande löv, höstskog och majbrasa, ankomna jordgubbar, söt lakrits, stensöta, malört och ruttnande grönsaker. Smaken friskt syrlig och transparent rödfruktig med len textur, lagom grepp i de nedsmälta tanninerna, kännbar mineralsälta och småkärvt örtig avslutning. Plus för mognadsutvecklingen, men de yngre vinerna håller faktiskt en högre kvalitet.

13% alkohol. Buteljerat juli 2009 utan filtrering. 4000 flaskor. €11,50. Nollåttan finns fortfarande kvar på lager - Sankt Laurent och moget vin är mer svårsålt i Slovakien än cabernetliknande sorter och unga viner, säger Zsolt. Fast till det priset borde det väl inte vara några problem?

2012 Frankovka Modrá Classic (Blaufränkisch)

Doften är i stort sett vidöppen och slösar ganska så hejdlöst med sina ungbäriga frukt. Ett gott mos av blåbär och lingon, höga friska örter, salmiak och lakrits, saftig piptobak och en liten lövkompost som snart vädrar ut. Munnen full av saftiga skogsbär, frisk syra, mineralsälta och len munkänsla. Här finns inget vrångt, kärvt eller bittert som blaufränkisch emellanåt kan uppvisa. Bara tonvis med charm, drickbarhet och en perfekt balans mellan fräschör och fruktmognad.

Vingården heter Údolie Márie. Den planterades så sent som 2008 med 5500 rankor per hektar. Stockarna är alltså bara fyra år gamla, men förmedlar redan Strekovs typiska mineralkänsla vid sidan om den yppiga frukten som är mer typisk för unga stockar.  På frågan om bitterhet i blaufränkisch säger Zsolt att det är något man bara får när tanninerna inte är riktigt mogna. Knappast något problem här! 2133 flaskor enligt baksidesetiketten. €18,50.

2012 Frankovka Modrá Terroir (Blaufränkisch)

Färgen är intensivt röd i en ljusare nyans, med ett briljant utseende. Doften är mer återhållsam än i föregående glas, men ändå med större rikedom och djup: rödfruktiga aromer av halloncoulis och söta röda körsbär, en viss positiv syltighet, lakrisala mineraltoner samt en lustig liten knorr av krondill eller senapsfrö som nog kan ha med faten att göra. I munnen är det den superlena texturen som märks först. Fruktmognaden är uppenbart hög, med vissa associationer till rödfruktig grenache, samtidigt som fräschör och syror knappast saknas. Tanninerna är helt i harmoni, närmast plyschiga utan minsta bråk eller strävhet, men ändå med en mineraldriven struktur och längd som känns ämnad för lagring. Trots att procenten bevisligen är ovanligt hög för en blaufränkisch ställer inte alkoholen till med några problem alls. Underbart vin.

Det här är det vi höll som allra bäst på "Blaufränkisch Battle" nu i mars. Från 40-åriga stockar, ganska glest planterade med 3000 per hektar. 14,6% alkohol. €22.

2012 Alibernet Selection 

Färgen är blålila, utseendet opakt. Den här doften är något helt annat än de föregående, mer rödfruktiga. En renfruktig, tät och extremt cabbig näsa. Mängder av mörk cassis och grön tobak. Fullt ställ i munnen -  stor frukt, stor struktur, stora mogna tanniner, hög syra, hög alkohol, men väl inbäddad. Muskulöst och lite eldigt vin. Det hela landar någonstans mellan californisk cab och argentinsk malbec, fast i så fall i naturlig tolkning utan tydliga fattoner. Eller lite som gamla bekantingen Barricadiero utan brett och röda bio-äpplen. Jäkligt gott, fram med grillen och biffen bara.

Alibernet är en korsning mellan alicante bouschet och cabernet sauvignon som skapades i sovjetiska Odessa på 1950-talet när man behövde en "teinturier" eller färggivare till dåtidens cabernetviner. Sedermera, från 1980-talet och framåt blev den rätt populär i Slovakien på egen hand. Från en vingård som planterades 2006. Osvavlat. €18,50

2012 Dunaj Botrytis

Mörkt blålila färg, opakt utseende. Doften påminner närmast om italiensk recioto av blå druvor, eftersom den visar upp såväl torkad/botrytiserad som frisk senskördad frukt. Aromer av fikon och dadlar möter mörk cassis och drottningsylt. Dessutom lakrits och tobak. I munnen ett superlent och superrikt vin med en del sötma som balanserar mot en tydlig mineralsälta, frisk syra och en del aromer av bittermandel. Trots hög alkohol fungerar balansen alldeles utmärkt, även om det är ett vin att njuta i små sippar. Kräver nog en viss faiblesse och tolerans för amarone och dess söta anfader recioto.

Dunaj är en tjeckoslovakisk korsning döpt efter den stora floden Donau, med den något komplicerade formeln (muškát bouchet x oporto) x sankt laurent). Den initierades redan 1958, men upptogs inte i det slovakiska druvregistret förrän 1997. Idag odlas den på 50 ha, men eftersom den snabbt blivit populär lär det nog snart blir mer. 40% botrytis, 29°NM, 16,7% alkohol. Restsocker 30 g/l. 37 cl.

De flesta av de här vinerna känns faktiskt helt essentiella att gå vidare med  - därom var vi och de andra femton lyckliga ganska ense. Tillgången för oss i Sverige är dock knepig. Förutom på gården finns de egentligen bara att köpa i Bratislava, Prag, Budapest och via slovakiska näthandlare – men då är fraktkostnaden tyvärr avskräckande dyr. Efter provningen drack vi den efterlängtade 2002 Bianco Trebez från Dario Princic till en sen middag. Inte bara en flaska, utan två. Och visst var vinet magiskt – liksom sällskapet. Vi ses igen!


ps. "The Full Monty" om Slovakien som vinland finns att hämta här.

Påsklovsstart på Sturköbaren

Slovakien: Mrva & Stanko

I vad som numera är en företagspark i utkanten av staden Trnava ligger ett uppseendeväckande rött torn omgivet av fler moderna byggnader. Här huserar Mrva & Stanko, ett av de hårdsatsande vinhus som kappas om äran att få kallas "Årets Vineri" i Slovakien. I år var det deras tur att ta hem den titeln.

Mrva & Stanko äger själva inga egna vinmarker utan har satsat på varaktiga och ingående samarbeten med pålitliga odlare i en handfull områden vars jordmån och klimat lämpar sig för olika druvsorter och stilar. Parets spetskompetens ligger framförallt inom områdena vinmakning och marknad.

Vladimir Mrva

"Vi är två killar som äger och driver bolaget tillsammans: Peter Stanko och Vladimir Mrva. Det är jag som ansvarar för själva vinmakningen. Med sin bakgrund i reklambranschen tar Peter hand om design, marknadsföring och ekonomi.

Firman startade vi 1997. I början hade vi inget eget vineri, och inga vingårdar. Vi var tvungna att hyra in oss någon annanstans. Jag började faktiskt i mina föräldrars garage."

Vilken var den första årgången du gjorde vin?

"Jag har arbetat med vin i trettio år nu, så 1984. Det började med att jag gick en högskoleutbildning i enologi. Sedan tre års praktik i Österrike och en kortare sejour i Australien i början av 90-talet.

När du gjorde dina första egna viner, var det för ett större företag?

"Nej, åt mig själv - i garaget. Vi började 1997 med 12 000 flaskor. Idag har det blivit 480 000 om året."

Känner du att det finns något slags gräns där?

"Ja, det är nog ett maximum. Vi gör inte mer än så. Vi är inte intresserade av kvantitet."

Är det svårt att bibehålla kvaliteten om det blir mer?

"Dels den aspekten. Dels har vi nått en vettig prisnivå där vi inte kan sälja mer. Marknaden avgör. Vi vill att efterfrågan ska vara större än tillgången. Annars finns risken för inflation."

Den slovakiska publiken verkar vara rätt glada i vin?

"Det är en bra fråga. Fram till 1990 fanns det bara stora statskontrollerade bolag. Vinerna var mestadels halvsöta och av enkel kvalitet. Den kulturella nivån för vin här i landet var låg. Sedan dess har det skett en väldigt positiv utveckling, där folk nu är beredda att betala mer för vin och förstår att det måste få kosta. Serveringen av vin blir också alltmer utvecklad. Folk reser och har möjlighet att jämföra. Det har vuxit fram ett flertal mindre producenter som är inriktade på kvalitet."

Men innan kommunisttiden fanns väl också en tradition av att uppskatta kvalitetsvin?

"Ja, vi har ju en lång historia. Ända tillbaks till kelterna, innan romartiden. Senare var Slovakien en del av det österrikisk-ungerska riket och då befann vi oss mitt i en korsväg för vinet, längs med Donau. Det här har alltid varit ett fördelaktigt område för vinodling. Men olyckligt nog stoppade de fyrtio åren efter andra världskriget den positiva traditionen."

Istället blev det maximal volym till minimalt pris?

"Ja, bra vin börjar ju i vingården. Men på den tiden var allting upp och ned."

När du började göra vin i garaget, varifrån kom druvorna? Från dina grannar?

"Före 1989 fick man ju ha väldigt lite egen vinmark. Resten hade beslagtagits från de ursprungliga ägarna. Jag köpte lite druvor och kunde göra hyggligt vin. Jag hade en idé om hur man skulle hålla upp kvaliteten. Jag erbjöd odlarna dubbla priset för att göra det ordentligt. De gick från 80-100 till 40-50 hl per hektar."

I vilken by började du att köpa druvor?

"Från ett kooperativ här i området, i byn Majcichov strax söder om Trnava. Vi slöt ett avtal om att de skulle göra det på mitt sätt. Det var förutsättningen för att jag skulle köpa. Jag kommer själv från Zelenec nära Trnava, så jag letade förstås efter något i närheten."

När flyttade du ut ur garaget?

"Efter två år ungefär. Jag hyrde plats hos ett kooperativ. Vi flyttade runt tre gånger, och vår dröm var att bygga någonting eget."

När byggde ni ert nuvarande vineri?

"Vi köpte marken år 2000. 2003 började vi bygga, och det gick i tre etapper. Vi började med att skapa utrymme för lagring av vinet, och för adminstration. Den etappen blev klar 2004. 2006 byggde vi det runda tornet, och 2010 blev det klart med en restaurang- och konferensdel samt övernattningsmöjligheter. Från början var det bara gräs här, inget vatten, ingen elektricitet, ingenting."

Det är uppenbarligen en massiv investering ni gjort. Vad talar vi om?

"Ungefär åtta miljoner Euro allt som allt. En stor del var banklån förstås, och så en del EU-stöd på slutet. Vi fick bidrag till den sista etappen. Det som hjälpte oss var vi att från 1997 till 2008 kunde sälja vinet ett år i förväg. Vi har en urstark samarbetspartner i vår slovakiska distributör. Han såg att vi hade kompetensen, men förstod att vi behövde bättre teknologi för att kunna uppfylla löftena. Han är vår viktigaste partner. Han säljer cirka 120 000 flaskor om året. När vi byggde som mest köpte han vårt vin fem år i förväg! Det var en bra investering för honom. Hans villkor var att vi inte skulle spendera några pengar på lyxiga middagar och dyra bilar, utan enbart på sådant som gynnar verksamheten. Det har varit en fantastisk hjälp för oss."

Vilket år lärde du känna Peter Stanko?

"Det är en rätt rolig historia. Peter jobbade i reklam- och presentbranschen. En dag var det någon som rekommenderade mig till honom. Han hade kontakt med en tysk företagare, Wirth, som skulle presentas med några lådor vin. Men när Stanko väl fick vinet, så var det skadat. Det behövdes en ersättare, och det snabbt. Vi ersatte med en cabernet sauvignon som jag just hade gjort. Flaskorna tömdes på sitt forna innehåll och så fyllde vi på med mitt vin efter att ha steriliserat buteljerna med kokande vatten. Etiketterna var fel, och det hade ju varit ett vitt vin, men strunt samma - innehållet måste vara bra. Så jag printade ut helt nya etiketter under natten, och två veckor senare kom ett väldigt trevligt brev från det tyska företaget som tackade för det enastående vinet och ville ha mer. Det var starten på vårt samarbete."

När var detta?

"1995. En dag satt vi tillsammans och så frågade jag: varför ska jag sälja vin till dig och du säljer det vidare? Låt oss arbeta tillsammans istället. Jag gör vinet och du säljer det. Och från 12 000 flaskor om året har det samarbetet tagit oss ända hit."

Era respektive roller verkar vara kristallklara.

"Vi träffas varje måndag, och vi vet vad var en ska göra. Vi kontrollerar varandra, på ett bra sätt. Två vinmakare skulle definitivt vara en för mycket."

Hur många anställda har ni?

"22, allt som allt. Men i källaren är vi bara fem personer."

Hur nära jobbar ni med era odlare? Hur mycket kontroll har du?

"De skördar inget innan jag är på plats. Jag åker runt och smakar på allt. Det börjar i januari när vi sitter tillsammans och planerar beskärningen. Sedan har jag åsikter om lövtunning och andra detaljer. Det blir en hel del resande."

Vilka områden köper du mest från idag?

"Malokarpatská (västra Slovakien), Juznoslovenská (södra Slovakien) och Stredoslovenská (mellersta Slovakien)"

Strekov?

"Ja, och från Nitra. Jag jobbar med terroir - de olika områdena har så olika jordmåner. Mer kalksten här, mer kalkrik lera där, mer vulkanjord här. Det ger en speciell karaktär till varje vin, det är som olika färger."

Vilka druvsorter föredrar du i Malokarpatská?

"I den norra ändan av området ligger Čachtice. Det är den nordligaste vinbyn i hela Slovakien. Där odlar man bra pinot noir och chardonnay, riesling och grüner veltliner."

Ett svalt klimat förstås?

"Ja, och dessutom med kalk i marken. Från Juznoslovenská (på gränsen mot Ungern) köper jag cabernet sauvignon och blaufränkisch. Det finns ett väldigt intressant område runt Velky Krtis, i mellersta Slovakien, där det finns vulkaniska granitjordar. Gewürztraminer blir bra där, liksom blaufränkisch och cabernet sauvignon. För de röda är klimatet och årgången avgörande. De sydligare områdena har fler soltimmar."

Era vita är vanligen torra?

"Vi säljer 95% av vårt vin här i Slovakien, och folk här uppskattar den torra stilen. Det är sällan mer än sju gram socker i vinet."

Har ni ambitioner att sälja mer utanför Slovakien?

"Det finns ett image-problem. Och det kommer en hel del vin hit utifrån. De duktiga slovakiska vinmakarna ser sig förstås om efter möjligheter att exportera."

De bättre grejerna har överraskat positivt. Och när man tittar på satellitkartan syns det ju att ni har förutsättningar att göra seriöst vin.

"Vilka är det som gjort mest positiva intryck?"

Det började med en grüner från Karpatská Perla. Deras muskat moravsky också om vi pratar instegsnivå, och Four Elements på en högre nivå. Narodny Salón Vín var en blandad kompott som lämnade oss med känslan av att inte ha sett det bästa än. Generellt var det svaga prestationer från både cabernet och blaufränkisch. Men sedan har det bara blivit bättre. Milan Pavelka gör eleganta viner som håller en jämn och hög nivå. Fedor Malik visade kvalitet och personlighet i sin småskaliga vinmakning. Hans 2010 Modragne (mousserande osockrad chardonnay) var riktigt bra, och hans 2011 Hrom likaså. Besöken hos Château Bela och Strekov 1075 gjorde oss också väldigt glada.

"Bra namn, med helt olika slags filosofier."

"I den här fatkällaren med stora ekliggare och små fat har vi 90% röda viner. Resten är chardonnay som jäser i barrique. Av de röda ligger uteslutande delen i stora fat. De flesta liggarna kommer från Franz Stockinger i Österrike - ekarna var 250 år gamla -  medan barriquerna är franska. Från Seguin-Moreau, Radoux, och Vicard."

När köpte ni alla de här faten?

"2010, när vi blev klara med den nya fatkällaren."

Är det medium toast i de stora?

"Ja, och sedan är det lite olika med de små faten. Pinot noir får light. Men de allra flesta är medium. De är främst till för mikrooxidation, inte för att tillföra en massa rostade smaker som choklad och kaffe."

När man får vin från nya italienska botti kan det också smaka en del ek och lättare rostning.

"De stora faten ger framförallt fruktiga viner. Men första året tillförde de faktiskt en viss träighet."

Vi brukar uppskatta rödviner som uppfostrats i stora liggare.

"Den här pinot noir ska vi smaka på senare. Den franska tunnbindaren Radoux scannar ekens densitet för att hitta rätt virke till varje druva. Vi försöker att undvika fat som är för tuffa för våra lätta pinotviner.

Här jäser vi och uppfostrar våra chardonnayer i 500-liters fat som delvis är nya. Vi vill inte lägga till för mycket eksmak. Batonnage gör vi efter behov, under tre månader. Ibland tillför det inget positivt."

Spektakulärt rum - som ett museum för modern konst.

"Att hålla rent är det viktigaste av allt. Vi jobbar här hela dagarna, ändå ser det alldeles orört ut.

Här i Slovakien har vin blivit något av ett fenomen på senare tid. Folk blir alltmer nyfikna och vill lära sig mer. Vi har fyra olika provningsrum. I stort sett varje dag är det två olika grupper som bokat in sig för en provning. Det kan vara allt från större bröllopssällskap till små personalgrupper på företag. Eller helt vanliga vinälskare. Såväl nybörjare som experter, mindre grupper och större avdelningar. För oss är det här väldigt viktigt, det är det allra bästa sättet att presentera oss. Folk får se hur vi jobbar, och om gästerna är nöjda så handlar de i vårt vinotek innan de går. Det är också bra på längre sikt, eftersom en mer utbildad publik kommer att gynna utvecklingen för kvalitetsvin här i landet. Företagsfolk kan också ha nytta av kunskaperna för att göra ett gott intryck på sina kunder."

En social färdighet.

"Precis."

"Nere i den här källargången har vi glasat in ett antal genomsnitt av de olika jordlagren, så att man kan se den stora skillnaden mellan olika ursprung. Här är till exempel Čachtice, där våra kallklimatsdruvor som pinot noir, chardonnay och riesling odlas."

Det ser ut som kalksten.

"Ja, det är det. När vi sedan sitter ned med våra besökare kan vi lätt förklara varför olika viner får olika slags struktur och mineralitet. Bevisen hänger här i gången. Strekov till exempel har en tyngre jordmån med mer lera. Av de gröna druvsorterna tar vi bara grüner veltliner därifrån.

Redan innan vi startade firman lade jag ned mycket tid på att lära känna olika slags odlingsplatser med olika slags terroir, och fundera över vad som skulle passa bäst var."

"Nästa rum är vår arkivkällare. Här kan vi visa och provsmaka olika äldre årgångar åtminstone tillbaks till 1997. För mig är det ett teknologiskt arkiv, där jag kan få facit på sådant jag gjorde förut. Alla viner vi någonsin gjort finns här."

En historisk känsla inuti en alldeles ny byggnad. Hur många flaskor spar du av varje vin?

"Inte så många om lagringspotentialen är liten, kanske tolv. Ett par hundra flaskor av de viner som har potential för att utvecklas. När jag öppnar efter tre-fyra år eller mer får jag reda på en massa intressanta saker. Det här med vin är ju en ständig försöksverksamhet, som inkluderar misstag."

Det man lär sig av att lagra är också att mognadsutveckling tar längre tid än man tror.

"Det finns viner här som är i stort sett döda, men jag måste lära mig hur lång tid det tar, när det börjar gå utför. De allra äldsta av mina flaskor jag sparat är från 1986, ja från 1984 till och med. 1988, 1989…"

Vilka av dina druvsorter har den bästa lagringspotentialen?

"Riesling håller längst, utan tvekan. Det finns också god potential i bra ekfatslagrad chardonnay från ett bra år, och i pinot gris. 

Av de blå sorterna är det cabernet sauvignon som är den mest hållbara. Blaufränkisch, alibernet och pinot noir kan också lagras väl."

Håller blaufränkisch lika länge som cabernet?

"Nej, cabernet har ett längre liv. Men det beror mycket på årgången. Frankovka från ett riktigt bra år håller längre än cabernet från ett svagare år."

Fick man välja ett vitt och ett rött långlagringsvin vore det alltså riesling och cabernet.

"Så är det. Nu fortsätter vi in i källaren under det runda tornet. Här kan man hyra lagringsutrymme till sina viner."

Ännu ett spektakulärt rum. Imponerande arkitektur med "medeltida" valvbågar i tegel som delar av rummet, och svarta burar i gjutjärn.

"Det är som en klubb. Medlemmarna betalar en årsavgift och lagrar vilka viner de vill. Sedan kan de bjuda hit sina vänner och ta in en bricka med tilltugg som charkuterier och ost. Mestadels företagare förstås. Vi har sommelierer som kan hjälpa till med serveringen."

Om vi vill hyra ett sådant här skåp, vad får vi betala?

"€600 per år. Men då ingår en provning värd €400, med fria viner, fri sommelier, och fri mat. Vi vill förstås att medlemmarna ska bjuda in sina vänner hit, för att våra kontaktytor ska utökas. Det blir fler potentiella kunder helt enkelt. De är förstås också glada och nöjda eftersom de blivit ditbjudna och inte behöver betala någonting. Nästa gång är det kanske de som vill hyra ett utrymme och bjuda hit nya potentiella kunder.

Det är framförallt de här kunderna som gör att vi har två provningar om dagen. Vd:n på ena bolaget bjuder in vd och andra viktiga personer på nästa bolag. De blir imponerade, och så går det vidare. Samma sak gäller förstås för privata kunder. Det har visat sig vara ett effektivt sätt att bygga vidare."

I Stockholm har vi något liknande som heter Grappe. Ungefär samma idé, även om det här rummet är vackrare. Väldigt smart att koppla ihop det med vineriet.

"Ja, vi kan lösa det mesta som behövs vid ett affärsbesök. Såväl login och lokalerna, som maten och aktiviteterna."

Fullservice.

"Ja, de kan till och med lämna sina gäster hos oss och vi tar hand om dem. Sedan kan de träffas nästa dag igen. Kunderna kan också hämta sina flaskor här och dricka dem var som helst i våra lokaler."

"Här uppe i gatuplanet har vi viner som mognar i ståltankar. Mest vita förstås. De här gamla ekliggarna använde vi fram till förrförra året när vi fick våra nya.

Och så har vi kommit fram till vår "Weinstube" för mindre sällskap. Den är också inredd i rustik stil."

Rolig kontrast med årtalet "2004" över portalen där. Det känns annars som om ett medeltida kapell ombyggt till vinstuga.

"Välkomna till bords. Jag har valt att visa upp ett antal olika viner från olika kategorier. Gör gärna anteckningar, jag är nyfiken på att höra vad ni tycker. Ungefärliga exportpriser finns utskrivna."

Hur räknar man ut butikspriset?

"Lägg på 25%.

Vi ska börja med vår sekt - "Grande Cuvée". Chardonnay med en fjärdedel riesling. Årgång 2010, méthode traditionelle, 28 månader på jästfällningen. Välkomna! Vad säger man på svenska?"

Skål. Na zdravie.

"Skål. Den är brut."

Fin mousse. Hur stor är dosagen?

"Jag har använt mig av Beerenauslese som dosage, 4 cl per flaska, motsvarande åtta gram socker till 7,2 gram syra per liter. Riesling och chardonnay i samma proportioner som det färdiga vinet."

Det tillför en del honungstoner.

"Ja, från rieslingen i synnerhet."

Små röda bär, som smultron. Mogna röda bär.

"Det är mer en fruktig stil av sekt, snarare än de dominanta brödiga, kexiga aromerna. För att få en riktigt framträdande autolys behövs bortåt 60 månader på jästfällningen."

Lätt att dricka och lätt att tycka om.

"2000 flaskor kvar. Dricker ni mycket sekt i Sverige?"

Champagne har blivit alltmer populärt. Svenskarnas budgetalternativ är väl främst fransk crémant och italiensk metodo classico.

"Vilka viner är mest populära i Sverige? Säg ett vitt och ett rött."

Ja, nuförtiden verkar den svenska publiken gilla torra vita som är fräscha och fruktiga i doft och smak, inte överdrivet parfymerade, med en lagom markerad syra. Enklare riesling och grüner veltliner, albariño/alvarinho, chardonnay. Alsace har alltid varit populärt. Ungefär den typ av vita viner som ni gör här, kanske bortsett från de mest aromatiska sorterna.

När det gäller röda verkar den stora publiken ha fastnat för ripasso och appassimento. Och amarone när det ska bjudas fint. Och så har vi ett märkligt fenomen i Sverige: det är omåttligt populärt med bag-in-box, bortåt 60% av hela försäljningen! De smakar väl ungefär som ripasso, det vill säga att hög alkohol och restsocker verkar vara en gemensam nämnare. Förmodligen är kvaliteten högre än på lådvin i andra länder, men det är fortfarande långt ifrån intressant vin.

Mer kvalificerade vinälskare och sommelierer brukar gilla champagne, ambitiös tysk och österrikisk riesling, vit och röd bourgogne samt bra chardonnay och pinot noir från andra ursprung. Italiensk nebbiolo och sangiovese av hög kvalitet har också sina trogna följen, liksom cabernet från Californien. Hittills förbisedda franska och italienska områden har fått en nytändning tack vare småskaliga hantverkare och entusiaster.

"Hur är det med pinot gris och gewurztraminer?"

Det är nog knepigare. Förmodligen är det mest den äldre generationen som köper dem. Men chardonnay gillar väl alla, åtminstone i någon form. Antingen Chablis, Bourgogne eller Californien, Jura, Chile eller Nya Zeeland - det finns alltid något ursprung som passar.

"Vi börjar med några enklare vita. Här är en 2012 Veltlinske Zelené från Dolné Oresaný här i Malokarpatská.

De mest populära vardagsvinerna här i området är grüner veltliner, welschiesling, och müller-thürgau. Finns den druvan representerad i Sverige?"

Nej, egentligen inte. Den har dåligt rykte i Sverige efter all tysk Liebfraumilch. Vad vi har på systemet är rhensk riesling och grüner veltliner, i något fall blandade med varandra. 

"Vi skulle såklart skriva Grüner Veltliner på etiketterna för export."

Ja, språkbarriären är förstås ett problem. De slaviska orden är främmande. Konkurrensen i det här prisläget är hård och alla billigare viner på Systembolaget köps in efter en upphandling som beskriver den önskade produkten, dess pris och ursprung.

"Vad skulle det här vinet få kosta i Sverige?"

Upp till 89 kronor, kanske.

"Vi tar €4,40 ex cellar."

Låt säga att en importör köper för 39 kr och lägger på 8 kr. Transport och logistik kostar 10 kr. Monopolet tar 3 kr, plus 19%. Sedan kommer alkoholskatten om 17 kr per flaska. Slutligen 25% moms. Priset landar på 108 kr. Men det är ju inte ditt fel (skratt).

"Kvalitetsvin från Slovakien hamnar alltså runt 150 sek eller mer med den kalkylen."

Ja. Man gör klokt i att undvika de flesta viner på monopolet under, säg, 100 kr.

"Oddsen ser alltså dåliga ut för enklare slovakiskt vin på Systembolaget. Men kanske finns en det en möjlighet att sälja små volymer av högre kvalitet."

De enkla storsäljande vinerna i Sverige kommer från länder som Sydafrika, där arbetskraften köps billigt i tredje hand. Tråkigt men sant. Det är bättre att konkurrera med kvalitet.

"Vi säljer en del av våra bästa viner på Ginza i Tokyo. I prisläget runt €17. Japanerna vill bara ha det bästa vi kan erbjuda.

Nu en 2012 Rizling Vlasský. Alltså welschrielsing, eller riesling italico. Sent skördad, så lite högre alkohol, 13%."

Neutral och lite pepprig i slutet. Vlasský borde bara heta vlasský. Det finns ingenting gemensamt med riesling.

"Precis, det är två helt olika sorter."

Korrekt och tekniskt välgjort, men inte särdeles intressant.

"Bara ett enkelt vardagsvin.

Nu ska vi prova en chardonnay som jäst i tank och lagrats i stora fat, fem-sex månader. Här sökte jag främst efter fruktighet, och ville addera lite karaktär i faten.

Druvorna kommer från Čachtice, den sista byn norrut i Malokarpatská. Som sagt ett av Slovakiens svalaste områden, och med kalksten i marken." 

Fint balanserat, drickvänligt, högre kvalitet än det förra, bra syra, mer mineral. Inga malolaktiska toner. Och så har det visst vunnit en massa medaljer? Det var väl det här vinet som utsågs till årets torra vita på Narodny Salón Vín?

"Ja, det stämmer. Fast vi sätter aldrig mer än en medalj på flaskan."

Nej, det får ju inte se ut som en julgran.

"Chardonnay är populärt här också, liksom i resten av världen. Precis som cabernet."

Risken är väl bara att det finns ett billigare alternativ från Chile.

"Låt oss nu jämföra med min 2011 Winemaker's Cut Chardonnay Sur Lie. Den är uppfostrad i fat, på jästfällningen med frekvent batonnage."

Oj, det har ju en mycket mer utåtriktad karaktär. Rikare och fetare aromer, mer av tropisk frukt. Honungsmelon, ananas, kryddor. Exotisk chardonnay. Den här nyavärlden-stilen är ju populär över hela planeten, men det är ofta svårt att säga varifrån vinet kommer. Ett riktigt vinmakarvin.

"Precis - Winemaker's Cut. Det bär min signatur."

Det är bra gjort, det har en generös krämighet, stor och bred frukt. Uppskattas nog av en bred publik.

"Ja, många gillar den här stilen."

Problemet är väl bara att australiensarna är superskickliga på samma sak och dessutom kan göra det till lägre pris och i större kvantitet. Penfold's Thomas Hyland eller liknande. De har dessutom fördelen av brand recognition hos den breda publiken världen över.

"Jag gör fyra olika sorters chardonnay. Nu ska ni få smaka på min andra Winemaker's Cut. Den är jäst och uppfostrad i små franska fat, i en burgundisk stil."

2011 Winemaker's Cut Chardonnay "Vin de Terroir", står det på etiketten.

"Ja, det kommer också från Čachtice. Det ger en typisk kalkstensmineralitet."

Det här är det klart mest intressanta vi provat så långt. Mineral, citronzest, lemon curd, lyxiga ekfat, men inte överdrivet. Syran är markerad, det är bra fokus i smaken och avslutningen är kryddig. Slutet är inte alltför ekigt. Det smakar som en god Côte-de-Beaune. Vilken fin hommage till Bourgogne!

"Det finns en liten grupp kunder för det här vinet i Slovakien. Det uppskattas mest av folk som verkligen förstår sig på vin. Jag var nyfiken på vad ni skulle tycka."

Vi föredrar den burgundiska stilen framför den exotiska. Men båda är skickligt gjorda.

"Ovana vindrickare har sagt att Terroir-vinet luktar konstigt."

Kanske är mineraltonerna eller något reduktivt de hänger upp sig på?

"Den genomsnittliga kunden behöver mer utbildning."

Vad kostar de här vinerna i butik?

"Arton euro."

Då har du en poäng. Det är inte billigt med bra bourgogne, och här konkurrerar du faktiskt i ett internationellt perspektiv.

"Jag har en vän som importerar franska viner. Han ställde upp en provning med sexton vita bourgogner mellan €20 och €200, och slängde in det här vinet. Ingen visste att det var ett slovakiskt vin med. Provarna röstade, och mitt vin hamnade på fjärde plats."

Ett typexempel på att det är smartare att steppa upp och tävla i kvalitet.

"Nu en pinot gris, ett fruktigare vin."

Päron, kryddor, vanilj, honung.

"Den här typen av vin är populärt i Slovakien. Rikt, fylligt, fruktigt."

Rättframt i näsa och mun. Men kanske inte så intresseväckande. Vi föredrar lite elegantare stilar av pinot gris, med fler dimensioner. Det här är mer pang på fruktigt.

"Här handlar det nog rätt mycket om vilken målgrupp jag siktar på."

På Systembolaget finns det inte särskilt många pinot gris. Den allra billigaste kommer från Ungern och sedan finns det några från Alsace och norra Italien. Kanske ett tiotal allt som allt. 

"Vi deltog i en tävling i Schweiz - Pinot Mondial 2012. Det här vinet hamnade bland topp 20. Tävlingen hade en viss trovärdighet eftersom vi tävlade mot länder som Frankrike och Schweiz. Jag är själv förvånad över att betyget blev så högt som 91,8."

Det var väldigt högt. Vi hade nog gett 85-86. Ett hyggligt betyg.

"Den stora publiken här i landet håller just på att kliva upp från enklare vin till lite bättre. Det är främst den målgruppen jag riktar mig till här. 

Nästa vin är en enklare riesling."

Den är mycket mer återhållsam och elegant.

"Jag föredrar också den stilen personligen. Det är 6,7 gram syra, 6 gram restsocker, 13,8% alkohol."

Gott vin. En hel del persika, lime, lite honung. En smula kryddvärme i slutet.

"Det är bara instegskvaliteten."

Bra gjort. Det har precis vad man väntar sig av en god basriesling.

"Ni ska få jämföra med två årgångar av Winemaker's Cut riesling. 2012 och 2011. De kommer från marker med kalksten i Dolné Orešany här i Malokarpatská. 7,2 gram syra och nio gram restsocker. Kostar €14."

Här var det typiska rieslingdofter! 2012:an har tydligare mineraltoner och högre fruktmognad än basversionen. Lindblom, lime, persika, vit honungspastill. 2011 har öppnat upp mer och dessutom fått en liten antydan till petroleum.  Båda är friska, intensiva, och långa i smaken. De har lite grapefruktbitterhet, och alkoholen är åt det högre hållet. Bland det bästa vi smakat i rieslingväg här i Slovakien.

"Tack! Vi sticker in en gewuztraminer här. Årgång 2012 från Čachtice."

Återhållsam aromatik. Riktigt frisk syra och återhållsam alkohol. Det är gott när gewürztraminer beter sig såhär. Påminner mer om Alto Adige än om Alsace.

"Det första röda är en 2012 Sankt Laurent från Stredoslovenská (mellersta Slovakien). Jordmånen i Kosihovce, i närheten av Velky Krtis, är vulkanisk och ger intressanta resultat."

Kryddig doft med pinotlika skogsbär, lakrits och undervegetation. Syra på medelvärde, fet lakrits och örter, god frukt, kryddigt slut. Mjukt, friskt och lättdrucket. Plus i kanten för skogsgolv och mineraltoner.

"Här har vi nu ett vin av pinot noir från 2012. Kommer från svala och kalkrika Čachtice som ni minns ligger här i norra Malokarpatská. Det har mognat i 30 hektoliters ekliggare som nu användes för tredje gången, med en tiondel i nya barrique."

God öppen doft, med trevlig liten träkrydda.

"Jag tycker att det blev rätt så elegant. Det är en knepig druva, som ni vet."

En favorit hemma. Vi dricker också en hel del nebbiolo, och på senare år nerello mascalese och frappato från Sicilien.

"De har jag inte provat."

Tänk dig lika delar pinot noir och nebbiolo, då har du nerello. En urgammal druvsort från Etna. Klimatet är svalt och marken vulkanisk.

"Vulkaniska viner blir ofta speciella. Som i Stredoslovenská, där vi hämtar både blaufränkisch och sankt laurent."

Ja, det här var en pinot som blandar söta björnbär och jordgubbar. Lite kryddnejlika också. Lite av den där julapelsinen som de brukar sitta i. Och så lakrits.

"Anis."

Tanniner fanns det visst också. En del ektanniner, de känns som fin sand. Det här är seriöst för att vara instegsnivå. Känns lite inspirerat av nya världen.

"Jag tappade det på flaska för två månader sedan, så det kommer tjäna på några månader till för att integrera eken. Men det är redan drickbart."

Det har en behaglig balans. Igår provade vi några pinot noir med 15% alkohol, det blir oftast problem. Det här är mycket vin för €10.

"Nu ska ni få prova en frankovka. Hoppas ni gillar blaufränkisch."

Vi gillar verkligen blaufränkisch!

"Det här är min Winemaker's Cut. Från 2009."

Det låter lovande.

Mmm, det här doftar gott. Men det finns inte med på listan?

"Det är slutsålt nu, Men jag ville visa er det bästa jag hade. Min signatur."

Mogen frukt. Mörka skogsbär, lakrits, mineraltoner, örter. En del fin barrique också. Mörk choklad, tobak, kryddor. Polerad entré, balanserat och harmoniskt mittsmak. Ek, mineral och krydda i slutet. Riktigt gott. Fortfarande ungt. Man skulle gärna spara det ett par år och sedan håller det nog ett par år till.

"2009 var en riktigt bra årgång för oss. Jag instämmer i prognosen, jag skulle inte spara längre än fem år från nu. Jag har bara tolv flaskor kvar och häller dem bara till folk som förstår."

Tack ska du ha. Det här spottar vi inte.

"Jag kör hem, annars skulle jag också gärna dricka."

Ektanninerna i slutet.. om vi drack det till mat så skulle man överhuvudtaget inte tänka på dem. Det är verkligen en härlig druva som kan visa sig i ett flertal skepnader. Den vi drack igår hos Zsolt på Strekov 1075 gick mer på läskande syra och ung lekfull saftig frukt. Det här är snarare polerat, mer av sammetslik munkänsla och mörk choklad.

"Jag drack det sist för ett halvår sedan och uppskattar det ännu mer nu. Jag väntar nog ett halvår på nästa eftersom det är på väg uppåt."

Vår erfarenhet av barrique-viner i källaren är att man får vänta, vänta, vänta. De brukar ofta visa sig bra precis i början men sedan behövs det många år. En stil med mindre ny ek går sällan igenom sådana stumma faser. Vi har en del ekade viner från exempelvis Bordeaux och Toscana. Det är ett evigt väntande. 5 år, 10 år, 15, år 20 år… men i det här fallet är det väl bara ett år eller två. Eller nu. Fin ek.

"Varje år köper jag ut de här vinerna för €15-20 till min egen samling. Blaufränkisch och cabernet sauvignon. Ibland säljer vi dem alltför unga, av ekonomiska skäl. Men ändå är de så goda att det är svårt att förmå sig att spara dem. Så jag har fått köpa tillbaks dem från min distributör."

Man får lägga lådan underst och låsa med hänglås.

"En gång om året (minst) måste jag smaka hela källaren för att ha koll på utvecklingen."

Ja ofta väntar man precis ett år, helt omedvetet. Var det i september förra året, så blir det september i år igen.

"Då minns man fortfarande ganska väl hur det smakade sist."

Man får notera. Men det är många faktorer som kan vara annorlunda, sinnesstämningen inte minst.

"Nu provar vi en blaufränkisch 2011. Den har mognat i stora fat. Vi skulle kanske ha tagit dem i omvänd ordning."

Frankovka är härlig på det här sättet, utan barrique. Man kommer väldigt nära själva frukten. De friska skogsbären, lakritsen, örterna, kryddorna. Extremt typisk blaufränkisch. Friskt, rent och gott. Bara att dricka.

"Folk häromkring uppskattar syra."

Vi också. Man vill åt den uppfriskande aspekten av vin. Väldigt lyckat till korv.

"Vi säljer bra av den här enklare varianten. Den fungerar till det mesta på bordet."

Ni har en riktig karaktärsdruva i blaufränkisch. Massor av personlighet och potential att fånga upp mineraltoner.

"Till slut provar vi en cabernet sauvignon. med mindre andelar merlot och blaufränkisch. Winemaker's Cut, årgången är 2009."

Också en fin barrique-näsa. En hel del ek, med tobak, kryddor och mint. After Eight, den har ni väl här också?

"Ja, visst har vi det."

Mjuk attack, tät frukt,  kryddig, lång finish med trä och lite beska. I ekigaste laget för oss, åtminstone just nu.

"Vi närmar oss slutet av provningen. Jag har två frågor jag vill ställa. Vilka viner har ni uppskattat mest? 

Dina Winemaker's Cut. Den burgundiska Terroir-chardonnayn. Rieslingen från 2011 var också jättebra. Båda versionerna av frankovka, även den enklare. Av era röda är blaufränkisch det mest typiska för Slovakien. Ert visitkort ute i världen. 

"Och vilka viner tror ni kan vara intressanta för exportmarknaden?"

Idag vinifierar ni sjutton olika druvsorter och gör 30 olika viner. Det borde löna sig att fokusera på det som är unikt och sikta ännu högre där. Att göra sig känd som en europeisk kvalitetsproducent. Ska ni ut utanför gränserna, skicka det bästa ni har.

Provat:

2010 Grande Cuvée Sekt Brut  €15,60

2012 Grüner Veltliner, Dolné Orešany, Malokarpatská  €7,30

2012 Welschriesling, Dolné Orešany, Malokarpatská  €7,80

2012 Chardonnay, Čachtice, Malokarpatská  €11,30

2011 Winemaker's Cut Chardonnay "Late Harvest Sur Lie", Mužla, Juznoslovenska €16,60 

2011 Winemaker's Cut Chardonnay "Vin de Terroir", Čachtice, Malokarpatská  €18

2012 Pinot Gris, Čachtice, Malokarpatská  €11

2012 Riesling, Vinodol, Nitrianská  €10,60

2012 Winemaker's Cut Riesling "Vin de Terroir", Dolné Orešany, Malokarpatská  €13

2011 Winemaker's Cut Riesling "Vin de Terroir", Dolné Orešany, Malokarpatská  €16,60

2012 Gewürztraminer, Čachtice, Malokarpatská  €11

2012 Sankt Laurent, Kosihovce, Stredoslovenská  €9

2012 Pinot Noir, Čachtice, Malokarpatská  €11

2009 Winemaker's Cut Blaufränkisch, Kosihovce, Stredoslovenská 

2011 Blaufränkisch, Kosihovce, Stredoslovenská  €10

2009 Winemaker's Cut Cabernet Sauvignon Cuvée, Mojmirovce, Nitrianská  €19,40