Våra erfarenheter av äppelprodukter är rätt begränsade, men de senaste och bästa referenspunkterna vi kan komma på är opastöriserad äppelmust från Rosenhill på Ekerö (med härligt livlig frukt och underbar syra) och calvados från Coeur de Lion av årgång 1991.
Denna fatlagrade turbocider har gulbrun färg, oljig konsistens och rik doft av lite boken äppelmust, med viss oxidation och starka drag av fin calvados. Den fylliga, jästiga, nästan oljiga smaken är i sötaste laget tycker vi innan maten (153 gram socker per liter ojäst must innebär att det är cirka 25 gram kvar) och vi saknar lite av Ekerömustens syra. Gott ändå och en speciell upplevelse.
Gården rekommenderar särskilt Pont l'Eveque och Camembert som sällskap. Nu har vi varken eller hemma, trots ett besök på Vasastans Ost tidigare idag med tankarna på annat håll. Vi provar istället med brie, och visst: sältan i osten dämpar sötman i cidern, det blir riktigt gott ihop. Trots den höga mustvikten är cidern ändå inte SÅ söt.
ps. kommentarerna har utvecklats till en fyndlåda för vinösa stalltips...
2005 Cidre Cuvée Reservée Calvados du Pays d'Auge (Domaine Dupont, Victot-Pontfol, Normandie),
