Helafton i Skilleby

Munskänkarna provar majnyheter

Jean Foillard Morgon Côte du Py: 2012 vs. 2010

Igår, när vi handlade till nyhetsprovningen, träffade vi den gamle vinskribenträven Anders Röttorp. Som av en händelse var det precis framför hyllan där antalet nyinkomna buteljer av Foillards Côte du Py just krympte i oroväckande hastighet. Och precis som vi sträckte oss efter en flaska utbrast den i och för sig sympatiske veteranen: "det där vinet är defekt!"

Sällan har väl ett enda vin blivit en så tydlig symbol för ett helt generationsskifte? Ni minns säkert DN-rubriken "Naturliga skräpviner gör entré" även om det nu har gått två år sedan dess. I samma ögonblick som gubbproffsen kom ut som inskränkta belackare av riktiga hantverksviner, alienerade de också de sista yngre läsare som eventuellt fanns kvar. Tack för lång och trogen tjänst, utgången är ditåt.

Spoiler alert: nej, det här vinet är inte defekt. Inte det allra minsta. Vi valde att ställa den nysläppta tolvan bredvid den långsamt mognande tian för att få lite perspektiv. Vinerna gavs en halvtimme i karaff för att vädra ut eventuella "naturliga" pustar från stallbacken. Men det fanns inte skymten av några sådana odörer. Det vi slogs av var känslan av järn eller köttsafter, som vi gärna vill förknippa med graniten där vinet växer.

2012 Morgon Côte du Py har en öppen doft - ganska så stor och fortfarande i stort sett primär, jämförelsevis lite busfruktig fortfarande, med inslag av mc-godis. Rätt så kryddig - låt säga riven muskotnöt och en dutt kanel - men också aningen grön som av nyklippt gräs eller saftiga örter. Och givetvis serveras rejäla mängder krossad granit och mosade hallon, toppade av lite rivet apelsinskal. Knappast någon brist på charm.

2010 Morgon Côte du Py är mer knuten på nosen - men samtidigt mer subtil, elegant. Den har lämnat det ungdomliga beaujolaisbuset bakom sig för att inträda i en mer distingerad, burgundisk fas. Den här doftupplevelsen är väldigt fin... svår att sätta ord på, men tänk röda vinbär... daggfriska hallon, rostig järnkran, nyregnat stenkross, bark, kanel, och stjärnanis. Med längre tid i glaset hittar vi också lite röda äppelskal, några jästa körsbär, höstskog, och en fin anstrykning av ädel spillning, som i en god bourgogne.

I munnen är tolvan en lätt och slank uppenbarelse, med sval frukt och en markerad syra som i dagsläget upplevs smått spretig och kartig. De lätta, aningen kärva tanninerna bidrar till ett fint grepp som nog ändå kanske mest beror den intensiva mineraliteten, där salta sensationer minglar i efterklangen. Kort sagt: tolvan är lovande ung saft. Känns lite som tian gjorde precis i början, fast något grönare och inte med riktigt samma koncentration. God men inte drickfärdig än, som vi ser saken. Vi väntar gärna ett par år för att få uppleva det som tian just nu bjuder på.

Redan den duktiga fällningen i flaskan avslöjar nämligen att tian hunnit längre. Den är kroppsligt sett fylligare än tolvan - 13,5 procent mot 12,5 - utan att för den skull ha lagt på sig några överflödskilon. Syran är nu helt integrerad i den solida frukten på ett sätt som andas harmoni och balans. En imponerande längd pekar på åtskilliga års framtid. Och som drickupplevelse pratar vi ren njutning. Tolvan är fortfarande saft - tian har blivit vin.


ps. i nyhetsprovningen på måndag ställer vi Jean Foillards 2012 Morgon Côte du Py mot 2012 Morgon Vieilles Vignes från nästgrannen Georges Descombes. På Näringslivets Hus halv sex. Alla är välkomna. Där eller fyrkant!

2013 med Caviste

Under det gångna året har nätlangaren Caviste fått carte blanche att förse hemmet med vardagsfransoser. Väldigt bekvämt, när man är bissy med andra vinösa aktiviteter - till exempel pluggande, slovakien-uppsatser och provningsarrangemang. Det här handlar förstås om förtroende. Med tiden tror vi oss ha lärt känna Martin Berggrens smakpreferenser ganska väl. Hur det än ligger till med det, så har vi passat på att prova varenda lansering i förväg - en service som känns alltmer självklar och oumbärlig ju mer man tänker på det.

För att få ta del av en utomståendes syn på saken och på samma gång ha ett par roliga timmar tillsammans bjöd vi in vännen C till Cavistes uppvisning av årets lanseringar. C har en klar uppfattning om vad hon gillar/ogillar och räds inte att säga vad hon tycker. Då vi har tillbringat ett gemensamt halvår i skolbänkarna på restaurangakademien, har vi dessutom hunnit samköra våra register för smak och tycke. Inte minst viktigt: C är klart hyfsad på att skriva. Säg hej till vinbloggandets svar på A.A. Gill.

"Självklart - ta rygg på Finare Vinare, svarar Martin Berggren när jag artigt mejlar och förhör mig om möjligheten att få kika förbi Grappe för resumén av Caviste-året 2013 den tolfte december. Duh, tänker jag. Klart jag gör. Även om jag befinner mig ett par, tre mil bakom FV i vinkunskapernas marathonlopp vet jag att vi har rätt synkade preferenser (läs: vi tillhör gerillarörelsen mot ek). Och FV har så klart redan stiftat bekantskap med samtliga lådor, så vem skulle vara mer lämpad att stalka?

Väl på Grappe finns inte bara årets CAV-lanseringar uppdukade, utan även en buffé med chark, ost och gåslever. FV tar JÄTTEMYCKET gåslever på sin macka. Bäst att göra likadant, resonerar jag. Det är ju ändå två lådor champagne som ska betas av."

"Vid den första lådan, CAV0017 från Pehu-Simonet, konstaterar vi att champagne måste vara världens mest pålitliga vin, såtillvida att det faktiskt aldrig är riktigt dåligt. I min bok är det här dock en låda man både kan ha och mista. Vinerna är lite… oinspirerande. Och vid mötet med nästa champagnelåda, CAV0024 från Savart, känner jag att jag just slösat tid på att torrprata om vädret, istället för om livets väsentligheter."

"Savart är kort sagt min kopp te. Även om Martin Berggren själv menar att lådans tre viner egentligen är alldeles för unga för att drickas (just de här är degorgerade i november) blir jag alldeles till mig. Jag mediterar över L’Accomplie som har fräscha, gröna äpplen i nosen, och de där ljuvliga hyacinterna som man också stöter på hos Selosse, och jag sträcker på mig med hjälp av Bulle de Rosés självklara pondus och elegans. L’Année är möjligen lite för knuten för att förtjäna ett fullskaligt tjoho, men icke desto mindre bestämmer jag mig för att a) resa tillbaka i tiden för att köpa loss några lådor Savart och sedan b) uppfinna ett sätt att både ha och äta kakan, så att jag kan dricka nu men också hänga med i vinernas utveckling.

Glada i hågen kliver vi över till CAV0021 - Chablis signerad Patrick Piuze. Sedan ett par år tillbaka blir jag hemskt lätt uttråkad av chablis, men faktum är att jag ändå reagerar positivt på den krutrökiga Terroir de Chablis. Jag skulle verkligen inte ha något emot att ta ett glas eller två av det här till en skaldjurs-plateau. Les Minots och Les Forêts säger jag däremot tack, men nej tack till. Det lite fadda, oengagerade i flaskorna får göra någon annan människa glad - om några år."

"Goisot-lådan CAV0019 är delvis också ett 'tack, men nej tack' för min del. FV påstår att de haft en trevlig kväll med Bourgogne Aligoté, men jag blir bara tjurig av den högst osympatiska beskan i eftersmaken. Saint-Bris Exogyra Virgula är däremot rätt charmig med sin typiskt franska sauvignon blanc-karaktär och påtagliga mineralitet. Gondonne glömmer jag däremot i samma ögonblick som vi rör oss vidare mot CAV0014. 

Här väntar Loire-producenten Ludovic Chanson och det småputtriga, bubblande Les Pions Montlouis Pétillant med den där blöta yllesockan som jag gillar i nosen. Så långt känns Chanson som en melodi att tralla med i. När det gäller de stilla Les Cabotines och Les Pêchers tystnar den. Jag har nämligen lite naivt gått och trott att jag formligen älskar precis all chenin blanc från Loire, men det gör jag tydligen inte. Jag noterar kort och gott 'besvikelse' i mitt protokoll.

Tröst får jag hos Beaujolais-producenten Georges Descombes i CAV0016. Morgon Tradition bjuder på rosor och hallon, och som det buffésvin jag är passar jag på att ladda tallriken med chark. Det gör FV också. Han tar JÄTTEMÅNGA korvskivor, och är i extas i största allmänhet eftersom nästa vin i lådan, Brouilly Vieilles Vignes, utan tvekan är hans stora favorit. Och jag är benägen att hålla med om att det är riktigt uppiggande: komplex doft med bär, kryddor och den typ av animaliska ton som jag uppskattar och betecknar som köttsaft. Lagom motstånd i tanninerna, skön frukt och bara… väldigt drickbart. Régnié Vieilles Vignes är 'bon caca' det också, men kommer i den tillfälliga festyran lite i skymundan."

"När vi når CAV0020 och Domaine Grosbois är det min tur att hamna i ett smått extatiskt tillstånd. Cabernet franc från Loire är bland det bästa jag vet för ögonblicket, och här får jag mitt lystmäte av de attraktiva gröna tonerna: rökig paprika i La Cuisine de ma mère och gazpacho (japp, både paprikan, gurkan och tomaten) i Gabare. I Clos du Noyer är eken för påtaglig för min smak, men jag säger ändå amen till den här lådan."

"Sedan blir det nedförsbacke. Jag drabbas av insikten om att sydfransoserna i sällskapet inte alls är my kind of guys. CAV0015 med Domaine Coursodon från appellationen Saint-Josèph dricker jag och glömmer. Likadant är det med CAV0022 - Domaine Vindemio. Och på tal om att glömma så missade jag helt CAV0018 med Domaine du Joncier från Lirac, men det kan ha varit lika bra det.

Även Binet-Jacquet i CAV0013 kan avvaras. Jag ber att få citera FV vad gäller deras enkla faugères: psykedelisk cassis. Vi pratar alltså vuxensaft. Sedan villar jag bort mig (och mitt sällskap) i en halvlång harang som handlar om att munupplevelsen av vin för mig är som en sfär som antingen är fylld med något eller bara fungerar som ett tomt skal. Fullständigt obegripligt, jag vet, men min poäng är att trion från Binet-Jacquet, i synnerhet Faugères Grande Réserve, är skrik och panik, men ändå misstänkt innehållslösa.

CAV0023 med pavor från Domaine Pierre Usseglio är mest av allt alkoholhets. Man blir helt enkelt asfull bara av att lukta på korken, och det kommer liksom i vägen för all annan form av bedömning. Riktigt provocerad blir jag dock först i finalen. Här dyker Bordeaux-producenten Clos Puy Arnaud i CAV0025 upp och sparkar in den för mig redan öppna dörren som handlar om att området ifråga sannerligen är vansinnigt överskattat. Titelvinet Clos Puy Arnaud inkorporerar dessutom löjligt mycket av det insmickrande, förtätade och tokekade som jag förknippar med Nya Världen."

"Tack och lov kan man alltid backa bandet, så resumén avslutas för min del i dur med en skvätt Savart. FV å sin sida, avslutar med något som jag tolkar som ett fräckt försök att stjäla sitt favoritvin, Brouilly Vieilles Vignes. Bildbevis finns hos denna gästskribent."


Provat:

CAV0017 Champagne Pehu-Simonet, Verzenay

NV Brut Sélection Grand Cru
NV Brut Blanc de Noirs Grand Cru
NV Brut Rosé Grand Cru

CAV0024 Champagne Savart, Éceuil

NV Brut L'Accomplie
NV Brut Bulle de Rosé
2009 Extra Brut L'Année

CAV0021 Patrick Piuze, Chablis

2012 Chablis Terroir de Chablis
2012 Chablis Premier Cru Vaillons Les Minots
2012 Chablis Premier Cru Les Forêts

CAV0019 Domaine Goisot, Saint-Bris

2011 Bourgogne Aligoté
2011 Saint-Bris Exogyra Virgula
2011 Bourgogne Côtes d'Auxerre Gondonne

CAV0014 Ludovic Chanson, Montlouis sur Loire

NV Montlouis sur Loire Pétillant Les Pions
2011 Montlouis sur Loire Les Cabotines
2011 Montlouis sur Loire Les Pêchers
2011 Montlouis sur Loire L'Implicite (mg)

CAV0016 Georges Descombes, Beaujolais

2011 Morgon Tradition
2011 Brouilly Vieilles Vignes
2011 Régnié Vieilles Vignes

CAV0020 Domaine Grosbois, Chinon

2012 Chinon La Cuisine de ma mère
2011 Chinon Gabare
2011 Chinon Clos du Noyer

CAV0015 Domaine Coursodon, Saint-Josèph

2011 Saint-Josèph Silice
2011 Saint-Josèph L'Olivaie
2011 Saint-Josèph La Sensonne

CAV0025 Clos Puy Arnaud, Bordeaux

2012 Cuvée Pervenche
2010 Clos Puy Arnaud

CAV0013 Domaine Binet-Jacquet, Faugères

2011 Faugères
2010 Faugères Réserve
2010 Faugères Grande Réserve

CAV0022 Domaine Vindemio, Ventoux

2011 Ventoux Regain
2011 Ventoux Imagine

CAV0018 Domaine du Joncier, Lirac

2011 Lirac Le Gourmand
2011 Lirac Le Classique
2011 Lirac Les Muses

CAV0023 Domaine Pierre Usseglio, Châteauneuf-du-Pape

2011 Côtes-du-Rhône
2011 Châteauneuf-du-Pape Tradition

Tre importörer på Hornsgatan

Det var några svettiga timmar inne under lanterninen på Marie Laveau igår. Men de flesta vinentusiaster och vinamatörer (konsumenter och privatkunder på branschspråk) som tagit sig dit var nog överens om att det var mer än mödan värt. Även om vissa av rödvinerna, som kvartetten på bilden, snart blev på tok för varma.

Här är det nog på sin plats med en återblick till tiden innan 2007.
Då fanns det i Sverige i stort sett inga viner att tillgå i stil med det som presenterades igår. Detta förstås beroende på att det inte heller fanns några importörer med en sådan profil. För att hitta sådant fick man snällt resa till Frankrike (ett tidigt undantag var champagne från Selosse).

Därmed inte sagt att de tre importörerna TM Kvalitetsviner, WineTrade och Vin & Natur har en och samma profil. Vad de framförallt har gemensamt är att producenterna är mindre hantverkare, med ett tydligt drag av idealism i sin filosofi, och med arbetsmetoder som går tillbaka till traditioner från tiden före industrialiseringen av vinbranschen, om än uppdaterade för 2000-talet. Uttagen är vanligen lägre än hos konventionella vinföretag i större skala och personligheten mer tydlig.

Tidigt 2007 var Franska (numera TM) Kvalitetsviner först ut i trion. Den gemensamma nämnaren hos Tommys och Märets producenter är att de arbetar med biodynamiska metoder. I de flesta fall är de också certifierade hos Demeter och/eller Biodyvin och ingår sedan länge på ett aktivt sätt i den biodynamiska rörelsen. Frick, Bédel och Montirius är bra exempel på detta. De här vinmakarna brukar vara försiktiga med aromer från nya och rostade ekfat men har ingenting emot att använda måttliga doser svavel, även om det finns undantag som Frick och icke-certifierade Barral. Den senare har för övrigt alltid skitit i etiketten och får väl sägas vara "beyond biodynamic".

WineTrade startade också 2007 (liksom Vinik, för övrigt). Niklas och Idas producenter är mer av individualister. Alla odlar giftfritt - ibland biodynamiskt eller med influenser därifrån - men många vill inte vara del av rörelsen, det är inte det som är viktigt. De utvalda namnen är påtagligt ofta "superstars" i sitt geografiska närområde, ibland även världen över. Typiska exempel på detta är Gravner, Gauby, Lapierre, Occhipinti och Királyudvar. Ett par är skickliga vinmakare som gått solo från större operationer, läs Peter Veyder-Malberg och Zoltàn Demeter. Vinerna är ibland lågsvavlade och ibland osvavlade.

Vin & Natur kom igång först 2010, med utgångspunkt i Ulfs och Emils jobb som sommelierer i Köpenhamn. Dronningens by har ju alltid legat före Stockholm när det gäller radikala företeelser, och de brukar få en större utbredning där. Vinerna köptes i början genom de danska uppdragsgivarna, och producenterna återfinns i den vildvuxna floran av franska idealister och småhantverkare - ofta utan vare sig känt namn eller längre historia, men inte alltid. Prestigelösheten känns som en gemensam nämnare. Odlingsmetoderna är ofta biodynamiska, eller åtminstone förindustriella. Här är det närmast regel att vinerna är framställda utan svavel. Man prioriterar drickbarheten hos det unga vinet.

Dagen till ära hade Emil och Ulf satt ihop en blandad låda med sex viner för 1050 kr, som ett slags presentation för nya kunder och en avlastning för Vin & Naturs administrativa och logistiska avdelningar. Sex rättframt drickbara viner där vi gillade allihop. Lådan kan privatimporteras genom SB, frakten kostar 50 kr inom Stockholm och 100 kr ute i landet. Skåningar hämtar gratis på Hansa.

2011 Soeur de Cadette Melon de Bourgogne (tänk bra muscadet)
2011 Philippe Valette Macon-Village (ren frisk tank-chardonnay)
2011 Hervé Villemade Cheverny Blanc (sb/ch, men mer lik chenin)
2012 La Grange aux Belles Vin de Jardin (saftig grolleau från Loire)
2011 Julie Balagny Fleurie La Carioca (gamay, reduktiv, måste luftas)
2011 Hirotake Ooka Le Canon Rouge (syrah från Cornas, lätt volatil)

Övriga höjdpunkter från provningen:

Mineraler som en puligny premier cru, sparsam ek och inga malo-toner. Fantastisk! (299 kr)

Svårt att gissa sauvignon, men det gör ingenting. Frifräsarvin när det är som bäst. (185 kr)

Fantastiskt flörtig generös furmint. Drucken och slutsåld i våras, tillbaka igen. (249 kr)

Inga nyheter, frappato i världsklass med sagolikt twang i det kinin-bittra slutet. (269 kr)

Vi missade att plåta på provningen och bilden är från i april, men efter att ha varit lite knepig i februari har elvan har nu blivit lika underbart god som tian. Pure bliss! (249 kr)