Franska Vindagen 2013

Och så var den äntligen här, efter ett drygt halvårs väntan. Domaine Tissots 2010 Arbois Chardonnay La Mailloche är minst lika bra som vi någonsin vågade hoppas. Privatimporteras genom TM Kvalitetsviner, 180 kr ex moms.

Domaine Saint-Nicolas i Fiefs-Vendéens går nog under radarn på de flesta, men förtjänar mer uppmärksamhet. 2011 Les Clous har mängder av friska havssalta ostronmineraler på nosen. En god komposition av mestadels chenin blanc med stöd i chardonnay. 

102 kr ex. moms.

Prästgårdens Vinhandel hällde tre vita från Domaine Thibert i Pouilly-Fuissé. Såväl den oekade elvan som de mer ambitiösa vingårdsvinerna från 2010 landade väldigt fint i vår mun. 

Priser mellan 148 och 236 kr ex moms.

Vi kan aldrig få nog av cabernet franc. Därför är det skoj med den nya bekantskapen Wilfrid Rousse, för oss hittills oprövad. Särskilt 2009 Chinon Clos de la Roche övertygar tack vare sin druvmogna frukt och sin kännbara kalkstensmineralitet. Återhållsamt fatat med en fjärdedel ny ek. Johan Lidby säljer för 189 kr via BS.

Årgång 2010 är som bekant helt underbar i Bourgogne, med sina rena klara fruktsyror, och Domaine Daniel Rion levererar två väldigt vackra, rödfruktiga, tillgängliga exempel från Nuits-Saint-Georges. Priserna är 288 och 390 kr ex moms. Privatimporteras från Clos Probus.

Solida skönheter från 2010 och Domaine Jean Grivot. Privatkunden betalar 475 respektive 975 kr. Byvinet från Vosne-Romanée befinner sig knappast ljusår efter den dubbelt så dyra premier crun, åtminstone inte idag. Winelist tar in dem.

Även självaste Jesusbarnet gör bra ifrån sig såhär 2010 år efter sin födelse. Det kan också påstås om domänvinet från Volnay, med gamla stockar ägda av samma producent, négocianten Bouchard Père & Fils. Visst är det rätt generöst med ek, men den är väldigt snyggt inarbetad. Bibendum säljer för 439 och 559 kr ex moms.

En fruktgenerös nollnia med sammetslik munkänsla hittar man hos Domaine Jacques Prieur. 2009 Beaune 1er cru Champs-Pimont kostar 360 kr för privatkunden och tas hem av Philipson & Söderberg. Det finns gott om pleasure-factor här och nu.

Ännu en ny rolig bekantskap mötte vi hos Johan Lidby. Domaine Levet gör Côte-Rôtie som den var menad att dofta och smaka - så pass tydligt att man lätt känner igen sig i en blindprovning. Båda vinerna är från den strålande årgången 2010 och smakar prima nu, men säkert ännu bättre om tio år. 299 och 379 kr ex moms.

Läsaren börjar nog känna igen mönstret nu. Det är 2010 som gäller, hela vägen ut. M. Chapoutier missar förstås inte chansen att göra solida viner en sån här årgång. Mest tillgänglig är Cornas Les Arènes (239 ex moms). La Mordorée behöver lagras för att jobba in faten och utveckla allt vad som finns (719 ex moms). La Bernadine bör passa dem som tycker att châteauneuf ibland blir för sötfruktigt. (239 ex moms).

2010 Bret Brothers Pouilly-Fuissé Climat "La Roche"

Maconnais kan i lyckliga stunder leverera fantastisk chardonnay. Det räcker med att kika på marken i de bättre appellationerna för att förstå varför. Jorden är stinn av kalksten och marina fossiler. Backarna nedanför de två dramatiska klippformationerna i Solutré och Vergisson hör till områdets riktiga pärlor.

De tre unga bröderna Bret kompletterar egna vinmarker i Pouilly-Vinzelles - under namnet Domaine La Soufrandière - med inköpt frukt från gamla stockar i närområdet. Etiketten Bret Brothers är alltså ett slags mikro-négociant som har viss koll på vingården, plockar druvorna själva och sköter såväl vinifiering som uppfostran.
I vårt tycke är "La Roche" (de Vergisson) deras bästa vin.

Doften i 2010 Bret Brothers Pouilly-Fuissé Climat "La Roche" står som en frisk bris ur glaset. Här finns mint, kalksten och zestade skal av mogna syditalienska citroner. Någon bergamotte-citron har nog fått hänga med också, och en dutt lemoncurd. En god svart lakritssälta möter de intensivt ljusgula stråken. De använda ekfaten och dess diskreta vaniljtoner är perfekt integrerade och fungerar om en elegant understämma.

I munnen handlar det i stort sett om koncentrerad druvmogen frukt, krispig syra och svalkande sten. Strukturen finns för en längre framtid, det är bra tryck och längd på smaken men ingen upplevd alkoholvärme (som vissa årgångar kan ge i området). Ingen pålagd fatrostning heller. Suverän renhet i uttrycket - supergott att dricka både nu och senare.
Den här gången till en fransk svartkyckling.

Precis så här vill vi väldigt gärna ha våra chardonnayer. Det var onödigt att dra en parallell till Côte de Beaune häromveckan. Maconnais kan stå på egna ben, och det här är Maconnais som bäst.


TM Kvalitetsviner via BS, 299 kr.

Mer om Bret Brothers här.

Tre importörer på Hornsgatan

Det var några svettiga timmar inne under lanterninen på Marie Laveau igår. Men de flesta vinentusiaster och vinamatörer (konsumenter och privatkunder på branschspråk) som tagit sig dit var nog överens om att det var mer än mödan värt. Även om vissa av rödvinerna, som kvartetten på bilden, snart blev på tok för varma.

Här är det nog på sin plats med en återblick till tiden innan 2007.
Då fanns det i Sverige i stort sett inga viner att tillgå i stil med det som presenterades igår. Detta förstås beroende på att det inte heller fanns några importörer med en sådan profil. För att hitta sådant fick man snällt resa till Frankrike (ett tidigt undantag var champagne från Selosse).

Därmed inte sagt att de tre importörerna TM Kvalitetsviner, WineTrade och Vin & Natur har en och samma profil. Vad de framförallt har gemensamt är att producenterna är mindre hantverkare, med ett tydligt drag av idealism i sin filosofi, och med arbetsmetoder som går tillbaka till traditioner från tiden före industrialiseringen av vinbranschen, om än uppdaterade för 2000-talet. Uttagen är vanligen lägre än hos konventionella vinföretag i större skala och personligheten mer tydlig.

Tidigt 2007 var Franska (numera TM) Kvalitetsviner först ut i trion. Den gemensamma nämnaren hos Tommys och Märets producenter är att de arbetar med biodynamiska metoder. I de flesta fall är de också certifierade hos Demeter och/eller Biodyvin och ingår sedan länge på ett aktivt sätt i den biodynamiska rörelsen. Frick, Bédel och Montirius är bra exempel på detta. De här vinmakarna brukar vara försiktiga med aromer från nya och rostade ekfat men har ingenting emot att använda måttliga doser svavel, även om det finns undantag som Frick och icke-certifierade Barral. Den senare har för övrigt alltid skitit i etiketten och får väl sägas vara "beyond biodynamic".

WineTrade startade också 2007 (liksom Vinik, för övrigt). Niklas och Idas producenter är mer av individualister. Alla odlar giftfritt - ibland biodynamiskt eller med influenser därifrån - men många vill inte vara del av rörelsen, det är inte det som är viktigt. De utvalda namnen är påtagligt ofta "superstars" i sitt geografiska närområde, ibland även världen över. Typiska exempel på detta är Gravner, Gauby, Lapierre, Occhipinti och Királyudvar. Ett par är skickliga vinmakare som gått solo från större operationer, läs Peter Veyder-Malberg och Zoltàn Demeter. Vinerna är ibland lågsvavlade och ibland osvavlade.

Vin & Natur kom igång först 2010, med utgångspunkt i Ulfs och Emils jobb som sommelierer i Köpenhamn. Dronningens by har ju alltid legat före Stockholm när det gäller radikala företeelser, och de brukar få en större utbredning där. Vinerna köptes i början genom de danska uppdragsgivarna, och producenterna återfinns i den vildvuxna floran av franska idealister och småhantverkare - ofta utan vare sig känt namn eller längre historia, men inte alltid. Prestigelösheten känns som en gemensam nämnare. Odlingsmetoderna är ofta biodynamiska, eller åtminstone förindustriella. Här är det närmast regel att vinerna är framställda utan svavel. Man prioriterar drickbarheten hos det unga vinet.

Dagen till ära hade Emil och Ulf satt ihop en blandad låda med sex viner för 1050 kr, som ett slags presentation för nya kunder och en avlastning för Vin & Naturs administrativa och logistiska avdelningar. Sex rättframt drickbara viner där vi gillade allihop. Lådan kan privatimporteras genom SB, frakten kostar 50 kr inom Stockholm och 100 kr ute i landet. Skåningar hämtar gratis på Hansa.

2011 Soeur de Cadette Melon de Bourgogne (tänk bra muscadet)
2011 Philippe Valette Macon-Village (ren frisk tank-chardonnay)
2011 Hervé Villemade Cheverny Blanc (sb/ch, men mer lik chenin)
2012 La Grange aux Belles Vin de Jardin (saftig grolleau från Loire)
2011 Julie Balagny Fleurie La Carioca (gamay, reduktiv, måste luftas)
2011 Hirotake Ooka Le Canon Rouge (syrah från Cornas, lätt volatil)

Övriga höjdpunkter från provningen:

Mineraler som en puligny premier cru, sparsam ek och inga malo-toner. Fantastisk! (299 kr)

Svårt att gissa sauvignon, men det gör ingenting. Frifräsarvin när det är som bäst. (185 kr)

Fantastiskt flörtig generös furmint. Drucken och slutsåld i våras, tillbaka igen. (249 kr)

Inga nyheter, frappato i världsklass med sagolikt twang i det kinin-bittra slutet. (269 kr)

Vi missade att plåta på provningen och bilden är från i april, men efter att ha varit lite knepig i februari har elvan har nu blivit lika underbart god som tian. Pure bliss! (249 kr)

Fransk Vindag på Grand

Bourgogne med Tryffelsvinen

Det har varit en ovanligt bra vecka så här långt. I onsdags presenterade Tryffelsvinet sina aktuella lanseringar av röd och vit bourgogne via tillfälliga juni-släpp och beställningssortimentet. Med enbart starka årgångar och bra producenter kan man i stort sett blunda och peka, så smakar vinet gott.

Vi borde verkligen inte skriva det här - tillgången är försvinnande liten - men Robert Groffiers tior är bland de godaste unga bourgogner vi någonsin haft nöjet att smaka på. Maken till charm, fräschör, definition, koncentration samt ren och skär sinnlig lusta får man leta efter. Visst, det är knappast gratis, men egentligen inte dyrt för vad man får. Den som okynnespoppar direkt efter inköp lär inte bli besviken. Och hjälp, tänk då hur bra detta ska bli...

Kvartetten från Camille Giroud är trevliga viner åt det lite lättare hållet som fått en extra knuff av den varma årgången. En lätt sky av rostning svävar över alla glasen och sänder ut publikorienterade men sympatiska locktoner. Det mest generösa, smakrika och kraftfulla av vinerna är förstås Cent Vignes, men det är också här alkoholvärmen från 2009 märks mest.

Även i den senaste versionen gillar vi Sylvain Patailles friska och superslanka lättviktare. Någon provare tyckte att den var grön och snipig, men det är inget vi störs av. Vi snackar ren och enkel pinotglädje att matcha med stekta spättafiléer en varm sommardag. Taupenot-Mermes motsvarighet är både mörkare och rikare i frukten, men charmar oss inte i lika hög grad.

Guy Amiot hade ingen svensk importör så sent som på bourgogne-dagen i våras, så det gläder oss att se den eleganta trion av chassagner i ett lämpligt sammanhang. Smart att öppna med 2008, en stark årgång för vitingar där vinerna har hunnit få lite utveckling. När det gäller intensitet och koncentration så är det tripp trapp trull - Maltroie slank och snygg, Vergers ett par snäpp rikare och större i strukturen samt Caillerets med en extra nivå av silkighet och mineralitet.

Etienne Sauzets 2010 Bourgogne Blanc är verkligt elegant, komplex och mineralisk, dessutom klart överkomlig. 2010 Puligny-Montrachet är rik, frisk och kryddig med hudkrämsparfymerad gråpäronfrukt.

Två underbara viner med stor potential för utveckling.

Slutligen ett utropstecken från södra Bourgogne. 2010 Domaine Barrau Pouilly-Fuissé En Buland Vieilles Vignes skäms inte för sig ens med Sauzets viner i glasen bredvid. 2010 verkar vara en perfekt årgång för varma Maconnais och förenar en markerad syrafräschör med hög fruktkoncentration - precis som vi lärt oss i södra Tyskland. 2010 är en årgång att bli lycklig av! Enda problemet är att skörden blev så liten...

Provat:

2010 Sylvain Pataille Bourgogne Rouge (BS, 1050 kr/6)

2010 Taupenot-Merme Bourgogne Rouge (BS, 1074 kr/6)

2009 Taupenot-Merme Corton-Rognets (TS, 749 kr)

2009 Camille Giroud Côte-de-Beaune Villages (BS, 1194 kr/6)

2009 Camille Giroud Hautes-Côtes-de-Beaune Au Crétot (BS, 1170 kr/6)

2009 Camille Giroud Maranges (BS, 1398 kr/6)

2009 Camille Giroud Beaune 1er cru Les Cent Vignes (BS, 1794 kr/6)

2009 Jean-Louis Trapet Marsannay (BS, 1410 kr)
2009 Jean-Louis Trapet Gevrey-Chambertin Ostrea (TS, 399 kr)
2009 Jean-Louis Trapet Chambertin (TS, 1550 kr)

2009 Robert Chevillon Nuits-Saint-Georges 1er cru Les Roncières (2898 kr/6)

2010 Robert Groffier Gevrey-Chambertin Les Seuvrées (BS, 539 kr)

2010 Robert Groffier Chambolle-Musigny 1er cru Les Sentiers (TS, 999 kr)

2010 Robert Groffier Chambolle-Musigny 1er cru Les Amoreuses (TS, 1499 kr)

2010 Robert Groffier Bonnes Mares (TS, 1595 kr)

2008 Guy Amiot Chassagne-Montrachet 1er cru Maltroie (BS, 2394/6)
2008 Guy Amiot Chassagne-Montrachet 1er cru Les Vergers (BS, 2598/6)
2008 Guy Amiot Chassagne-Montrachet 1er cru Les Caillerets (BS, 2598/6)

2010 Etienne Sauzet Bourgogne Blanc (TS, 239 kr)
2010 Etienne Sauzet Puligny-Montrachet (TS, 425 kr)

2010 Hubert Lamy Saint-Aubin Le Princée (BS 1476 kr/6)

2010 Domaine Barraud Pouilly-Fuisse “En Buland” Vieilles Vignes (BS, 1758 kr/6)

Munskänkarna provar aprilnyheter

Måndagskvällens provning är tänkt att presentera de viner som sprattlar snyggast i det långgrunda men ljumma aprilsläppet. Av någon anledning (understimulans?) har bolagets kunder kastat sig över de nya flaskorna som pirayor, trots att vinerna ska finnas kvar i ett bra tag framåt. Därför fick vi improvisera lite. Bland annat utgick utmärkta vermentinon Solosole, central otago-pinnen Rua och chianti classicon Riserva Ducale som sägs vara bättre än någonsin i högklassiga 2006. Ändå blev ersättarna klart intressanta, och parbildningarna i stort sett intakta...

2008 La Chablisienne Chablis 1er Cru La Singulière (6237, 159:-)

Ljust halmgul, nästan vattenklar färg med gröna reflexer. Intressant doft, mycket mineralisk och aningen ungjästig med flintrök och kalksten, örter och nässlor. Diskret grönäpplig/citrusgul frukt samt en antydan till animaliska, fårfettiga toner som kan ha att göra med en mindre andel fat. Slank och transparent smak, driven av terroir snarare än av frukt, med utmärkt struktur och mineralkänsla. Bättre än det mesta av chablis i prisklassen, med solklar potential för utveckling. De fina intrycken från tidigare smakprov består. "La Singulière" är en mix av flera besläktade premier crus, och den kvalade nyligen in från beställningssortimentet. Passa på att dricka och lägga undan från toppåret 2008.

2009 Domaine Georges Burrier Pouilly-Fuissé  (2756, 175:-)

Ljusgul färg. Blommig doft av pot-pourri och lyxig hudkräm. Vita päron, persikor och snygga fattoner. Ganska rikt fruktig smak med mjuk munkänsla och en tyvärr något slapp syra som inte lyfter. Den underbara doften är i klass med meursault premier cru - men smaken levererar inte vad doften lovar. Vinet lämpar sig att dricka nu snarare än att spara. Synd på så rara ärtor, det blev nog lite för varmt nere i Maconnais 2009, åtminstone i just det här fallet. Andra kan ju ha lyckats bättre.

2008 Clos Henri Bel Echo Marlborough Pinot Noir (90122, 179:-)

Blåröd färg. Öppen doft med brända, fatrostade toner och kryddlåda. Rikt hallonsaftig frukt med godiskänsla. Syrlig, smakrik och kryddig pinot med väl kletig ekbehandling av kola och vanilj. Någon efterbeska från eken. Fruktigt och generöst, men också klart fabricerat och lite vulgo. "Terroir portrait" står det på etiketten. Nja...  snarare en publikt stajlad kiwi för omedelbar och tanklös trivselkonsumtion. Tidigare testad på hemmaplan där den slank ner utan den kick som krävs för en egen post.

2009 J-C Boisset Santenay 1er Cru La Comme  (99125, 179:-)

Ungdomligt blåröd färg, färgrik för ursprunget. Primärfruktig doft av mestadels röda vinbär med plommon och nypon. Tydliga ektoner som sandelträ och eneträ, men också en viss mineralkänsla. Vinbärssyrlig och rätt stram smak med gott om druvtanniner och avrundning från ekfaten. Relativt välmatad för appellationen med en struktur som lämpar sig bra för lagring och matsammanhang. Inte den mest eleganta bourgognen förstås, och väl mycket ek i nuläget, men stadigt och seriöst för priset. Kan överraska med tiden.

2008 Rocca delle Macie Vino Nobile di Montepulciano  (99533, 149:-)

Ljusare varmröd rubin med klassisk uppsyn, transparent med viss utveckling. Ljusare sangiovese-aromer med mandel, nypon och varma ljusa fattoner, diskret sandelträ och kryddlåda. Trevligt utvecklad och harmonisk smak i sparsam mellanvikt. Vi gläds åt frisk syra, sandiga tanniner och en överraskande längd när fruktaromer och syror vecklar ut sig i munnen. En riktigt god och drickfärdig toscanare i traditionellt syrlig stil som bör funka utmärkt i diverse matsammanhang. Tack för den!

2008 Arnaldo Caprai Montefalco Rosso (96044, 119:-)

Mörkare rubinröd färg. Positivt ekig doft med örter och rätt stor frukt av hallon samt röda och mörka körsbär. Robust, välbyggd smak med rejält grusiga tanniner och en tydlig bitterhet som förstärks i avslutningen. Det bittra kan tänkas hänga ihop med andelen sagrantino och/eller med ekfaten. Frukten står dock upp mot tanninerna, och med en marmorerad köttbit bör den här tuffa balansen funka bra redan nu. Annars kan några års lagring också vara på sin plats. Mycket vin till billig peng för folk som är torsk på tanniner. Tumme upp.

2007 Château Fournas Bernadotte, Haut-Medoc  (3834, 181:-)

Helklassisk bordeaux-näsa: gräsig, grusig och örtig med ceder och trevliga svartvinbärstoner. Balanserade fat med kryddor, rostning och eneträ, samt choklad. Dessutom lätt blommiga Margaux-lika övertoner, lite pot-pourri igen, elegant på det hela taget. Smaken är torr och stram och med måttliga mängder finsandiga tanniner. Bitter malört, ekbeska och grön bläckighet drar ner drickbarheten ordentligt. Avslutningen är tunn och kort. En typisk médoc från svagt år - inget kul på egen hand, men säkert passabelt till mat.

2005 Château Marzy Grand Enclos de Riffat, Pomerol  (92164, 225:-)

Varm rubin, ganska moget utseende. God utveckling i doften med brända toner, kokkaffe och aningar av stall/häst. Frukt som av mörka plommon och korinter utan de röda stråk man kanske hoppats på. Vissa övertoner av syrener eller liknande blomster. Heltorr, jordig smak med munfyllande rikedom, bra tanninstruktur, bitter mörk choklad,
god krydda och tydlig mineralkänsla. Torr avslutning utan tydligare definierade fruktaromer. Detta är givetvis inte en fantastisk pomerol men klart gott, rejält och drickmoget. Precis den typ av viner som ska finnas i de breda släppen.

2007 Louis M. Martini Napa Valley Cabernet Sauvignon  (6723, 199:-)

Mörk rubin. Volatil doft med lim och likörtoner. Rejält med ek som yttrar sig som nysågat päronträ, dessutom som en yvig mörkrost över den lätt generiska plommonfrukten. Intrycket blir ganska klumpigt utan definition eller finess. Detta bekräftas av smaken som är massivt fyllig och ganska tanninrik men saknar fräschör i syrorna. Istället finns en viss skärpa i alkoholen som lämnar en tung och rejält trögdrucken känsla. Det här är inget för oss.

2008 Sandalford Estate Reserve Margaret River Cabernet Sauvignon (94956, 199:-)

Rätt elegant doft, extremt ursprungstypisk med riklig eucalyptus, lysande vinbär, after-eight och rostad ek. Smaken är intensivt vinbärsfruktig och relativt slank med ett hårt bett i syran som står ut likt en citron. Uppenbart justerat, och detta färgar tyvärr av sig på tanninerna som känns kantiga och lite kartiga. Inte helt tokigt ändå, men det behöver absolut lagras några år.

2007 Castelnau de Suduiraut Sauternes  (3690, 159:-/37 cl)

Ljus bärnsten. Lätt volatil doft med saffran, honung, persika, sockerkaka och rx-lim. Medelfyllig smak, helsöt och samtidigt frisk, med en härligt viskös munkänsla och inslag av karlssons klister. Len som synden och rejält aromrik med saffranskaka i eftersmaken. I nådens år 2007 var andrasorteringen tillräcklig för att producera ett kalasbra vin, även om Doisy-Védrines var ännu bättre i samma prisklass. Är man ute efter the real deal så är Suduirauts förstavin dubbelt så dyrt - och dubbelt så gott.

2007 Ruffino Serelle Vin Santo del Chianti Classico  (8119, 129:-/37cl)

Orange färg. Stor, utvecklad doft med nötigt oxidativa drag som liknar både oloroso och sercial. Liksom i dessa drycker hittar man också rikligt med citrusskal eller snarare sukater av apelsiner, citroner och pomeranser. Torkade aprikoser och ljus choklad kompletterar den läckra doftbilden. Smaken är full av kraft och karaktär, med frisk syra och strax under hel sötma. Alkoholen ger ingen uttalad värme och ligger knappast över 15%. Lite skaltoner och fatbeska avslutar denna rustikt goda upplevelse. Eftersom en kanna vin santo var vad som avslutade vår allra första måltid i Toscana finns det en romantisk nostalgifaktor i vår bedömning som man inte kan bortse ifrån här. Letar man på plats eller på nätet går det förstås att hitta äldre och mer upphetsande varianter, men strunt samma. Detta gillas skarpt.