Tokrea hos Vinik

På sedvanligt rekordkort varsel bjöd Vinik in till provning i det fria i eftermiddags. Förutom att ha skoj och träffa folk handlade det om att sätta sprätt på några pallar franskt ekovin som han lagt vantarna på efter konkurrenten Vin Biologics konkurs ganska nyligen. Nik hade plockat russinen ur kakan och satt lägsta möjliga prislappar på hela klabbet. Inga stora viner förstås, men personliga, högst drickbara och intressanta på olika sätt. Länkarna går till våra noteringar i CellarTracker.

2007 Céline et Laurent Tripoz Mâcon-Vinzelles Les Morandes (70 kr)

2008 Domaine de Veilloux Cheverny Blanc (80 kr)

2007 Château Ferran Entre-Deux-Mers Blanc (90 kr)

2004 Domaine de Veilloux Argilo Cheverny Blanc (100 kr)

2008 Bernard Vallette Beaujolais Lachassagne (60 kr)

2008 Domaine de Veilloux Cheverny Rouge (80 kr)

2004 Clos Chante l'Alouette Saint-Émilion (50 kr)



2006 Chemins de Bassac Camille Léonie VdP Côtes-de-Thongue (70 kr)

2004 Domaine Joliette Cuvée Montpins Côtes-du-Roussillon (70 kr)

2007 Domaine Costeplane Pioch de l'Oule VdP d'Oc (80 kr)

(2008) Domaine Costeplane Sélection Grenache VdT (90 kr)

2008 Château Bousquette L'Absolu Saint-Chinian (100 kr)

2005 Domaine de Barbazan Madiran Vieilles Vignes (100 kr)

Priserna är inklusive moms via privatimport. Antalet tillgängliga flaskor skiftar mellan 40 och 200. S var med och smakade, vi högg faktiskt på det mesta. Happy shopping!

2007 Domaine Laguerre Le Ciste Rouge

Domaine Laguerre har säkrat sina positioner - åtminstone hemma hos oss - med den superba vita lagercistrosen. Den röda motsvarigheten var däremot lite mysko i förra årgången 2005. Orsaken var nog tredjedelen cabernet sauvignon som liksom tippade över vinets balans. Av 2007 års skörd valde Eric Laguerre att istället göra en alldeles ny cabernet-cuvée - Altitude 540 - och därmed befriades Le Ciste från den utsocknes druvsorten. Kvar i mixen finns hälften syrah plus resten carignan, grenache, och kanske mourvèdre. Vem vet? Inte vi.

2007 Domaine Laguerre Côtes-du-Roussillon "Le Ciste" Rouge är färgintensivt blårött med riklig finkorning fällning. Doften är först knuten och öppnar med körsbärskärnor. Viol, kulspetsbläck och mörkblå frukt pratar snart syrah, lakrits och söta blåbär kan vara mourvèdre - eller ännu mer syrah. Dessutom noterar vi lätta fattoner som av bittermandel. Valnötter bör betyda carignan, och en antydan till kirsch lär hänga ihop med grenache. Och över alltihopa svävar garriguens noter med timjan och lavendel.

I munnen serveras en rik och tät frukt där munkänslan är lätt viskös, nästan silkig. Tanninerna är söta, finsandiga och något torra i slutet som bär ut i en fin båge med kryddor, cassis, sötlakrits och mineraler i eftersmaken. Trots den höga fruktmognaden ger vinet en läskande känsla utan spretig alkohol. Den här nyanlända nollsjuan är harmonisk och vänlig att dricka - som sammet utan söm.

Vinik säljer för 170 kr.


ps. Läs om Altitude 540 här och här.

4 x Domaine Treloar

Vad skulle du ha gjort om ditt hem i downtown NY hade blivit totalförstört den 11 september 2001? Ingen lätt fråga, vi vet...

Det brittisk/nyzeeländska paret Jonathan och Rachel Treloar valde att helt byta spår och flytta till Nya Zeeland, där Jonathan utbildade sig till oenolog. Efter ett par år som assisterande vinmakare hos hyfsat berömda producenten Neudorf i Nelson var det dags att se sig om i världen efter något eget. De mest lockande förutsättningarna hittade paret i Roussillon. Domaine Treloar gjorde sin första årgång 2006, och har uppmärksammats av bland andra Guide Hachette, Jancis Robinson och Jamie Goode. Gården kan besökas virtuellt genom hemsidan som ger en seriös presentation av parets arbete.

2009 Domaine Treloar "One Block" Côtes du Roussillon är framställt av grenache från en enda vingård med gamla stockar. Vi möts av en charmerande ungdomlig, renfruktig doft åt det mörkare hållet med söta björnbär, hallon, sötlakrits och fikon. Dessutom noterar vi örtkryddiga drag och tydligt gröna toner.

I munnen får vi en småsöt inledning, mer rödfruktig än doften. Mittsmaken är slank, frisk och intensiv men samtidigt rätt återhållsam när det gäller fullmogen grenachefrukt. Istället märker vi hur vinet torkar upp i slutet och avslöjar lite beska och grönt omogna drag. Alkoholen är inte överdrivet hög (14%) men tittar ändå fram i den lite snåla eftersmaken. Med fem till sju timmar i luften har vinet tappat i skärpa men vunnit i drickbarhet. Det bör konsumeras inom ett par år. Ett druvrent och rätt så gott vin, hur som helst.

2008 Domaine Treloar "Motus" Côtes du Roussillon är en blandning av mourvèdre, grenache och syrah som uppfostrats under två år i franska och amerikanska ekfat, 20% nya. På nosen får vi goda fattoner - inledningsvis lite stalliga och läderartade - med klart framträdande rostning. Kryddor, choklad, vanilj och lakrits i balanserat modern stil över fräsch mörk frukt.

Smaken är stor, tanninrik och rätt så extraherad utan att tippa över. Hårdrostade fat sätter tonen alltmedan saltlakrits och vaniljkryddor fyller på tills smaken blivit lagom fluffig - men syrorna är lyckligtvis friska och fixar balansen. Liksom i det första vinet har frukten inte den fulla fenoliska mognaden, någonstans i mitten är det lite tunt och avslutningen blir småsnål även om kryddvärmen är generös. Det här är ändå skickligt gjort och gott i en internationellt gångbar stil. Går åt rätt fort med tillräcklig luftning.

2007 Domaine Treloar "Three Peaks" Côtes du Roussillon är gjort på syrah, mourvèdre och grenache från gamla stockar, och uppfostrat under ett år i små ekfat. Doften är inledningsvis reduktiv med antydan till kloak men blir snart bättre och visar en början till mognadsutveckling. Här finner vi balanserade fat, gott om örter och en syrlig syrahfrukt med limmiga toner och andra lätt volatila drag.

I munnen inleder vinet fruktigt men blir snart oväntat syrligt för en nollsjua från södern. Smaken är relativt tät, örtig och rik på tanniner, men inom ett ögonblick blir slutet alltför uttorkande med snålt grönkärva drag. I eftersmaken märks eken i mesta laget. Återigen känns vinet alltför extraherat, bläckigt, beskt, fruktfattigt och uttorkande. Trots invändningar smakar det snudd på okej med tilltugg, men är knappast kul eller behagligt att dricka. Tyvärr kvarstår detta svårdruckna intryck efter sju timmar i luften. Minst kul i kvartetten, mest kvar i flaskan. Svarte Petter.

2006 Domaine Treloar "Tahi" Côtes du Roussillon består av syrah, grenache och mourvèdre från egendomens bästa parceller - gårdens "Icon Wine" lagrat under ett år i franska barriques. Inledningvis får vi tydliga limtoner som vädrar ut efterhand men hänger med hela tiden. Doften är den djupaste och dovaste, med rostad ek i form av kaffe, vanilj och fatkryddor samt en sötsvart mogen frukt med volatila fruktpastiller, torkade inslag och allmänt trevlig utveckling.

Smaken är den största och lenaste, välmatad med massor av ek och balanserat volatil sötfrukt. Liksom i de tidigare vinerna gläds vi åt att det finns fräschör och svalka, att alkoholen är balanserad samt att vinet har en bra tanninstruktur med viss längd. Liksom i syskonen slutar vinet uttorkande och snålt, vilket är konstigt och onödigt när vi nått gårdens toppnivå. Och tyvärr har ekfaten fått ett alltför stort spelrum.
Men - detta är utan tvekan det vin som vinner mest på fyra-fem timmars luftning. Riktigt gott, när slutomdömet ska sättas.

Summa summarum: en rätt kul provning som också gav exempel på fyra årgångar. Detta är verkligen "new world wines from old world vines" - men vi måste sätta frågetecken för vingårdarbetet. Vi är fem som provar, och alla hänger upp sig på vinernas lite fruktsnåla och kärvt uttorkande avslutning. Troligen har man valt att skörda strax innan full fenologisk mognad, för att bevara syrorna. Sedan är det utan tvekan proffsigt vinmakeri i källaren - men också lite överjobbat, med för många studiopålägg i form av rostad ek.

Resultatet blir viner som är habilt goda och skickligt formaterade, men inte överdrivet roliga. De saknar helt enkelt den ursköna personlighet man emellanåt kan hitta i södra Frankrike. Mest lyckade i ett bredare kommersiellt perspektiv är nog 2008 Motus och (bäst) 2006 Tahi, bland annat tack vare lite svalare årgångar som gett en naturlig balans. Men tyvärr, stilen är inte vår.


Varuprover från Vinstocken.se som levererar direkt till svenska kunders hemadress - skattat och klart - via Rindchen i Hamburg. Priserna är rimliga: 119 till 219 kr.

3-betygsviner 11 januari

Så var vi igång med trebetygskursen igen. Kvällen ska bjuda på tolv röda, det är allt vi vet.

Flight 1

Blåröd/oxblod, en inte helt klar uppenbarelse. Lätt gräsig körsbärsnos med vanilj, ekfat, lakrits, tjära och te. Spontant en sangiovese på första sniffet, möjligen enklare nebbiolo. Smaken är lättare medelfyllig, örtig och osöt med läskande syra, måttlig kropp och små torra tanniner som liknar svart te. Aromer av svart te hänger också med ut i eftersmaken. Ett litet inslag av ättikssyra noteras. Det tycks vara ett italienskt vin av lite enklare slag, förmodligen av sangiovese och troligen från toscana. Korrekt vinifierat i traditionellt osminkad stil, inte alls oävet att dricka men lite tunt. Förmodad prisklass runt 100-lappen.

2005 Cave de Tain Hermitage

Skandal! Inte någon av tolv provare var någon gång inne på att detta skulle vara en syrah från norra rhône, än mindre en hermitage. Det här kooperativet är notoriskt för sina underpresterande hermitager. Hade det varit en italienare för 120 spänn hade den varit helt ok, nu kan det inte bli annat än dödskallemärkning. Hur kan SB:s inköpare tacka ja till sånt här? TS 94123/339 kr.





Varmt bärig, lätt parfymerad nos med fin sötfrukt av hallon, jordgubbar och lakrits. Några fikon, lite curry-kryddor och väldigt tydlig garrigue med lavendel. Ungt och grenache-dominerat, rätt så komplext. Örtig, fint fruktig smak med frisk syra och rätt gott om tanniner, lite kantiga och kärva. Smaken ger en känsla av svalare år eller läge, alkoholen slår inte igenom heller, även om eftersmaken är kryddig med god värme. Det här är förstås ett grenachedominerat vin från södra rhône, av rätt hög kvalitet. Gigondas eller châteauneuf, troligen det senare eftersom vinet är såpass elegant och rödfruktigt. 2008, lite svalare än 2007?

2007 Domaine Santa Duc Gigondas "Tradition"

Ser man på! Den här nollsjuan har vi missat att testa på grund av vissa "issues" med tidigare årgångar, men det var uppenbarligen ett misstag. Detta är den mest rödfruktiga och minst bullriga unga versionen hittills. Lite oväntat dock med de kantiga tanninerna, men det ordnar sig nog med tiden. Här får man mycket vin för slantarna. SB 2732/189 kr.





Blåröd transparent färg med bebisblå kant. Doften är stor och utåtriktad med svala blåbär och björnbär, violer, salmiakbalkar, Ga-Jols tjärpastiller, lite skokräm och gummi, men ingen störande ek. Syrahdruva, lektion ett a. Smaken är snyggt balanserad, osöt till salt, väldigt läskande med sin svala frukt utan att bli alltför syrlig. Tydlig granit i munnen, ingen märkbar alkohol men bra längd. Utmärkt vin, strax under gränsen till övertydligt i stilen. Syrah från norra rhône förstås, en ovanligt bra skolboks-crozes från svalare år? Domaine de Lises?

2007 Domaine de Monteillet Saint-Joseph "Cuvée de Papy"

Ovanligt bra för en crozes... då är det till Saint-Joseph man ska. TS 94528/295 kr.

Mörk, tät färg. En lättare korkskada skymmer sikten, tyvärr. Mörka körsbär med inslag av russin, tobaksfat, lakrits, kryddor. Allmänt italiensk känsla. Smaken är stram och tuff, med rejält grepp i tanninerna, alltför ungbläckig ännu. Redigt vin med framtidspotential. Tanninrik druva plus rejält med ektanniner i mörkare stil. Ambitiösare nebbiolo på små ekfat? Kanske bandol? Förmodligen riktigt bra utan korkskadan.

2005 Domaine Sarda-Malet Côtes du Roussillon "Terroir Mailloles"

Ambitiöst vin för priset. Kan nog bli riktigt bra med tillräcklig lagring. Vi minns fortfarande årgång 2000 med glädje. TS 94484/260 kr




Färgintensivt blålila, opak med cerise kant. Doft av bärglass med aromer av cassis och blåbär, charmigt som en beaujolais, cab franc eller dolcetto. Tillägg av vanilj, lakrits, malört, kaffe och choklad. Smaken är tätt fruktig och rik på extrakt, med greppiga tanniner och italienska syror. Smått bläckig, men alltför rik på tanniner, ek och alkohol för att vara någon av nämnda viner. Som en överambitiös dolcetto på anabola steroider. Aromerna känns lite pushade av odlade jäststammar. Fasen vet vad detta kan vara. Någon gissar på malbec (malbläck?) och plötsligt trillar intrycken på plats.

2006 Catena Alta Mendoza Malbec

TS 94333/295 kr.





Födelsedagstårta på hallon, jordgubbar och banan. Våt sten och grus. Ingen vidare komplexitet men vanilj, kryddor och lite dill från faten. I smaken är det fruktsötman som sticker ut i balansen. Saftigt, snällt och medhårs i tanniner och citrussyror, en grenachelik känsla men utan garrigue eller direkt eldighet. Spanien eller australien? Alltför sött, ingen höjdare i vår mun. P konstaterar att tårtan är gjord på zinfandel.

2009 Seghesio Sonoma Zinfandel

SB 22562/179 kr.




Flight 2

Varm rubin, mörkt transparent färg. Örter, ek, röda körsbär och jordgubbar, tobak, ceder, vanilj, choklad samt lite spansk gasbinda och lätt volatila toner. Rioja i modernare stil (som Caceres GR) ligger nära till hands efter horisontalen nyligen. I munnen serveras mogna tanniner av hög kvalitet, riktigt bra frukt och fransk ek. Rätt mycket kaffe och lite örtbitterhet. Ett alldeles utmärkt vin som säkert pryder sitt matbord både i år och de närmsta fem.

2004 Finca el Puig Priorat

Här får man mycket vin för pengarna, igen. Tack för det. SB 2737/189 kr.




Tät varm färg, mörkt oxblod, opakt. Animalisk inledning på nosen, plommon/russin/björnbär med körsbärskärnor och en del drag av mycket mogen eller torkad frukt. Lite bittermandel och lätt volatila mörka bärtoner. Modern ekbehandling i form av kaffe och mörk choklad. Smaken är är tätfruktig och rejält extraherad med en avvägd syra som drar iväg rejält i mitten, kanske är den tillsatt? Alla rattar är i maxläge utom möjligen tanninerna, här finns gott om alkohol, en del ekbeska också. Nästan portlikt. Mest liknar det en modern amarone på nya ekfat.

2004 Rijk's Private Cellar Tulbagh Shiraz

Flera instämmer i gissningen, men detta är tyvärr en väldigt tillverkad produkt utan tydlig hemadress. Det snällaste man kan säga är att vinet är fritt från rök och bränd bakelit. Tumme ned hur som helst. TS 94210/219 kr.




Transparent granat/rubin. Massor av kryddig ek på nosen. Ceder, ljust sandelträ, färskt virke. Söta röda bär, blomtoner, nypon och ljus kakao. Smaken är medelfyllig, mjukt silkig och fint syrlig, med lite högre fast ändå balanserad alkohol, ungefär som en cali-pinot. Bra frukt och struktur, lite för mycket tanniner bara. Rent och elegant i uttrycket, skulle möjligen kunna vara en ljus nyzeeländsk syrah. Gott!

2004 Tenuta Sant'Antonio Amarone della Valpolicella "Selezione Antonio Castagnedi"

Här blev vi alla tagna på sängen. Inga gissningar på amarone! Borde platsa i Thomas Ilkjaers kategori "rena och eleganta". Väl mycket ek om man ska vara kritisk. SB 28002/249 kr.




Nästan svart, färgintensivt vin, opakt med röd kant. Doft av sötmogen bärfrukt som cassis och blåbär. Lite mint/eucalyptus och en aning av bränt gummi/bakelit. Förmodligen shiraz... aussie eller sydafrikan? Smaken är fyllig som koncentrerad saft, sötbärig men relativt frisk citrussyra, med en liten grönhet och aning bränd bakelit. Mjuk i munkänslan, men aningen kantig. En lite tillverkad stil, inte helt harmonisk, menändå rätt ok. Gissning: sydafrikansk shiraz, med gardering på australien.

2004 Rijk's Private Cellar Tulbagh Cabernet Sauvignon

En cab! Klart bättre än shirazen från samma producent. TS 94211/219 kr.




Ännu ett nästan svart vin, opakt med lila kant. Ohemula mängder vaniljglass, samt kaffe, choklad, tobak och lakrits. Här var det mycket ek! Mörk, sötfruktig syrahlik frukt med svart oliv och lite skokräm. Smaken är tät och extraherad, men överraskande osöt och välbalanserad. Ingen eldighet står att finna, men vaniljen går igen. Bra, inte för sött, inte för starkt. Intrycket är väldigt proffsigt, sånär som på den myckna vaniljsåsen. Därför landar vi i proffsiga californien, och gissar på syrah.

2007 Niepoort "Morgadio da Calcada" Douro Reserva Tinto

"Douro boys" är också proffsiga, och det är förstås portvinsdruvor i vinet. TS 94450/299 kr.




Doften är söt, mäktig och maffig. Frukten bjuder på mogna björnbär med tillägg av vanilj, kryddnejlika, vitpeppar, mynta/eucalyptus och anis. Smaken mjuk och välbalanserad med riktigt läcker mittfrukt, sötlakrits och citrussyra samt rikligt med choklad. Bläckigt, anmärker någon, men det är inget som stör oss. Avslutningen varm och kryddig, men inte eldig. Balansen är riktigt lyckad, här finns ingen bränna och ingen syrajusterad känsla. Eken är dessutom skickligt inarbetad i smaken. Gott! Att det är en barossa shiraz är förstås ställt utom allt tvivel.

2005 Kaesler Stonehorse Barossa Valley Shiraz

BS 89481/269 kr.



Hmm, kunde man tänka sig en world-wide time-out för ny rostad ek i några år? Så fick vi smaka lite mer på själva vinerna? Nähä, inte det. Ibland blir det väldigt påtagligt hur mycket design och manipulation som pågår i vinerier välden runt...

2008 Domaine Laguerre Le 20 Rouge

Le veng e le peng! Ska man koppla av och vara ledig, varför krångla till det? Bröd, vin och olivolja räcker. Så länge kvaliteten på de tre beståndsdelarna är topp, så är man hemma.

Det är en konst att göra "billigt vin". Och då menar vi inte de masstillverkade bulkprodukter man möts av i systembutikerna, utan rättframt och hederligt vin som trots sin relativt sett blygsammare ambition har en hantverksmässig ursprungskänsla och en tveklös njutningskoefficient.

Eric Laguerre's Le Vingt lockar med sina ingredienser: hälften syrah och lika delar grenache och carignan. Ekologiskt odlade druvor med AB-certifiering, i den högre/svalare del av Roussillon som kallas "Fenouillèdes", fänkålsbyarna. Skördeuttaget höjer på ögonbrynen med sina ynka 23 hl/ha, men då ska man betänka att Roussillons vingårdar är rätt glest planterade. Ändå anmärkningsvärt.

2008 Domaine Laguerre Le 20 Rouge har en ungbärig doft av mörka körsbär och svarta vinbär - med tydlig syrahkaraktär - samt lakrits, muscovado, fänkål och örter. Bara en liten aning animaliskt. Upplevelsen i munnen kan enklast beskrivas som "självklar drickbarhet". Vi noterar behaglig syrabalans, frisk saftig frukt, små lena tanniner och omärkbar alkohol (12,8%). Det smakar bra bistro eller bar-à-vin med "naturlig" profil. Avslutningen är en smula bläckig - en anmärkning S ibland kommer dragande med när det gäller enklare bordeaux, beaujolais och dolcetto. Men detta är mer tillfredsställande.

Levain, olivolja och charkuterier är givet i sammanhanget. Vi lagar en kryddig grönkålssoppa med frikadeller, och vinet svarar fint med sin svalkande frukt, utan att plocka upp kryddvärmen från soppan.

Sammanfattningsvis: som roussillons svar på bra dolcetto. Bravissime!

Från Vinik, 125 kr.

Julfest hos Vinik

Den här tillställningen har kommit att bli vad vi mest ser fram emot med julruschen. På Viniks julfest har man garanterat kul, dricker massor av vin, lyssnar på livemusik och träffar nya sköna typer.

Ett stort bord med högvis av champagneflaskor på bädd av snö är det första som möter gästerna, efter att vi befriats från våra ytterkläder och en välstruken femhundring. Kul att jämföra tre cuvéer från Dosnon & Lepage. Recolte Brute - torr, sträng och mineralstinn. Recolte Blanche - charmigt citrusfruktig med insmickrande dosage. Recolte Noire - fyllig och kraftfull pinot, en strukturerad matchampagne som gärna får lagras några år.

NV Dosnon & Lepage Recolte Blanche Brut är en ren chardonnayskumpa med 2006 i basen. Lite lagom fatjäst har vinet redan fått en aning nötighet till den charmerande citruskaraktären. Den goda årgången förnekar sig inte, frukten är mogen och läcker. Det här är så harmoniskt och lättdrucket att man kommer på sig med att fylla på glaset upprepade gånger under kvällen. Supergott! Bellar 340 bagare.

Melanders hade skickat både ostron och ett knivförsett proffs. Tre sorters ostron, två olika fine de claire från atlantkusten utanför La Rochelle och ett cirkelrunt från den svenska västkusten (inte de där jättarna med japansk stamtavla). Frågan är om inte det svenska var allra godast.

2009 Domaine de la Pepière "Les Gras Moutons" Muscadet de Sèvre et Maine sur Lie är ett långt namn på ett självklart val till ostronen. Det är något med det här vinet som påminner om en zero-dosage-skumpa. Kritliknande mineraler, en aning av skogssvamp, och så något djuriskt. Fårfett, kanske (kolla namnet). Marc Ollivier tar begreppet muscadet till hittills oanade höjder för bara 130 pix.

Nik smyger runt med en minivertikal av ett vitt vin i två årgångar, 2007 och 2008. 2008 Domaine Laguerre Le Ciste Blanc är den nya tappningen av ett vin som vi gillat skarpt i de två förra versionerna. Kryddiga rostade fat som tagna från bourgogne, fruktkorg och blommiga toner från rhônedalen, massor av kalkstensmineraler och syror inlånade från chablis, och så örterna från languedoc-roussillon. Lite skarpare syra än i nollsjuan, och fler örtiga drag (mynta/oregano). Snäppet bättre än nollsjuan. Marsanne, roussanne, vermentino, grenache blanc, maccabeu och nya barriques. 170 kr.

Plötsligt står vi och snackar med tjejen som ligger bakom stiftelsen Ekolådan. Det är med vin precis som med ekologiska grönsaker. Folk måste inse att det är värt något att slippa industriella produkter, och vara beredda att betala en slant för det. Ekolådans kunder är kanske beredda att lägga den extra slanten på grönsakerna, men inte lika självklart på vinet. Måste man vara vinnörd för att ha koll på skillnaden?

2006 Domaine Laguerre Altitude 540 är första årgången av ett nytt vin från Eric Laguerre. Roussillon för bordeauxvänner, kan man säga. Med 100% cabernet sauvignon som vuxit på 540 meters höjd får man ett stramt och stiligt vin med bra tanniner och aromer av svarta vinbär plus cedertonade bordeauxfat. Vi fick prova blint för ett par månader sedan. Det smakade fantastiskt. Frågan var vad vinet borde kosta. Vinosapien tyckte 290 kr. T som hajade att vinet kom från "billiga" Roussillon, föreslog 190-200 kr. Nik hade snarare tänkt sig 170. Schyssto! Ingår i Ekovinlådan Vinter.

2008 Domaine Lacroix-Vanel Fine Amor är helt enkelt vårt favoritvin alla kategorier! Lika gott på egen hand som till mat, enormt användbart och helt fritt från ektjafs. Lagom prislapp, 160 pix, smakar klart mer än det kostar. Bästa matmatchningen är nog en helstekt fläskkarré med katrinplommon och timjan som plockar upp grenachens sötfrukt och hela garriguen runtomkring. Fine Amor får oss att tänka på mötet med Jean-Pierre Vanel, på den franska litteraturhistorien, och på vår underbara trädgård i Neffiès. Dessutom är det Fine Amors förtjänst att vi hittade till Vinik. Och vems förtjänst är det att vi åkte till Jean-Pierre in the first place? Claes' på Söderhallarna, och Languedocbokens. Tack för det!

Många goda viner passerade revy under kvällen, och flaskorna tog slut fortare än kvickt, men vi måste bara nämna den avslutande sötingen:

2003 Domaine Singla "Héritage du Temps" Rivesaltes Ambré är en flytande bärnsten av grenache blanc och gris, lätt uppspritad till 16 procent. Från 2003 års skörd blev det åtta barriquer totalt, eller 2100 flaskor. 2004 lades vinet i fat, och där fick det ligga ända till 2010 då det tappades på flaska. Smider man planer på att servera chokladdessert, creme brulée eller peppisar med saint-agur i jul så är detta det perfekta ackompanjemanget. En imponerade butelj med present-känsla och skitgott innehåll. 245 spänn.

Så, mitt i natten var det dags att stolpa hemåt. Ännu gladare än på ditvägen.

2008 Domaine Olivier Pithon Cuvée Laïs

Debattens vågor svallar höga kring de så kallade "naturliga" vinerna. Om de är naturliga - då måste ju alla andra viner vara onaturliga! Inte konstigt att folk blir provocerade. Vad passar då bättre än att prova en stark exponent för den positiva aspekten av fenomenet "vins naturels". Olivier Pithon säger helt enkelt så här: "It's not me who's into bio - it's the others who are into chemicals".

När vi dricker hans vin får vi en klar och tydlig idé om varför det har uppstått ett sådant intresse för den här typen av puristiska, hantverksmässiga produkter - precis som när vi nyligen smakade chinon och bourgeuil från Pierre Breton, en annan föregångare i "vin naturel"- vågen. Samt Marcel Lapierres och Jean-Paul Bruns beaujolaiser, för att ta ytterligare ett par kända exempel. Men det krävs stor skicklighet för gå low-tech. Många märkliga, orena viner seglar under denna trendiga flagg.

Cuvée Laïs blandar hälften grenache med 40% carignan, 5% syrah och 5% mourvèdre. Stockarna är över sextio år gamla och växer i mager kalkrik berggrund runt byn Calce, även känd som hemvist för Domaine Gauby. Odlingsmetoderna är biodynamiska, skördeuttaget bara 30hl/ha. Mognadslagringen ägde rum i tank under fjorton månader. Produktionen landar på 20 000 flaskor årligen, och ersätter cuvéerna La Coulée och Saturne, som vi provade förra året.

2008 Domaine Olivier Pithon Cuvée Laïs Côtes-du-Roussillon har en intensiv, violett färg. Doften är tät och alldeles ren med finstämda aromer av mörka skogsbär och tydliga mineraler, med aningar av ljusa örter. Inte fantastiskt komplex - den bara är vad den är, rakt upp och ner.

Smaken är extremt frisk för sitt ursprung i Roussillon - tät och alldeles ren med rika mosade skogsbär, järn och sten. Syrorna är fenomenalt höga och fräscha - kanske med stöd av lite mogna stjälkar, något som också märks i form av en gnutta kanel i eftersmaken. Carignan-tanninerna är rätt stora, och det finns gott om kalkstensmineraler, men alkoholen är måttlig (13,5%) - och så ingen ek alls! Inga tecken på någon annan manipulation heller, för övrigt. Varken funk eller bondgård går heller att hitta. Bara rent, packat med bär - och väldigt givande. Ni som tycker att Roussillon ofta blir lite för varmt: 2008 är ert år. (89-90)

Fådd flaska från importören Wine Trade Sweden, starka förespråkare för "vins naturels". Finns att beställa via privatimport.

ps. Mera Olivier Pithon här.

Le 1er Mai - Vive le Carignan!

Den franska proletärdruvan nummer ett är utan tvekan carignan. Kolonin söder om medelhavet levererade billigt rödtjut i duralexglaset till miljoner franska arbetare under större delen av 1900-talet. När Algeriet blev självständigt 1962, fick man bråttom att nyplantera i Languedoc, och detta i sådan omfattning att carignan inom några år var Frankrikes mest planterade druvsort. Och vilka floder av vin den producerade - här skulle det hinkas, minsann! Men inte så noga vad: skördeuttagen låg ofta uppåt 200 hektoliter per hektar. Helt galet!

Numera är det fler och fler som inser att den här druvan kan ge störtsköna viner, bara uttagen är låga och terroiren den rätta.
Vinik delar vår passion för carignan och celebrerar arbetarklassens högtidsdag med en provning av enbart carignanbaserade viner. Startfältet i den här grenen är inte förödande stort - vi kommer inte på några andra tävlande än WineTrade och Franska Kvalitetsviner - och Vinik kammar utan större problem hem en hedrande förstaplats i Sverige. Här är vinerna:

2009 Mas Janiny "Le Temps de Gitans" Vin de Pays de l'Hérault

2008 Mas des Agrunelles "Cariño" Vin de Pays d'Oc

2008 Mas Conscience "Le Cas" Vin de Pays de l'Hérault

NV Domaine Rivaton "Tombé du Ciel" Vin de Table de France

2006 Domaine Rivaton "Vieilles Vignes" Côtes du Roussillon Villages, Latour de France

2006 Domaine Rivaton "Gribouille" Côtes du Roussillon Villages, Latour de France

2008 Mas Foulaquier "Les Tonillières" Coteaux du Languedoc Pic-Saint-Loup

2006 Mas Foulaquier "Gran' Tonillières" Coteaux du Languedoc Pic-Saint-Loup

NV Domaine Sainte Croix "Carignan" Vin de Table 06

2006 Domaine Singla "La Crìnyane" Côtes du Roussillon

2007 Domaine Singla "La Crìnyane" Côtes du Roussillon


Den blålila flugviktaren 2009 Le Temps de Gitans (85 kr) har faktiskt både mineralitet och tanninstruktur, inte så vanligt i nouveau-klassen. Likt en dolcetto light vill den gärna mingla med charkuteritallriken. Bloggat här. 2008 Cariño (110 kr) har vuxit ur sina ungdomliga MC-godistoner, hittat ett moget, kryddigt tillstånd och ger ett fylligare intryck än väntat. Riktigt gott! 2008 Le Cas (150 kr) hänger mitt på gärsgårn och bör lämnas i fred några månader. Framåt hösten kanske det kan vara dags.

NV Tombé du Ciel (145 kr) är ett superskönt, lättdrucket vin med högvis av den där typiska carignan-känslan som vi gillar så mycket, även om det bara är 60% i mixen. En cuvée av 2006 och 2007 som ger stark mersmak. 2006 Vieilles Vignes (175 kr) har en underbart lantlig doft av djur, brända löv, knallpulver och valnötter, samt lager på lager av skinande skogsbärsaromer. Skenbart medhårs till sin personlighet har vinet ändå en rejäl struktur av torrextrakt, örter och mineraler i den osöta avslutningen. Munkänslan är sval och frisk, alkoholen håller sig kring 13,5% - det här borde passa till kryddig mat från mellanöstern. Dagens allra skönaste vin, om ni frågar oss. Vi är grymt förtjusta i det här! 2006 Gribouille (195 kr), från de allra äldsta stockarna, har lite högre koncentration med inslag av karlssons klister, likörfrukt och garrigue i doften. Mest tanninrikt i trion, ett ambitiöst vin att lagra i flera år. De två sistnämnda vinerna består till 70% av carignan. Domaine Rivaton bloggade vi först här.

2008 Tonillières (165 kr) blandar lika delar syrah/carignan. Vinet tjusar doftcentrum med sina ljusa, blommiga övertoner av violer och friska örter. Frukten har däremot lagt sig lite sen sist vi drack det. Syran är ovanligt framträdande för området, och det finns ett grönt drag även i smaken. Friskt och fräscht, lättare medelfyllig kropp, klockrent matsällskap, tidigare bloggat här. 2006 Gran' Tonillières (260 kr) är ett av provningens bästa viner, riktigt seriösa och komplexa doningar med 50/50 grenache/carignan. Många är positiva, men så här på egen hand känner vi alkoholen i avslutningen, och faller inte helt pladask för stilen idag. Borde nog bedömas tillsammans med en köttbit för att göras full rättvisa.

Carignan VdT 06 (200 kr) har uppenbarligen fått en rejäl körare på fat - gott om mandelmassa i doften - men resultatet tilltalar oss ändå. Sainte Croix är väg ut ur Viniks sortiment, så passa på om ni gillar vinerna. Tidigare bloggat här. 2006 La Crìnyane (190 kr) är ett maffigt vin som uppvisar en något utanpåliggande ek idag. Som klippt och skuret för biffätare, men vi skulle lagra i ytterligare ett år för bättre integration av faten. 2007 La Crìnyane är riktigt läckert! Ekfaten märks mindre eftersom den utåtriktade nollsju-frukten är så stor, med balanserade likörtoner. En del ny ek i samverkan med den lite högre alkoholen ger rejält skjut i smaken. Detta ger intryck av att vara betydligt dyrare än det är. En av dagens favoriter!

Vår egen shoppinglista: 2008 Cariño, NV Tombé du Ciel, 2006 Vieilles Vignes och 2007 La Crìnyane.

Nya årgångar från Vinik

Det är bara ett par månader sedan vi blev helt panegyriska inför 2006 Domaine Laguerre Le Ciste. "Vi kan inte påminna oss ett endaste vitt vin från Languedoc-Roussillon som bjudit på något liknande", löd det blygsamma omdömet. Sådant skapar ju vissa förväntningar, rentav ett favorittryck, som kan vara lite svårt att följa upp. Nollsexan tog slut snabbt - ikväll är det dags för den nyligen anlända nollsjuan att bevisa sig...

2007 Domaine Laguerre Le Ciste Côtes du Roussillon är en betryggande visuell uppenbarelse - det ser bra ut - och den inledande doften vid kylskåpstemperatur ger ifrån sig diskret vanilj och milt rostade toner - inte helt olika Mondavis nyligen provade 2006 Fumé Blanc To Kalon Vineyard. Därnäst kommer flintrökiga och kalkstensdammiga mineraler, (S: chablis? ) och en god fruktighet av lemon zest och melon, med smått exotisk kryddighet.

Smaken bjuder på suveräna syror och mineraler - precis lika fina som i nollsexan. Karaktären är i stort sett välbekant, men frukten är nog lite sötare, lite kryddigare, och visst finns det väl aningen mer tryck från det välsignade året - men utan att bli det minsta eldigt (13,5%). Eureka! Detta är faktiskt lika bra som - ja, rentav ännu bättre än - förra årets version. Omöjligt att gissa druvor: ungefär lika delar marsanne, roussanne, rolle/vermentino och maccabeu. (91)



2007 Domaine Philippe Gilbert Menetou-Salon Rouge Les Renardières kommer från egendomens mest gynnade söderläge, med de äldsta vinstockarna. Inledningsvis doftar det hardcore-pinot som av råbiff och insjölera - sånt gillar vi skarpt - och vi letar förgäves efter faten, även det positivt. Enstaka nässlor berättar om ursprunget i Loire. Efter en dryg halvtimme är det dags för jordgubbarna att titta fram - rentav en liten klick kompott - och nu finns ett finstämt fatinslag av kanel, curry och sandelträ. Nosen breddar ut åt röda vinbär, kompletterade av höstskogens mättade sceneri - mossa, våta löv, lingon och lågt stående sol. Är du där, Tuvstarr?

I munnen njuter vi av en slank, skön smak som går rakt på lustcentrum. Lätt, uppfriskande, lagom stram och hyfsat intensiv, med charmerande jordgubbsaromer. Här blir det flera pluspoäng för klockren pinositet, och avslutningen i svalget är återhållsamt kryddig, med bra persistens av lakrits och mineraler. För oss är det här ett steg framåt jämfört med nollsexans väl tydliga fatkryddor och nollfemmans nästan nyzeeländska kombo av fruktigt och grönt. Summa summarum: en absolut ren, elegant och läskande pinot med måttlig alkohol (12,5%) och perfekt drickbarhet. Toppen, vi ses igen! (90-91)

Priser: 170 kr och 250 kr (nik@vinik.se)

ps. Maten inte att förglömma: ugnsstekt kyckling serverad med klyftpotatis, broccoli och blomkål. Gräddsås på frästa kantareller och den hemkokta rönnbärsgelén bredvid. Så gott!

2004 Domaine Singla Castell Vell (magnum)

På förekommen anledning meddelas att vi helst tar oss tid att skriva när vi har något viktigt att berätta. Och det har vi nu. Laurent de Besombes Singla är en prydlig och väluppfostrad trebarnsfar från Roussillon, med en charmerande glimt av galenskap i ögonvrån. Juridikstudierna fick fara all världens väg eftersom familjens vingård lockade mer. När vi träffades i maj insåg vi att han inte nöjer sig med att göra hyfsade viner - han vill hellre göra stora! Det blir gärna en försvarlig dosis ek för att biffa upp de mogna, biodynamiskt odlade druvorna. Så hur tufft imponerande smakproven än är som unga är det först när de utvecklas som man riktigt fattar hur de var tänkta att bli....


2004 Domaine Singla Castell Vell (magnum) är ett nästan druvrent syrahvin, mättat med färgextrakt. Nosen attraheras av spännande, förföriska tredjehandsaromer: mognad, brett, stall, koskit, mynta, garrigue, choklad, tomatkvist, tomatpuré, tjära, salmiak och jästa mörka körsbär...

Det här är ett jättestort vin - lent, harmoniskt och totalt munfyllande med en känsla som påminner om krämig kladdkaka på mörk choklad, där botten är indränkt med maraschino och jästa körsbär. Singlas generösa fat har nästan integrerats, endast de bästa av ektannininer sandar stigen hem så vi att landar tryggt och säkert. Balansen och fräschören är remarkabel - trots all len fyllighet är vinet väldigt läskande med bra bett i mineraler och syror. Alkoholen landade på 14,5%, helt utan upplevd eldighet. Smaken svämmar över åt alla håll och kan väl enklast beskrivas som storslagen.

Här finns en robust ekfatsbehandling som möter brettig old-school bondgårdsmognad. Resultatet blir skrattretande öppen och lustfylld njutning i king size-format. Ett vin att dricka i stora klunkar, och bör särskilt tilltala er som gillar autentiska grejer med lantligt rustik känsla - typ mogen Pegau, Beaucastel, Gruaud-Larose eller en hermitage av det bonnigare slaget. Fast allra helst mogen roussillon, förstås! Det här är utan konkurrens det mest drickfärdiga vinet vi smakat från Singla - och det ger en fingervisning om vad som kan väntas när gårdens yngre viner får mogna. En showstopper - en provningsvinnare - ett hedonistvin. Parker, var är du? (93)

När vi testade alla Singlas viner i maj - de flesta i tre parallella årgångar - skrev vi så här:

"2004 Castell Vell på magnumflaska ger en rejält utvecklad doft som börjar med köttsafter, pinjebarr, eucalyptus och allmänt lantlig garrigue-känsla. Vi åker snart mot stallbacken för att till slut zooma in på en koblaffa. Och vilken skön blaffa sen! I munnen vinet är lent, mjukt, harmoniskt och helt drickfärdigt. Old-school bondgårdsmognad som påminner lite om Pegau. Kvällens härligaste vin och mångas favorit."

Magnum känns som formatet som skapades för att visa vinets bästa. Och Vinik har förhoppningsvis några kvar. 210 kr/450 kr.

2006 Domaine Laguerre Le Ciste

Krabba är givet till fredagmiddag efter Nettare e Gioias frestelser, likaså riesling från Rüdesheim. Men kommer man hem i senaste laget och tyskarna inte är kalla nog är det läge att avvika från planerna. Det är precis sånt som öppnar för oväntade matchningar. Vem kunde tro att ett vitt från djupaste södern skulle bjuda på egenskaper som passar krabban perfekt?

2006 Domaine Laguerre Le Ciste Blanc, Côtes du Roussillon bjuder på spännande mineraltoner med petroleum i tanken. Tittar vi på etiketten blir det begripligt, schiste är nämligen lika med skiffer (Fel, fel fel. Se kommentarstråden!). Och det fortsätter med sval kalksten, krutrök och våt ylletröja. Hallå, var är vi egentligen! Det här doftar bourgogne och chablis. Klockren frukt som av citrusskal och kvittenäpple. Milt rostade fattoner av smör, nötter och kola adderar ett diskret lager som inte skymmer vare sig frukt eller mineral. En extremt angenäm doft som kräver smakprov.

Och som det här vinet levererar i munnen! Syrorna är faktiskt sensationellt bra för ett vin från södern. De kvillrar livligt på tungspetsen och ger vinet en chablislikt stram struktur i gommen. Vi kan inte påminna oss ett ett endaste vitt vin från languedoc eller roussillon som bjudit på något liknande. Smaken är renfruktig men torr, med intensiv citrus, kvittenäpple och väldigt prominenta, stendammiga kalkstensmineraler som svalkar av munkänslan. Avslutningen är behagligt grapebitter med en blyg aning av fino i eftersmaken. (91)

Vad i hela friden var nu det här då? Ja, själva grunddragen i historien är väl ganska bekanta vid det här laget: Eric Laguerre tog över familjeegendomen 1999 och styrde om produktionen från bulk till kvalitet. Byn Saint-Martin de Fenouillet ligger i Vallée d'Agly (området kallas Fenouillèdes) väster om Perpignan. Här finns utpräglade bergslägen på ungefär 500 meters höjd, hisnande vackra. Läget ger stora temperaturskillnader som säkert är en del av hemligheten bakom de fenomenala syrorna. Ekologisk odling och hantering av jorden har förmodligen också gjort sitt. Koncentrationen bör hänga ihop med med det låga uttaget, runt 20 hl/ha, inte ovanligt i Roussillon. Druvblandningen överraskar rejält: marsanne, roussanne, rolle/vermentino och maccabeu (20/20/30/10 - vad var resten, kan man undra).

ps. Vissa likheter finns med ett annat av årets vita utropstecken, nämligen 2007 Quinta de Saes Reserva Branco. Fast det här är nog ännu ett snäpp bättre.

Tasting chez Vinosapien

Att göra saker för första gången är en skön känsla. Vi har aldrig provat vin med panoramavy över en fjärd i den blekingska skärgården - eller för den delen anlänt med eldriven flakmoppe till provningen! Som den trebetygare han är kliver vår värd vant in i rollen som provningsledare. Vi ombes att dra fokus på följande saker: Gillar vi vinet eller inte? Varför? Är vinet framställt med betoning på frukt, terroir eller vinifikation? Slutligen gissar vi druva och ursprung. Att ta in havsutsikten samtidigt som vinets doft ger höjd åt hela upplevelsen. Vyn här ovanför fångade vi i Uttorps naturreservat på Sturkö.

Det första glaset bjuder på en gulvit färg och en karaktärsfull, druvdriven doft med inslag av nässlor, lavendel och vinbärs- eller krusbärsblad åt kattpisshållet. Smaken kommer som en total överraskning med uppseendeväckande låg syra, len vaxartad munskänsla och viss tyngd. Doften är klart bättre än smaken. Det finns likheter med sauvignon blanc eller muscat, men ingen tycks ändå passa särskilt bra. Vi gissar på sauvignon blanc i den fasta förvissningen om att det är fel. Var man eventuellt skulle göra sån här sb är nämligen en olöslig gåta...

Svaret är: i Tjeckoslovakien - och druvan heter Irsai Oliver. Doftar man en gång till kan man hitta ett parfymerat inslag av Muscat de Beaumes de Venise. Ja, muscat är nog den närmaste mer kända druvsläktingen. Intressant och lärorikt att smaka ett tjeckiskt vin för första gången! Priset 185 korunas gör ungefär 75 kronor.



2005 Kovacs Morava Irsai Oliver Kabinet (Vinařství Kovacs s.r.o, Novosedly, Česká republika)

Nästa vin har en fylligare gul färg, och känns dessutom omedelbart bekant. Det är en spännande doft med inslag av fatoxidation, florjäst, flyktighet och lösningsmedel som påminner en del om grappa. Det finns också svaga noter av rök, myrr och allmän komplexitet från en trevlig samvaro med jästresterna. Smaken är gul- eller rödäpplig, som cox pomona med jästa inslag. Frukt och syra är i perfekt balans. Det finns en fetma i munkänslan och en lite nötig sherryton. Det är ingen tvekan om att vinet härstammar från Jura - nej, det går nog inte att hitta en enda källare i området som inte är mer eller mindre befolkad av florjästsvampar. Vinifikationen gör hela stilen, som kan tyckas kontroversiell - en vintyp att hata eller älska. Smakfrågan splittrar även FV rakt av. Vi gissar på druvan savagnin...

... men det visar sig faktiskt vara en chardonnay med 13,5% alkohol. Ja, vi har till och med provat en tidigare årgång av detta vin, på plats i Arbois 2004. Vinmakaren är den duktige Stéphane Tissot, ännu en övertygande biodynamiker. Systervinet Les Graviers släpptes 1 augusti i tillfälliga sortimentet. Pris €15 i Jura, 222 kr på SB. Bör prövas av alla som gillar Jura-stilen.


2005 La Mailloche Arbois Chardonnay (Stéphane Tissot, Arbois, Jura)

Om det förra vinet var något av en vattendelare är alla överens om att glas tre är fantastiskt gott. Färgen är rikast av de tre och ger intryck av lite ålder. Doften är läcker och mycket komplex: honung, mandelmassa, inlagda päron, sur lie-karaktär, ljus choklad, nötter, och flintrök/mineraler. Ett terroirvin! Syrorna är riktigt bra, frukten är rik och intensiv i en helt torr smak. Vi plockar upp en not av emsersalt och bitterhet av grapeskal längs med vägen. Detta är munvattnande, detta är grymt bra. Ädla mognadstoner mynnar ut i en lång, nougatliknande eftersmak, typ Noblesse apelsin/nougat. Alla tror att vinet kommer från Alsace, men åsikterna fördelar sig mellan riesling och pinot gris...

Vi är helt fel ute. Detta är nämligen mogen chenin blanc från Vouvray. Inköpt på plats för €11 är det inget annat än ett hejdundrande fynd. Omöjligt att finna några som helst invändningar mot detta vin...


2000 Domaine de la Taille aux Loups Clos de Venise Vouvray Sec (Jacky Blot, Montlouis-sur-Loire)

Dags för ett rött vin. Närmare bestämt ett blårött. Färgen är tät som en vägg och doften bjuder också på en tät, rå, blå frukt.
Den känns primär, druvdriven och endimensionell någonstans i krysset mellan svarta vinbär och mörka körsbär. Den ungfruktiga karaktären förstärks av en gnutta malolaktisk smörkola. Vi anar också grönt stjälkiga drag. Senare, efterhand som vinet närmar sig rumstemperatur får vi svaga, lättflyktiga inslag av balsamvinäger och djungelolja. Innan dess har vi dock bestämt oss för vilken druva det är. Vi smakar på det svala vinet och får en ung, rättfram, ärlig, tät och ren frukt. Tanninerna fullständigt tapetserar hela munnen. Gaaah! De små rackarna är också lite gröna i karaktären. Det känns som ett helt ok rödtjut som just nu är fullständigt ämnat för mat. Cabernet Franc från Loire, absolut!

Nehej, inte alls, detta är faktiskt nebbiolo. Ja, inte ens cab franc är väl mäktig att åstadkomma såna här tanniner. Vi saknar de elegantare, mer komplexa aspekterna av nebbiolo och faller inte för det här. Förmodligen kan tiden åstadkomma ett och annat med detta ännu purunga vin. Superambitiösa Andrea Sottimano använder stockar i tonåren från Vigneto Basarin för att framställa denna nedklassade barbaresco. Importeras av danska Atomwine. Man beskriver vinet som skolboksnebbiolo. Ajdå , vi missade tydligen några lektioner...


2006 Sottimano Langhe Nebbiolo (Andrea Sottimano, Neive, Barbaresco, Piemonte)

Nästa glas bjuder på ett slags motsats. Den mörka färgen drar åt rödbrunt. Doften är mogen, utåtriktad och komplex. Här finns lädertonad fatmognad, balsamvinägerlika oxidationstoner, animaliska drag, stall och en lite funkig känsla av härsknande kött. Vi hittar ingen särskild druvtypisk fruktighet, förutom lite björnbär senare på kvällen. Farinsocker minglar i det tomma glaset. Som helhet finns det mycket att sniffa efter här, med god behållning. Smaken är likaså givande, rätt så spännande och mjukt tanninrik. Här finns en varm karaktär med viss känsla av kokt fruktsötma, sötlakrits, tobak och brända toner. Det är trevligt och behagligt att dricka, men det finns också en lite ofräsch unknad som man kan vara mer eller mindre känslig för.
Vi får ett intryck av att vinet passerat sitt bästföredatum, och det uppskattas inte av alla. Så här kan spanska viner dofta, så vi klämmer till med något moget av tempranillo från ribera del duero.

Näpp, det visar sig vara 50/50 syrah/cabernet sauvignon från biodynamiska Domaine Richaume som vi besökte nu i juni! 2005 Cuvée Columelle hade karaktär av nya ekfat och internationell fruktighet och borde inte utvecklas så snabbt på fyra år. Nollettan fick kanske en värmekyss längs med vägen...


2001 Domaine Richeaume Cuvée Columelle Côtes de Provence (Richeaume, Puyloubier, Montagne Sainte Victoire)

Det har blivit vår tur att sitta inne med fakta. Vinet är ljusgult i glaset. Doften ger jasminblommighet, vit druvig frukt av persika, sötmandel och en aning rökig/kryddig mineralitet. Smaken har bra intensitet med viss fetma och mineralisk beska. Syran framstår riktigt bra och föranleder gissningar om svalare klimat. Karaktären är en aning parfymerad och bara en gnutta oljig. Den svagt parfymiga känslan leder diskussionen vidare till viognier och muscat. Eftersom Gauby är specialist på carignan trodde vi själva att vinet innhåller carignan blanc, men mixen visar sig vid närmare efterforskningar vara 50% muscat, 20% macabeu och 30% chardonnay. Den dominerande druvan prickas snyggt av våra värdar. Ingen av oss faller helt för vinet, men vi ett par dagar senare kommer rapporten: "Den vita Gauby ska härmed få upprättelse. Sippade i oss resterande halvflaska på torsdagskvällen till en linssallad och grillade kycklingbröst. Stod upp riktigt bra: mer energi, lite kryddigt, bättre frukt och renare mineraler. Och Muscaten ligger och lurar hela tiden;-)"


2006 Domaine Gauby Les Calcinaires Vin de Pays de Côtes Catalanes (Gérard Gauby, La Muntada, Calce, Roussillon)

Om det fanns några tveksamheter kring föregående vin faller vi gemensamt pladask för nästa glas. Vinet är karafferat en timma i förväg och temperaturen säkrad med kylväska. Under karafferingen bjöds en tydlig bondgårdston (mourvèdre) som är helt borta när det är dags att prova. Doften ger fina mörka bär, tobak, sötlakrits och vår kära carignandruva i form av salmiak och knallpulver. Smaken har mycket välavvägd balans och harmoni, silkeslen textur och perfekt syra. Ingen fatkaraktär tynger smakens läskande lätthet och drickvänliga finess. Frukten fräser fint i munnen och upphör endast motvilligt, med salmiak i avslutningen. Vår värd prickar snyggt in vinets identitet, önskar sig omedelbart en hel låda och ja - vi kan bara hålla med! 50% syrah, 25% mourvèdre, 15% grenache, 10% carignan. Biodynamisk odling. Vinet är köpt hos Erik Sörensen Vin. Domaine Gauby representeras på den svenska marknaden av Saltå Kvarn. Varför inte prova vinet på F12, den som vill. Vi kollar upp den svenska tillgängligheten...


2006 Domaine Gauby Les Calcinaires Côtes du Roussillon Villages (Gérard Gauby, La Muntada, Calce, Roussillon)

De flesta provningar är ju tematiska, på horisontalen eller vertikalen. Vårt värdpar är av den uppfattningen att det är roligare när vinerna får chansen att stå för sig själva, utan de förutfattade meningar som ett tema kan ge. Ikväll är det istället motsatser som möts. Kanske framstår vinernas karaktär i extra relief på detta vis. Ja, det tycks så...
Efter ett par minnesvärda timmar har det blivit dags att rulla vidare. Elflakan gör tretti knyck på en tom cykelväg. Lagom för oss. Stort tack till två tredjedelar av Karlskronasektionens vinnande team...

I skamvrån

Tycker ni att vi är positiva och välvilligt inställda till det mesta? Hör då här. Vi är rörande överens om våra intryck...

En imponerande tät uppsyn i glaset. Det doftar som ett ambitiöst vin där massor av svettiga fat överskuggar frukten. Därnere finns mogen frukt med tydlig sötma och någon antydan till mint och svarta vinbär - det skulle kunna lova ett storslaget vin - men här finns också en tydlig buskomponent av otyglad, vildsint jäsning. Potentiell huvudvärk! Smaken är rent ut sagt konstig, med en bubblande, löddrande syrlig känsla av tvättmedel. Ett ruffigt, helt ouppfostrat rödtjut av druvan Prieto Picudo, som ger intryck av att inte ha jäst klart. Kommer inte i närheten av den fina 2004 Bembibre - som är anledningen till att vi provar detta vin. Kan med god vilja rubriceras som defekt. Retur...

2005 Cumal (Dominio Dostares, Castilla y Leon)

Svettiga, tobaksstinna fat tar täten med en malplacerad skvätt vaniljsås och tät, odefinierat korintig sydfransk frukt. Rejäl smak med intensitet och gott om stickig salmiak både i mitten och i det kärva avslutet. Tanninerna är tuffa och rätt hälsosamma, men hela munkänslan skriker grovt rödtjut renons på charm. Potential finns teoretiskt, men vinet är inte ens det allra minsta skoj att dricka nu. Kyl för att stänga in faten och framhäva frukten av syrah/mourvèdre. Ett chockartat återseende efter den riktigt fina och drickvänliga 2000 Terroir Mailloles i somras. Undvik till varje pris att dricka det här vinet i år. Vi kommer att avstå även framöver. Men bjuder ni om sju-åtta år är vi inte sämre än att vi smakar...

2004 Terroir Mailloles (Domaine Sarda-Malet, Pergignan Côtes-du-Roussillon)

En svårt dominerande doft av grushög och asbestdamm lägger sig som ett grått lock av stoft över eventuell nebbiolofrukt. Smaken är stickig och tunn i frukten, med salmiak, sura lingon och sura körsbär. Kyl hårt för att stänga in grusmolnet och fokusera på den snipiga frukten. Vad i helskotta håller ni på med, anrika Pio Cesare? Först en prima batch - och sen är det dags att kränga bottenskrapet. Andra året i rad som vi noterar denna sorgliga utveckling. Skäms!!!

2004 Langhe Nebbiolo (Pio Cesare, Alba, Piemonte)

Summa summarum 500 spänn. Så lite njutning för pengarna att vi sitter med hakorna i bordet....

ps. Varsitt glas 2004 Langhe Nebbiolo sällskapade med en hemlagad pizza igår kväll. Redan i och med första sniffen var invändningarna på plats. Etter värre med en dags luftning...

pps. Eländet är inte slut än. En 2000 Roagna Barbaresco Pajé uppvisar aromer av kork och svettig jympadoja. Retur!

ppps. När allt tycks vara helt förbi, räddas vi av varsitt glas 2006 Fonterutoli. Total fräschör av blommor, salviaörtighet och en gnutta frisk vanilj. Klockren körsbärsfrukt. Tufft - och samtidigt njutbart. Runda av med utvald hårdost. Slutsatser: chansningar är chansartade, även säkra kort kan svika, ha alltid ytterligare ett alternativ på lut...

2000 Domaine Sarda-Malet Terroir Mailloles

Vi insåg nyligen att en hel del saker vi gillat den senaste tiden - kategorin franska kvalitetsviner i mellanprisläge - hamnat i Sverige tack vare Swedish Wine Cellar i Lidköping. I oktober lanserar man exempelvis 2004 Château La Tour de By, en médoc cru bourgeois på SB för 134 kr. Vi kontaktade vd Jonny Thornell för att få deras nyhetsbrev och han uppmärksammade oss på kvällens vin.

Domaine Sarda-Malet är en vinegendom om 51 hektar strax söder om Perpignan. Gården har buteljerat sitt eget vin sedan 1982. Det var morfar Jérôme Sarda som köpte vinmarkerna nedanför Mont Canigou. På den tiden såldes det mediokra vinet i bulk. Idag är det dottersonen Jérôme Malet som driver egendomen med ekologiska metoder, inriktad på högsta kvalitet från gamla stockar, där sélection massale (urval av nya sticklingar från de bästa plantorna), hård beskärning och grönskörd ger låga skördeuttag (20 hl/ha för Terroir Mailloles). Stockarna växer i en röd jordmån från günzdelen av kvartärperioden - alltså ungefär lika gammal som människan som art.

Urbaniseringen av Perpignan tornar dock upp sig som en mörk skugga mot gården, men franska vinkritiker (La Revue du Vin de France, Bettane & Dessauve) är överens om att denna terroircuvée är ett av de bästa vinerna från Languedoc-Roussillon. Vi häller upp till brie och film.

2000 Sarda-Malet Terroir Mailloles har en djup färg i glaset, med rubinröda reflexer. Doften är god och bordeauxlik, med toner av stall, mognad, fat och choklad. Vi tittar på flaskan, står det verkligen Côtes-du-Roussillon? Jaså... då måste det vara en sydfransk bordeaux-blandning? Nä, inte alls - Terroir Mailloles görs på en blandning av syrah och mourvèdre lagrat på nya ekfat som är väl inarbetade i balans med frukten. I munnen är vinet generöst och moget med behaglig munkänsla. Balanserat, med fjorton väl infattade procent. Chokladigt, plommontonat och mineraliskt med ett litet inslag av kryddig, syltig sötfrukt som till slut avslöjar ursprung och druvor. Verkligen gott och ett skönt vin att dricka.

2000 Terroir Mailloles Côtes-du-Roussillon (Domaine Sarda-Malet, Perpignan, Roussillon)