Bekymrade av flera läsares invändningar att vi orsakat ansträngda privatkonton ger vi oss ut på jakt efter mer överkomligt vin, för ikväll ska vi baka pizza. Egentligen var vi på jakt efter var den nya årgången av Pio Cesare Langhe Nebbiolo. Men eftersom nollfemmorna fortfarande står kvar och värmer hyllorna i vår butik satsar vi på ett par andra viner som vi efter lyckade provningar lovat oss själva att dricka hemma någon gång.
2006 Musella Valpolicella Superiore (99 kr) blandar typiska veneto-druvor som corvina, corvinone och rondinella med utbölingen barbera. Vi möts av en verkligt fräsch och tilltalande doft som inleder med associatoner till nyklippt gräs och färska örter. Därnäst följer en påtagligt ren och snygg frukt av röda körsbär, röda vinbär och lingon. Hela intrycket är oj så diskantrikt och ljust i övertonerna med aningar av strösslat godis på barnkalastårtan och blombuketter till födelsedagsbarnet.
Med lite tid i glaset avslöjar vinet sin subtilt genomförda fatbehandling: ljusa kryddor, sandelträ och mandelmassa. Ordet man direkt famlar efter är elegans. Smaken är medelfyllig, örtig och friskt syrlig med renfruktiga toner av de ovan nämnda röda bären. Schysst syrafokus mitt i munnen och följaktigen även en bra längd i slutet. Detta är jättegott och snarast vitvinslikt i sin finess. Perfekt att ta fram när det vankas pizza. (87)
2007 Argiolas Perdera Monica di Sardegna (85 kr) är en knepigare historia. Vinet blandar unika sardiska druvsorter - 90% monica, 5% carignano och 5% bovale sardo - som fått en kortare körare på fat. Först ut i doften är fatkryddor, ett reduktivt stink och en sumpig, oren, lite möglig källarton. Misstankar om smygkork luftas förstås, men det ger ändå inte ett direkt korkat intryck eftersom frukten växer fram med tiden - en mörkare, mer animalisk bärdoft med brända toner som av farin. Faten bidrar med både vanilj, lim och bittermandel.
I munnen har vinet en rotfruktssöt, bredare varmjordskaraktär där syrorna är plattare och mer avrundade, inte alls fräscha som medtävlarens. Vinet tycks nu vara nere för räkning i kvällens uppgörelse. Efter en dryg timme kommer dock kryddlådan loss ordentligt med muskot och kummin, och avslutningen känns också mer intensiv och kryddpepprig. Faten blir mer påtagliga också i form av kaffe och kokoskola - tänk er doften av en espressopuck, men den är på väg att börja mögla, tyvärr. Vi blir förvirrade, eftersom vinet i provningssammanhang har gett ett positivt intryck som inte infrias ikväll. Möjligen är inte allting som det ska med den här flaskan, men den tycks slutligen inte vara korkskadad och den brända karaktären känns i alla fall bekant från sist. Matlagning nästa. (??)
Antonio Galloni har lyft fram båda vinerna som extremt bra för pengarna (88-89p) och Gambero Rosso delar ut Due Bicchieri till Perdera, ovanligt för ett så pass billigt vin. I båda fallen är de svenska priserna dessutom klart konkurrenskraftiga. Musella köper vi utan minsta tvekan mer av, och det så fort vi kan. Perdera borde förstås testas en gång till, men av naturliga skäl är vi inte våldsamt sugna på det just nu.
2006 Musella Valpolicella Superiore (Azienda Agricola Musella, San Martino Buon Albergo, Verona, Veneto)
2007 Perdera Monica di Sardegna (Argiolas, Serdiana, Sardegna)
