Catherine & Pierre Breton hos Vinik

Cabernet franc är en undanskuffad typ. Kusinen från landet, liksom! Grön paprika, brukar konservativa vinkännare väsa, med rysningar som knappast är förenade med välbehag. Men kanske är det bara så att det krävs en tillräckligt bra producent för att göra druvan rättvisa?
En som nått kultstatus på den nyfranska scenen för naturliga, biodynamiska och lågsvavlade viner är Domaine Catherine & Pierre Breton.

Under söndagen gavs möjlighet att testa tio röda från Bourgeuil och Chinon. Provningen var dessutom ett slags undersökning för att ta reda på vilka som skulle köras hem i lite större kvantiteter framöver. Vi tog chansen att fråga andra provare vilka de gillade bäst, och det var roligt att se hur pass eniga vi var. Annat som vi var överens om: vilken renhet i uttrycket man lyckats skapa - och vilka bra kompanjoner till matbordet! Med osöt smakprofil och låg alkoholhalt är det befriande och svalkande viner att dricka under varma sommarkvällar.



2009 Bourgeuil La Dilettante är framställt med maceration carbonique. Här finner vi en förtjusande ung doft av svarta vinbär och röda körsbär, med goda örter och en lite reduktiv mineralkaraktär. Smaken är lätt, frisk, ren och riktigt god. Charmtroll! (86)

2009 Bourgeuil Avis de Vin Fort har en lite parfymerad doft av ung cab franc. Smaken är rätt tuff och lite bläckigt metallisk. Rejält motstånd som kräver tilltugg. (85)

2009 Bourgeuil Trinch! kommer från unga stockar som vuxit på grusig mark och skördats för hand. Endast en minimal dos svavel tillsattes vid buteljeringen. Doften ger ungt busiga, lite godisfruktiga aromer. Smaken är lättsam och fräsigt läskande med bra motstånd och god lakrits. (85)

2009 Bourgeuil Les Galichets kommer från 50-åriga stockar som växer i en jordmån av grus och sand. Vinet doftar riktigt stiligt av solvarma svarta vinbär, mogna så att de blir lite kryddiga och får en hint av persika. Den där intensiva doften man får av hemgjord sylt från egen vinbärshäck, helt charmerande. Goda tanniner och en härlig balans mellan alla komponenter i munnen. Ett av dagens mest minnesvärda smakprov. (88)

2008 Bourgeuil Nuits d'Ivresse är gjort druvor från gamla stockar som vuxit i en jordmån av lera och kalksten. Vinet är helt osvavlat och har en snygg, lite parfymerad doft med lakrits och diskret vinbärsnickel. Smaken lever högt på sin friska syra - lätt, fräsch och läskande men också lite kartig. Se upp med förvaringstemperaturen! (87)



2008 Chinon Beaumont har en nyanserad cab franc-doft av rena bär med aningen medicinala inslag. Smaken är god, men också något kärv och kartig. Pass. (86)

2008 Bourgeuil Clos Senechal är ett vingårdsvin som vuxit i en blandning av lera och kalksten. Vi testade 2007 för några veckor sedan - mycket bra - och det är med glädje vi konstaterar att 2008 är lika lyckat. Doften är ett par kliv upp jämfört med alla föregående viner. En klockren och nyanserad cab franc-näsa som lockar med finaste bordeaux-cassis och små inslag av lim och kåda. I början tänker vi på möbelpolish men det klingar av efter hand. Smaken är stor och strukturerad - störst i flighten - med redigt tuffa, nästan tuggbara tanniner som ber om lagring. Karaffera ett par timmar i förväg och servera med en stadig köttbit. Eller lagra svalt i tio år. (90+)

2007 Bourgeuil Franc de Pied är gjort på druvor från oympade stockar, egna skott som Pierre Breton planterade 2002. Doften ger perfekta, fräscha, rena svarta vinbär med inslag av nyklippt gräs, ljus tobak och lite möbelpolish. Smaken är alldeles harmonisk, finstämd och läskande. Det här vinet är ett sant nöje att dricka rakt upp och ned redan nu. Pur finess och elegans. Hatten av för den uppvisningen! (90)

2007 Bourgeuil Les Perrières är egendomens bästa vingård, med de äldsta stockarna, runt 70 år gamla. Det är också det vinet där vi tänker mest på ekfat idag - hälften var nya. Lakritsrot, salmiak, eneträ, krydda och lite mandelmassa, frukten spelar inte första fiol just nu. Smaken imponerar med sitt fokus, sin kryddighet och sin längd - men samtidigt blir ektanninerna lite uttorkande i avslutningen och vi finner inte riktigt charmen hos de två föregående. Har nog potential att bli jättebra efter åratal av sval lagring. (89+)

2007 Chinon Saint Louans har en riktigt fin svartvinbärsdoft med inslag av plommon och snygga florala övertoner, som av hyacint. Diskreta fat med cederträ, kryddor och lite mandelmassa. Smaken är besläktad med Franc de Pied - mycket elegant med lätta, sandiga tanniner. En utmärkt avslutning. (89-90)

Grön paprika? Nej, inte mycket. Folkets kärlek gick till: Ettan, fyran, femman, sjuan, åttan och tian. Priserna ligger mellan 150 och 200 kr.


Otroligt vackert i trädgården just nu.


Den här vallmon slår ut i natt!

Weingut Nelles, Heimersheim

Klockan tio över nio en gråmulen måndagmorgon svänger vi in på parkeringen vid genomfartsgatan i Heimersheim. Ring, ring på dörren. Thomas Nelles öppnar och presenterar sig som - Thomas Nelles! Inom kort rullar både hans föredrag och vår lilla inspelningsmanick igång.

”Vi är ett litet vinodlingsområde med ungefär 550 hektar, som ligger mellan Koblenz och Bonn. Vi har ungefär 8 kilometer till Rhen, där Ahr mynnar ut. Vårt vinområde sträcker sig ungefär 35 kilometer inåt, och det här är den första vinorten man kommer till, området börjar i Lohrsdorf och når så högt som till ovanför Altenahr. Vår del av Ahr är bred och öppen, ett översvämningsland från Rhen, därför har vi en fruktbar, lerig jord. Men vi har också väldigt mycket skiffer i dalen, i synnerhet högre upp. Här i den nedre delen har vi ett varmt klimat, nästan mediterraneiskt. I sin övre del blir dalen väsentligt smalare – och mer romantisk!"




Hur skulle du beskriva skillnaden, i glaset?

"Där uppe har de inte den höga andelen lera som vi har i marken, istället mer av skiffer än här nere. Den nedre delen ligger före när det gäller växtsäsongen, och vi skördar våra druvor ungefär åtta dagar tidigare än i övre Ahr. Där uppe kompenseras man dock av den högre andelen sten i marken. Den mörka skiffern lagrar värme på dagen och ger den tillbaka till omgivningen på natten, och därför finns ett antal exceptionella mesoklimat i Ahrdalen. Detta fenomen är mer utpräglat i den övre delen av Ahr än här nere, och därför blir de pinot noir vi skördar annorlunda än deras. Man kan inte säga att det ena är bättre än det andra, men det blir olika uttryck. Våra viner går mer på djupet i munnen och har en större fruktighet, medan man högre upp i dalen får en högre koncentration. Vi får mer av den färska mosade, mogna mörka bärfrukten medan den övre dalen ger lättare, ljusare röda aromer som liknar en coulis, reduktion eller röd crème de cassis. Så kan man sammanfatta skillnaden, i stora drag.

Här i Ahr gör vi huvudsakligen röda viner, knappt 90% av odlingarna är blå druvor. Mest handlar det om spätburgunder (pinot noir), men även frühburgunder (pinot madeleine) - en mutation som skapats genom naturligt urval och är en specialitet för området. Sedan har vi portugieser och lite domina, av rödvinssorterna. Portugieser är på stadig tillbakagång, medan spätburgunder alltmer får överhanden. Bland vitvinsdruvorna odlar vi riesling på gamla stockar och lite müller-thurgau (rivaner). För tillfället kommer alltmer av grauburgunder (pinot gris) och weissburgunder (pinot blanc)."



"Vårt närmaste vinberg ser vi rakt framför oss: Heimersheimer Landskrone, en gammal vulkan med naturligt brant sluttning. Här är omgivningen mjukt böljande, men ju högre upp i dalen vi kommer desto brantare blir det hela, och desto trängre. Dessutom finns det flera mindre sidodalar som ger fantastiskt fina lägen. Ändå söker sig många av vinodlarna från övre Ahr hit ner. Exempelvis Stodden och Meyer-Näkel, Deutzerhof och Kreuzberg har alla vinmarker även i det här området. Men inga vinodlare här nerifrån har vinmark däruppe! Och vi vet varför! (skratt)”

Hur tydliga blir skillnaderna mellan olika år?

”Vad gäller årgångarna: visst finns det skillnader, men de är inte särskilt graverande eftersom området är så pass skyddat av bergen i väster. Väldigt gynnsamt för vinodling, eftersom vi sällan har kraftiga regn, och mycket sällan hagel - ja, vi har ett påtagligt välbalanserat klimat. Naturligvis får vi ändå från år till år vissa skillnader i vinerna, men det är svårare att säga att här har vi en stor årgång och här har vi en mindre – varje år har sin egen intressanta karaktär. På senare tid (och inte minst på grund av växthuseffekten) arbetar vi i stort sett alltid på en hög och jämn nivå.”

Hur är klimatet om man jämför med bourgogne?

”Vi har en trängre dalgång och brantare sluttningar, därigenom får de här vinbergen väldigt speciella mikroklimat. Som jag nämnde tidigare, det är marken som präglar mikroklimatet. Dels på grund av lutningen - alltså direkt solinstrålning – och dels genom återstrålningen från skifferjorden. Den värmelagrande effekten samlar massor av energi i jorden! I Bourgogne - där marken är mer eller mindre flack, inte lika stenig och med större andel lera - är temperaturskillnaderna mellan dag och natt väsentligt större. I Bad Neuenahr har jag en meteorologisk station som avläser temperaturen dag som natt, både på två meters höjd och på 20 centimeter, alltså precis ovanför marken. Och då märker vi att vi har större svängningar uppe på höjden än nere vid marken. Ett ganska underbart fenomen, som hjälper oss att lättare skapa goda förutsättningar för pinot noir.

Naturligt är bäst i vingården, tycker vi. För att ge näring täcker vi marken med stora mängder halm, ibland uppblandat med en del spillning. Vi slår och plöjer ner täckgrödorna i vingårdarna. Det ger en bättre humushalt och mer liv i jorden. Vi använder bara skonsamma medel vid besprutning. Och redan vid beskärningen håller vi nere skördeuttaget genom färre knoppar. Mindre mängd ger ju högre kvalitet.”

Brukar ni chaptalisera?

”Ja, vi chaptaliserar här i Tyskland, liksom i Luxemburg och i Österrike. Men vi har många viner som vi inte kan eller vill chaptalisera, eftersom de redan ligger så pass högt i alkohol. Vad ska man med ett rödvin på 15-16 volymprocent - toppvinerna i området ligger redan uppåt 14-14,5% naturlig alkohol. Det hänger förstås också ihop med mitt arbete i vingården, hur hög sockerhalten blir i druvan och alkoholen i flaskan. När vi sänker skördeuttagen från normala 60 hl/ha ner mot 30 för toppvinerna, ja då stiger förstås kvaliteten, och sockerhalten blir högre. Och socker ger alkohol.

Vi har redan kommit dithän att vi tänker: hur kan man reducera alkoholhalten? Alltså, att chaptalisera de enkla vinerna är helt okej, men även när jag går ut för att skörda mina näst bästa vingårdslägen har jag ofta 100 Oechsle eller mer (Auslese börjar vid 88) och det blir lätt för mycket alkohol. Och när jag sedan försöker göra ett lättsamt sommarvin, då måste jag ofta påpeka alkoholhalten för damerna…(skratt)

Som sagt, klimatet är bitvis medelhavslikt. Tidigt en sommarmorgon kan vi lätt ha 15 grader i vinbergen. Värmen strålar ut från murarna, från stenarna. Det är verkligen häftigt!”

Era Grosses Gewächs-lägen... hur kommer det sig att ni inte lyfter fram dem på etiketten eller på hemsidan? Istället bara kryptiska sifferkombinationer...

”Jodå, jag har fyra GG-lägen. Framförallt är det Heimersheimer Landskrone, där har vi ett Erste Lage med både spätburgunder och frühburgunder. Sen har vi Heimersheimer Burggarten, med enbart spätburgunder. Och så Bad Neuenahrer Sonnenberg och Schieferlay, båda med spätburgunder. Men det är bara de bästa jag väljer ut till GG - och de kommer från de två förstnämnda. Varför de fått namnen B-48 och B-52 ska jag berätta när vi provar vinerna!”

Kan vi ta en liten sväng i caven och prata vinifiering?


”Visst. Där uppe kommer bären helt avstjälkade från sorteringsbord och avstjälkningsmaskin, sedan rinner musten ner i de här vinifikations-tankarna. Vi macererar och jäser under två till tre veckor. När druvmaterialet är särskilt bra, ända upp till fyra veckor. Vi vill utvinna så mycket färg och tanniner som möjligt, eftersom det är de viktigaste faktorerna för lagringsduglighet. Vi använder större temperatur-kontrollerade ståltankar (3000 liter, 1600 liter, 1000 liter) för de enklare kvaliteterna och mindre plasttankar för grosses gewächs, där kvantiteterna är långt mindre. I de stora behållarna har vi de enklare vinerna av portugieser och domina, i de mindre behållarna de finare frühburgunder och spätburgunder. De större tankarna är ofta inte ens fulla, så små mängder handlar det om! När musten jäser i ståltankarna trycker vi ner skalhatten för hand två gånger dagligen. En av tankarna gör det på mekanisk väg. Men skalmassan rörs inte om, den bara trycks ner, helt långsamt. Vad vi absolut inte vill är att skalen ska gnuggas eller rivas, de ska bara lugnt och fint dyka ner i musten igen. Det finns andra sorter av vinifikationsbehållare med roterande paddlar, men de ger mig fortfarande alldeles för många frågetecken. Inte minst att kärnorna kan klämmas och krossas mellan paddlarna och tankens innerväggar..."



"Alla ståltankar har dubbla mantlar med vattenledningar emellan, för att kunna kontrollera temperaturen med hjälp av varmt eller kallt vatten. Vi låter inte temperaturen stiga högre än 28-30 grader, sedan spolar vi långsamt in kallvatten. Eller om det är en kall höst, då får vi kanske hjälpa till med varmvatten. Numera inleder vi jäsningen med åtta dagars kallmaceration (cold soak). Efter 5-8 dagar tillsätter vi en infusion som redan börjat jäsa och först då börjar alkoholjäsningen. Följden av kallmacerationen blir rikare fruktaromer, mer färg och att vinerna blir tätare, mer kompakta och kraftfulla."


"År 2006 genomförde mina barn Laura och Philip ett noga reglerat, vetenskapligt försök med två behållare av samma vin. Den ena fick en normal varm jäsning medan den andra först fick en utdragen kallmaceration vid 4 grader över åtta dagar, en nerkylning som vi gjorde med hjälp av kolsyreis. Sedan genomgick vinet en tre veckor lång alkoholjäsning, pressades och lades på använda barriques. Det var ett mycket intressant försök, och sedan dess… ja, vi har ju använt kallmaceration tidigare, med början år 2000 ungefär, men aldrig så som vi gör det idag - så medvetet och så precist. Under 2007, 2008 och 2009 har vi arbetat intensivt med kolsyre-is, men inte till fullt så extremt låga temperaturer som Laura och Philip gick. Vi lägger oss lite högre, inte minst på grund av att det kostar väldigt mycket energi. Våra vitviner jäser svalt, i temperaturkontrollerat stål eller epoxy med kylelement, vid ungefär 15 grader."


"I fatkällaren har vi ungefär 150 barriques, varav cirka 50 stycken nya varje år. Vi har en hel del pfälziska ekfat, de liknar de franska. Annars har vi ek från Allier, plus slavonsk och amerikansk ek. Fatlagringen varar i ett år, och i den fasen använder vi inte svavel alls. Vi är noga med att inte använda för lite, och absolut inte för mycket. En färdig flaska innehåller ungefär 50-55 milligram SO2 totalt (fritt plus bundet)."



"På alla våra etiketter står siffrorna 1479. Gårdens historia är nämligen dokumenterad ända tillbaks till det året - då skörden från Peter Nelis sägs ha gett en ovanligt god utdelning till feodalherren på Burg Landskrone. Dagens vingårdsareal uppgår till 8,5 hektar, och vi producerar 100 000 flaskor årligen. Det genomsnittliga skördeuttaget ligger på 60 hl/ha, från tätt planterade gårdar. 70% av flaskorna köps direkt hos oss, medan 30% skickas till handlare. Förutom till kunder i Köln och Bonn säljs en hel del norröver i Tyskland, bland annat i Hamburg, samt i Holland och Belgien. Vad sägs, ska vi prova lite vin?”


Sonen Philip, 24 år, sluter upp. Han har gjort sin praktik hos den ansedda rödvinsproducenten Paul Fürst i Franken. Dotter Laura har varit med oss hela tiden. Hon är ett par år äldre, har praktiserat hos Dr. Crusius i Nahe och bor för närvarande i Rheingau.

2009 Grauburgunder – trocken - €9,50

Historiskt sett kallades pinot gris för ruländer här i Tyskland. Vinet doftar av mandel med stora, mogna fruktaromer och har en god mineralkaraktär som går rakt igenom frukten. Bra lyft och friskhet i smaken. Vinet har vuxit på skiffer i Landskrone och har en påfallande bra syra för pinot gris.

2009 Riesling Alte Reben €11

Doften är stor med typiska rieslingmineraler från skiffermark. Hög fruktmognad med karaktär av nötter och krämig exotisk frukt som ananas och aprikos, plus en ungdomlig fräschör på toppen, som av vinbärsblad. Smaken har bra struktur såväl som stor frukt. Petroleumtonerna ligger bara och väntar på att få titta fram ur i sina grävlinghål. En riktigt god riesling, som får även solen att titta fram utanför fönstret!



2008 Pinot Noir Spätburgunder €13

Snäppet över basnivå hittar vi detta vin, gjort på Dijon-klon 777. Det ger vinet en hel del drag av côte-de-nuits, med mer kraft och tanniner än de kloner som är typiska för Ahr. Uppfostran ägde rum i använda barriques. Doften är smått reduktiv med toner av ylle, våt lera, örter och mineraler. Gott vin med bra struktur, aning bitterhet samt kryddighet som liknar nejlika.



2006 Experiment I Spätburgunder

Spännande, här har vi ena resultatet av den unga generationens experiment. För ettan användes den ”gamla vanliga” metoden, utan utdragen kallmaceration, men för övrigt är alla andra parametrar exakt desamma. Vinet har vuxit i Neuenahrer Sonnenberg och skördades med manuell selektion 14 oktober 2006, vid en mustvikt av 88 Oechsle. Alkoholjäsningen varade i 17 dagar vid max 28 grader. Den malolaktiska jäsningen skedde i använda barriques, och sedan vilade vinet på jästfällningen till 8 november 2007, samt tappades på flaska tre dagar senare. 13,5% alkohol, 1,5 gram restsocker och 5,5 gram syra.

Doften är utpräglat örtig med nässliga toner och en återhållsam frukt som liknar rönnbär och slånbär. Smaken är slank och god, mer örtig än fruktig i karaktären, utmärkt balans i munnen för övrigt.

2006 Experiment II Spätburgunder

Den här versionen fick 7 dagars kallmaceration vid 4 grader, musten nedkyld med kolsyreis. Doften har fler mineralnoter och en klart djupare fruktighet med toner av hallon, björnbär och choklad. Det verkar precis som att man skördat mognare frukt! Smaken är inte särskilt örtig, men har större rondör och mer framträdande, mogna tanniner. Vinet ger ett klart mer lagringsdugligt intryck.

2008 Pinot Madeleine-Frühburgunder €19

Läget är Heimersheimer Kapellenberg. Stockarna är ympade med en yngre klon från Geisenheim-universitets plantskola. Som vanligt med frühburgunder var skördettaget naturligt lågt, 25 hl/ha. Vinet har mognat i använda barriques. Blårött, fortfarande ungt. Mörkare frukt åt körsbär och plommon till. En skön munkänsla, med lite mjukare syra än i pinot noir. Charmerande vin!

2007 Frühburgunder –B- Goldkapsel (VDP-auktionsvin) €53

Geisenheimklon nr. 2 är den gamla originaldruvan från Ahr. Vinet har mognat i nya barriques. Doften är komplex, animalisk, spännande. Men också spicy, här finns gott om kryddor som muskot och kanel. Frukten påminner om både plommon och pomeranser, eller apelsiner. I munnen skäms vi bort av smakens chokladiga rondör och en textur lika len som sammet och silke, med fin kryddighet och mörk bärfrukt. Faten är perfekt i integrerade med frukten. Det är nu som S blir störtförälskad i frühburgunder, en romans som ska utvecklas till en följetong under våra kommande provningar.

"Vi tyskar kallar vi de här runda, silkiga sensationerna för ”schmelz”…

Mmm-hhh, vi bloggare kallar det ”really good shit”.



”Så, nu är vi framme vid grosses gewächs-vinerna – och förklaringen till deras namn. Det har sitt ursprung i en provning i Hamburg på åttiotalet, där det var många kvinnliga deltagare. De provade på ett annat sätt än männen, mindre närsynt katalogmässigt och mer intriktat på hur vinerna skulle användas. Vinerna var fatprover, ett hette Barrique 48 och ett hette Barrique 52. När deltagarna kommenterade vinerna använde de namnen B-48 och B-52, och det kändes så enkelt! Inget mer att hålla reda på, liksom. Så jag bestämde mig att det hädanefter skulle stå så på framsidesetiketterna. På baksidan hittar man vingårdens namn.”

Hur vi än letade på er hemsida hittade vi inte ett ord om GG, och inte på några etiketter heller.

”Oj, det måste vi åtgärda. Det är Philip som har hand om hemsidan. Inom någon dag har han förhoppningsvis fixat det.”



2007 B-48 Spätburgunder Heimersheimer Landskrone Grosses Gewächs €27

Rakt söderläge. 100% nya ekfat: 30% amerikanska, 70% franska. Här får vi en klockren ”grand cru-känsla” i doften – väl mogen frukt med härlig renhet och extremt intensiva aromer i munnen. Strålande jordgubbar mot en bakgrund av mörkare bär. Rejäla, silkiga tanniner. Underbart vin.

2007 B-52 Spätburgunder Heimersheimer Burggarten Grosses Gewächs €35

Rakt söderläge. 100% nya ekfat: 50% amerikanska, 50% franska. Helt fantastisk doft! Ännu bättre än föregående. Drag av hallon, söta och rika som i en coulis. Florala övertoner och härliga höstlöv. Extremt fin harmoni i munnen med rejäl kraft, skön rondör, och lite uppfriskande örtighet. Makalöst bra och generöst vin! Sitter säkert perfekt till fint viltkött, som en rådjurssadel.



Slutsats: Nelles gör ganska rika men ändå eleganta viner i en fyllig och fruktdriven stil, med rejäl intensitet och lite högre alkohol än kollegerna längre upp i dalen. Den nya eken är väl integrerad med frukten, och toppvinerna håller rasande hög klass. Ett trevligt och lärorikt möte, och en härlig provning!

ps. Thomas Nelles presentation är översatt från tyskan. Vi hoppas att allt blev rätt!

2007 Weingut Kreuzberg Schieferlay GG

Alla vinmänniskor vi mötte i Ahr var otroligt sköna typer, men Ludwig Kreuzberg vann en särskild plats i våra hjärtan med sin avslappnade, opretentiösa och humorfyllda personlighet. Kanske också för att vi kom till honom allra sist och hade så ont om tid, bara en och en halv timme. Och definitivt på grund av stilen på hans viner, en stil som omedelbart hittade ända hem i våra vinösa själar.

Vi häller upp. 2007 Weingut H.J. Kreuzberg Neuenahrer Schieferlay Spätburgunder Grosses Gewächs är årgångstypiskt brunrött i glaset, transparent med tomatröd kärna och tegel utåt kanterna. En sann fröjd att skåda!

Rätt ur flaskan är doften fenomenalt rik och fantastiskt aptitretande med karaktär av röda vinbär ovanpå nypon och höstlöv, plus mängder av blänkande metalliska övertoner (järnfilspån). Här finns en remarkabel definition och ett fokus som utgörs av koncentrerad röd cassis, fraise och framboise. Pinotkryddigheten finns där, men faten assisterar bara på ett ytterst elegant sätt. Det finns några sexigt animaliska undertoner, men så finessrikt avstämda att det är svårt att sätta ord på vad de påminner om. Tryffel, brukar vi landa vid i lägen som dessa. En doft som kittlar i nacken och får håren att ställa sig rakt upp.

I munnen... far out, vilken tripp. Hej, vi ringer när vi är tillbaka! Syror och frukt är totalt förenade och kickar igång en motor vi bara känner igen från de allra största vinupplevelserna. I huvudsak handlar det om en slank och skinande rödfrukt i aromerna, men med en rik viskositet och nypon-kryddig turbokraft som greppar tag och driver smaken framåt och vidare framåt i vågor av lustfyllda rysningar. Fat och mineraler bidrar med precis den sälta som behövs, och trots all denna uppenbara kraft så pratar vi om ett läskande vin där mineralerna maskerar alkoholen och efterlämnar inget annat än finess och elegans i uttrycket.

Den röda cassisen ringer fortfarande kvar i munnen medan vi knattrar ner de sista raderna. Så oerhört lätt att ta till sig, och samtidigt byggt för längre lagring. Ett vin att älska, som måste beställas och inte får missas. €27 är snuskigt billigt i sammanhanget. (94)



Testade viner hos Kreuzberg:

2008 Spätburgunder Unplugged €14
2008 Neuenahrer Schieferlay Spätburgunder €14
2008 Devonschiefer Spätburgunder €19
2008 Devonschiefer Spätburgunder Goldkapsel €29
2007 Schieferlay Spätburgunder GG €27
2007 Silberberg Spätburgunder GG €30
2008 Frühburgunder "B" €32
2008 Ca Sa Nova Cabernet Sauvignon €24
NV Blanc de Noir Brut €14,50

Wein-plus.de Kollektion des Jahres 2010!

ps. Röd tysk grosses gewächs är definitivt grand cru!

2009 Domaine Philippe Gilbert Menetou-Salon Rosé

Det är väldigt svårt att låta bli pinot no-Ahr! Kanske borde vi beläggas med pinneförbud helt och hållet? Men nu är det ju faktiskt vi som bestämmer. Och hur man än vänder och vrider så finns den älskade pinotdruvan där. I Champagnes alla rödäppliga blancs de noir och rosa skumpor - samt i övre Loire, varifrån kvällens rosé härstammar. I vår bok stod Philippe Gilbert för en av det förra årets två mest minnesvärda upplevelser av stilla rosé. 2008 var ett Loire-år med hisnande höga syror och total exponering ända ner till den barskrapade stenen, medan 2009 börjar avteckna sig som en av de mest fruktiga årgångar som skådats i mannaminne.

2009 Philippe Gilbert Menetou-Salon Rosé har en färgnyans som borde användas som utbildningsmaterial vid all världens rosé-universitet. Laxrosa, puderrosa, persikorosa. Check! Vi gillar att den drar mer åt glänsande kopparkittlar än åt babyblå badbalja. So far, so good.

Jämfört med nollåttan bjuds betydligt fler aromer av tutti-frutti och fruktkorg: persika, burkpäron, blodapelsin, smultron och rabarber. Det finns flera markörer som vi gillar skarpt, och några som vi kunde varit utan. Just kombon av tutti-frutti plus en aning av nagellack hör inte till det vi brukar gå loss på. Mineraltonerna finns säkert där, men de maskeras av den rika frukten.

I munnen får vi en elegant torr smak, samtidigt ovanligt rik för ursprunget. Syrorna är vänligare än nollåttans, fortfarande friska men infattad i en fylligare kropp. Fruktaromerna är intensiva som vingummin, och långa - de ringer kvar en bra stund i avslutningen. Och det finns en antydan till kryddvärme i eftersmaken (13,5%).

Summa summarum: en ovanligt god pinot-rosé som vi med glädje ska återkomma till i sommar, men det går inte att komma ifrån att vi saknar det klockrent svalkande mineralrys som vi gick igång på i förra årgången. (87-88)

Vinik importerar. Pris 165 kr.

ps. Vi bestämde oss för att planka den halstrade bäckrödingen med bräserad fänkål, apelsinfiléer och mild senapssås som vi åt på Sanct Peter. Det är alltid kul att se hur nära man kan komma på hemmaplan, och det smakade härligt även här hemma. Visst funkar vinet bra till maten, men Ahr-rieslingen var mer av en klockren fullträff.

Favoriter från Champagnedagen 2010

2008 Weingut Burggarten Heimersheimer Burggarten

Weingut Burggarten är inte en av de sex VDP-medlemmarna i Ahr, men deras läge Burggarten är klassat som Erste Lage av VDP, och odlas förresten också av Weingut Nelles. Vingården ligger sydväst om den gamla vulkankäglan Landskrone i Heppingen och har fått sitt namn efter den borg som uppfördes på platsen av den tyskromerske kungen Philipp av Schwaben, vid 1200-talets början.

Burggarten vänder sig åt sydost och sydväst men mestadels rakt söderut. Jordmånen är kraftfull, med en blandning av grauwacke, lera, lössjord, skiffer och basalt. Druvorna som växer här anses ge viner med en rik, kraftfull mörk pinotfrukt samt fyllighet, kryddighet och rentav en viss eldighet.



2008 Weingut Burggarten Heimersheimer Burggarten Spätburgunder Trocken - Fass 39 har uppfostrats i nya ekfat. Färgen är transparent mörk rubin med blå nyanser. I glaset har vi en god doft med framträdande kryddor som muskot och nejlika, plus en frisk mörk skogsbärsfrukt, pomeranser, lakritskola, tallbarr och örter.

I munnen får vi en överraskande kraftfull och intensivt kryddig smak. De rika aromerna påminner om friska mörka skogsbär, med mogna tanniner och en mer märkbar alkoholsötma än man vanligtvis finner i bourgogne. Faten gör sig bemärkta genom en rejäl lakritsrondör samt mer diskreta noter av kola och vanilj. Syrorna är infattade och skönt avrundade med saftiga inslag av blodapelsiner. Munkänslan är mjuk och len med glycerolfetma och sötlakrits, plus mer än en antydan till eldighet (14%). Här finns rejält med fat, men frukt och syror kommer ändå igenom och det hela funkar riktigt bra. Dock med klart mer av kraft än av elegans som resultat, och längden blir inte enastående. Men riktigt gott är det, onekligen.

Visst har Ahr-dalen en del riktigt varma mikroklimat, och det är uppenbarligen inga problem att få upp alkoholen på naturlig väg i bra lägen. Men här får vi ändå en känsla av att man pushat vinet med lite chaptalisering, eftersom det på många sätt har närmare till en frisk châteauneuf än till bourgogne! Nollåttorna från Ahr brukar ju vara lite stramare varelser. Hur som helst, femtionde breddgraden är bitvis varmare än man kan tro! (88-89)

2008 Weingut Burggarten Heimersheimer Burggarten Spätburgunder Qba Trocken - Fass 39 €16

Burggarten har nyligen vunnit priser på riksnivå och mer lokalt. Deutscher Rotweinpreis. Landwirtschaftskammer Rheinland-Pfalz. Kammerwein der IHK Koblenz.

Brogsitter's Sanct Peter

Ahrdalen har hög klass på sin gastronomi. Kanske beror det på att området varit både franskt och påvligt under perioder av sin historia. Två michelinstjärnor hittar man på Steinheuers i Heppingen och en stjärna finns i vår by Walporzheim, på Brogsitter's Sanct Peter. Men ännu mysigare än den fluffigt åttiotalistiska gourmetavdelningen är det att sitta i det stora, rustika korsvirkesrum med motivfönster som kallas die Weinkirche. Det är ju ändå samma kök, och samma serverings-personal...

Byggnaden är först dokumenterad på 600-talet, som mejeri åt det frankiska kungariket. I slutet av 800-talet skänkte den frankiske kungen huset som gåva till benediktinerklostret i Prüm. Genom ett fastighetsbyte omkring år 1100 fick huset återigen nya herrar - furstesläkten av Are-Hochstaden. På sin dödsbädd 1246 gav greve Friedrich av Are huset i present till domkyrkostiftet i Köln, som sedan stod som ägare under nästan sex sekler. Syftet var att producera vin för att uppfylla kyrkans stora behov - bara nattvardsvin, eller hur? Ursprungligen handlade det enbart om vita viner, men på 1400-talet började man att odla blå druvor, och från 1700-talet kom de att bli allt viktigare. I och med den sekularisering som följde efter franska revolutionen gick kyrkans egendomar över i privat ägo, och Köln, inklusive Ahrdalen, blev officiellt en del av den nya franska republiken. Vid Wienkongressen 1815 fick preussarna makten i området, och de var mer förtjusta i röda viner än i vita, så de blå sorterna spätburgunder och portugieser blev alltmer dominerande. Efter andra världskriget var det dags för Brogsitter - en familj med 400-årig historia som vinodlare i dalen - att ta över huset, och det var nu som det byggdes om till restaurang.


En egenhet med Brogsitter: man är ett veritabelt imperium som driver både restaurang, ett högklassigt hotell, egen vinimport, vintillverkning under eget märke och dito sekt-kellerei. Förutom egna vingårdar har man fasta kontrakt med ett antal odlare i Ahr och buteljerar i en industriell anläggning i Grafschaft-Gelsdorf, en halvmil norr om dalen. Dessutom äger man tillsammans med Meyer-Näkel och tre andra partners det ålderdomliga, vinproducerande Kloster Marienthal i grannbyn. Eftersom vi rest halva dagen och anlänt till byn först klockan nio, kliver vi på den färdiga fyrarättersmenyn och lämnar helt över vinvalen till sommelièren.

Först får vi ett glas flaskjäst Brogsitter Blanc de Noir Brut, en oklanderlig och uppfriskande rödäpplig sekt, men kanske inget att lägga ut texten om. Till den får vi en amuse, en rotfruktsmousse som serveras i en liten kokottform med en sked rökt kanin-terrine på toppen - en lite blek inledning.



I de stora, härliga vitvinsglasen (var det Spiegelau, tro) serveras nu en riesling från närområdet, 2008 Brogsitter Marienthaler Stiftsberg Riesling Trocken. Omedelbart spritter våra näsor till liv. Det här doftar riktigt lovande: vita blommor, massor av mineraler och petrokemiska vibbar, kittlande honung, grönt äpple och lite sockerdricka. Verkligen tilltalande! Vid första sippen får vi en god sprits, perfekt balanserad syra, bra vikt i munnen och intensiva fruktaromer med aningen gröna inslag i en nästan helt torr skrud (runt 8-9 gram restsocker). Mmm, vilken tur, det här är precis vår typ av vin!



Nu kommer en bäckrödingfilé som halstrats på skinnsidan, och serveras på en bädd av bräserad fänkål och mandarinfiléer. På sidan får vi en mild dijonsås och en frisésallad dressad till perfekt syrlighet. Efter den lite märkliga ammisen står det plötsligt klart att köket har full koll på vad de håller på med. Perfekt tillagat och underbart gott, inte minst till rieslingen.

Sommelièren frågar om vi önskar ett annat vitt till den annalkande soppan, men vi har just blivit torsk på rieslingen, så vi ber om en påfyllning av den istället. I tallriken serveras en skummig soppa på kålrabbi (och svampfond, att döma av den underbara doften) där det simmar rikligt med munsbitar av lax, abborre, pilgrimsmusslor och scampi. Såväl laxen som abborren har tidigare simmat omkring i floden Ahr, och har därefter tillretts till absolut perfektion, något som även gäller de utsocknes inslagen. Oj, det här smakade fantastiskt. Vilken soppa! Ett glas vit ekfatsbourgogne hade inte suttit fel till, men lite sent att tänka på det nu.



Istället kommer det in två stora kupor, en av bordeauxtyp och en av bourgognemodell. I det vänstra glaset serveras 2007 Brogsitter Frühburgunder Ad Aram. Druvsorten framhålls av vår sommelière som en lokal specialitet, en sparsamt odlad mutation av pinot noir som också går under det franska namnet pinot madeleine. I det högra får vi 2008 Brogsitter Spätburgunder Ad Aram. Namnet är latin för "från Ahr".



Första glaset är ganska färgintensivt blårött och doftar smörkola, fatkryddor och ung söt godisfrukt. Här finns en tydlig ton av bourbonfat med bränt socker, kokos, vanilj och rom. Smaken är extraherat sötsyltig och rikt björnbärsfruktig, tyvärr med alltför generös ekfatsbehandling, likaledes generösa mängder alkohol och en besvärande brist på syra. Vi får en känsla av nya världen-fjäsk, anpasslighet och allmän opersonlighet. Detta övertygar inte alls, tyvärr.

Andra glaset har en transparent, ljust brunröd dress och doftar betydligt bättre. En dovare doft med lockrop från skogen: svamp, örter, barrträd och undervegetation. Djupt rödbrun frukt, som en blandning av jordgubbar och rönnbär, med smörkolatoner från faten. Vinet gör en rätt elegant och välbalanserad entré i munnen, ganska intensivt kryddigt med frisk syra och en generös, nästan cassislik frukt, plus lite inställsam vanilj- och kolasötma från faten. Det här är riktigt gott och relativt burgundiskt till sin karaktär, och det hade varit ännu bättre om man hållit igen lite på eken.



På tallriken har vi nu varsitt rejält ankbröst i tjocka, rustika skivor, som serveras på en skummande rödvins- och grönpepparsås med potatispuré och sauterad spetskål som tillbehör. I sanning en tysk version av en fransk restaurangklassiker! Mer rustikt än elegant presenterad, men smakrikt och mättande förstås.



Avslutningen går helt i rosa. Brogsitter Rosée de Saumon Spätburgunder Sekt doftar friskt och gott av blodapelsin, smultron och jordgubbe med en dutt mineraler. Syran är utmärkt medan moussen fortfarande är lite ung och hård. På egen hand är vinet riktigt gott, men blir snart totalt överkört av desserten: en servering med fem tagningar på temat jordgubbe. Mousse, sorbet, pudding, färska bär och coulis - riktigt gott i sig. Kombinationen av tallrik och glas är vacker att se på, men det fungerar inte i munnen. Här hade ett sött vin smakat mycket bättre.



Ja, så kan det gå när en restaurang producerar sina egna viner, eller en vinproducent driver restaurang. Lokalen har en härlig atmosfär och matlagningen var i många stycken överraskande bra, med en tydlig lokal anknytning - men det mest självklara hade ju varit att servera ett representativt urval av viner från dalen oavsett producent. När precis allt i glasen kommer från egen fatabur, och sommelièren inte valt fritt efter eget huvud, får man en inte helt angenäm eftersmak av business. Hur som helst, vi kommer med glädje att återvända och dinera här vid framtida besök i Ahr. Men då väljer vi helst själva ur vinmenyn...


Samtliga viner finns förstås att köpa via Brogsitter-imperiets filial i cyberrymden:

NV Blanc de Noir Spätburgunder Brut €9,80
2008 Marienthaler Stiftsberg Riesling Trocken €8,95
2007 Ad Aram Frühburgunder €19,80
2008 Ad Aram Spätburgunder €19,80
NV Rosée de Saumon Spätburgunder Rosé €8,50

ps. Det var Rheinland-Pfalz Tourismus GmbH som tog hand om notan.

2007 Jean Stodden Spätburgunder JS

Weingut Jean Stodden Spätburgunder JS är en cuvée från egendomens branta sluttningar i Rech och Dernau med exponering åt syd och sydost. Jordmånen består av vittrad skiffer med lössjord och lite lera. Druvorna handskördades med noggrann selektering. Musten jäste i 18 dagar utan stjälkar, passerade sin malolaktiska jäsning och mognadslagrades under sexton månader i barriques, varav 10% var nya, 45% från andra och 45% från tredje användningen. En liter färdigt vin innehåller 5,2 gram syra, 1,4 gram restsocker och 13,5% alkohol. Rekommenderas till lammkött, som ikväll.

2007 Jean Stodden Spätburgunder JS ser fint ut i glaset. En ljus och transparent pinot noir, varmröd med blå nyanser. Doften är öppen och eterisk i genomluftad stil, med elegant parfymerade aromer av jordgubbsreduktion, röd cassis, ljusa plommon, nypon, rosor och örter. Under ytan lurar dovare toner av farin, tjära, salmiak och animalier. På toppen hittar vi karamelliserade barrique-noter av vanilj, kaffe och kola. Några associationer far iväg till barbaresco. Fy farao vilken finess som serveras på nosen!

I munnen får vi ett fjäderlätt, slankt vin med ljusröd frukt och kryddiga, mineraliska drag. Smaken är uppfriskande heltorr och väl fokuserad i sina aromer, med en vitvinslik fräschör i syrorna, och en lätt, kryddig tanninstruktur - plus en gnutta vaniljsötma från faten. Elegans är nyckelordet hos Stodden! Eftersmaken är ganska lång, sirlig och mineralsalt, med en gnutta värme i slutet.

Det är lite kinkigt att hitta den perfekta serveringstemperaturen - lite snipigt när det kallt, lite för snällt när det blir varmt. Till våra lammkotletter blir vinet i lättaste laget, men ändå väldigt gott, förstås. Det passar nog bättre till ljusare doningar på tallriken, varför inte en halstrad röding. Intrycket är mycket bra, men inte riktigt lika övertygande som när vi provade i tisdags. Den som är sensitiv nog att pejla in finessen, och hittar en bättre matmatchning, kan nog få större utdelning än vi lyckades med ikväll. (89)

Till €19 är det en riktigt fin tysk pinne, men både Meyer-Näkel och Deutzerhof har levererat mer pang för pengarna med sina nollsjuor i samma prisklass.

ps. Stodden är svindlande bra i sina högsta kvaliteter. Nyckelorden är syra och elegans, som sagt...

2008 Meyer-Näkel "Illusion" Blanc de Noir Brut

Under den vilda jakten på spätburgunder i Ahr-dalen råkade vi snubbla över ett par flaskor pinot-sekt som smakade riktigt bra och fick följa med hem till Sverige. Den ena var Deutzerhofs Pinot-Rosé "Saumon de l'Ahr" som våra barnvaktande vänner fick i present - och som vi firade hemkomsten med - och den andra får bli fredagskvällens aptitretare.

2008 Weingut Meyer-Näkel "Illusion" Blanc de Noir Brut har legat 11 månader på jästfällningen, vederbörligen snurrats och slutligen degorgerats så sent som för några veckor sedan. Färgen påminner om ljus mässing med nyanser av koppar. I glasets mitt strävar mikroskopiska bubblor uppåt mot ytan.

Doften öppnar rent och snyggt med drag av jäst, mandel och gula äpplen, plus några röda. Dessutom finns en aning av citrus och brioche. Men var tusan har alla skiffermineralerna tagit vägen? Efter en stund i glaset hittar vi lyckligtvis de typiska järnfilspånen, och dessutom några rödare aromer av cassis, smultron och hallon. Här finns absolut noll oxidation, bara ren och äppelfrisk ungdom.

I munnen bjuder vinet på en livlig med behaglig mousse, en välbalanserad syra åt det lite bredare, rödäppliga hållet, en relativt torr men samtidigt ganska fyllig och rikt fruktig smak - typ nio gram restsocker - där osöta aromer av röda bär och vingummin minglar kvar i munnen efter vi svalt.

Det här är väldigt gott att dricka, och förstås enormt mycket bättre än det mesta när det gäller tysk sekt. Men det går ändå inte att låta bli att fundera. Med tanke på att både Deutzerhof och Meyer-Näkel nyligen gjort klockrena home runs i rödvinsgamet för bara ett par euro mer - och med tanke på att många skickliga småodlare i champagne säljer sina viner betydligt billigare - så kan man undra: varför inte fokusera på kärnverksamheten? Men då är det på sin plats att påpeka att både rosé och blanc de noir är biprodukter av saignée - en metod att förbättra proportionerna mellan skalmassa och must som används av flera producenter, bland andra Meyer-Näkel och Deutzerhof. Och det finns med all säkerhet ett behov av lokalt bubbel! Den som lagrar det här vinet något år kan troligen vaska fram någon poäng till...
(87-88)

Inköpt på Weingut Meyer-Näkel för €19. Adressen är Friedensstraße 15 i Dernau, Ahr.

2007 Deutzerhof Caspar C. Spätburgunder

Inom kort efter att vi hade satt oss till rätta för att prova Deutzerhofs viner - strax efter klockan nio igår morse - begrep vi vad huset strävade efter. Kanske mer knastertorra än några andra viner i dalen, visade de inledande smakproven upp en mineralitet, transparens och elegans redan i roséerna - en traditionellt mousserande och en stilla version. Huset använder sig på ett medvetet sätt av saignée för att koncentrera rödvinerna. Därför kommer roséerna från samma druvor som är ämnade till de allra bästa rödvinerna - särskilt till deras grosses gewächs. Intrycket förblev konstant, allteftersom vi arbetade oss uppåt mot topparna. Ett mästerligt arbete med tanninerna kan sägas vara husets kännemärke.

2007 Deutzerhof Caspar C. Spätburgunder kommer i en supersnygg brunröd, transparent dress med tårar, tomat och tegel i kanten. Vi njuter storligen av en sexig, utvecklad, enormt skickligt fatbehandlad doft med rejält djup och kristallklart definierade röda cassistoner i kombination med järnfilspån och rost - något som vi lärt oss känna igen som typiska drag för spätburgunder som vuxit i blåskiffer. Vid sidan av cassisfrukten och de rikliga mineraltonerna hittar vi en mix av mogna hallon, rönnbär, höstlöv och apelsiner med smörkola och diskret kryddnejlika. Burgundiskt! Ooooh, vad fint!

Smaken är fullständigt underbar! Perfekt avvägda syror mäter sig mot högklassiga tanniner i en stram, läskande torr, lent viskös och elegant fruktig munkänsla. Kryddiga, muskotnötiga fat- och mineralnoter skämmer bort hela gommen, här finns bra motstånd och den långa, seriösa efterklangen är stilsäkert torr med en härlig kraft och mineralsälta. Jämfört med kvällens föregående vin tar vi rejäla kliv uppåt i kvalitet, kraft och finess. Drickbarheten är fantastisk och njutningskoefficienten kan enklast beskrivas som rysnings-framkallande. Vi är gott och väl inne i drickfönstret för denna superba spätburgunder.

Druvorna kommer från vingårdarna Ahrweiler Daubhaus och Heimersheimer Landskrone. Av alla Deutzerhofs viner - bland de bästa röda kollektioner som står att finna i Ahr, och därmed i hela Tyskland - är detta vinnaren i termer av pris (€21) kontra kvalitet. Så är det också vinmakaren Wolfgang Hehles favoritvin - och det är inte svårt att förstå varför. Hatten av för en lysande uppvisning - och huka er därnere i bourgogne. The germans are coming! (91)



ps. Svensk importör saknas, men det går utmärkt att beställa Deutzerhofs viner direkt från gården till Sverige, och det finns en dregelframkallande lista att välja bland. Vi har provat nedanstående viner - och inte ett enda var till besvikelse. Konsekvensen och stilsäkerheten slår det mesta vi träffat på, alla kategorier.

2008 Saumon de l'Ahr Pinot-Rosé Sekt Brut €18
2008 Saumon de l'Ahr Spätburgunder Rosé €14,50
2008 Cossmann-Hehle Spätburgunder €9,50
2008 Balthazar C. Spätburgunder €14
2007 Balthazar C. Spätburgunder €14
2008 Alfred C. Portugieser (från 83-åriga, rotäkta stockar) €18,50
2008 Alpha & Omega Frühburgunder €22
2008 Caspar C. Spätburgunder €21
2007 Caspar C. Spätburgunder €21
2008 Grand Duc Spätburgunder €31
2007 Melchior C. Spätburgunder (VDP-auktionsvin) €86,90
2007 Altenahrer Eck GG €48
2007 Mayschosser Mönchberg GG €48
2006 Heimersheimer Landskrone GG €48
2006 Neuenahrer Kirchtürmchen GG €48

Den nuvarande gården stod klar 1980, efter att man vuxit ur sitt hus inne i byn. Men historien som vinodlare i Mayschoss går ända tillbaks till 1574!

2008 Weingut Burggarten P.J.'s Signatur Spätburgunder

När vi besökte Paul Schäfer i Heppingen, slogs vi direkt av vilka bra viner han hade att erbjuda i vardaglig prisklass: €7 till €17. Förutom den självklara nyfikenheten på områdets allra bästa viner, höll vi förstås också ögonen öppna efter bra baskvaliteter, något som kanske behövs ännu mer - och särskilt i den svåra grenen pinot noir. Basvinet är en mätare så god som någon på en producent, och den som klarar att göra bra baskvaliteter förtjänar den största respekt - något som också erkänts Weingut Burggarten i diverse tyska provningar.

2008 Weingut Burggarten P.J.'s Signatur Spätburgunder QbA Trocken har en varmt blåröd, medelintensiv, transparent uppsyn av burgundiskt slag. Vackert!

Den öppna doften har en klockren, ungdomlig pinot-karaktär av blandade mörka skogsbär med toppnoter av järniga mineraler. Vi nosar upp små inslag av mandelmassa och smörkola, och en pinotkryddighet som påminner om nejlike-apelsiner, muskotnöt och barrträd.

I munnen serveras en välbalanserad, ganska viskös och fyllig smak. Greppiga nollåtta-tanniner minglar med friska syror och svala, mörka skogsbärsaromer. Snart får de sällskap av av järn, barrskog och bark. Den muskotkryddiga attacken i själva sväljet är riktigt, riktigt bra.

Drickupplevelsen är rättframt lustfylld och nästan tuggbar i tanninerna, med fullt anständig längd och en aning värme i slutet (13%). Mer av fyllighet än av elegans i stilen. Så lätt att bara ta till sig och njuta, utan större funderingar på vidare lagringsbehov. När det gäller syror, fräschör och drickbarhet är signaturen utan tvekan det starkaste kortet i Burggartens hand.

Detta är ju en svinbra pinot - ja, åtminstone sett till priset! Kvällens återträff är minst lika trevlig som det smakprov vi fick i förrgår strax innan lunch. Helhetsintrycket har en del gemensamt med den generösa stilen hos Gros Frère et Soeur, någonstans mellan deras Hautes-Côtes-de-Nuits (kvällens vin är lite mognare i frukten och mer givande i gommen) och deras Vosne-Romanée - som förstås är ett klart bättre vin. Men denna blygsamma spätburgunder bankar ändå upp mången fransk pinot åtminstone till den svenska 300-kronors-klassen, och här talar vi ändå om ett vin som kostar €12 på plats. Bra jobbat, herr Schäfer! (88-89)

ps. Weingut Burggarten har hittills aldrig levererat något till Sverige, men kanske går det att förhandla. Deras viner står dock att finna i flera tyska nätbutiker med hjälp av Wine-Searcher Pro.