lördag, maj 21, 2011

2005 Saint-Gayan Gigondas & 2007 Monsanto Riserva



"Förväxlingsdruvor" är blindprovningens motsvarighet till snubbeltråd. Cabernet och merlot från bordeaux tar man fel på mest hela tiden
("not since lunch" och så vidare). Australiensisk shiraz och cabernet sauvignon likaså. Men grenache och sangiovese - de brukar väl knappast nämnas i samma andetag?

Ändå har vi tänkt på likheterna många gånger genom åren. Om man smakar sig igenom hela Gigondas-appellationen på caveaun vid bytorget kan vi nästan garantera att tanken på Toscana dyker upp åtminstone någon gång. Både de traditionellt uppfostrade vinerna och de som fötts upp på en diet av småfrallor kan emellanåt ge italienska vibbar.

Förmodligen krävs det olikartade växtsäsonger för att likheterna ska bli så pass stora som i kvällens båda flaskor. 2005 fick man ovanligt strama tanniner i södra Rhône. 2007 blev frukten ovanligt maffig i Chianti. Det är bäddat för förväxling, alltså. Vi korkar upp två flaskor:

2005 Domaine Saint-Gayan Gigondas

2007 Monsanto Chianti Classico Riserva

I glasen har vi en rik mörkröd frukt med associationer till mörka körsbär och tranbär. Gott om naturkänsla med örter, pinje, tobak och svart te. Toner av krossade stenar och nymald svartpeppar. I munnen visar de citruslika syrorna upp sig på ungefär samma nivå, medan tanninerna är mogna och ungefär lika strama. Det finns en väl tillfredsställande frukt, ungefär lika tät i båda fallen. Lite sparsamt för ursprunget i gigondasen, mer generöst i toscanaren. Alkoholen (i spannet 14 till 14,5%) ger bra kraft under huven, men vi ser aldrig till själva motorn.

Men hallå, vi pratar ju ändå om helt olika distrikt och helt olika druvor! Kom nu inte och säg att det inte är någon skillnad på vinerna. Okej då, visst finns det skillnader - exempelvis är Gigondasen örtigare, Chiantin stenigare - men just den här kvällen var det roligare att titta på alla likheter. Och liksom vår undulatpojke Pluto (till vänster i bild) tyckte vi att Monsanto Riserva var det snäppet mer spännande av två alldeles enastående viner.


BS, 184 kr respektive 199 kr. (aktuell årgång för Saint-Gayan är 2006, någon som testat den?).

Vinerna är tidigare bloggade här och här. Jovisst, Gigondas dök upp i samtalet den gången också!

3 kommentarer:

Chris sa...

Alltid lika härlig läsning, länge sedan jag kommenterade sist också fantastiskt hur länge ni har hållt på, otroligt nyttigt och roligt att följa era smaklökar!

Ingen anknytning här förutom min egen subjektivitet men har för mig att ni också har lite av en fabless för Mosel-riesling. Har kommit ett nytt namn på horisonten: Julian Haart. Tror han jobbade som praktikant på Weingut Keller men har nu eget. Klaus-Peter Keller förklarade honom som Mosels 'Alain Ducasse' och inom de närmaste åren en av den absoluta eliten i Mosel! Fantastiska viner och har tydligen presterat bra i sällskap som Keller, Dönnhoff, Breuer etc: http://web.mac.com/martinbarz/berlinkitchen/BerlinKitchen/Eintr%C3%A4ge/2011/5/5_2010_Julian_Haart_Wintricher_Riesling.html
http://www.connectionstowine.com/wine-tasting/german-wines/top-german-rieslings-tasted-blind-time-to-try-dry/

Helt otroligt allt detta och killen är 23 år gammal!
Har knappt någon återförsäljare i Europa, lite Mosel Riesling Gabriel?:)
Tack igen för skrivandet FV! /Chris

Finare Vinare sa...

Tack Chris, fantastiskt intressant läsning på länkarna!

Henrik sa...

Plonkade i går ett glas 2010 Saint-Gayan och då dök den här posten upp i minnet. Klar förväxlingspotential blint! Efter ett par timmars luft blir Gayan mer ursprungstypisk där frukten ljusnar en aning, bigarrå blir körsbär med björnbär, garriguen tar ut lite mer höjd och det är mer senigt än stenigt, men ändå med en läskande mineralitet. Beställde hem Gayan 2010 från SB efter att ha läst Decanter som gav vinet 95 poäng då de testade olika 10:or och elvor från Gigondas.
95 poäng är mycket sagt, men jag lägger ett par flaskor på rygg till 2017-18 och räknar med full utdelning. 179 pix för detta är verkligen inte fel.