tisdag, november 09, 2010

BYOB 6/11



Rolfs Kök är med rätta berömda för sina långkokta oxkinder. De når sitt himmelska tillstånd genom att tillbringa två dygn i sydfranskt rödtjut - snacka om utdragen kallmaceration - varefter de steks i panna och grytbräseras i sådär en tio-tolv timmar. Vi som älskar långsam matlagning kan förstås inte låta bli att pröva lyckan på egen hand. Johan Jureskogs recept hittade vi här.

Det mesta utom själva serveringen kan fixas i förväg, så det här är mat som passar bra att göra när man är lite fler runt bordet.  Och det var vi i lördags, åtta närmare bestämt. Goda vänner och vinnördar hela bunten. Allt för länge sen sist, men nu hade vi bestämt oss för att ta igen förlorad mark. Förväntningarna var förstås på topp - vad skulle dölja sig i karaffer och påsar?

Okej, då sätter vi igång!

1. Gyllene färg och mognande doft med karaktär av normandisk äppelcider. Fascinerande autolytisk alkemi, skickligt inarbetad fatkaraktär. Diskreta sherrytoner, nougat, hasselnötter och brioche. Salivdrivande grapefruktskal och prima mineralvatten. Hög fruktmognad och gulorange aromrikedom i munnen. Citrussyror med spänst och fräschör, liten grapebitter twist, torrt och kritmineraliskt slut. (92)

NV Jacques Selosse Brut "Initiale" Grand Cru Blanc de Blancs

Favorit i repris. Degorgerad oktober 2007, drickfasen perfekt just nu. Vi gjorde misstaget att karaffera, inte bra...




2. Silvervitt med grönskimmer. Elegant, återhållsam, skiffertonad, smått animalisk doft. Flintrök, malkula, vit citrus och diskret äppelbensin. Fjäderlätt, intensiv, ungdomligt dansant smak med renaste tänkbara frukt, i perfekt balans med den graciösa syran. Grapefrukt, tång och salta havsbrisar kan förnimmas i den stilfullt torra avslutningen. Fantastisk kabinettsriesling, det blir inte mycket bättre än så här. (93)

2008 Egon Müller Scharzhofberger Kabinett

Skulle förstås vara Egon den Fjärdes nollnior då. Var tusan gömmer mannen restsockret, egentligen? Den här nollåttan finns i BS, medan kabinetten från 2009 redan är slut.





3. Fint rostade fat, rejält med kryddiga toner och en aning av gummi. Persika och vaniljkokta päron. Popcornen väntar runt hörnet, och visst får man bourgogne-associatoner. Smaken är tyvärr inte lika kul. Frukten känns lite sötkladdig med glycerolfetma, lite grova syror, alkoholbitterhet och fatbeska. Intrycket är inte helt harmoniskt och det bränner duktigt i eftersmaken. A spikar snyggt att det rör sig om en nyzeeländsk chardonnay. Men vinet framkallar inga ovationer kring bordet, tvärtom är kritiken ganska enig. Överjobbat. (87)

2007 Felton Road Block 2 Chardonnay

Otacksamt att inta scenen efter Egon the Elegant. Vinet är fortfarande ungt, och kanske ordnar det sig med tiden. Ändå väldigt tveksamt att satsa pengar på att utforska saken.


4. Tegelröd sidendress. Svindlande vacker och övertonsrik doft med ljusa drag av jordgubbssylt, tjära, pomeranser, torkad frukt, orientkryddor, sandel och eneträ. Superharmonisk smak med lustfyllda tanniner lika söta som brunt socker. Mogna apelsiner i syrorna, gott om sprattlande lakritsfiskar, och en tonicbitter avslutning. Nervigt, elegant, självlysande vin med en enorm längd. Ren kärlek! (95)

1997 Paolo Scavino Barolo Bric dël Fiasc

Inte ett spår av värmestressade tanniner. Har vunnit i harmoni och varvat ner på efterbrännkammaren sedan det toppade vår årsbästalista 2007. Annars lika bra som då.





5. Mörkare brunröd nyans. Superkomplex doft med fascinerande djup och bredd. Mörka drag av tjära och köttfond bäddar under supermogen (bananmogen) frukt av cassis, plommon och hallon. Viol-blommiga övertoner spelar över mullrande djupbas av fetlakrits och piptobak. Menthol och grusväg vill man ju också ha i sin barolo. Smaken är rik, sammetslent kraftfull, lite plump. Aromatiken generöst plommontonad åt det mörkare hållet. Rejäl kropp, stora, söta, aningen kantiga tanniner och en lång, kryddig eftersmak. Vilken uppvisning! (94)

1997 Paolo Scavino Barolo Carobric

Scavino övertygar med sina bägge baroli från -97. Men så olika de är, syskonen! Intressant att de flesta gissningar hamnade i det traditionella lägret, även om  det mumlades "Scavino-cassis" rätt tidigt...




Dags för oxkinderna! Här behövdes ännu en skölja ner maten-barolo. 2006 Cascina Cucco Barolo Cerrati framstod som saftig langhe nebbiolo i det celebra sällskapet...


På det igen:

6. Vid första sniffen påminner vinet om en oansenlig, vegetal vänstra stranden-bordeaux - men här finns också en förorenad, kemisk lukt som är ganska motbjudande. Doften förenar drag av gräs, tulpanstjälk, grön paprika, gummi, bensin och utbränd aska. Det är liksom bränt och grönt på samma gång. Ganska otäck smak av utspädda svarta vinbär, bränt gummi, bakelit och släckt brasa. Den sura syran skramlar tomt i en blek och tanig kropp med låg alkohol, ändå finns en brännande eftersmak. Det framstår som ett valhänt försök att kopiera klassisk cabernetdominerad bordeaux, och resultatet når faktiskt nya dimensioner av uselhet. Var i hela världen gör man så här dåligt vin? (59)

2002 Château Changuy Afip Global Cabernet Sauvignon "Premium Wine"

Jonathan Ray/Daily Telegraph: "It's the second red, the 2002 Château Changyu Premium Wine (also a Cabernet), that hits the bull's-eye, with buckets of voluptuous cassis fruit and spicy cedar wood. At £40 a pop, it would struggle against the competition in the UK, but, taken in isolation, it's impressive. It's aged in French oak and resolutely Bordeaux in style and I'm itching to show it in a blind tasting." Ja, så kände säkert Ulrik också! Vi snackar alltså om det näst dyraste vinet från Kinas mest prestigefyllda vinföretag. Beijings avgaser bidrar förstås till en unik terroir. Kolla in det fina Lafite-liknande slottet här.





7. Tät, mörk, nästan opak oxblodsfärg. Mättad, komplex och syrahtypisk doft av malört och mynta, mörka körsbär och björnbär, bittermandel och chark. Mullrande mörker av skokräm, asfalt, lakrits, svart oliv och mörk choklad. Tät, fruktig, balanserad smak, friskt syrlig, rejält kryddig, fernet-bitter, chokladig, kolatonad och mintig. Ambitiöst och proffsigt vinbygge, och dessutom riktigt gott - men kanske också en smula anonymt och utan det där definitiva lyftet. Gissningarna går till amerikansk rhône ranger-syrah eller australiensisk rhône-kopia. (92)

2007 Haskell Pillars Stellenbosch Syrah

Ovanligt bra för en sydafrikan. Nyligen vinnare i "Tri Nations Challenge 2009" mellan NZ, OZ och SA (första gången SA vunnit). Hälften av druvorna avstjälkades, resten jäste i klasar, uteslutande med naturjäst. Mognade under 15 månader i franska ekfat, varav 45% nya. Liten upplaga, kostade motsvarande ungefär 500 kr. I Sverige har nystartade Kajsa Wines tagit sig an agenturen.





8. Ren, ung, mörk och elegant bordeauxdoft med hög fruktmognad. Banan/cassis, bittermandel, blyerts, mineral, ceder och tobak. Mer av blommiga toner tillkommer efterhand. Ung, stram, knuten smak med seriös tanninstruktur. Drygt medelfyllig kropp med lite tunnare frukt än doften antydde. Torr mittsmak med läskande mineralkänsla, samt en elegant avslutning likt bitter belgisk choklad. Smaken vinner starkt på luft och upplevs mycket mjukare efter en timme eller två, då också en hel del kolatoner gjort sig bemärkta. Känns som en schysst nollsexa från Saint-Estèphe eller Pauillac. (92)

2006 Château Pichon-Longueville Baron Pauillac Cru Classé

Riktigt god och välgjord pauillac, utan att vara fantastisk, lagras typ fem år. Just nu på rea för 695 kr.





9. Det här glaset har en hänförande doft! Själva definitionen av ung côte-rôtie med tjära, malört, eneträ, fina charkuterier, blommande viol och fruktig peppar i både grönt, vitt och svart. Rika, vackert röda fruktaromer samt ljusa fattoner av sandelträ, kola, orientkryddor och mjölkchoklad. Smaken är - om möjligt - ännu bättre. Vilken fin fruktmognad! Vilka silkiga tanniner! Vilket grepp! Vilken mineralitet! Köttsafterna från en nystekt rostbiff möter de underbaraste kryddtoner i en burgundisk munkänsla på grand cru-nivå. Helt fenomenalt och ospottbart vin. Känns som en nollsexa. Jamet? Nä, attans om det inte är Guigals Château d'Ampuis vi har äran att få möta igen. Ljuvliga parfymer hänger sig kvar och sjunger högt i det tömda glaset. (96)

2006 E. Guigal Côte-Rôtie Château d'Ampuis

Kvällens vin! Tack, tack, tack, Henrik! Finns fortfarande kvar på SB för 995 kr, annars är €68 hos Millésimes att föredra.




10. Lysande rubinröd färg och en doft som är vidöppen direkt efter upphällningen. Ännu ett supersniff, med toner av cassis, hallon, salmiak, läder, orientkryddor och ett stänk fin konjak. Vinet stänger ner rätt snabbt i glaset, och upplevs då mer monolitiskt. Ungt, förstås. Slank och seriöst strukturerad smak, rikt fruktig och aromintensiv, härligt bett i mineralsältan, suveränt grepp i de ungtuffa men sötmogna tanninerna. Förenar lätthet och tyngd på ett magiskt sätt. Kommer igen i glaset efter en timme eller två. En toppbarolo med grym potential! 2001 eller 2004? Monforte eller Serralunga? Aldo Conterno? (95)

2004 Massolino Barolo Vigna Rionda Riserva

Grattis alla som handlat.




11. Stor, helgalen doft med karaktär av extremt låg avkastning. Volatilt som en amarone och brettigt som en châteauneuf med söt torkad frukt, läder, russin, godisek, plåster, mynta, eucalyptus och andra örter. Rejält kraftfull, bittersöt smak, kryddig, smått eldig. Hög citrussyra med lite "justerad" känsla. Maffigt, munfyllande och mättande vin, supergott att sippa snarare än dricka. Fortfarande relativt ungt trots viss utveckling. Gissningsvis en bra aussie-shiraz, med vissa invändningar mot en lite "tillverkad" stil. (92)

2002 d'Arenberg The Dead Arm Shiraz

Kul med mognande viner  från "down under". Ännu mer tid på rygg skadar inte!




12. Färgen är ung, tät och blåröd. Doften bjuder på charmig sötfrukt åt grenachehållet, som mosade skogsbär med ungdomliga godistoner. Vi nosar jordgubbar, hallon och björnbär. Fikon, kryddor och garrigue. Persikor, apelsiner och choklad. Tydlig ek i modern stil, men utan att skymma den goda frukten. Bra mineraltoner och fräschör, samt en kryddig avslutning. Lätt att gilla! Södra rhône? (91)

2006 Montecastro y Llanahermosa Ribera del Duero

En ren tinto fino/tempranillo alltså, på amerikansk och slavonsk ek. Bra utdelning för 200 spänn! Väntar på att lanseras genom Bristly.




13. Mogen uppenbarelse med vackert rubinröd färg, och massor av fast fällning. Doften är först lite instängd med unkna, funkiga toner av simbassäng och båtvarv. Öppnar snart upp mot en fenomenalt mycelmättad, jordig och svampig undervegetation. Mer av mynta, tobak och te. Läder, tjära, korv, balsamico, knäck och crème brulée. En enormt komplex sniffarupplevelse - men smaken överträffar doften med sin storslagna, sötmoget röda nebbiolofrukt som är så överraskande vital. Här finns ett strålande grepp i tanninerna och en enorm mineralkaraktär. Gissningarna börjar vid -82, men går snart tillbaks till -78 innan A slår fast att det nog är äldre än så, och vi landar slutligen vid -71. (95)

1971 Giovannini Moresco Barbaresco Pajoré

Ljuva återseende. Kanske inte lika himlastormande som förra flaskan, men ändå en stor och vacker upplevelse.




14. Citrongul färg. Fin doft med ljusa aromer av mineral, citronskal, apelsin, smör, vanilj, honung och ljus kaka. Petroleum i diskreta toner, med vita blommor på toppen som känns väldigt riesling. Smaken medelfyllig, balanserat söt med frisk syra och stenig munkänsla. Ren, markerad syra driver smaken i den relativt lätta, fina avslutningen. Supergott vin, och renheten är ack så tysk. En söt auslese utan botrytis. Mosel som det tycks, kan det vara Molitor? (92)

2005 Markus Molitor Zeltinger Deutschherrenberg Riesling Auslese **




15. Orange färg, och en alltigenom botrytiserad doft av rx-lim/karlssons klister, marmelad på apelsiner och pomeranser, torkade aprikoser, bokna äpplen, nötter, örter och honung. Smaken viskös, superrik och rejält söt, säkert 200 gram restsocker. Väldigt intensiv i sina botrytiserade aromer, med lite högre alkohol och en låång, kryddig eftersmak. Balansen blir lite i tyngsta laget, men visst är det häftigt. Tokaji 6 puttonyos eller kanske en bonnezeaux på ren ädelröta? Nej vi är inte ens i Europa. Hmmm, då är det nog mr. Krankl i glaset! (92)

2005 Sine Qua Non Mr. K The Noble Man Alban Vineyard Chardonnay

Ett samarbete mellan Manfred Krankl och Alois Kracher. Druvan är chardonnay och restsötman hela 235 gram/liter. Ändå 12,1% alkohol. Hyfsat hög brix alltså...




Tusen tack till er som var med och bidrog till denna långa, härliga kväll!

20 kommentarer:

Håkan Karlsvärd sa...

Vilken provning vilka viner, den hade man gärna varit med på! I april skall jag besöka Paolo Scavino, nu fick jag ännu högre förväntningar på besöket. Kommer du lägga ut något om Bordeaux 2000 provningen?

Ulrik sa...

Du glömde sätta poäng på kinesen.
;-)

Stort tack för utmärkt värdskap! Och för att du offrade en Pajoré 71. Underbar.

Niklas Jörgensen sa...

Jag är förvirrad. Block 2 har varit renheten personifierad och inga av de drag ni nämner har jag funnit i 2007:an. För mig har det varit tal om riktigt stor Chardonnay.

Vilket får mig att undra; kan det ha varit något galet med skruvkorksflaskan? Eller var det enkom det faktum att den kom efter ett vin med restsötma?

Ni tycks ju vara tämligen eniga om jag förstått det rätt.

Jag hittar ingen alkoholbeska, ingen brännande känsla, inga överarbetade fat, ingen sötma.

Inte heller Bob Campbell tycks hitta något sådant: http://www.bobswinereviews.com/felton-road-block-2-central-otago-nz-chardonnay-2007-review.html

Jag har svårt för att se det skulle vara så stor skillnad i hur vi uppfattar ett vin - alltså misstänker jag starkt att flaskan inte varit optimal.

MVH

Niklas

Henrik sa...

Värdarnas värdar! Gargantuiskt tack! Oxkinden var helt fantastisk.
Müller, ju mer jag tänker på det, vilket vin, kommer inte över att det var en kabinett.
Vill minnas att det var jag som ledde bort G (och A?) från Scavino genom att sakna bananen, men det gjorde ju inte vinerna mindre goda.
Bananen dök i stället upp övertydligt i baronen från Pichon - som för övrigt nu på SB-rea ligger vettigt till prismässigt i internationellt hänseende.
Och Massolinon, att komma efter d'Ampuis och envist stå på benen i 15 ronder och förlora på poäng, det imponerar.
Också fantastiskt att Pajoré från 1971 så tydligt växte i glaset. Från misstankar om defekt till stor njutning på 20 minuter ...
Kul också att få poppa Krankl-körsbäret.
Och så var det förstås otroligt glädjande att d'Ampuis hit out of the park.
Än en gång tack - till alla.

Henrik sa...

Och Niklas, ja, det är förbryllande med Felton, för vår upplevelse var inte din.
Med det sagt, den kom verkligen i otacksamt läge efter Müller. Däremot, Müller var inte särskilt restsöt. Vi gick tidigt bort från Mosel i gissningarna just pga att den var så stram, så ädel, så mineralisk och ren men ändå komplex.
Tough act to follow, kanske ännu mer så med tanke på stilskiftet.

Niklas Jörgensen sa...

Hej Henrik,

Jag tror inte heller det är tal om lägerdelning här. Något måste ha varit galet. Michel J satte den blint som en Corton-Charlemagne, punkarn snackar om liknelser med Montrachet, Bob Campbell är lyrisk och delar ut 96 pinnar och jag själv har varit helt tagen vid de två tillfällen jag provat den.

Då jag vet hur mkt kompetens det satt runt bordet och ni varit så pass unisona i er uppfattning så återstår blott teorin om en off-bottle...

MVH

Niklas

Winepunker sa...

Jag står bergfast på Nilkas sida, jag var mycket imponerad av Block 2 (iofs. köpt av Nklas, så vi har provat från samma 'batch' så att säga), strålande i ganska ren & stram burgudnisk stil med klingande syror och nyanserade fat. Den kändes som den bara var i början av en illuster karriär dessutom.

Märkligt...

Gabriel sa...

Niklas,

Jag tror att det mest berodde på att den kom efter kabinetten. Den senare upplevdes betydligt torrare än vad den säkerligen var. T sa något om 40g restsocker, vilket var fullständigt borttrollat. Men det fanns ju ändå där.

Chardonnayvinets torrhet och ek krockade med de sötmarinerade smaklökarna.

Det kan ju också vara så att de plastflaskor vinet skickades i inte var helt koscher, och att de åt upp lite av elegansen?

Niklas Jörgensen sa...

Punkarn; det är det som får mig att undra då denna flaska också var från min sändning. Tyckte grabbarna skulle prova en redig Chardonnay. Tji fick jag....och de fick alkoholbeska!

MVH

Niklas

Niklas Jörgensen sa...

Gabriel, tror inte det. De var rengjorda enligt konstens alla regler.

Jag tror nog mer på en off-bottle. Ni som satt kring bordet har så pass mkt provningserfarenhet att föregående vin inte ska påverka...

Anonym sa...

Hej,

Lustigt sammanträffande, vi lagade oxkinder för första gången i fredags, samma recept och fantastiskt gott med tryffelpurén!

Efter att man putsat bort hinnor och fett är det bara tid i marinad som kräver planering, receptet är dessutom mycket enkelt - fler bör prova!

Fokus på sydfransk blandning med Grenache som dominerande druva
2006 Las Flors - De La Peira
2006 Clos des Papes

3 timmar i karaff - vinerna utvecklades successivt under kvällen - båda vinerna mycket goda och passade väl till maten, Clos des Papes var klart bäst.

Bästa hälsningar

Johan S

Henrik sa...

"Klingande syror", "stram", "nyanserade fat" och "burgundisk" fanns inte bland mina noter om Block 2, så jag kan också tänka mig off-bottle så här i efterhand.
Annars har Gabriels teori en del för sig, Müllers kabinett var ett av de bästa vita viner jag druckit på länge - restsötma eller inte.
Vill minnas att det var A som ganska tidigt, när vi liksom satt och sökte efter något mer, något bättre, sa att vinet kändes överjobbat, lite klumpigt med syror som inte klingade. Synd på bra druvmaterial, vill jag minnas också nämndes.

Jos sa...

Fy fasen va gött, jag vill också! :D

Red Scream sa...

Gaaaaaaaaaaahh!!! Grymt avis men superkul att läsa! :-)

Fredrik sa...

Den konfiterade fläsksidan på Rolfs är inte dum den heller! Förbaskat trevlig läsning... skulle vara en ynnest bara att få sniffa på etiketten. Ni vet vilken.

Ulrik sa...

hahah.

59p.

50 for showing up.
9 for travelling such a distance to show up.

;-)

/Alessandro sa...

I also tried recently Bric del Fiasc 97 together with Cabbubi 95 from Scavino. Bric del Fiasc was excellent!

/Alessandro

Patrik sa...

Den där Rolfs kök-rätten är suverän. Oxkind är även fantastiskt som baskött i en typ burgundisk köttgryta.

Finare Vinare sa...

Det verkar nästan som att vi kan känna doften från varandras långkok, Patrik. Om vi öppnar fönstren alltså...

Patrik sa...

Sak laga oxkind i porter i morgon. Enligt Mathias Dahlgren. Håll näsan öppen.