Äntligen dags för en miniparallell som vi har suktat efter i ganska exakt två veckor - alltså sedan vi först smakade Camille Girouds 2007 Gevrey-Chambertin Les Crais. Håll i hatten, nu åker vi till bourgogne igen...
2007 Camille Giroud Maranges 1er Cru Le Croix Moines har en ljust klarröd färg med fin lyster och transparens. Den inledande doften är fokuserad och spetsig, som av skogens syrligaste bär - lingon och tranbär - med en god kryddighet av sandelträ, kanel och muskot. På ungefär en timme har frukten öppnat upp mot röda vinbär, rätt generösa hallon och lakrits. Här får vi en blomparfymerad personlighet med inslag av jord och svart te som är riiktigt fin att sniffa på!
Smaken är saftigt vinbärssyrlig, skogigt uppfriskande och aningen ungkärv, med inslag av svart te och diskret smörkola. Frukten är förhållandevis stadig med assistans av örter och ett gott motstånd som gör sig utmärkt till vardagsmaten - gulasch, comté och levain. Växer till sig med tid och till mat, och skäms inte på något vis för sig efteråt heller. Vi gillar den här stilen skarpt! Såvitt vi kan minnas är det första gången vi dricker en Maranges - men förhoppningsvis inte den sista. (89)
2007 Camille Giroud Beaune 1er Cru Les Cent Vignes är ännu ljusare, blekt varmrött med en orange till vattenklar kant. Doften är bredare, yppigare och tydligare rostad, med smarriga jordgubbar, bark och smått unkna mineraltoner av insjölera. Här får vi också tydliga drag av vedbrasa, exotisk rökelse och gräddigt rostade kaffetoner. Ett intryck av elegans, tidigt utveckling och lite femöresmystik från orienten!
Smaken är komplex, elegant och givande - mmm, underbart, en smeksamt god, ljus och fin beaune! Intensiva jordgubbsaromer simmar runt i farmors vispgrädde, kolaremmar sällskapar med orientkryddor och rökelse. Smaken speglar doften fint - lent viskös, balanserad och lång. Ett skitbra vin rent ut sagt, och redan nu extremt insmickrande. Allra godast tycker vi att det här smakar på alldeles egen hand. (90-91)
Summa summarum: två karaktärsfulla viner, med tydliga och särpräglade personligheter. Gemensamt är dock en välgjord, rentav lyxig känsla, särskilt 100 Vignes är underbart silkig. Båda levererar över pris och appellation - Maison Camille Girouds 2007 Gevrey-Chambertin Les Crais var uppenbarligen ingen flash in the pan! Huset tycks leverera tryggt och säkert - åtminstone i aktuell årgång - så det är bara att shoppa loss och njuta. Riktigt härliga grejor...
ps. Grattis, Tryffelsvinet! Nu önskar vi bara att bolaget hade köpt in fler. Det går kanske att fixa till?
13 kommentarer:
Normalt sett är vinerna från den obskyra appellationen maranges precis allt annat än genuint goda och intressanta, snarare snipiga och sura. Men vad gör det, med ett så allmänt hållet omdöme, när den moderna och begåvade vinmakaren David Croix gör vinet
För mig stod Camille Giroud för det verkligt gammaldags sura Bourgogne, fram till dess att David tog över som vinmakare. Nu är vinerna faktiskt riktigt bra. Igen.
Mannen är uppenbarligen ett snille. För att vara en negociant verkar man väldigt bra koll på vad som händer ute i vingårdarna, eftersom det är så fin kvalitet på frukten.
Vi misstänkte att de nyss släppta NSG 02 och GC 01 hade drag av den gamla regimen. Men nyfikenheten gör att de nog också får provas. Har du?
Visst funderar man hur det ligger till med dessa äldre exemplar från Camille Giroud. Var på 2000-talet förvandlingen skedde liksom. Om jag är rätt underrättad skedde väl det stora lyftet i början av 2002, med investeringar i källaren och anställningen av David Croix. NSG 02 torde alltså ha spår av den nya regimen, eller?
Köpte en NSG 1er Cru 02 som jag tänkte poppa i helgen. Vinet är nästan helt i avsaknad av track record, jag fick till och med lägga till vinet på CT. Vi får hoppas att Stefan nosat upp nåt bra.
kul Mr. Jamis att du inte lagt ner att fyllekommentera. Keep it Up, man!
Gary testar eller?
http://tv.winelibrary.com/
japp Gary har testat och gav det 70p. Jag måste nog hålla med han och även Jamis, vinet är inte bra, smakar som en billig flaska survin. Jag skulle ge det 82 points
Vem fan vill dricka sur vin?
/Johan
Vi brukar ofta gilla samma saker som Gary, men här begriper vi oss inte på honom alls. Och 70 poäng känns mer som ett statement än som ett seriöst betyg.
Hallå Johan, Michel har väl ändå inte sagt att Girouds Maranges inte är bra?
Survin eller surt vin? Snälla, inga särskrivningar, vi får allergiska utslag över hela kroppen!
Är sur vin, något besläktat med sur lie?
Jag kan ju inte franska, så jag är lite lost här.
Om vinet smakar surt, då är det väl ett survin. Har för mig att Rotsunda´s Cafe varit inne lite på det också.?
/Johan
70p där, 89p här.
Jag såg inslaget med GV och är aningen förbryllad. Han påpekar hur spännande området är, men säger ändå att "I don't feel this wine".
70p, ja, det betraktar jag som ett statement för en bourgogne, om än enkel.
"Sur vin" är när när vinet får ligga på vinet - annat vin antar jag. Klart udda metod om ni frågar mig... ;-)
Först vill jag tacka er alla för bra vinbloggar - mitt intresse för det ni skriver kan bara mätas med min enorma avundsjuka när jag läser och föreställer mig de viner ni provar.
Ni får alla ursäkta en sen kommentar/fråga till diskussionen om Maranges: jag håller absolut INTE med om att dessa skulle vara surviner. Jag har själv köpt och lagrat (och givetvis druckit) viner från både Maranges och Santenay - nu senast från en liten producent vid namn Domaine Alexandre som befinner sig inom båda appelationerna. Vinerna från Maranges är i mitt tycke genomgående bra, väl balanserade med en mjuk men lång och betydande smak och någon pepprighet utan antydan till störande akoholångor och funkar kanon till grillat och stekt nötkott t.ex. Dessutom är dessa viner mycket prisvärda, premier cru från producenten ligger runt 9-12 Euro per flaska.
För övrigt applåderar jag fokuset på Bourgogne.
Skicka en kommentar