Vi avslutade gårdagens post med en viss längtan efter pinot noir med mer av elegans. Och vips, här är den! Endast bourgogne (okej då, en eller annan nebbiolo också) klarar att på detta vis förena vitvinets fräschör och eleganta syror med kraften och aromerna i ett stort rödvin. De rosastekta ankbrösten reser sig också med röda banderoller i hand och kräver ovillkorligen att få sällskap av just en bättre bourgogne. Clos du Roi vinifierades och mognadslagrades hos Vincent Girardin, på négociantbasis.
2001 Corton Clos du Roi har en kristallklart transparent, rubinröd färg med ljus kant. Vi börjar smaka när vinet nått strax över källartemperatur. Doften är bred.. djup.. rik! Här finns svamp, vildhallon, smultron, en hel del järn, snygga fat och kryddig pinotparfym med betoning på sandelträ. Doften är sammansatt, alla komponenter genljuder in i varandra som i ett välbyggt musikinstrument - det är inte direkt en doft där man plockat ihop lösa beståndsdelar till en helhet. Smaken möter munnen mjukt, har både sirlighet och slank elegans - och rejäl kraft och intensitet i sväljögonblicket. Eftersmaken är riktigt lång. Hallonvinäger är något vi kommer att tänka på. Syrorna är lingonfriska och fräsiga, blir alltmer påtagliga och uppstramande efterhand. Det finns inget häftigt, tungt, tanninrikt över vinet, det är slankt, torrt och balanserat. Början till mognad. Elegant vin!
2001 Corton Clos du Roi Grand Cru (Vincent Girardin, Meursault, Bourgogne)
2 kommentarer:
Eftersom jag lurade er att öppna en 2000 Girardin Corton kanske lite för tidigt sist så kan jag meddela att den här posten är på god väg ge igen för gammal ost. Tyvärr har vi bara en flaska och kan den inte bli lite, lite bättre ? ;-)
Hur som helst låter det som ett härligt vin, ser fram mot att dricka det *skickar upp en bön till den store korkguden*
En flaska är alltid knivigt. Man måste köpa fler! Inte minst för att desarmera olika ångestar och syndrom;-) Men för att avdramatisera lite, tycker vi att vinet var gott både nu och om fem år - alltså drickfärdigt om än inte fullmoget. En hyfsat fet fågel får syrorna att landa rätt och ren matpoesi uppstår....
Skicka en kommentar