2000 Château Clarke

Det här vinet köpte vi på Illum i Köpenhamn för 199 dkk. Det är påfallande tätt och kraftfullt med intensiv svartvinbärsfrukt och fatlakrits. Faktiskt en av de godare bordeauxer vi druckit på ett tag.

Vi dricker det till en fransk snutrulle (de enda av den sorten vi orkar se) med Gerard Depardieu och Daniel Auteuil och matchningen är givetvis helt rätt. En stilfullt sammetslen käftsmäll liksom.

40/60 cabernet/merlot, 18 månader på hälften nya fat. Michel Rolland har konsulterats = fylligare, fruktigare stil. Finns att köpa via BS till ännu bättre pris, 220 kr. Rekommenderas.

2000 Chateau Clarke, Listrac Cru Bourgeois (Baron Edmond de Rotschild, Listrac-Médoc)

2005 Saint Clair Pinot Noir

Vi har flugit hem från Köpenhamn på söndagskvällen och orkar inte laga mat. Fram med ostbricka, chèvre och digestivekex. Instant cheesecake så att säga. Skruvkorken skruvas och en rekordsnabbt mognad generös varm pinotfrukt stiger ur glaset. Hallon och jordgubbar. Lite kryddor och sandelträ. Smaken är i vårt tycke lite i sötaste laget för många maträtter, och syran lite väl avrundad - men oj så gott det är till chèvrekex.

2005 Saint Clair Vineyards Pinot Noir (Blenheim, Marlborough, Nya Zeeland)

2002 Domaine Bejot Savigny-les-Beaune

Att handla vin i Köpenhamn tycker vi är kul eftersom det går att hitta en hel del gott från Frankrike och Italien. Måttligt prissatta viner från bordeaux, bourgogne och piemonte finns i klart rikare utbud än hemma. Tastevinage är ett kvalitetsbetyg från Confrérie des Chevaliers du Tastevin i Clos De Vougeot - vinet får därmed en lätt igenkännbar etikett. Den här snyggt kruttorra pinoten från ett bra år provar vi i stora kupor som vi lånat i hotellbaren. Början till mognad, snygga syror och ett oslagbart pris - 99 DKK.

2002 Savigny-les-Beaune (Jean-Baptiste Bejot, Meursault, Bourgogne)

2004 Fonterutoli Chianti Classico

Som svaret på våra böner från igår kommer Fonterutoli. Här finns samma täta mörkröda uppenbarelse, kraft och fyllighet som i Le Volte. Mycket av allt! Moreller, mörk choklad och rostade fat i doft och smak har de gemensamt. Men här utan syltigt framfusiga merlottoner, istället med en frisk mineralitet och ren sangiovesekaraktär som gör att vinet känns helt troget sitt ursprung. Mycket välbalanserat och redan drickvänligt. Det här måste vara den godaste standardchianti som går att uppbringa på systemet (oj nu tjatar vi... skrev det 27 juni också). Vill man kolla hur konkurrenterna står sig - prova Fèlsina Berardenga (BS) och Brolio. Till skivad merguez i tomatsås på cavatelli med parmesan.

2004 Fonterutoli Chianti Classico (Mazzei, Fonterutoli, Castellina in Chianti)

2004 Tenuta dell'Ornellaia Le Volte

Som kontrast en ung toscanare från Bolgheri vid Toscanas kust. 40% sangiovese, 30% cabernet och 30% merlot. Sistnämnda druva präglar blandningen som har starka drag av södra Frankrike med korinter, mörk choklad och söt mörk framfusig merlotfrukt. Tänk lite Alain Brumonts La Gascogne Tannat-Merlot för halva priset. Le Volte är ett vin som ändrar karaktär en hel del med årgången. Vi har druckit årgångar sedan 1996 och inte mycket står att känna igen sedan dess. Bäst i minnet var kanske 1999, 2001 och 2003. Alltså lite för plump merlotstil den här gången tycker vi. Får vi be om mer sangiovese i blandningen nästa gång ?

2004 Le Volte Toscana IGT (Tenuta dell'Ornellaia)

1999 Podere Poggio Scalette Il Carbonaione

Toscansk vildsvinskorv med brödpinnar efter jobbet... nu är det dags att prova en sjuårig sangiovese från trakten av Greve in Chianti. Mognadslagring av toscanaviner är enligt vår erfarenhet osäkert men spännade (även om vi denna gången inte lagrat själva). Ibland går det fort, ibland tar det tid. Här har det gått undan. Doften är stallig med sura körsbär och lite inslag av oxidation, rent av en smula vinägerstick. Mjukt och helt moget är det, förmodligen har det passerat sin topp. Lite likt den lättsamma Cavaliere som vi provade för ett tag sen, men ändå ett betydligt större vin. Smaken är god, sötmogen, aningen eldig med mjuka tanniner och syror. Vinet passar fint att dricka till mogen pecorino eller cacciatora. Sen äter vi också strimlad entrecôte i senapsås med pappardelle.

1999 Il Carbonaione (Podere Poggio Scalette, Ruffoli, Greve in Chianti)

2001 Piaggia Carmignano Riserva

När vi tycker mycket om ett vin doftar det oftast vildhallon: såväl bourgogne, rhône, piemonte och toscana bjuder emellanåt på denna läckra doftassociation. Men först får vi den typiskt italienska blandningen av körsbär, bittermandel och mörk choklad. Det här vinet har dessutom ett förföriskt möte mellan frisk grönmynta (som en bris ur glaset), dragon och skogssvamp. Smaken har sammetsmjuka tanniner och bra tuff struktur med begynnade mognad. Druvorna är 60% sangiovese och resten cabernet/merlot, lagrat i två år på små ekfat. Gambero Rosso ger betyget två glas, lite snålt tycker vi. Att det är fantastiskt gott är att säga för lite. Att entrecôte med stekta champinjoner, gratinerad blomkål och bönvinägrett passar bra är också mer än sant.

2001 Piaggia Carmignano Riserva (Mauro Vannucci)

2004 Delas Crozes-Hermitage Les Launes

Det här vinet byter årgång just nu - så vi provar nollfyran med nolltrean i färskt minne. Rejäl luftning rekommenderas eftersom det händer en hel del med vinet efterhand. Doften har inledningsvis tydligt gröna toner - som gräs, gran, salvia och lagerblad. Vi finner också lite bittermandel i början. Frukten är först mest lingontonad men öppnar upp sig mot mer av björnbär och rikare kryddighet. Väl luftad blir den rätt generös. Den rökta korven från nolltrean lyser med sin frånvaro och det animaliska är inte så tydligt. En "klassisk", aningen lättare årgång med frisk fruktighet, ungdomlig stramhet och en procent mindre alkohol. Gott är det alltså - men vi raggar nog ändå gärna upp någon kvardröjande nolltrea.

Till boeuf Bourgignon på älgkött med pappardelle.

2004 Crozes-Hermitage Les Launes (Delas)

2003 Delas Crozes-Hermitage Les Launes

Vi har lagat rådjursfilé med rödvinssås och gratinerad blomkål. Det här vinet är en återkommande favorit. Vi har tidigare gillat årgångarna 1999-2001. Det är ett riktigt användbart matvin som smakar mycket och har slank kropp och snygg textur. Inget översötat, kladdigt eller alkoholtungt finner man här. Doften bjuder på nästan skrattretande tydliga rökta korvar och dessutom lite rostbiff. Söta björnbär och hallon, sötlakrits och örter. Smaken är frisk och fruktig men välgörande torr och har en stramt örtbitter avslutning av salvia eller lagerblad. Till största delen har vinet vilat på ståltankar som gynnar fruktigheten. En tredjedel på stora fat lägger till svamptoner och lite lakrits. 2004, när vi besökte Delas showroom i utkanten av Tournon (Saint-Jean de Muzols) fanns också en betydligt kraftigare "single vineyard"-crozes Le Clos att köpa. Borde gå att privatimportera från agenturen.

2003 Crozes-Hermitage Les Launes (Delas Frères, Saint-Jean-de-Muzols, Tournon, Rhône)

NV Launois Blanc de Blancs

Vi knaprar Zetas feloncini med rosmarin före maten. När korken är dragen kommer en intensiv pust av brödjäst som kunde varit brödpinnarnas. Färgen i glaset är vacker, ljust guldgul med små fina bubblor. Den här champagnen har ett helt fantastiskt doftspektrum som är mycket speciellt och lätt att känna igen. Det spelar över russin, korinter, bränt farin, valnötsolja, syltade apelsinskal (suckater), lite pecorino/stall och rik mognad/oxidation, lite som i chardonnay från Jura, eller som i Jacques Selosse Brut. I smaken är syrorna avrundade och smakerna utvecklade. Egensinnigt, lättdrucket och såå gott, När vi provade ett antal champagner senaste nyåret var den allas favorit. Innehållet är 100 % Grand Cru-klassade chardonnaydruvor från byn med det legendariska namnet. Att den är billigare än det mesta från distriktet skadar inte heller.

NV Launois Blanc de Blancs Cuvée Reservée (Launois Père et Fils, Le Mesnil-sur-Oger, Champagne)

2004 Brolio Chianti Classico

Redan vid frukosten bestämmer vi oss för att baka pizza ikväll. Degen är till två tredjedelar durumvete med en bra skvätt olivolja. Skogschampinjonerna fräser vi snabbt med vitlök och persilja. Därtill strimlad kokt skinka i bit och frysta räkor, väl avrunna. Tomatsåsen med balsamico, basilika och olivolja är Sophies special - utklassar det mesta i den vägen. Ut ur ugnen och på med oregano, basilika, mejram och peperolio calabrese. Vad är väl bättre än en ung chianti att dricka till?

Vi köpte nollfyran från en av våra favoriter Villa Cafaggio, vars balans bör vara den rätta för pizza. Ur glaset stiger en doft av... väl begagnade sneakers! Den kemiska formeln är trikloranisol, även känd som korkdefekt. Sens moral - köp alltid två. Annars hade vinet varit perfekt - gräsigt, örtigt med smått kärva körsbär.

Ok, vi fiskar fram en 2004 Brolio. Den är lite mörkare i färgen och tätare i stilen. Doften bjuder på örter och en släng eucalyptus. Mörkare bärfrukt, rostade ekfat, mineral och en aning våt ylletröja. Det sistnämnda låter möjligen inte lockande för alla, men faktum är att om man (hemska tanke) tvingades att välja ett enda av systembolagets röda viner i mellanprisklass att hålla sig till hädanefter så ligger det här riktigt bra till. För det smakar mycket mer - och mycket gott.

2004 Brolio Chianti Classico (Barone Ricasoli, Gaiole in Chianti, Toscana)

2001 Gianni Voerzio Barolo La Serra

Vi älskar den komplexa nebbiolodruvan - så varför har vi inte provat den här barolon än? Doften är intensiv och vinös med ingefära, inlagda körsbär, lite jästa rårörda lingon, slånbär, plommon, tjärpastiller, rosor, mörk choklad, svamp och läder. Smaken attackerar med bra sting av hög fruktsyra och en del strama tanniner, som lovar en bra framtid för den som orkar vänta till 2008. Men redan nu är den här Barolon trots sin relativa ungdom rätt utvecklad och mycket god. Gambero Rosso delar rättvist ut  Due bicchieri. De arma stackarna i USA får punga ut med $100 för det här vinet, här hemma betalar vi 203 SEK :)

Till färsbiffar av rådjur i rödvinssås, ostgratinerad blomkål och gräddstuvad svart trumpetsvamp.

2001 Barolo La Serra (Gianni Voerzio, La Morra, Piemonte)

2002 Thierry et Pascal Matrot Meursault

Aj, så gott! Nu har vi fått tag på en förebild för all världens ekade chardonnayer att lära av, från själva urkällan i Côtes de Beaune. En rik doft med lemon curd, mogna gula äpplen, gula plommon, persika. Nötig, smörig snarare än smörkola, med mycket mineraler, och fattoner inbäddade istället för utanpå liggande och till sist en gnutta vanilj. Så snyggt att det lämnar i bakvattnet alla andra goda viner i liknande stil vi nyligen smakat. Meursault kommer aldrig billigt, men här utväxlas varenda krona i smak - årgången är redan klassisk och börjar mogna riktigt fint.

Till smörstekta gräddstuvade trattkantareller med små trattar av äggpasta.

2002 Meursault (Thierry et Pascal Matrot, Meursault, Bourgogne)

2000 Fontanafredda Barolo Serralunga

Och här har vi det andra vinet att ackompanjera kvällens ankconfit och ankbröst. Den hårt reducerade rödvinssåsen och den gräddiga blomkålspurén både möter upp och rundar av. Första doften är lite osnyggt vass med en smula flyktigt vinägerstick. Men allteftersom Barolon öppnar upp sig i mötet med luften så rullar våg efter våg av dofter fram. Det har faktiskt en del drag gemensamt med Cornasvinet - hallon och lakrits. Men syrah drar åt björnbär, nebbiolo lutar åt plommon. Efter en stund dominerar bittermandel och marsipan, lite senare söt piptobak, läder och sandelträ. Smaken är intensivare, har mer spets och kraft. Strukturen är tätare, men ändå vackert klar, och doft och smak växer med tiden. Det är till sist och syvende rätt poänglöst att tävla i konst tycker vi, båda vinerna excellerar på olika vis i kvällens ankrace.

2000 Barolo Serralunga d'Alba (Fontanafredda, Serralunga d'Alba, Piemonte)

2001 Alain Voge Cornas Vieilles Fontaines

Bra saker som händer firar vi med trerätters ankmiddag: Ankleverterrine. ankconfit och ankbröst. För att toppa det hela ställer vi upp två goda viner i varsin ringhörna. De visar sig ha en del gemensamt och dessutom massor av egen karaktär. Pensionsfärdige kämpen Alain Voge i Cornas bjuder på bonnavin av allra yppersta klass. Den första doften efter karaffering är helt underbar: hallon, lakrits, ett tydligt drag av torvrökt islay malt, jordton och gamla fat. Efterhand sluter sig doften och berättar att vinet redan är på väg in i sin tunnel. Smaken är bred och mjuk med fina fruktsyror. Strukturen är ganska slank, åt Bourgognehållet. Det här är ett befriande vin långt från all modern design. Allt är både fantastiskt subtilt och lite rustikt, som en ankconfit.

2001 Cornas Vieilles Fontaines (Alain Voge, Cornas, Rhône)

2004 Umani Ronchi Le Busche

Vi fortsätter på temat svamp, pasta och ekade chardonnayviner. Eller chardonnay förresten, det här vinet innehåller till hälften den ibland ganska neutrala men aromatiska Verdicchio, allt från det fina läget Le Busche. Här är blandningen uppumpad ordentligt med barriquelagring. Färgen är varmt gyllengul. Doften har först lite mandelblom, sen smörkola, vanilj, honung och piggelin. Smaken är lite eldig med exotisk frukt, en uppstramande kärvhet från faten och bra längd. Höga smaker möts: tortellini med pecorino och gräddstuvade soppar.

2004 Le Busche Marche IGT (Umani Ronchi, Osimo, Marche)

2003 Waterford Shiraz

Lammfärsbiffar späckade med fetaost och tapenade. Ugnsrostade grönsaker. Vinet är ämnat för höga matsmaker. Färgen är tät och blåröd. Doften mycket intensiv och rökig, med starkvinstonade mörka bär, plommon, rostade fat, choklad, och kaffe. Smaken lite väl ungfruktig och bråkig med 14,5% eldighet, men också med en hel del rondör. Det passar maten fint - men vi spar en flaska och hoppas på mer harmoni om något år. Waterford Cabernet tycker vi är bättre balanserad - den finns också i beställningssortimentet.

2003 Waterford Shiraz (Kevin Arnold, Stellenbosch)

2004 Olivier Leflaive Bourgogne Les Sétilles

Nu är vi på jakt efter den där perfekta kombinationen igen...det blir pinfärsk orange trumpetsvamp i gräddsås på pappardelle med extralagrad pecorino calabrese. I såsen samsas också dijonsenap, vitlök, gul lök, svampbuljong, soja, en aning balsamico och tawny port. Därtill dricker vi denna unga men redan smakrika Bourgogne. Färgen i karaffen är vackert gul. En klockren doft av lemon curd - med citronskal, smör, mineraler och vaniljsötma. Bra syror och längd i smaken möter gräddsåsen fint. En riktigt god fatad chardonnay till trevligt pris - som är lika lätt att hitta som att dricka.

2004 Bourgogne Les Sétilles (Olivier Leflaive, Puligny-Montrachet, Bourgogne)

2003 Castello di Brolio

Det som tornar upp sig i förgrunden är svart trumpetsvamp. I bakgrunden 03an av ett lagringsvin vi återkommer till om och om igen. Idag har vi också plockat soppar, tillagat dem i sås med portvin och därtill hjortstek. Vinet är vackert rubinrött åt det blå hållet, helt klart för ögat. Doften är sagolikt god och stiger som en stadig bris upp ur glaset: körsbär, kärnor, bittermandel, dragon, salvia, sten och järn, stiligt rostade ekfat och choklad. Smaken är perfekt ihopskruvad, matchar doften och spretar inte åt något håll, har söt körsbärsfrukt, bra syror och helt mjuka tanniner som inte nödvändigtvis kräver lagring. Vi kommer inte vänta länge på den här årgången. Årgångarna 97, 98, 99 var helt ogenomträngliga som unga, behövde åratal i källare att rundas av till stallig mognad, men inte den varma 2000 som den här påminner om. Fast själva vinmakeriet tycks ha utvecklats sen dess - ännu mer välskräddat. Faktum är att vi för stunden bara kan påminna oss två godare toscanare - nämligen Ornellaia och Siepi - och då är vi på svindlande höjder. Oj, det känns som vi glömt en hel drös. Var snäll och nämn inte Brunello...det senaste intrycket lyser liksom klarast...

2003 Castello di Brolio Chianti Classico Riserva (Barone Ricasoli, Gaiole in Chianti, Toscana)

2001 La Salle de Château Poujeaux

Det här är lillebror till nollettan av Poujeaux som vi drack för någon vecka sen. Den var rätt kraftfull med tydliga tanniner. Här är det yngre stockar, färre nya fat och betydligt mer merlot i en snällare blandning. Doften är inte särskilt stor men god och nyanserad: gräs, blåbär, svarta vinbär, korinter, tobak, lakritsrot. Smaken är trevlig åt det lätta hållet - lite väl tunn, en aning vattnig struktur, inga tanniner att prata om. Rent, gott och läskande pratvin, inte alls matkrävande...det öppnar upp sig med luft efter hand och smakar mer, kanhända får det fler dimensioner det om vi sparar det något år? Vi provar!

2001 la Salle de Château Poujeaux (Moulis-en-Médoc, Bordeaux)

2000 Michele Satta Cavaliere

Ganska sällan hittar man ett vin där priset orsakar myror i huvudet. Bolgheriproducenten Michele Satta säljer Cavaliere via sin website för 33 € - och systembolaget lanserade i måndags ett parti av samma vin för 116 kr. Om orsaken till detta kan vi bara gissa, kanske gör man av med överskottet långt från hemmaplan. Mogna toscanaviner till bra pris gör oss hursomhelst alltid glatt intresserade. Kvällen bjuder på trevligt sällskap, manchego och cacciatora. Doften är rund, stallig, utvecklad med russin, plommon, kryddor. Smaken inte alltför fyllig, ljuvligt drickbar nu och perfekt ämnad för prat med goda tillbehör. I skrivande stund söker nu bara 27 flaskor efter någon som vill ta hand om dem. Vi köpte en låda...och sen köpte vi en låda till.

2000 Cavaliere Toscana IGT (Michele Satta)

2002 Gerard Bertrand Cigalus

Vi är nyfikna på den här super-languedocen. Gerard Bertrand är ju också aktuell med en budget-corbières som vi smakade och gillade förra årgången av i våras. Både den och den nyligen släppta verkar sälja som smör. Men nu är det andra doningar. För runt tvåhundra får man här smaka det absolut bästa av vad södra Frankrike har att bjuda på, från gamla stockar med mycket lågt skördeuttag och supermogna druvor. 1999 uppfanns appellationen Grand d'Oc för de bästa lägena. Det här är lite otypiskt en bordeauxblandning: 50/50 cabernet/merlot. Men den påminner ändå väldigt lite om médoc-viner. Istället känns doften påfallande italiensk. Stall, choklad, körsbär, plommon, örter, en aning balsamisk vinäger. Vidöppen och generöst inbjudande... vilket också kan sägas om smaken, som har ett helt sanslöst drag - fast med mjuka runda tanniner och lite lägre syror än om vinet hade varit gjort i Toscana. Det är helt enkelt jättegott, Nu får ju vinet god draghjälp av lammkotletter som vi gratinerat med vitlök, dijonsenap, ströbröd och därtill couscous royale...och lite senare en bit manchego. Vi rekommenderar alltså sällskap med allehanda höga smaker från kött och ostriket.

2002 Cigalus Grand d'Oc (Gerard Bertrand, Narbonne, Languedoc)

2004 Ca' Rugate Monte Alto

Ett säkert sätt att bli glatt överraskad är att köpa "super-soave". Vilka goda viner det är! Ca' Rugate gör vingårdsbetecknade soave och valpolicella så bra att Gambero Rosso fullkomligt öser bicchieri över dem. Vi häller upp och ser en lovande gul färg. Ur glaset stiger en förödande läcker doft med mandel och nötter och tydlig blommighet av jasmin, apelsin och en hel del fina rostade fattoner. Smaken är härligt fyllig och intensiv med lite tropisk fruktighet och lång delikat eftersmak. Med kortare lagring kan nog faten gå in ännu bättre i smaken. Ikväll dricker vi vinet till fiskburgare av lax och torsk.

Ca' Rugates 2004 Monte Fiorentine rankades som Italiens fjärde bästa vita vin (!) i ovannämnda bibel. Och finns till helt rimligt pris i B-sortimentet. Det vinet får vi nog inte glömma att beställa.

2004 Ca' Rugate Monte Alto Soave Classico (Veneto)

2004 Barone Ricasoli Torricella

Sophie har haft tur i skogen. Nu hackar vi upp en hög fina svampar. Funghi porcini hette de i Toscana när vi köpte en påse svamp, importerad från Sverige. På ärans och hjältarnas språk har de förstås kunganamn - Karl Johan. Vi steker i smör och olivolja, lättstuvar i matgrädde. Därtill fettuccini och riven extralagrad grevé. Ibland kan det uppstå möten i högre skolan och så är det nu.

I glaset har vinet en varmt gul färg. Första doften är melon och gula plommon, sedan smör, honung, nötter, vanilj. Snyggt rostad fatkaraktär. Smaken är urgod och generös med bra balans. Vinet bär sina 14% med lätt stil. Till den här mat & vinupplevelsen kan man bara sucka lyckligt och undslippa enstaka oh och ahh...

2004 Torricella Chardonnay di Toscana (Barone Ricasoli)

2003 Jacobsdal Cabernet Sauvignon

Det här vinet är betydligt yngre och ett par storlekar mindre än Morgenhof. Doften är inte lika utvecklad, helt dominerad av saftiga svarta vinbär. Till kvällens oxfilé är Morgenhof bättre. Som ostvin till brie de meaux är Jacobsdal mer på rätt plats. Några års lagring kan nog vara värt att pröva. Som Sophie tycker, hyfsat gott och kul att prova men inte riktigt vår påse. Lite för mycket sötma, alkohol och rök. I minnet är Jacobsdal Pinotage ett mer särpräglat och moget vin. Av de aktuella släppen i cabernetstil återkommer vi hellre till Château de Coubersant och Château Jander. 1-0 till gamla världen enligt vår smak.

2003 Jacobsdal Cabernet Sauvignon (Stellenbosch)

1999 Morgenhof Premiere Selection

Vi bestämmer oss för att jämföra två sydafrikanska viner i bordeauxstil igen. Rustade med oxfilé och brie de meaux! Morgenhof har svarta vinbär, plommon och tobak i den vidöppna doften. Smaken är rund och mogen, lite sötare än bordeaux och med bra, lite alkoholdriven, kraft. Inte så elegant men fylligt - säkert ett bra grillvin. 60% cabernet sauvignon, 25% merlot, 9% cabernet franc, 6% malbec. Vi matchade nyligen Morgenhof årgång 2000 lyckat med riktigt smakrik mat. Flera som vi bjudit gillar verkligen det här vinet. Vi håller förstås med om att det är gott men längtar ändå till Frankrike. I samma prisläge hittar vi faktiskt just nu bordeaux som faller oss mer i smaken.

1999 Morgenhof Premiere Selection (Morgenhof Estate, Stellenbosch)

2004 Maumus Cuvée Le Paradis Madiran

Vi måste bara prova denna lågpris-madiran. "Paradiset" - en lite rörande ambitionsnivå...

Vårt intryck är snarare ett stadigt och oborstat rödtjut med väl tilltagen alkohol och en rejäl överslätande sockerhalt. En hel del rödbetor, ett litet vinägerstick, bråkig ung sötfrukt och rejäla fat.

Ok, vi vill att vinet ska sjunga. Vad göra? Fram med roquefort-osten (som vanligtvis tar kål på de flesta rödviner) och simsalabim förvandlas bråkstaken till en fin passningspelare i samma stökigt bonniga serie. Det funkar! Så värst motsträvigt tycker vi nog inte att det är. Mer ofint än ogint liksom. Sannolikt går det att lagra fram ett mer sammanhållet och harmoniskt vin. Lite liknar det Alain Brumonts La Gascogne Tannat-Merlot. Men vi tycker att det vinet är snyggare genomfört.

2004 Madiran Cuvée Le Paradis (Jacques Maumus)

2001 Château Jander

Första intrycket: cabernet på näsan och merlot i munnen! Fruktig doft av svarta vinbär, med ceder, gräs och fat. Lite varm smak med sötfruktig bitter körsbärskärna, plommon, korinter, kaffe. Bra tryck, bra tanniner, bra eftersmak. Ändå bara 12,5%, typiskt bordeaux. Blandningen är 50/50 cabernet merlot, 18 månader på fat. Gott vin, en skvätt till tack!

2001 Château Jander, Moulis-en-Mèdoc Cru Bourgeois (Château Jander)

2003 Pio Cesare Langhe Nebbiolo

Det är lika bra att säga det med en gång. Vi älskar nebbiolo. I det här vinet bjuder Pio Cesare på mycket av det goda från druvan till vardagspris. Doften är utvecklad och nästan skrattretande tydlig och mogen trots sin relativa ungdom: torkad frukt, mandelmassa, sandelträ, läder, nötter, lakritsfudge och tjära, torkade rosenblad och viol. Strukturen är ganska lätt, intensivt smakrik men inte så tät, och har en pigg och frisk syra som kommer bäst till sin rätt lite åt det svala hållet. Det är som gjort för pasta med köttfärssås. Är man beredd att betala för att komma ända upp till himlen rekommenderar vi Pios Barbaresco av årgång 1999 från B-sortimentet. Den är helt makalös.

2003 Langhe Nebbiolo (Pio Cesare, Alba, Piemonte)

2003 Arnaldo Caprai Montefalco Rosso

Årets italienska vinmakare 2006, enligt Gambero Rosso. Vi måste prova denna umbriska blandning av sangiovese med mindre andelar av sagrantino och merlot. Den första doftslingan som kommer ur glaset är sötmogen körsbärsfrukt. Sen den typiskt italienska körsbärskärnan med bittermandel, örter, blommor och mineral. Och efter det ett stråk apelsinskal eller pomerans. Slutligen lite lakrits och choklad från faten. I munnen får vi den härliga käftsmäll som man så väl behöver ibland. En hel del stram kärnbitterhet och en smal och snygg matvänlig syra. Det här är gott!

Vi äter hemlagade hamburgare med dijonmajonnäs. Sallad och tomater dressar vi ikväll såklart i Monini DOP Umbria från Spoleto.

2003 Montefalco Rosso (Val di Maggio Arnaldo Caprai)

1997 Castello di Brolio

Den här toppchiantin har vi lagrat sex år och börjat öppna de första i år. Flaskorna varierar en del och ibland, som ikväll, har vinet ett väl tydligt ättikstick i doften. Dessutom stallmognad, inlagda körsbär och ett stråk av pomerans och kryddnejlika. Smaken är mycket intensiv och lång med simmig struktur. Sötsura körsbär och choklad. Klart mer kraft än Tignanello från samma år. Allra bäst har vinet smakat till cacciatora, vildsvins- och tryffelsalami, pecorino toscano eller manchego. Där hamnar alla smaker på rätt plats. Ikväll fyller Sophie år och vi bjuder på lammstek med potatisgratäng, kidneybönor och haricots verts. Kanske blir vinet lite väl kraftfullt i det sammanhanget.

1997 Castello di Brolio Chianti Classico Riserva (Barone Ricasoli)

1975 Salvador Poveda Fondillon

Kvällens sceneri utspelar sig vid långbordet efter kräftfesten ute i augustimörkret. Barnen samlar mördarsniglar i trädgården. De vuxnas diskussioner böljar fram och tillbaks efter rabarberpajen och samtalet kommer in på Jura och andra områden som håller egenartade och urgamla oxiderade vintraditioner vid liv.

Plötsligt trollar P fram ett par flaskor Fondillón - ett vin vars like vi hittills aldrig prövat. Glaset har en mörkt brun färg, och en mycket stor bränd och oxiderad doft av valnötter, russin, plommon, knäck och choklad. Smaken är inte alltför söt men är otroligt fyllig och intensiv. I sin kraft kan den konkurrera med många digestifer. Vi tycker alla att det är helt fantastiskt!

Vinet är gjort på sent skördade druvor av den röda monastrell (mourvèdre) som plockades för trettioett år sedan. Musten jäste naturligt upp till arton procent för att sedan tillbringa tjugotvå (!) år på stora fat av amerikansk ek. Historiskt sett uppskattades vinet mycket av spanska och andra kungahus. Nu för tiden är Fondillón långt från forna tiders berömmelse, och därför är priset häpnadsväckande lågt för det storslagna gamla vinet. Årgång 1980 släpptes lägligt nog för ett par veckor sedan. Vi får inte glömma att handla !

1975 Fondillon de Alicante Gran Reserva (Salvador Poveda, Alicante)

1993 Moulin Touchais

Så får vi äntligen hugga in på Annes rabarberpaj med vaniljsås - och det är första gången vi provar den här årgången av Moulin Touchais. Doften spelar på en ungdomlig skala av mandel, honung, citrus, höstäpple och päron med lite mineral och ylle. Smaken har höga friska syror, underbar mandel och honungslen sötma och fin längd. Chenin Blanc! Vi måste verkligen laga äppelpaj på fallfrukten vi fick i förrgår. Det här vinet kommer att vara ungt länge till, och inget fel i det - om man blir man nyfiken på hur vinet smakar när det är moget så finns det på systemet fem årgångar från 1970-talet att prova.

1993 Moulin Touchais (Touchais, Coteaux du Layon, Loire)

2003 Guigal Crozes-Hermitage

Vi lovade att nästa Crozes-Hermitage skulle bli Guigals nolltrea. Och här är den! Vi sörplar den med Poulain Noir 76%. Det här vinet doftar riktigt lovande: sötmogen frukt med toner av vinbär, körsbär och hallon, vitpeppar, järn och gummi. Smaken är inte alltför fyllig med snyggt infattad fatkaraktär och inte heller klumpig av det varma året, måttliga 12,5 %. Jämför med Laurus som vi provade nyligen. Men den har charm: en mycket god läskande syrahprofil med lite uppstramande kärnbittra tanniner. Systembolaget tror inte att vinet vinner på lagring - men det gör vi. Några nu och några om fem år eller senare?

2003 Crozes-Hermitage (E Guigal, Ampuis, Rhône)

1998 M. Chapoutier Hermitage La Sizeranne

Emellanåt vill man ändå att alla mätare ska gå i taket. Att Fågel Fenix äntligen ska krypa fram ur källaren efter ett halvdussin år. Kort sagt vill man få en riktig upplevelse. En sätt att börja kan vara att laga en lammstek med potatisgratäng och vidunderlig sky.

Ur glasets mörka men klara djup stiger en grillad animalisk, rökig och mineralisk doft. Blodig rostbiff, dov björnbärsfrukt och blommig viol, tjära och lakrits, en aning kokoskola. Efterhand lite kärniga toner av bittermandel som bär det hela. Alla dessa dofter är tredimensionella, subtila och infattade i runda mognadstoner. Man skulle bli hungrig även om man var mätt, säger Sophie.

Smaken har balans och struktur med bra mjuka tanniner och är, som vi tror, bara i början av en lång mognadsperiod. Vi återkommer i den frågan om några år. Eftersmaken har bra längd och är rent explosivt kraftfull. Vi säger: bra Rhôneviner på syrahdruvan ger mer tillbaka än det mesta om man har lite tålamod att vänta. Bland de fem bästa vi druckit.

1998 Hermitage Monier de la Sizeranne (M. Chapoutier, Tain l'Hermitage)

2002 Château Phélan-Ségur

Hade ett samtal med en kille på systembolaget om årgång 2002 vs 2001. Han sa att de cabernetbaserade vinerna från västra stranden blivit relativt bra detta svalare och måttligt prissatta mellanår. Men Phélan-Ségur är inte bara ett år yngre än de andra två utan också lite mindre. Doften är lite mer sluten, men har svartvinbär, gräs och tobak. I munnen är det lite stummare och har aningen ihålig eller vattnig mittsmak. Det har inte charmen eller kraften från de båda 01orna. Men det är ändå en god Médoc i en lite lättare och grönare medelfyllig stil.

2002 Château Phélan-Ségur, Saint-Estèphe Cru Bourgeois Exceptionnel (Xavier Gardinier et Fils)

2001 Château Poujeaux

Här har vi betydligt tuffare doningar. Doften är mer animalisk, med dragning åt rostbiff och svartpeppar. Smaken är mer mörkfruktig, fylligare och imponerande kraftfull, med sträva tanniner. Det här vinet kräver antingen biff eller lagring, förmodligen både och. Det är hur som helst gott idag, men är inte ett lika charmfullt ostvin som Durfort-Vivens.

2001 Château Poujeaux (Moulis-en-Médoc Cru Bourgeois Exceptionnel)

2001 Château Durfort-Vivens

Vi bestämmer oss för att jämföra tre bordeauxviner till ostbrickan i augustimörkret. Durfort-Vivens är en andra cru som ligger granne med Château Margaux. Egendomen har rykte att vara ojämn, men 2001 lär man ha lyckats bra. Det är först ut av de tre som vi smakar och dessutom, ska det visa sig, det ljuvligaste. Doften är först lite jordig och multnad, påpekar S, och sedan tydligt stallig med vinbär och körsbär, och mycket mineralisk med vått ylle och vått grus, tycker T och M. Smaken är medelfyllig och öppen med hyfsad mognad och tanninerna är sammetsmjuka och lite "dammiga". Det här är perfekt drickvänlig Margaux som är som gjord för ost och prat ikväll. Riktigt gott!

2001 Château Durfort-Vivens, Margaux 2ème Cru Classé (Gonzague Lurton, Margaux, Bordeaux)

2004 Riesling Saint-Hippolyte

Vi gillar oftast den egensinniga stilen hos det här vinet. Det finns alltid en stram ryggrad, massor av mineraler och en tuff grapebitterhet som vi gillar mycket. Årgångar som 2000, 2001, 2002 har gett oss hela skalan från unga gröna äpplen till början av petroleum. Ett komplext byvin, alltid kul att prova. Men 2004 är för grön och vegetabilisk i stilen, tycker vi. En viss besvikelse, alltså. Vi lägger undan några stycken, får se om det ger med sig med tiden.

2004 Riesling Saint-Hippolyte (Domaine Marcel Deiss, Bergheim, Alsace)

2003 Alfiero Boffa Collina della Vedova Barbera d'Asti

Ikväll är det födelsedagsmiddag för vår sexåring: tortiglioni med parmesan och köttfärssås. Piemontesiska viner tycker vi smakar allra godast till - både nebbiolo och barbera. Alfiero Boffa producerar vingårdsviner ("Vigne Uniche") på 55-70 åriga stockar med barbera från bland andra vingårdarna More, Cua Longa och Muntrive nära byn San Marzano Oliveto i Asti-området. Kvällens vin är en blandning av de tre lägena som fått ett års lyxig vila i små franska ekfat.

Tätt och blårött rinner det ner i karaffen, efter en stund i kylen landar vinet på 16 grader. Doften är stor och intensiv med körsbär, bittermandel, plommon, viol, lakrits och gräs. Smaken bjuder på en fräsigt hög syra som ger ett härligt sting åt frukten, karaktären från de små ekfaten överskuggar inte och vinet känns slankt och välbalanserat utan onödigt restsocker. En riktigt god barbera!

2003 Collina della Vedova Barbera d'Asti (Alfiero Boffa)

2002 Klur Wineck-Schlossberg Riesling Grand Cru

Familjen Klur i Katzenthal har kanske den mest sympatiska hemsidan av alla vingårdar i Alsace, och verkar vara en av de mest lockande gårdarna att besöka. 2002 var ett riktigt fint år i Alsace och Grand Cru-vinerna börjar så smått att få lite mognadstoner. Wineck-Schlossberg inleder med en doft som är grapebitter med inslag av pomeransskal och mineraler med lite diesel. Smaken är helt torr och riktigt kraftfull med ståliga syror. Allt är på sin perfekta plats enligt skolboken. Det är ett stilfullt matvin till panerad ryggfilet av torsk med haricots verts och en blandning av dinkel och råris. 02an är nog dessvärre slut men vi håller utkik när 04an släpps. Det här vinet borde vi lagra. Nästa gång vi passerar Alsace åker vi till Katzenthal...

2002 Wineck-Schlossberg Riesling Grand Cru (Clément Klur, Katzenthal, Alsace)

2003 Laurus Crozes-Hermitage

Ikväll är vi barnlösa syrahfreaks. De ugnsrostade och fetaostgratinerade grönsakerna vill ha ett vin med kraft. Så nu hämtar vi Laurus C-H. Den ingår i en serie rhôneviner från negociantfirman Gabriel Meffre, varav vi tidigare testat deras Gigondas och 01an av kvällens vin som var mycket bra (den här flaskan kom märkligt nog in månader efter att vi glömt att vi beställt den). Och nog finns här power galore. Doften är intensivt kryddig, med plommon och portvinstoner. Smaken är lika tät och intensiv den, med en hel del julkrydda från faten i italiensk stil. I våra munnar är den lite väl syltig och en smula tung i gumpen. 13% smakar som 14,5. Men 2003 var ju supervarmt och en del norra rhôneviner från detta år har mer drag av nya världen. Så vi kyler vinet lite mer för att dämpa den eldiga stilen och lyfta fram den friska rhônefrukten som också finns där. Till sist längtar vi ändå efter ett par egenskaper hos syrah som vi vill ha för att gå loss helt: läskande fräschör, animaliska drag, som rostbiff - och gärna en dos tvärnitade bildäck därtill! Nästa gång ska vi kolla hur Guigals Crozes-Hermitage klarade 2003...

2003 Laurus Crozes-Hermitage (Rhône)

2004 Bouchard Pére & Fils Bourgogne La Vignée

Idag blev det högsommar igen. Vi har kylt vinet, är barnfria för kvällen och som pricken över i tar vi fram en italiensk vildsvinskorv för att få ordning på saltbalansen. Det här lätta pinotvinet väljer vi ikväll framför all världens samlade roséer. Först en grön och frisk pust ur glaset: gran, eucalyptus, gräs, lite ruccola. Sen pinotkryddan, är det sandelträ, lite ingefära kanske? Därefter röda vinbär, hallon och lingon som knyter ihop det hela. Vilken aptitretare !

2004 Bourgogne Pinot Noir La Vignée (Bouchard Père et Fils, Beaune, Bourgogne)

2000 Morgenhof Premiere Selection

Ikväll knyter vi ihop en balkongmiddag: rostad sötpotatis med grönmögelost och entrecôte. Höga smaker med både sötma och sälta! Sista flaskan på butikshyllan ropade: du har ju läst om mig, prova mig nu då äntligen...okej då! Efter att ha druckit en del bordeaux senaste veckan blir det kul att testa den här mogna bordeauxblandningen. Och jo då, stalligheten, den snygga fatkaraktären, plommon i chokladtonerna och de mjuka tanninerna finns där, förutom nyckelorden från etiketten. Det smakar ju helt enkelt bordeaux och dessutom fullt jämförbar med dubbelt så dyra fransoser! Men dessutom har den mer sötmognad och 14% alkohol, som man kanske inte alltid vill ha men som gör vinet till perfekt sällskap till kvällens mat. Den vanliga sydafrikanska rökigheten finner vi inte alls i det här vinet. Gott, gott !

2000 Morgenhof Estate Première Sélection (Simonsberg-Stellenbosch)

1996 Château Chasse-Spleen

Systemet har nyligen släppt några skvättar lagrad bordeaux och vi provar en tioåring ikväll. Färgen är mörk och tät med lite brun ton i kanten. Doften är märkligt sluten efter dekanteringen men öppnar upp sig lite efter hand med mineral, lakrits och stall. Smaken är ett riktigt kraftpaket men kanske inte helt och hållet harmonisk och charmfull (än?) Eftersom 1996 var ett stort år och vinet fortfarande har en del hårda tanniner tror vi att vinet har framtiden för sig. Vi äter ugnstekt rostbiff med rostade grönsaker. Till Brie de Meaux visar vinet upp sig från sin bästa sida där den lilla körsbärssötman i frukten lyfts fram.

1996 Château Chasse-Spleen, Moulis-en-Médoc Cru Bourgeois Exceptionnel (Claire Villars, Moulis-en-Médoc)

1999 Chateau Batailley

I trion av 99or från Médoc i helgen gillar vi den här allra bäst. Här finns lager på lager av upplevelser varje gång näsan är i glaset. Först: rejält med stall och lakrits. Sen: oj vad mineraler här finns! Senare: järn och blod... Rejält med kraft, ändå bara 12,5%. Vi tycker att vinet är fullmoget. Tanninerna är sammetslena, syran återhållen, doftspektrat utvecklat och vinet har massor av mörk mjuk frisk frukt i behåll. Go bordershopping... Vi äter ost på balkongen: Brie de Meaux !

1999 Chateau Batailley (Pauillac 5ème Cru Classé, Bordeaux)

1999 Chateau d'Angludet

En tegelröd Margaux med både blommiga och lite svettiga fatoxiderade toner, den är mjuk och mogen redan nu. Blöd och fyldig som danskarna säger. Nåja, medelfyldig...Inhandlad i Puttgarden för en rimlig slant (200 DKK) Här blir man ganska sugen på en liten ostbit till, men den står sig också bra för sig själv.

1999 Chateau d'Angludet (Margaux Cru Bourgeois, Bordeaux)

1999 Château Belgrave

Vilket härligt matvin! Stram, torr, seriöst kraftfull, avrundat dov frukt som av björnbär och svarta vinbär, mineralisk, örtig, lakritstonad och snyggt fatad. Vi är rent av imponerade. Det här är en 5ème cru classé i St-Laurent som länge dragits med gammal dålig renommé. Närmaste grannen till öster om diket, i St-Julien, heter Chateau Lagrange. Nuvarande ägarna Dourthe har investerat i skinande nya källare och konsulterat Michel Rolland ("mikrooxidera"). Mixen är 52% cabernet sauvignon, 40% merlot, 5% cabernet franc och 3 % petit verdot. Vi hittade den på Border Shop för ynka 150 DKK. Ikväll äter vi på balkongen: strimlad biff i sås av lök, paprika, noilly prat, tomat, vitlök och örter. Gröna linser, råris och dinkel därtill.

1999 Château Belgrave, Haut-Médoc 5ème Cru Classé (Vignobles Dourthe)

2002 Geheimrat "J" Riesling Spätlese Trocken

Det här vinet fladdrade förbi en tidig majmåndag på regeringspassagen. Eftersom vi älskade 01an var 02an ett givet köp. Vi fick lyckligtvis med tre flaskor hem. Vinet hade veckan innan hunnit prisas som bästa vita i Vinordic Wine Challenge. Hur underbart då att se två lådor ligga och vänta där på spritpråmen i Puttgarden till vrakpriset 119 DKK. Geheimrat "J" är inte lägesbetecknat eftersom Weingut Wegeler blandar vinet från 16 olika Erstes Gewächs-vingårdar i Rheingau, bland annat i Rüdesheim, Geisenheim och Oestrich. Den prominente "J" hette Julius Wegeler, firmans grundare. Vi är gäster och grillar lax ute på gården i Kräklingbo. Doften bjuder redan på lite petroleum och honung från fint mogna druvor av en bra tysk årgång. Smaken är fint grapebitter med citrus och mineral. Syran är pigg och elegant och alla kommenterar den läckra lilla spritsen på tungspetsen. Vi ser fram emot att återvända till det här vinet under de kommande tio åren.

2002 Geheimrat "J" Rheingau Riesling Spätlese Trocken (WG Wegeler, Oestrich-Winkel, Rheingau)

2004 Domaine Gilles Robin Crozes-Hermitage Papillon

Ikväll blir vi bjudna på läckert grillad fläskkarré med utsikt över skärgården utanför Karlskrona. Det är riktigt varmt i kvällsolen, säkert 30+. Då vankas det sval syrah från en av druvans säkraste domptörer. Tätt, mörkt, kraftfullt, saftigt med söt syrahfruktighet. Alla runt bordet tycker att det här vinet är mer än gott! Vi måste bara tjata lite om att inte glömma Cuvée Alberic Bouvet från samma producent. För några tior till får man dessutom i detta riktiga toppvin också smak och doft av rostbiff, fårpäls och annat kul från djurriket...

2004 Crozes-Hermitage Papillon (Gilles Robin, Mercurol, Rhône)