… i evighet amen, eller? Ja, det är ju så associationerna går när vi funderar över Systembolagets inköpare. Det är några enstaka personer som bestämmer vad som ska stå till buds hos den enda återförsäljaren av vin i Sverige - i en ohelig blandning av planekonomi, försök att läsa marknaden, och personligt godtycke.
Många har säkert hört talas om det omständliga ”objektiva” upphandlingsförfarande Systembolaget använder sig av när det gäller de billigare massprodukterna i sortimentet. Men färre känner nog till hur pass fritt och subjektivt inköparen för ett område kan fatta beslut när det gäller lite dyrare viner, säg 150 kr och uppåt. Har de lust att ta in något efter eget huvud så kan de faktiskt göra det.
Till exempel: monopolets inköpare av franskt vin har nyligen gått vidare till den privata sidan. För några år sedan var hen först med att - på eget initiativ - plocka in en handfull viner från den ”nya franska vågen”. Styv kuling i världsstäderna resulterade i en svag, men ändå uppfriskande fläkt på bolagets hyllor. Med gamle inköparen tillbaka i sadeln lär vi nog få se en återgång till status quo.
Hur går egentligen resonemangen på huvudkontoret? Ulf Sjödin:
”Som kategorichef har man örat mot kunderna, medan inköparna tittar på produkterna. Så vi är mer experter på vad kunderna vill ha medan inköparna är experter på själva dryckerna, och så matchar vi det. Kategoricheferna gör en lanseringsplan som blir som en shoppinglista till inköparna. Baserat på efterfrågan kan vi till exempel veta att vi behöver köpa in ett australiensiskt vitt vin i 70 kronorsklassen, men exakt vilket vin avgör inköparna. Man kan säga att vi styr utsidan på flaskan och att inköparna styr insidan. För att möta alla kunders behov fördjupar vi oss i försäljningssiffror, kundundersökningar, och leverantörernas kundinsikter. På så sätt hittar vi hålen i sortimentet.”
Låt oss bidra med en kundinsikt. Det finns ett gigantiskt hål i sortimentet! Nämligen: blygsamt prissatta, hantverksmässigt framställda viner från hårt arbetande små familjeegendomar. Sånt som man hittar mycket av på plats i klassiska vinländer, men försvinnande lite på Systembolaget. Att SB nog innerst inne känner på sig hur pass stort det hålet är, illustreras av följande stycke:
”Våra kunders kunskap om och intresse för drycker, hållbarhet och hälsa har ökat de senaste åren, vilket ställer höga krav på vårt sortiment. Vi vill på ett snabbt och bra sätt anpassa vad vi har i hyllan utifrån dina önskemål. Med vårt utbud vill vi också inspirera dig att göra nya upptäckter i dryckernas fantastiska värld! Vårt sortiment täcker in allt från vin producerat på små familjeägda vingårdar och öl från hantverksbryggerier till sprit från världsledande varumärken. Våra inköpare lägger all sin samlade kunskap, passion och energi för att ta in drycker av yttersta kvalitet som ska leva upp till den efterfrågan och de förväntningar du som kund har på vårt sortiment.”
Och trots all denna "samlade kunskap, passion och energi” så misslyckas man ändå med att handla in ett sortiment som speglar det nya spännande som händer utomlands och på restaurangscenen. Eller å andra sidan - som listar absoluta referenser i klassiska distrikt. Var är Thierry Allemand? Clos Rougeard? Chave? Yvon Métras? Raveneau? Roulot? Bernard Baudry? Jacky Blot? Jacques Puffeney? Selvapiana? Montevertine? Salvioni? Poggio di Sotto? Bartolo? Cappellano?
Ska kunderna få bestämma? Börja 2015 med att lägga upp privatimportsformuläret på förstasidan!
ps. citat och illustration från systembolaget.se
ps. citat och illustration från systembolaget.se
29 kommentarer:
Tack för den ! Ett annat problem är ju att när något intressant dyker väl upp så tar det slut på nolltid. Ta Tissots viner t ex. Den svenska vinmarknaden är en fullständig katastrof.
De flesta av Stephane Tissots viner är ju inte ens bristvara, han odlar ca 45 ha. Så de som håller på kranen är faktiskt inköparna. De avskyr "svansar" (flaskor som dröjer sig kvar i butik). De vill helt enkelt att de tillfälliga släppen ska ta slut på nolltid - fast klarar ändå inte få in beställda flaskor till släppdagen då kunderna kommer för att handla!
Men med den nya lanseringsplanen som kom i höstas verkar de ha skjutit sig i foten... tidtabellen är så urbota krånglig att ingen vettig människa kan hänga med, och då blir det flaskor kvar ändå. Under tiden har dock kunderna troligen tröttnat och vänt sig någon annanstans. Kanske lika bra, eller hur ;)
Catastrophe.
Jag har inte riktigt fattat hur inköparna jobbar. Monopolet har ju ingen egen import så de kan inte gå direkt till producenten. Är det importörer som uppvaktar inköparna eller hur funkar det egentligen när ett vin kommer in som tillfällig gästspelare ?
Mölstad krönika i SvD för två dagar sedan illustrerar väl ganska väl att vi har två vin- och öl Sverige? I Mölstads värld är det gulgröna normen, mikrobryggerier och privatimport något högst suspekt som bor granne med alkolism (inte ett monopol som är världsmästare på bag-in-box, så klart). Stora tidningar och monopolet sätter agendan. Och med rätta! Samtidigt finns en yngre generation som handlar vinet på nätet, bryr sig mindre om monopolet och läser absolut inte Mölstad. Visst, än så länge är det mindre numerärer. Men på sikt kommer SB som främsta försäljningskanal inte alls vara självklart. På samma sätt som att en yngre generation inte bryr sig om SVT, licensens varande eller inte utan streamar tv från appar och undrar vad diskussionen handlar om. Systembolaget är så klart inte omedvetna om denna utveckling och är rätt nöjda med att serva de stora massorna så länge det funkar och samtidigt styvmoderligt behandla alla som inte passar deras planmonopolistiska världssyn. Där finns ju inga stordrifter! Personligen inga problem med denna ordning. Finns massor av bra utländska hökare som kör till dörren med en prisbild som ligger 20 - 30 procent under Systembolaget. Problemen uppstår när man sätter i sig monopolets svulstiga prosa om deras mångfalds- och kvalitetsarbete och vet att detta är just bara ord.
Fornyligt læste jeg at befolkningen i både Sverige og Norge er tilfreds med monopolet for vindistribution.
End of story ? Ja, så længe vi bliver enig om, hvem "befolkningen" er.
I Danmark sælges 80% af al vin via supermarkederne. I Sverige, monopolet til trods, er det kun 50% af den vin der drikkes, der går gennem SB.
Alligevel kan man sige at SB har - i det store og hele - samme funktion som vinafdelingerne i danske supermarkeder: vin er en "commodity", en handelsvare (undtagelser findes men det ændrer ikke the general picture).
Selv om Sverige er verdens største vinimportør og kunne derfor købe hjem for et slik, vine af den type Finare Vinare nævner, sker der to ting: 1) mange små og mellemstore kvalitetsimportører har opgivet at handle med monopolet (jeg taler om italienske vinproducenter, ved ikke om det er det samme i resten af Europa) fordi enten er prisen uinteressant eller formaliteterne og tidshorizonten overvældende. Som oftest både og. 2) at importere, promovere og distribuere små mængder er dyrt.
Håndteringen af "svansar" er et kæp i hjulet for aktører, der er gearet på volume. Teorien om "the long tail", som kan være yderst gavnlig for nogle, har en dyster klang af ueffektivitet for SB.
Jeg har dannet mig det indtryk, at SB (Staten i realiteten) har lavet en stiltiende pagt med befolkningen: vi sørger for at skaffe hjem vine, "som er fit for human consumption" til alle hjørner af Sverige til samme pris. Resten, de finere vine, håndværksvine, vine med høj landbrugsidentitet, bruger vi også lidt tid og energi på, men vi lukker et øje eller to, hvis nogen vil prøve at skaffe dem selv hjem udenom os. Altså et vinmarked for almindelig folk og et vinmarked for de rige. Ikke særlig demokratisk hvis man tænker lidt på det, men så længe systemet eksisterer er det tegn at flertallet kan goutere det.
Er der en vej ud ? formodentligt ja, men ingen er interesseret i at finde den og under alle omstændigheder går vejen via Bruxelles. EU har sikkert en finger med i spillet i ovestående stiltiende pagt.
"Svansarna" (det lyder ikke så godt på dansk) kunne man meget nemt komme til livs ved at organisere forudbestillinger: de importerede mængder er ikke den som "inköparne" bestemmer, men dem som de interesserede forbrugere har forudbestilt og forudbetalt. Hurtigt og nemt.
Der findes sikker fem eller seks andre måder at tilfredstille Sveriges vinelskerne vinbloggere samlerne og vinnørderne. Men igen: det kræver en politisk vilje til at gøre det og den vilje ser ikke ud til at være til stede. SB længe leve!!
Jag irriterar mig nog mest på SB:s dubbelmoral.
Julspöket-filmen måste rimligen ha kostat åttasiffrigt totalt med filmproduktion och allt köp av reklamplats på tv, bio och sajter. En god gärning är att handla Carlsberg på SB tjenare. För säkerhets skull säljer man alkoläsk, en dryck som bara kan ses som inkörsport till hälsovådlig alkoholkonsumtion. Ingen dricker alkoläsk av någon annan anledning än att bli full.
Man kan ju fortsätta med sockrad BiB och konsekvenser för hälsan. Utan att veta gissar jag att en majoritet BiB-ar produceras på ett för naturen ohållbart sätt.
Till sist, vad gäller svansarna. Tillfälliga nyhetssläpp med 360 flaskor - till ett land med en befolkning på 9 miljoner. Alibi, precis som beställningssortimentet.
SB agerar mer och mer som ett företag på en marknad, men är en statlig monopolaktör som ingått ett otal oheliga allianser - IOGT, storproducenter, storimportörer, PR-byråer, lobbyister etc.
Alltså, bort med SB eller bort med alla dessa oheliga allianser så SB kan genomgå en FET förbättring på alla fronter.
Det enklaste vore förstås att helt strunta i SB och handla sina viner på annat håll (läs: från utlandet). Men när det handlar om svenska importörer som tar hem roliga grejer, så finns det ju ingen annan väg än privatimport, inklusive att betala 19% extra till SB för att de är vänliga nog att tillhandahålla detta andningshål (även om det är gömt på hemsidan så att inte folk ska få syn på det).
Ingvars fråga är på pricken och i sig värd en hel post om relationerna mellan inköparna och importörerna.
Carlo - din verksamhet är ju ett prima exempel på idén om den "långa svansen"! Just själva diversiteten - alla uddaviner som ändå har det gemensamt att de är genuint italienska - blir en tillgång både för dig och för de kunder som söker efter det annorlunda och speciella. Sedan kanske det behövs "opryd" ibland och eventuellt "norwegian blue" ;) men det ingår ju i upplägget. Det fina i kråksången är att de där flaskorna bara kräver lite extra lagerutrymme istället för att ta upp dyr hyllplats i en fysisk butik.
Men praktexemplet är nog killarna på Vin & Natur... även om "långa svansen" i det fallet inte blir särskilt utdragen rent tidsmässigt utan mer handlar om diversiteten, antalet viner och odlare. Idag representerar de bortåt 80 (!) vinbönder, och det rör sig aldrig om några kvantiteter från var och en av dem. En affärsmodell som den är ju helt inkompatibel med allt vad Systembolaget står för!
FV jag ser fram emot den posten. Vore kul med ett sociogram. När det gäller privatimport så tycker jag att det känns så otroligt fånigt att behöva hålla på att göra sådana krumbukter för att få köpa en sketen vinare. Som ju dessutom redan är importerad...
Jag håller med om allt vad Henrik skriver ovan! På fria marknader utmärker sig vin genom större diversifiering i antal produkter än något annat livsmedel. Kombinationen av en globaliserad vinmarknad (vin från fler länder på alla importmarknader) och vad man kan kalla en motreaktion mot standardiseringen av vinstilarna har lett till att det krävs ett allt bredare utbud för att tillfredsställa specialintresserade vinkonsumenter. Det lär vara en total omöjlighet för en monopolkedja att hantera detta (och då inkluderar jag monopolkedjor där ledningen faktiskt bryr sig mer om sina kunder än att sprida propaganda), därför består vinmarknaden i fria länder av flera olika kategorier aktörer av olika storlek.
Det som Carlo skriver om en tyst överenskommelse mellan staten och konsumenterna, att ignorera inköp vid sidan av monopolet, är intressant. Jag tror dock inte detta är särskilt avsiktligt, utan det är mest en pragmatism från Tullen och Skatteverket i kombination med nya kreativa affärsupplägg från näthandlare. På den politiska sidan handlar det nog mest om en oro för vad som kan hända om monopolet hamnar i EU-domstolen igen, så det är nog mer "sitt still i båten" som gäller än sluga strategier. Jag tror dock att den faktiska situationen, att specialintresserade har ett "andningshål", har lett till en ökad acceptans för monopolet. Systembolaget verkar inte fatta detta, för de verkar vara de drivande för att försöka förbjuda den lagliga nätvinhandeln i strid med EU-domstolens utslag. Systembolaget är därför absolut inte en del av någon "tyst överenskommelse", som jag ser det.
Sedan är det förstås intressant att läsa om hur monopolet funkar i praktiken i sina detaljer, eftersom de måste vara "icke-diskriminerande" - åtminstone enligt någon domstols (potentiella) bedömning och avseende importerade varor - för att få fortsätta att finnas. Men kanske är den bästa beskrivningen att urvalet till sortimentet är "skenbart objektivt"? För att tillgodose individuell och varierande smak hos konsumenter vore det bättre med många aktörer som inte försöker låtsas vara objektiva...
Franska Kvalitetsviner, Origo, Bristly, Vinik, Caviste mfl... riktigt sååå dåligt är väl ändå inte utbudet av vinner som är förhållandevis lättillgängliga för den svenska marknaden. Men visst, standardsortimentet på SB, om man går in i butiken i säg Avesta eller Norberg är inte jätteroligt, det är det ju inte.
JanneS - poängen här och i den förra posten är att SB helt har missat (eller mer troligt valt att bortse från) allt det roliga som händer på den alternativa vinscenen i metropoler som Paris, Köpenhamn, Tokyo, San Francisco och New York. Och även om det nu bara är en minoritet som efterfrågar sånt, så är ett monopol skyldigt att se till alla tänkbara kunder.
SB kan väl inte direkt hållas till godo för Cavistes utbud (eller också kan de - Martin har ganska duktigt prickat in en del av de berömda hålen ;) och från Vinik har man plockat in endast två viner någonsin (via förre inköparen, nota bene). De tre förstnämnda leverantörerna syns ju lite oftare som du säger, åtminstone i specialbutikerna. Men så var det också bortåt sju år sedan de fick snurr på grejerna.
Nej, man behöver faktiskt inte åka till Bergslagen för att utbudet ska vara bedrövligt. Bolaget på Odengatan 92 listar fyra italienska viner strax över 250 kr varav tre amarone. De tre franska vinerna över 210 kr kommer samtliga från Châteauneuf-du-Pape. I lägre pris finns 16 snarlika rödviner av typen ripasso/appassimento.
Så går det när man försöker vara "experter på vad kunderna vill ha" - det blir mest bara sött och starkt. "... inspirera dig att göra nya upptäckter i dryckernas fantastiska värld." Jo tack.
Odengatan 92 igen: femton zinfandel-viner varav fem från Italien (!) Vem som helst kan se att inköpsmodellen inte premierar diversitet, utan upprepning.
Jag tycker ofta man läser detta att det alkoholpolitiska uppdraget skulle försummas med hänvisning till försäljning av boxar och alkoläsk, men samtidigt pekar väl alla siffror på att monopolmodellen ändå totalt sett uppnår huvudsyftet att begränsa konsumtionen och därmed alkoholens skadeverkningar?
Man får ha rätt bra på fötterna om man vill hävda nåt annat - det är ändå detta som är den stora knäckfrågan när det gäller monopolets vara eller icke vara.
I övrigt skriver jag under på allt gällande monopolets uselhet.
Eftersom det inte finns något annan alternativ verklighet än just monopolet att bedriva studier på i Sverige blir ju varje alternativ diskussion på sin höjd teoretisk/självuppfyllande/medioker och högst osäker? Och den blir definitivt inte enklare då systembolaget och dess tillskyndare (forskningsfinansiärer etc) själva får agera med problemformuleringsinitiativet, helt utan något riktigt ifrågasättande. Sett till hur debatten förs kan man lätt föreställa sig hur vi svenskar skulle dö som flugor om bara en mindre korrigering av systembolagets roll sker.
http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/grattis-systembolaget/
Martin:
Man kan ju jämföra med andra länder. Såg i WHO:s rapport att Sverige och Norge med sina monopol sticker ut i ett europeiskt perspektiv. Sen är det ju flera faktorer som samverkar såklart.
Menar bara att boxargumentet knappast biter om modellen som helhet tycks fungera (bortsett från kvalitetsaspekten då såklart - men den är vi bara ett litet fåtal som bryr oss om).
Det är just ett riktigt ifrågasättande som jag efterlyser, inte bara svepande antydningar med hänvisning till undermåliga produkter, som i artikeln på länken.
Sen är det väl rätt självklart att fler kommer att dö om konsumtionen ökar? Det måste man ju väga in.
Jo, visst har ni rätt.
Jag går ju i princip bara in i någon av SBs butiker för att hämta sådant jag beställt i beställningssortimentet, aldrig för att köpa en flaska vin sådär på chans. Och då är det ju så klart nåt fel, om man går inte till Sveriges monopolbutik för vin om man vill köpa just detta.
Och visst är det inte SBs förtjänst att Martin förser oss med bra grejer av precis sånt som SB totalt missar. För rimliga pengar dessutom och med leverans hem till dörren.
Intressant diskussion, men det är inte så svårt att jämföra med andra länder.
I Monopol-Sverige drack man c:a 21,9 l vin/invånare och år under 2013. I vinlandet Tyskland är motsvarande siffra c:a 25,2 l.
På denna ytterst grova nivå så är alltså effekten av Monopolet blygsamma 13% mindre konsumtion.
Och då är det ändå söndagsstängt överallt utom på bensinmackarna i Tyskland...
Fast det är den totala konsumtionen man får titta på, och där ligger Sverige nånstans mellan 22 och 38 % under Tyskland, beroende på om man väljer att titta på OECD:s eller WHO:s statistik. Lägg därtill att Sverige fortfarande i hög grad präglas av ett dryckesmönster (större mängder vid färre tillfällen) som enligt forskningen borde ge en högre konsumtion, så verkar det ändå som monopolmodellen har avsedd effekt. Det finns en tendens att avfärda denna huvudfråga lite väl enkelt (inte i själva inlägget här, men allmänt).
Jag tror och hoppas väl också att monopolet ska försvinna på sikt, men då måste man samtidigt på allvar diskutera de negativa konsekvenserna av detta och hur de bäst motverkas. Kan man t.ex. tänka sig ett förbud mot försäljning av boxar? Fortsatt monopolförsäljning av starksprit?
.jpn - det sistnämnda. Det är spriten som var anledningen till Systembolaget in the first place, och det är spriten som fortfarande orsakar mänskliga tragedier.
Förbud är väl sällan någon klockren lösning, men när det gäller boxar och alkoläsk är farbror Staten mer än välkommen att gripa in och putsa upp sitt skamfilade rykte som folkets försvarare ;)
FV:
Nu framstår jag kanske som värsta monopolförespråkaren här och det var inte riktigt meningen. Skriver under på precis allt i inlägget, som sagt.
Håller också med om att det är bisarrt att sälja boxar och alkoläsk och samtidigt slå sig för bröstet som folkhälsans försvarare, även om förbud kanske inte är vägen att gå. (Sen borde det väl vara en smal sak att bara låta bli att sälja skiten när man ändå är ensam på marknaden.)
Men trots allt tycks SB ha en del statistik på sin sida, och det kan man inte bortse från om man ska ifrågasätta monopolet på allvar. Jag tror inte det är realistiskt att det bara kommer att avskaffas i ett slag.
Det är helt och hållet SB, ihop med "vinjournalisterna", som drivit fram efterfrågan på box. Danska vinjournalister skriver nästan aldrig om boxar, i Frankrike är det otänkbart.
Drickandet i Sverige finns det ingen exakt statistik på, eftersom enorma mängder konsumeras via billig import riktad till svenskar, från Bordershop och vissa danska storhandlare. Lägger man till en viss hembrännning, som fortfarande finns i storutsträckning, så tror jag att statistiken skulle se mycket annorlunda ut.
Att staten informerar om faror med alkhol är självklart, och borde säkert ökas. Men det är INTE att förväxlas med propagandan för själva monopolet. Tänk om alla de miljonerna skulle ha använts för just folkhälsa istället, och samtidigt låtit vin få köpas friare? Kanske varningar för box, till och med.
Då kanske kanske kanske hade vi haft en mer utvecklad vinkultur.
Mattias:
Man kan nog ifrågasätta statistiken, men till syvende och sist tror jag det blir svårt att sänka monopolet med folkhälsoargument. För att påskynda självdöendet är det nog myterna om det fina utbudet och de fantastiska priserna man ska skjuta in sig på.
Visst är det skillnad på totalmängd ren alkohol mellan Sverige och Tyskland, enligt WHO så ligger Sverige på 80% av Tysklands totalkonsumtion.
Dock så utgörs 14% av skillnaden av öl, vilket har en annan kulturell bakgrund i Tyskland.
Vissa uppskattar att SB bara kontrollerar hälften av alkoholförsäljningen i/till Sverige, så visst är det svårt att
1) hitta rättvisande statistik och
2) att argumentera mot folkhälsoargumentet.
Myten om de fantastiska priserna tar en enkel googling mestadels död på och myten om det fina utbudet är helt ointressant för 90% av kunderna.
Men varför inte göra som SB och bara upprepa lögner/halvsanningar tills de blir helsanning? Typ...
Jag tror dock att det till slut är nätinköp tillsammans med EU-lagar som kommer att fälla monopolet, men det tar nog tio-femton år.
@.jpn: Nejdå, ser dig inte alls som monopolkramare.
Perfekt huvud på spiken.
Värt att slåss för!
Är lyckligt lottad som slipper begränsa mig till under 5000 sorters viner i årligt utbud.
Längtar INTE tillbaka till Nordkorea :-)
...vinets Nordkorea....
Titta! SB har nosat upp att chardonnay från Jura är efterfrågat härute i verkligheten, och nu i vår önskar de köpa in 13500 flaskor i 150 kr-klassen. Kanske landar i butik i höst någon gång? Sakta maler monopolets kvarnar...
http://www.concealedwinesdev.com/current-tenders/tenders-for-country/?country=france2
På tal om Tissot då, Ingvar ;)
Skicka en kommentar