2009 Domaine du Pegau Cuvée Réservée

Lördag kväll, och längtan är stor efter köttiga köttbitar med dito viner. Ett par i parallella glas brukar innebära bra underhållning, inte minst när vinerna kommer från helt olika håll. Tävlingsmomentet är ju oundvikligt när det vankas jämförelse, men våra kombattanter behöver i alla fall inte tävla om att vara samma sak. Ikväll är det väl ingen tvekan om vilket vin som är det bästa, men sparringpartnern/förloraren kan stoltsera med att jobba alldeles förträffligt till entrecôten.

2006 Stag's Leap Wine Cellars 'Artemis' Napa Valley Cabernet Sauvignon har en mörkt vinröd färg och doftar riktigt gott. Inte helt oväntat handlar det om svarta vinbär, körsbärsnickel och en snygg ekbehandling av bittermandel, eneträ, lakrits, vanilj och choklad. En avmätt köttighet och lätt blommiga topptoner hamnar på pluskontot. Prima sniff.

Smaken är hyggligt tät och tydligt mintig med en frisk, livlig fruktsyra. Tanninerna är måttligt stora och strukturen är väl knappast ämnad för längre lagring, men frukten är klart tilltalande. Balans och proportioner ger ett sympatiskt intryck, eftersom såväl extraktion som alkohol håller sig på mattan, men visst kunde man önskat sig mer av tanniner. Ekfaten stör inte ett dugg - särskilt inte till maten - men efteråt blir vaniljsötman en smula för påtaglig. Riktigt trevligt är det hur som helst, och då särskilt i sammanhanget entrecôte och dragonstinn bearnaise där vi faktiskt föredrar lilla Artemis ikväll.

2009 Domaine du Pegau Cuvée Réservée presenterade sig med all önskvärd tydlighet redan i flaskhalsen - en omisskännlig signatur av tobak, mogna druvstjälkar och garrigue-örter. När vi hällde upp i karaff möttes vi inom några ögonblick av ett underbart doftdjup. Det vi tänkte på precis i det ögonblicket var rinnande köttsafter, salmiak, jästa mörka körsbär, kirsch och lavendel.

Uppsynen är nästan opak oxblod/purpur - extra tät för egendomens viner. Det är en rikedom av associationer som passerar revy när vi under några timmar bekantar oss med senaste tappningen av Laurence Ferauds traditionellt utgjorda châteauneuf. Doften i glaset är fascinerande, oupphörligt växlande och fängslande. Vi ser först våta murstenar framför oss, och plötsligt dominerar lavendeln helt. I nästa ögonblick är det jäsande körsbär och friska skogshallon, som snart transformeras till körsbärskärnor och kirsch, varefter läder och gamla seldon inom kort lämnar över stafettpinnen till rostbiff och svartpeppar. Definition och komplexitet är bara förnamnen.

Lika mångfaldiga är intrycken i munnen. Fint koncentrerad, avspänt extraherad frukt spelar mot en spänstig syra- och tanninstruktur och ett sagolikt bett av garrigue-örter och mineraler. Den ungdomliga sötfrukten är återhållsam för att vara châteauneuf, och munkänslan har redan en härlig rondör som påminner starkt om mörk choklad och tobak. Samtidigt är vinet på många sätt slankt i sin uppbyggnad, och i slutet finns en bestämd pomeransbeska som ringer kvar i en smärre evighet tillsammans med alla andra nyanser vi räknat upp. Tanninerna känns alltmer silkiga ju mer tid vinet får luft, och alkoholen upplevs som helt balanserad. Redan nu serveras njutning på hög nivå, och det kan ju bara bli bättre med tiden.

Summa summarum: senaste versionen av Cuvée Réservée är attans fin! Nollnian tycks vara ännu en klassiker i vardande. Vi älskar stilen, och Pegau är ett av de allra säkraste stalltipsen när det gäller traditionell Châteauneuf-du-Pape. Kan man få önska sig att fler följde deras exempel?

Ferm Sélection, 378 kr.


ps. Virtual tasting ikväll, alltid lika kul när slumpen ordnar till det.