tisdag, maj 12, 2009

Origo på Grappe


Man måste ha varit bosatt under en sten senaste året för att kunna missa den nya importören Origo Wine - åtminstone om ens vinpreferenser befinner sig i barolo, châteauneuf-du-pape och moseldalen. Sverker Magnusson har med stor noggrannhet plockat russinen ur våra favoritappellationer och erbjudit småpartier som oftast hittat in i de tillfälliga släppen under de gångna arton månaderna. Producenterna är små och extremt kvalitetsinriktade konsthantverkare ur det absoluta toppskiktet. Flera har personligen kommit till vinkällaren Grappe och namnlistan räcker för att åtminstone våra smaklökar ska rada upp sig som snälla dagisbarn i kö...


Under drygt tre timmar hinner vi smaka på 48 viner, varav endast ett fåtal gör oss besvikna. Eftersom majoriteten av flaskorna ändå är i behov av att ligga till sig, så känns det framförallt kul att flagga för några hundraprocentiga direktträffar, som finns att köpa för privatpersoner med lite mer otålig läggning. Conterno Fantinos 2004 Barolo Vigna del Gris, Domaine du Pegaus 2006 Cuvée Reservée och Hanno Zillikens 2007 Saarburger Rausch Riesling Kabinett är alla tre väldigt nära själva definitionen av sitt ursprung. De här vinernas öppna och charmerande dofter får oss båda att falla handlöst, som i en förstagångsförälskelse...

Medan smaklökarna är helt pigga bestämmer vi oss för att starta i det tuffaste hörnet, fullt av baroli med alla de syror och tanniner som vi älskar så. Här får vi ytterligare en tung lista bevis på att 2004 är en fabulöst bra årgång i piemonte - men också flera indikationer på att nollfemmorna är viner att närma sig under största vaksamhet...



2004 Mario Marengo Barolo
2004 Mario Marengo Barolo Brunate
2004 Mario Marengo Barolo Brunate Vecchie Vigne
2005 Mario Marengo Barolo Brunate

Marengos standardbarolo kommer från vingårdar runt La Morra, bland annat från unga stockar i Brunate och Bricco delle Viole, och har mognat på 40% nya fat. Vinet visar klass med fin röd körsbärsnäsa, goda fatkryddor och mandelmassa. Smaken är mjuk och krämig med slånbärsaromer, bra syror, god intensitet och kryddig längd. Slankt, stramt och ändå helt tillgängligt nu. (90) 2004 Brunate har en totalt förförisk doft! Syrorna är enormt bra och dominerar över tanninerna som tar skydd bakom den skinande frukten. En stor, fruktig toppenbra barolo som fortfarande är i tuffaste laget, så vänta, please! (93)
2004 Vecchie Vigne skördas från 70-80 år gamla stockar. Vinet är fortfarande knutet på nosen med massor av mineraler och fortfarande rätt tydliga fat i doften. Smaken är enormt seriös med aromer av tjära och cola, samt massor av finkorniga tanniner som strös likt guldsand i munnen. Eftersmaken är mycket lång och supergod med stor mineralkänsla. Bäst av tre lyckade viner, och vi är väldigt glada över att ha lagt undan en av totalt 700 flaskor (94).2005 Brunate har en doft där fatkryddorna dominerar över en frukt av lite mindre dignitet. Smaken är god men kartigare i syrorna än nollfyrorna. (89)



2004 Cappellano Barolo Pie Rupestris
2004 Cappellano Barolo Pie Franco
2003 Cappellano Barolo Pie Rupestris

Cappellano är en liten, ultratraditionell producent vars metoder innefattar långa macerationstider och enbart stora gamla botti. Man har alltid odlat med biodynamiska metoder, men utan att göra något väsen av det. Den nyligen avlidne Teobaldo Cappellano var politiskt vinröd och avskydde poängsättning av vin. Detta respekterades faktiskt av kritikerna. Men Parker har vid ett tillfälle råkat knysta en poäng ändå (95) - och nu gjorde vi samma misstag! Det måste naturligtvis rättas till, av respekt för den gamle revolutionären. 2004 Pie Rupestris doftar mycket egensinnigt av rotfrukter och tjära, tobak, järn och slånbär på ett lantligt, nästan carignanlikt vis. Syrorna är lite snålt läskande och påminner om tranbär. Tanninerna är däremot fint uppmjukade. Det är härligt att få uppleva det gamla barolo! Den likaledes ljust brunröda 2004 Pie Franco är något av ett unikum eftersom det skördas från oympade stockar, därav namnet. Doften har en utveckling mot brända höstlöv med fina mineraltoner. Smaken är jätteläcker, större än föregående med prominenta tanniner och stor framtidspotential. 2003 Pie Rupestris doftar parfymerat av sandelträ. En pust av stall och animaltoner kompletterar den eteriskt läckra, eleganta och burgundiska doften. Smaken är däremot lite väl rustik med mer av kantiga tanniner än av fräscha syror. Lämpar sig att dricka nu och snart.



2004 Conterno Fantino Barolo Vigna del Gris
2004 Conterno Fantino Barolo Sorì Ginestra
2004 Conterno Fantino Barolo Mosconi
2004 Conterno Fantino Langhe Monprá

2004 Vigna del Gris kommer från Monforte och har en enormt lustfylld, öppen doft som uppfyller de flesta av våra drömmar om barolo. Rosor, läder, vanilj, slånbär, söta vildhallon och lakrits. Smaken är både munfyllande och elegant, lent lustfylld och harmonisk. Det här är själva definitionen av en sensuell, tillgänglig barolo med både blomtoner och charmerande sötfrukt. Vi vill korka upp inom en snar framtid! (93) 2004 Sorì Ginestra kräver däremot ovillkorligen tålamod: en knuten, stenig, mineralisk doft med mörkare frukt än föregående. Smaken är mycket strukturerad, tuff och krävande med seriösa garvsyror som påminner om mogen druvstjälk. Den nyligen druckna nollettan gav ju en tydlig indikation till hur bra vinet kommer att bli, men idag ser vi framförallt vänta-skylten. (93-97??) 2004 Mosconi kombinerar lädertonade och rostade fat med fina parfymer över en mörkare frukt. Smaken är allra störst av de tre, mycket kraftfull med stor volym i både ek och frukt. Lagra! (93-95??)2006 Monprá är en blend av barbera, nebbiolo och cabernet. Den öppna doften ger mörk, yppig frukt, rostade fat, tjära och läder. Mest fat hittills! Smaken är avrundad fruktig på ett publikt, lite snällt och utslätat sätt. Ett restaurangvin för tidig konsumtion (88).



2004 Luigi Pira Barolo
2004 Luigi Pira Barolo Marenca
2005 Luigi Pira Barolo
2005 Luigi Pira Barolo Margheria
2005 Luigi Pira Barolo Marenca
2005 Luigi Pira Barolo Vigna Rionda

2004 Barolo bjuder på ljusa vinbärsaromer och cassis - en blommig, charmig doft. Smaken är mycket intensiv med ren bärighet och ett pinotliknande fokus. Lång, slank och vacker rödfrukt med kraft och redan en viss lättillgänglighet. (90) 2004 Marenca har en öppen, ljuvlig, mörk doft med karaktär av farinsocker, cola, tjära och läder - komplex och komplett. Smaken bjuder på härligt tuffa tanniner som sandar hela gommen, men vi upplever mindre av de kärva garvsyrorna än i Conterno Fantinos två toppviner. Vinet är stort, långt och faktiskt fullt begripligt redan idag! (93) Alla nollfemmor känns väldigt outvecklade, ocharmiga, tanninkärva och emellanåt uttorkande idag så vi avstår från att fördjupa oss i dem. Som det ser ut nu hoppar vi helt enkelt över den här årgången tills något smakprov dyker upp och motbevisar den tveksamma tendensen.



2007 Willi Schaefer Riesling QbA
2007 Willi Schaefer Graacher Domprobst Riesling Kabinett
2007 Willi Schaefer Graacher Himmelreich Riesling Spätlese
2007 Willi Schaefer Graacher Domprobst Riesling Spätlese

Alla Schaefers viner uppvisar en relativt hög restsötma för sina prädikat, med toner av päronsplitt som inte är riktigt vår melodi. Men det är högst troligt att vi kommer njuta som prinsar och prinsessor om tio år, när sötman har torkat in i vinerna. Bäst gillar vi idag 2007 Himmelreich (92) som har fantastiska mineraltoner direkt från kemtekniska avdelningen, paketerade i en mycket ren och seriöst anlagd frukt.



2006 Domaine du Pegau Châteauneuf-du-Pape Cuvée Réservée
2005 Domaine du Pegau Châteauneuf-du-Pape Cuvée Réservée
2004 Domaine du Pegau Châteauneuf-du-Pape Cuvée Réservée
2000 Domaine du Pegau Châteauneuf-du-Pape Cuvée Laurence
1998 Domaine du Pegau Châteauneuf-du-Pape Cuvée Réservée

2006 Réservée har en helt underbar, vidöppen doft av hallonpaj med total panoramavy över hela garriguen i Vaucluse bort mot Dentellerna och Mont Ventoux. Sophie ler och utbrister: den vackraste doften hittills och den som har störst effekt på mungiporna! Smaken är örtig på ett mycket behagligt vis, givande och otroligt välbalanserad - inte alls så krävande som nollfemman men ändå väldigt seriös. Det här vill vi dricka och njuta redan nu! (93) 2005 Réservée är tuffare och mörkare i doften, med stall, läder, lösningsmedel, jästa Emil-körsbär och massor av krossad sten. De här dragen går igen en jättegod smak med bett och rejäl längd. Lagra åtminstone till sjuårsdagen. (93) 2004 Réservée doftar utvecklat av bondgård med en rejäl hög merde, tjära och undervegetation. Smaken är uttalat jordig, köttig, lite kärv, stum och kort, åtminstone jämfört med föregående. Denna flaska är väldigt old-fashioned med väl mycket skit under naglarna. (90). 2000 Laurence doftar precis som en bra rödvinssås - kokta rotfrukter, köttfond, vin och örtkryddor. Superfina järnrika mineraltoner, sura körsbär och garrigue. Smaken är suveränt harmonisk och precis lagom mogen nu, med en lång, kryddig värme i slutet. (94). 1998 Réservée har en fantastiskt komplex bouquet där vi hittar mossa, våt jord och sten, järn, liniment eller tigerbalsam, sandelträ, indiska kryddor och rostbiff. Smaken är lent chokladig, perfekt mogen och välbalanserad. (94)



2007 Clos du Mont Olivet Côtes-du-Rhône Serre de Catin
2007 Clos du Mont Olivet Côtes-du-Rhône Carène
2006 Clos du Mont Olivet Châteauneuf-du-Pape Le Petit Mont
2006 Clos du Mont Olivet Châteauneuf-du-Pape Tradition
2005 Clos du Mont Olivet Châteauneuf-du-Pape Tradition
2004 Clos du Mont Olivet Châteauneuf-du-Pape Tradition
1994 Clos du Mont Olivet Châteauneuf-du-Pape Tradition
1990 Clos du Mont Olivet Châteauneuf-du-Pape Tradition
2006 Clos du Mont Olivet Châteauneuf-du-Pape Cuvée du Papet
2000 Clos du Mont Olivet Châteauneuf-du-Pape Cuvée du Papet
1989 Clos du Mont Olivet Châteauneuf-du-Pape Cuvée du Papet

Vi blev väldigt förtjusta i de båda côtes-du-rhône-vinerna som visade precis hur bra 2007 är på alla nivåer. Här rör det sig om två vingårdsviner som gården varit kloka nog att separera. Serre de Catin är gjort av 100% grenache och har en otroligt charmig doft av hallon, röda körsbär, choklad och vanilj. Blommiga övertoner och en len, rödfruktig och harmonisk smak. Det här är jättebra! (90). 2007 Carène består å sin sida helt av syrah. Här doftar det söta, mörka björnbär, tjära, lakrits och bränd dagstidning. Smaken är givande och rik på sötlakrits (89). 2006 Le Petit Mont är gårdens tonårsrum, 90% grenache från unga stockar eller lägen som ger en fruktig stil. Doften är parfymerad och smått kirschig med inslag av jordgubbar. Vinet är i snällaste laget, utan större struktur (85). 2006 Tradition doftar brandrök som från en buske av örter, lakrits och ung skogsbärsfrukt. Smaken ger hallon och sötlakrits med en skvätt av jägermeister-örter. Gott och trevligt, men inte i närheten av Pegaus nollsexa (89). 2005 Tradition har slutit sig markant sen vi först provade den i mars förra året och även sedan vi drack den i somras. Den lustfyllda skogsbärsmixen tycks ha hamnat i en burk i frysen. Här finns dock rejält mer av struktur än i nollsexan och vi vet med säkerhet att det här vinet kommer att bli strålande. Vi lagrar till 2012, sen är det fritt fram att börja njuta (91) 2004 Tradition är ganska öppen och tillgänglig men har problem med balansen som tippar över åt det söta och eldiga. (88). 1994 Tradition har en ljuvligt komplex och utvecklad bouquet med massor av sten, järn, mossa, undervegetation, soya, köttbuljong och farinsocker. Smaken är underbart färdigutvecklad med fortfarande bra intensitet, liv och spänst. En av dagens stora upplevelser. (93) 1990 Tradition har likså en fantastisk komplexitet med örtiga toner som av pinjebarr, eualyptus och gräs. Lakrits, soya och buljong kommer till. Frukten var nog i fin form fram till ganska nyligen, men börjar nu att att torka ut. Kvar finns en viss örtig intensitet, dock inte som i föregående vin. En skön mognadsupplevelse är det i alla fall (90). 1989 Papet är otroligt mineralisk, den doftar som köttsaften som rinner ur en rostbiff tillagad på provençalskt vis. Tobakstoner, tjära och farin kompletterar ett stort, örtigt vin i stil med 94an, men med mer voluminös kropp. Stora, svulstiga, sammetslena tanniner skämmer bort gommen ordentligt. (93). 2006 Papet har uppenbara blomtoner inklusive stjälk och rotfrukt ovanpå en slösande, grenachetypisk mörkröd frukt. Stor karaktär av full druvmognad, enorma tanniner och en god, kryddig eftersmak som är en av dagens längsta. Jättebra! (92). 2000 Papet är en av dagens besvikelser. Doften är utvecklad, lite stickig och märklig med jästa körsbär. Något var troligen inte som det skulle med den här flaskan.



2008 Zilliken Saar Riesling QbA
2008 Zilliken Saarburger Rausch Riesling Kabinett
2008 Zilliken Butterfly Saar Riesling QbA
2008 Zilliken Ockfener Bockstein Riesling Kabinett
2007 Zilliken Saarburger Rausch Riesling Kabinett
2008 Zilliken Saarburger Rausch Riesling Spätlese
2002 Zilliken Saarburger Rausch Riesling Kabinett
1992 Zilliken Saarburger Rausch Riesling Spätlese
1993 Zilliken Saarburger Rausch Riesling Spätlese
1993 Zilliken Saarburger Rausch Riesling Auslese
2005 Zilliken Saarburger Rausch Riesling Auslese Lange Goldkapsel

Fler noteringar på ingång...

13 kommentarer:

Krug sa...

Snyggt, tack för en utförlig rapportering!

Claes sa...

Väntar med spänning på era Mont Olivet-kommentarer. Från 1990 - 2006, totalt dominerade av en stramt torr ton av choklad och unken cigarr som nästan fick mig att undra om vinerna var OK.

Speciellt i jämförelse med den härliga Pegausviten.

Frankofilen sa...

Härligt. En provning det gjorde ont att tacka nej till, vilket stall av producenter de har skaffat på kort tid.

Anonym sa...

Japp! Ingen dålig radda tjut inte.! Sedvanlig suverän genomgång som nästan får mig att tro jag var där själv.

Nu måste jag skälla lite som omväxling. Vet ni vad ni gör med min privatekonomi? ;)

/martin

Red Scream sa...

Kul att läsa! Är det Mr. Schaefer och Mr. Zilliken på bilderna? :-)

Kayaker sa...

Ujujujuj! Det är bara att hoppas att det kan bli något liknande evenemang i Göteborg nå'n gång.
I övrigt kan jag bara hålla med Martin. Era bloggposter är inte bra för min ekonomi... ;-)

Nick Shay sa...

Kan vi lita på att ni även går igenom Baumards urval? En i ordets rätta bemärkelse underskattad producent. Florent Baumard hade inte sparat på krutet i tisdags. Genom att ta med sig 10 år gamla Clos St Yves och Clos du Papillion visade han hur underbart dessa, på ytan lätta, viner åldras. Och deras Quarts de Chaume var så mäktig att mina smaklökar nästan var igenkloggade under resten av provningarna. Baumard är i mitt tycke inte långt efter Joly och Huet när det gäller att aspirera på titeln bästa torra Chenin Blanc.

Finare Vinare sa...

Krug, var du där? Om så, vilka blev favoriterna?

Claes, vi lovar att snart samla ihop oss och knacka in de sista intrycken.

Martin och Kayaker, vi är väl i gott sällskap allihop.
Som att försöka bre för lite smör på en för stor smörgås...

Red Scream, visst är det de nämnda gentlemännen på bilderna. Igår på Grosser Ring fick vi möta båda herrarna igen. Det är ett nöje att höra Hanno Zilliken berätta...

Gaaaahh! Det fanns inte en chans hinna med allt. Haart, Schäfer-Fröhlich - och, jodå Baumard fick också stå över. Och detta trots att vi fick flera teaterviskningar om hur fantastiska vinerna var. Det enda vi kan skylla på är att vår barnvaktstid var på väg att rinna ut. Nick, please feel free to share your TN:s....

Nick Shay sa...

Väntande barn gjorde att även jag fick mer eller mindre rusa igenom hela Origoprovningen (ärligt, 2 h är alldeles för lite för att göra ett sådant urval rättvisa). Så några bra minnesanteckningar kan jag inte bjuda på. Jag har däremot köpt Baumards Clos Saint Yves två gånger och blivit lite besviken. Upplevde den som ren, elegant och med bra längd. Men saknade vaxigheten, den söta doften och nöttaromerna som jag vill ha i en torr Savennieres med fyra år på nacken (och detta trots att jag lät sista glaset luftas i flera timmar). Efter att ha testat en av hans 99:or i tisdags insåg jag att det sannolikt är så att vinerna är så unga och knutna att luftning inte räcker. Vinerna kräver helt enkelt 10 år i en källare för att komma till sin rätt.

Och här någonstans finns kanske svaret på varför svenskar inte köper torr Chenin Blanc (se SB:s formulering under hållbarhet):

http://www.systembolaget.se/SokDrycker/Produkt?VaruNr=96869&Butik=0&SokStrangar=

Och när vi ändå avhandlar de två gångna dagarnas övningar. Fritz Haag. Jag säger det igen: Fritz Haag! Hans 2008:or var helt lysande. Efter att ha provat Brauneberger Juffer Sonnenuhr (Spätlese och Auslese) var jag nästan så övertygad att jag gick på tugget att 2008 var fullt i klass med 2007. Fritz Haag, Willi Schäfer (vars viner jag i likhet med er tror kommer att bli än bättre om 15 år eller så), Joh. Prühm och Reinhold Haart. Så ser nog listan ut efter gårdagen. Flaskprovet från Egon Müllers Auslese var smått chockerande. Bakom vildjästtoner och lättare svaveleftersmak fanns något väldigt, väldigt stort. Prisutvecklingen på Müllers viner gör att det blir min första och sista bekantskap med hans Ausleser.

Finare Vinare sa...

Nick, det blev två helt galna dagar överfulla av intryck. Först Origo, sen Grosser Ring och till sist Singla. Jodå, poster kommer vad det lider...

Mosel 2008 verkar ha varit lite knivigt men de bra producenterna gjorde eleganta, slanka viner och gillar man höga syror så kan man ju inte ha det bättre. Men 2007 är ett betydligt större år, ingen tvekan om det.

Instämmer om Fritz Haags 08or. Det tredje och fjärde vinet hade ypperliga balanser där sötman inte tycktes vara den uppmätta...

Allt från Joh Jos Prüm var superintressant - ungefär som väntat...

Egon Müllers Auslese var helt vansinnig. Och han bara stod där med sitt stenansikte...

Michael sa...

Kayaker: Nu är jag lite osäker på exakt vad du menar med "liknande arrangemang", med om du tycker om österrikiska toppviner kanske du skall anmäla dig till det österrikiska vingästspelet på Heaven 23 nu på måndag...

Kayaker sa...

Michael: Jag har beredskap...

Henrik sa...

Spännande läsning från början till slut - huu vad sugen man blir på Barolo i 04-tappning.
Eftersom jag drack Langhe Mon Pra i 2000-tappning blir jag också lite intresserad av den i 2006. Nu är ju 319 pix en del för en langhe, särskilt av er not att döma ...
Men, jag drack alltså 00:an hösten 2008 och föll handlöst då. Lägg därtill Nettares il Favot 2000 som jag bara har hört rykten om så undrar jag ändå om det inte kan bo lite lagringsduglighet i Mon Pra. Får se om jag får för mig att ta reda på det - eller om jag lägger till någon hundring eller två och går på mer säkra Barolo-kort.