Stockholm - Beaujolais 28 augusti 2020
Hallå Julie! Vad har du för dig idag?
Idag så förbereder vi flaskor som snart ska skickas iväg. Inte till Sverige - de är redan klara, utan till England. Sedan är vi ute i vingården också, jag tror att vi kommer börja skörda i slutet av nästa vecka. Kanske på torsdag, eller på fredag… jag vet inte riktigt än.
Hur artar sig druvorna?
Det ser lovande ut, och så har jag lite tur! Eftersom mina marker ligger högt skördar jag vanligen senare än de flesta andra, så mina druvor är inte riktigt mogna än. Men de är friska och saftiga, inte alltför påverkade av det torra vädret, riktigt fina.
Är det en stor eller liten skörd på gång?
Det är en normal skörd, ungefär som 2018 eller 2019 i volym. Det blir kanske lite mindre i Fleurie, men jag är inte säker.
Och hur har den senaste växtsäsongen varit, om du jämför med de föregående?
Helt annorlunda än 2019, som också var riktigt fin. Då hade vi väldigt varmt väder i juni och juli, men i augusti fick vi regn varje vecka. Små skurar, men perfekta regn som gav rätt mängd vatten under augusti. Det är därför som årgång 2019 känns ganska… hur ska jag säga… avslappnad.
2018 hade också varmt väder, men där kom de små regnskurarna mer utspritt över juni, juli och lite men inte lika mycket i augusti. Men allt som allt så räckte det ändå precis till.
Problemet under 2020 - där vi hade spridda skurar i juni, och lite men inte lika mycket i juli - är att vi inte haft något regn alls i augusti än. Därför har många bönder redan börjat skörda, eftersom rankorna lider av torkan. Får vi regn nu, så är det ändå i senaste laget för vinrankorna.
Hur är temperaturen om nätterna? Börjar det bli svalare eller är det fortfarande lika varmt?
Nu börjar det bli svalare, men i juli och augusti var det helt otroligt - över 30 grader på dagen och 27 grader på natten.
Wow!
Ja, vi hade tre veckor som var helt otroliga. Men som jag sa, så är det en himla tur att mina marker ligger på höjden och att rankorna har djupa rötter. Så läget är fortfarande okej.
Hur har det varit med angrepp och sjukdomar under växtsäsongen?
Inte mycket. Vi var lite oroliga för oidium i början av juli, men det var ingen större fara. Det är ett nytt problem - jag är mer van vid mildiou, alltså peronospora - så det här var faktiskt det första året för mig med ett sånt angrepp. Förr om åren hade vi oftare mildiou, men det har vi inte haft mycket av de senaste två-tre åren. Oidium gillar vanligen svalt väder med nordliga vindar och en viss fuktighet. Och konstigt nog, så har vi haft varmt väder men ändå oidium. Något av ett mysterium, kan man säga.
Hur ofta har du behövt spraya rankorna?
Den här säsongen har jag sprayat fyra gånger med kopparsulfat och släckt kalk, men bara små doser eftersom angreppen inte varit svåra. Samtidigt har jag använt olika avkok på nässlor, valeriana och flera andra örter som vi blandat ner i vätskan. Dessutom har jag sprayat små doser vulkaniskt svavel runt själva blomställningarna på rankorna, för säkerhets skull. Alltså inte värst mycket koppar eller svavel på det stora hela. Voilà!
När jag sprayar använder jag en behållare som jag bär på ryggen. Därför jag kan vara väldigt exakt i mina insatser, jämfört med dem som sprutar med hjälp av traktor.
Ja, det vore väl ändå otänkbart med traktor i En Remont?
Helt omöjligt!
Vi åkte upp dit efter att vi sågs i november. Och träffade dina djur.
Min ko och min åsna! Sen har jag sju får också. På sommaren brukar de hålla till i min inhägnad, men nu är det rena öknen där. Så för tillfället är fåren på grönbete i Chiroubles!
Högre upp i bergen alltså?
Voilà!
Vilket år var det du tog över markerna i Moulin-à-Vent och Émeringes? 2015?
Japp, det stämmer.
När du arbetar där, är det någon skillnad mot hur du jobbar i En Remont?
Ja, det är skillnad - för mitt hjärta bor i En Remont! Eller jag skojar lite förstås, fast det är ändå sant. Men: jag hade tur med Moulin-à-Vent, eftersom stockarna är så gamla - de är planterade redan 1913. De är så lyckliga och lätta att ha att göra med. Trots sin höga ålder ger de en bra avkastning, mellan 20 och 25 hektoliter per hektar. Hela parcellen är på 0,7 hektar och förra året lyckades jag få ut 21 hektoliter därifrån.
Som jämförelse, hur stor är avkastningen i Fleurie?
Ungefär samma. Numera ger varje år mellan 20 och 25 hektoliter per hektar i alla mina marker. Förutom i Beaujolais AOC, där är det inte riktigt samma sak, för där har jag drabbats av en hel del hagel både 2016, 2017, 2018 och 2019. I år är jag glad att ha sluppit hagel, så nu blir det lite mer beaujolais än vanligt. Det är jämnt en hektar i Émeringes och förra året fick jag bara nio hektoliter.
Inte mycket. Med allt tidigare starter på växtcyklerna, har du några problem med frost?
Inte jag, men generellt är det ett problem i Beaujolais.
Och dina vinmarker klarar sig tack vare höjden?
Precis! Men vi ser tydligt hur vädret förändras. Nuförtiden får vi sällan frost under själva vintern, bara fyra fem dagar per säsong. Numera är det så varmt att vi jobbar i t-shirt under beskärningen. Det är redan rena sommaren då. Senare, i april eller maj, slår det kalla vädret tillbaka.
Gör ni hela beskärningen i mars?
Ja, i mars och lite i april.
Är det ett trick för att hantera frosten?
Ja, verkligen! På så vis bromsar vi den tidiga starten på växtcykeln. Beskär vi senare, så vaknar rankorna senare.
Bland dina kommande viner från 2019 märks en nyhet. Kan du berätta lite?
Visst! Jag började jobba i Beaujolais 2009, och under tio års tid har jag avstått från att köpa frukt. Jag har velat hitta ekonomiska lösningar utan att behöva använda mig av négoce. Jag har tyckt att det var något onormalt med att behöva köpa druvor, så därför har jag motsatt mig den idén. Jag har tänkt att jag kan klara mig ändå. Men så i 2019 fick jag en en fin möjlighet att köpa frukt, som också bidrar till att jag kan fortsätta ha det här huset och betala mina anställda. Idag är vi fyra som jobbar heltid under fyra månader, och resten av året två till tre, lite beroende av behov.
Så, 2019 köpte jag för första gången frukt från en vän. Det handlade inte om ett val av appellation utan om vem personen är. En väldigt sympatisk kille, så jag köpte lite Beaujolais-Villages från byn Chânes samt lite Saint-Amour av honom. Sen bestämde jag mig för att blanda dem, för jag gillar att blanda emellanåt. Dessutom ville jag se hur det hela funkar med mina kunder, så jag tänkte att det blir enklare med en enda cuvée. Den här blandningen är buteljerad som Vin de France och heter Minouche.
Namnet kommer från en fransk sång. När jag blandar vin blir det oftast en sång!
Vem har skrivit sången?
Det är Rachid Taha. Jag gillar den!
Som Bella Ciao... också en sång.
Exakt! Bella Ciao… La Carioca… Sex Appeal…
Och vad heter den sympatiske odlaren?
Det är en far och en son. Gilles och Jérôme Courtois. Vi är vänner sen länge, det är väldigt trevliga människor. För mig var det viktigt att skriva ut odlarens namn, så att det ska stå fullständigt klart för alla som vill läsa etiketten att det inte är min produktion. Jag vill vara helt transparent på den punkten, att det inte är min egen domän utan négoce.
Helt rätt att ge kredd till bonden. Hur involverad är du för övrigt?
Vi ses ofta och dricker ett glas vin, snackar och så berättar de om sitt arbete - de är galet dedikerade odlare.
Upplever du att det är någon skillnad mot resten av dina viner, och i så fall vad?
I början var Saint-Amour riktigt djup och ganska tung. Jag tänkte ”WTF - den är hemsk ”… men sedan blandade jag den med deras Beaujolais-Villages som var väldigt glad och på frukten. Och nu, efter två månader i flaska, så känns det som mina andra viner i stilen. Det är rent, det är lätt, jag är nöjd med resultatet, fast i början vågade jag bara inte riktigt tro det. Vi får se vad folk tycker!
På det här sättet är det ju fler som får ta del av din stil.
Ouais! I år kommer jag köpa lite mer frukt, det handlar om Beaujolais-Villages från Marchampt. Det är en kvinna som haft andra problem och behöver sälja sin skörd, och genom att köpa den kan jag också hjälpa henne. Dessutom är det väldigt fina druvor från vackra omgivningar.
I närheten av Hervé Ravera?
Ja, väldigt nära hans marker.
Mitt mål med de här inköpta druvorna är att hitta en ekonomisk lösning, att göra en liten cuvée med en liten prislapp. Det är min dröm. Jag säljer ju vin och är smått besatt av det här med priset. Att kunna göra ett demokratiskt vin som är billigare än mina andra viner.
Hur jobbar Gilles och Jérôme Courtois i sina marker?
Ekologiskt, men inte biodynamiskt. Det mesta görs för hand, men vissa moment görs med traktor eftersom marken är relativt flack. De jobbar skickligt med jorden så att den håller sig riktigt lucker, sedan sår de olika slags gräs för att ha ett grönt ytskikt. Domänen är relativt stor, så det kanske är därför de inte jobbar biodynamiskt än. Troligen kommer sonen att ta det steget i framtiden, men det är nog fortfarande för tidigt för dem.
Hur många hektar vin odlar de?
Jag vet inte exakt, men jag tror det är fjorton. Rätt många olika parceller, och sen gör de ju en hel del vitt vin också eftersom Chânes ligger vid gränsen till Mâconnais.
Vad är det för jordar i parcellerna du köper från?
Det är inte särskilt mycket granit, bara en mindre del rosa granit. Jag är ju långt ifrån geolog, men det är mer åt det sandiga hållet med runda stenar i Saint-Amour. Så därför lite annorlunda än i mina egna marker.
Om vi ser på dina viner från 2019 mer generellt, hur skulle du beskriva dem?
De är bättre balanserade än vinerna från 2018. Inte i första hand lättare, men mer avslappnade. Det var regnen i augusti som gjorde hela skillnaden - det var som att de viskade till rankorna: ta det lugnt… ingen stress… det här kommer att gå bra.
Alkoholen blev lite lägre i 2019 än i 2018 och syrorna lite friskare. Om vi jämför, så hade ju både Cayenne och En Remont fjorton procent i 2018.
Ja, de var ovanligt kraftfulla. Och så har du ändrat namnet på din Moulin-à-Vent ?
Jepp! Buchaille är ett ganska vanligt namn i Moulin-à-Vent och min kompis Julien Buchaille är en rolig kille, fast inte alls någon doktor på riktigt. I år tänkte jag att vi skulle byta namn. Briçou är vårt interna smeknamn på Brice, som har jobbat med mig i vinmarkerna i två år. En väldigt trevlig kille som kanske kommer att bli vinbonde på egen hand inom kort.
I källaren, gör du alla dina viner på samma sätt?
Ja, i stort sett precis likadant. Jag må vara lite tråkig som bara har ett sätt att göra vin. Andra vinmakare gör olika slags viner med olika karaktärsdrag. Jag följer bara druvorna och årgången.
Inte alls tråkigt. Tvärtom väldigt intressant eftersom skillnaden mellan vinerna bara handlar om förutsättningarna på platsen och om själva vinrankorna.
Om vi följer frukten från skörd till flaska, hur går det till?
Så fort druvorna kommer in i sina små kassetter, så ställer vi dem i ett kylrum över en lång natt. Dagen efter placerar vi de hela druvklasarna i tankar och täcker dem med koldioxid. Sedan väntar vi i minst tre och ibland upp till fem veckor innan vi pressar, så det är en ganska lång maceration. Eftersom det är kallt i källaren går jäsningen långsamt. 2019 fick Beaujolais, Beaujolais-Villages och Saint-Amour laka ur i tre veckor, medan vinerna från Fleurie låg i fem veckor. Det är inte något medvetet val egentligen, utan beror på att Fleurie skördas en vecka senare än de andra.
Vilket slags tankar använder du?
Det är antingen glasfiber eller betong. Jag föredrar betong, men ibland är skörden för liten och då passar glasfibertank bättre.
Och pressningen?
Fortfarande den handvevade gamla korgpressen. Hårt arbete, men samtidigt roligt.
Efter pressningen blandar jag självrunnet vin och pressvin i glasfibertank. Den går att försluta hermetiskt, vilket inte är möjligt med betong. Vid den här tiden börjar det bli kallt i källaren, så att jästen kan få svårt att arbeta, och då är det viktigt att behålla skyddande koldioxid i tanken.
När vinet är nästan utjäst drar jag om till fat. Fast jag vill att det ska vara lite socker kvar…
..fan, jag ger dig ju mitt recept här!! (skratt)
Det gjorde du redan i vår intervju 2014! ;D
(skratt)
Och malon då, sker den i tank eller fat?
Alltid i tank!
Vilka storlekar av fat arbetar du med?
Jag har tre stycken 600-liters, två 300-liters och resten är använda 225-liters. Faten ligger nere i källaren under mitt hus, där det är bra förhållanden för lagring.
När sockret i stort sett är utjäst, vilket vanligen är i mars-april eller maj, så drar vi om vinet till tank igen. Det är i det här läget jag fattar beslut om jag ska blanda eller inte.
När buteljerar du?
När det resterande sockret helt säkert är slut. För vinerna från 2018 var det i början av augusti. Årgång 2019 buteljerade jag i slutet av juni.
Klarar du dig utan svavel nuförtiden?
Helt. Men jag ska inte ljuga! Jag ville visa Brice effekten av svavel, och så var det ett av faten med Moulin-à-Vent som hade en tydlig smak av mus. Jag tillsatte ett gram per hektoliter, och dagen efter var musen borta. Så i den cuvéen gömmer det sig alltså ett fat som fått minimalt med svavel.
Precis i början var det några årgångar som fick svavel, eller hur?
2009 - alltså när jag gjorde min första årgång - sa Yvon Métras till mig att jag borde göra en liten tillsats för säkerhets skull, så vi adderade ett gram per hektoliter fem dagar innan buteljering.
2010 - zéro zéro zéro!
2011 - inget alls i Carioca Fleurie och kanske ett gram i en del som blev Carioca Vin de France.
2012 - tre barriques till Fleurie Chavot fick ett gram i november.
2013 - zéro zéro!
2014 - zéro zéro!
2015 - den enda cuvéen med tillsats var Moulin-à-Vent Mammouth. Nio fat och volatilsyran steg snabbt. Vi kollade i mikroskop med Jean-Paul Chanudet. Alla sa till mig: Julie, du måste tillsätta svavel, annars blir det vinäger. Till slut blev det tre fat med två gram, tre fat med ett gram och tre fat helt utan tillsats. Sedan gjorde vi en jämförande analys med värden på socker, volatilsyra, allt. Sedan fick duktiga provare smaka blint. Intressant nog, så blev det samma nivå av volatilsyra i alla faten oavsett tillsatser, och sockret jäste ut i samma takt. De faten som smakade bäst var de utan tillsats.
2016 - zéro zéro!
2017 - zéro zéro!
2018 - zéro zéro!
2019 - som sagt, en barrique med mus. För övrigt inget!
Superintressant. Du har gedigen erfarenhet nu, med dina elva årgångar. Om du skulle kommentera de olika åren?
2009 gjorde jag mitt vin hos Yvon Métras, för jag hade ingen egen källare. Men då behövde jag inte så mycket utrymme heller. Jag provade vinet tidigare i år, själva hjärtat av pressningen från en jéroboam. Det var fortfarande friskt och med bra frukt. Skulle nog kunna fylla tjugo också.
2010 gjorde jag i Vauxrenard, alldeles själv i en stor och bekväm källare ovan jord, men med bra isolering. Det var den bästa tänkbara årgången och i alla cuvéer… Simone, Cayenne, En Remont.. de vita jordgubbarna…
2011 var svårt för mig - jag hade problem med jäsningarna. Jag blandade allt vin till Carioca och satte priset lägre än Cayenne. Men jag lärde mig mycket av problemen och Carioca smakade bättre med tiden.
2012 var också komplicerat - ett hemskt år i vinmarkerna med stora angrepp av mildiou. Jag lyckades bara göra nio hektoliter per hektar. Det fanns också något bräckligt med vinerna.
2013 var däremot en riktigt bra årgång! Jag skördade sist av alla, inte förrän 13-14 oktober. Stjälkarna var mogna samtidigt som sockernivåerna var låga. Alkoholen landade på 10,7 men smakerna var ändå mogna.
En årgång som påminner om tiden före klimatuppvärmningen.
Ouais! 2010, 2012, 2013 och 2016 är den typen av årgångar.
2014 var den första jag gjorde i mitt nya hus i Moulin-à-Vent. Jag köpte huset 2 september och första skörden kom in 22 september. Den här årgången handlade mycket om att utforska den nya källaren - det kan vara komplicerat att byta. Det finns ofta stora skillnader i isolering, temperatur, jäststammar och så vidare. Här krävdes förståelse och anpassning till huset. Ett nytt och eget sätt att arbeta med henne. Att förändras!
Hade det gjorts vin där under åren närmast innan?
Ja. Men jag började med att göra en stor rengöring av hela stället. Numera har jag etablerat jästkulturerna från mina egna marker och det känns väldigt skönt.
Blir det ont om plats nu när du har Minouche också?
Nä då, det är ingen fara - jag har ett annat utrymme också till att lagra flaskor. Visst är källaren under huset liten, men så går det ju att arrangera faten i dubbla lager ovanpå varandra.
Skörden som är på gång, hur lång tid beräknar du att den kommer ta?
Normalt räknar jag med tre dagar i en vecka och tre dagar i veckan därpå.
Och hur stort team arbetar du med då?
Vi blir omkring tjugo.
Väntar du på lite mer mognad?
Ja, och så gärna några regnskurar som ser ut att komma innan skörden. Det skulle få druvorna att känna sig lite mer avslappnade när det är dags.
Lycka till med skörden!
Tack!
(intervjun från 2014 som nämns i texten kan du läsa här)
