2004 Barone Ricasoli Torricella

Sophie har haft tur i skogen. Nu hackar vi upp en hög fina svampar. Funghi porcini hette de i Toscana när vi köpte en påse svamp, importerad från Sverige. På ärans och hjältarnas språk har de förstås kunganamn - Karl Johan. Vi steker i smör och olivolja, lättstuvar i matgrädde. Därtill fettuccini och riven extralagrad grevé. Ibland kan det uppstå möten i högre skolan och så är det nu.

I glaset har vinet en varmt gul färg. Första doften är melon och gula plommon, sedan smör, honung, nötter, vanilj. Snyggt rostad fatkaraktär. Smaken är urgod och generös med bra balans. Vinet bär sina 14% med lätt stil. Till den här mat & vinupplevelsen kan man bara sucka lyckligt och undslippa enstaka oh och ahh...

2004 Torricella Chardonnay di Toscana (Barone Ricasoli)

2003 Jacobsdal Cabernet Sauvignon

Det här vinet är betydligt yngre och ett par storlekar mindre än Morgenhof. Doften är inte lika utvecklad, helt dominerad av saftiga svarta vinbär. Till kvällens oxfilé är Morgenhof bättre. Som ostvin till brie de meaux är Jacobsdal mer på rätt plats. Några års lagring kan nog vara värt att pröva. Som Sophie tycker, hyfsat gott och kul att prova men inte riktigt vår påse. Lite för mycket sötma, alkohol och rök. I minnet är Jacobsdal Pinotage ett mer särpräglat och moget vin. Av de aktuella släppen i cabernetstil återkommer vi hellre till Château de Coubersant och Château Jander. 1-0 till gamla världen enligt vår smak.

2003 Jacobsdal Cabernet Sauvignon (Stellenbosch)

1999 Morgenhof Premiere Selection

Vi bestämmer oss för att jämföra två sydafrikanska viner i bordeauxstil igen. Rustade med oxfilé och brie de meaux! Morgenhof har svarta vinbär, plommon och tobak i den vidöppna doften. Smaken är rund och mogen, lite sötare än bordeaux och med bra, lite alkoholdriven, kraft. Inte så elegant men fylligt - säkert ett bra grillvin. 60% cabernet sauvignon, 25% merlot, 9% cabernet franc, 6% malbec. Vi matchade nyligen Morgenhof årgång 2000 lyckat med riktigt smakrik mat. Flera som vi bjudit gillar verkligen det här vinet. Vi håller förstås med om att det är gott men längtar ändå till Frankrike. I samma prisläge hittar vi faktiskt just nu bordeaux som faller oss mer i smaken.

1999 Morgenhof Premiere Selection (Morgenhof Estate, Stellenbosch)

2004 Maumus Cuvée Le Paradis Madiran

Vi måste bara prova denna lågpris-madiran. "Paradiset" - en lite rörande ambitionsnivå...

Vårt intryck är snarare ett stadigt och oborstat rödtjut med väl tilltagen alkohol och en rejäl överslätande sockerhalt. En hel del rödbetor, ett litet vinägerstick, bråkig ung sötfrukt och rejäla fat.

Ok, vi vill att vinet ska sjunga. Vad göra? Fram med roquefort-osten (som vanligtvis tar kål på de flesta rödviner) och simsalabim förvandlas bråkstaken till en fin passningspelare i samma stökigt bonniga serie. Det funkar! Så värst motsträvigt tycker vi nog inte att det är. Mer ofint än ogint liksom. Sannolikt går det att lagra fram ett mer sammanhållet och harmoniskt vin. Lite liknar det Alain Brumonts La Gascogne Tannat-Merlot. Men vi tycker att det vinet är snyggare genomfört.

2004 Madiran Cuvée Le Paradis (Jacques Maumus)

2001 Château Jander

Första intrycket: cabernet på näsan och merlot i munnen! Fruktig doft av svarta vinbär, med ceder, gräs och fat. Lite varm smak med sötfruktig bitter körsbärskärna, plommon, korinter, kaffe. Bra tryck, bra tanniner, bra eftersmak. Ändå bara 12,5%, typiskt bordeaux. Blandningen är 50/50 cabernet merlot, 18 månader på fat. Gott vin, en skvätt till tack!

2001 Château Jander, Moulis-en-Mèdoc Cru Bourgeois (Château Jander)

2003 Pio Cesare Langhe Nebbiolo

Det är lika bra att säga det med en gång. Vi älskar nebbiolo. I det här vinet bjuder Pio Cesare på mycket av det goda från druvan till vardagspris. Doften är utvecklad och nästan skrattretande tydlig och mogen trots sin relativa ungdom: torkad frukt, mandelmassa, sandelträ, läder, nötter, lakritsfudge och tjära, torkade rosenblad och viol. Strukturen är ganska lätt, intensivt smakrik men inte så tät, och har en pigg och frisk syra som kommer bäst till sin rätt lite åt det svala hållet. Det är som gjort för pasta med köttfärssås. Är man beredd att betala för att komma ända upp till himlen rekommenderar vi Pios Barbaresco av årgång 1999 från B-sortimentet. Den är helt makalös.

2003 Langhe Nebbiolo (Pio Cesare, Alba, Piemonte)

2003 Arnaldo Caprai Montefalco Rosso

Årets italienska vinmakare 2006, enligt Gambero Rosso. Vi måste prova denna umbriska blandning av sangiovese med mindre andelar av sagrantino och merlot. Den första doftslingan som kommer ur glaset är sötmogen körsbärsfrukt. Sen den typiskt italienska körsbärskärnan med bittermandel, örter, blommor och mineral. Och efter det ett stråk apelsinskal eller pomerans. Slutligen lite lakrits och choklad från faten. I munnen får vi den härliga käftsmäll som man så väl behöver ibland. En hel del stram kärnbitterhet och en smal och snygg matvänlig syra. Det här är gott!

Vi äter hemlagade hamburgare med dijonmajonnäs. Sallad och tomater dressar vi ikväll såklart i Monini DOP Umbria från Spoleto.

2003 Montefalco Rosso (Val di Maggio Arnaldo Caprai)

1997 Castello di Brolio

Den här toppchiantin har vi lagrat sex år och börjat öppna de första i år. Flaskorna varierar en del och ibland, som ikväll, har vinet ett väl tydligt ättikstick i doften. Dessutom stallmognad, inlagda körsbär och ett stråk av pomerans och kryddnejlika. Smaken är mycket intensiv och lång med simmig struktur. Sötsura körsbär och choklad. Klart mer kraft än Tignanello från samma år. Allra bäst har vinet smakat till cacciatora, vildsvins- och tryffelsalami, pecorino toscano eller manchego. Där hamnar alla smaker på rätt plats. Ikväll fyller Sophie år och vi bjuder på lammstek med potatisgratäng, kidneybönor och haricots verts. Kanske blir vinet lite väl kraftfullt i det sammanhanget.

1997 Castello di Brolio Chianti Classico Riserva (Barone Ricasoli)

1975 Salvador Poveda Fondillon

Kvällens sceneri utspelar sig vid långbordet efter kräftfesten ute i augustimörkret. Barnen samlar mördarsniglar i trädgården. De vuxnas diskussioner böljar fram och tillbaks efter rabarberpajen och samtalet kommer in på Jura och andra områden som håller egenartade och urgamla oxiderade vintraditioner vid liv.

Plötsligt trollar P fram ett par flaskor Fondillón - ett vin vars like vi hittills aldrig prövat. Glaset har en mörkt brun färg, och en mycket stor bränd och oxiderad doft av valnötter, russin, plommon, knäck och choklad. Smaken är inte alltför söt men är otroligt fyllig och intensiv. I sin kraft kan den konkurrera med många digestifer. Vi tycker alla att det är helt fantastiskt!

Vinet är gjort på sent skördade druvor av den röda monastrell (mourvèdre) som plockades för trettioett år sedan. Musten jäste naturligt upp till arton procent för att sedan tillbringa tjugotvå (!) år på stora fat av amerikansk ek. Historiskt sett uppskattades vinet mycket av spanska och andra kungahus. Nu för tiden är Fondillón långt från forna tiders berömmelse, och därför är priset häpnadsväckande lågt för det storslagna gamla vinet. Årgång 1980 släpptes lägligt nog för ett par veckor sedan. Vi får inte glömma att handla !

1975 Fondillon de Alicante Gran Reserva (Salvador Poveda, Alicante)

1993 Moulin Touchais

Så får vi äntligen hugga in på Annes rabarberpaj med vaniljsås - och det är första gången vi provar den här årgången av Moulin Touchais. Doften spelar på en ungdomlig skala av mandel, honung, citrus, höstäpple och päron med lite mineral och ylle. Smaken har höga friska syror, underbar mandel och honungslen sötma och fin längd. Chenin Blanc! Vi måste verkligen laga äppelpaj på fallfrukten vi fick i förrgår. Det här vinet kommer att vara ungt länge till, och inget fel i det - om man blir man nyfiken på hur vinet smakar när det är moget så finns det på systemet fem årgångar från 1970-talet att prova.

1993 Moulin Touchais (Touchais, Coteaux du Layon, Loire)

2003 Guigal Crozes-Hermitage

Vi lovade att nästa Crozes-Hermitage skulle bli Guigals nolltrea. Och här är den! Vi sörplar den med Poulain Noir 76%. Det här vinet doftar riktigt lovande: sötmogen frukt med toner av vinbär, körsbär och hallon, vitpeppar, järn och gummi. Smaken är inte alltför fyllig med snyggt infattad fatkaraktär och inte heller klumpig av det varma året, måttliga 12,5 %. Jämför med Laurus som vi provade nyligen. Men den har charm: en mycket god läskande syrahprofil med lite uppstramande kärnbittra tanniner. Systembolaget tror inte att vinet vinner på lagring - men det gör vi. Några nu och några om fem år eller senare?

2003 Crozes-Hermitage (E Guigal, Ampuis, Rhône)

1998 M. Chapoutier Hermitage La Sizeranne

Emellanåt vill man ändå att alla mätare ska gå i taket. Att Fågel Fenix äntligen ska krypa fram ur källaren efter ett halvdussin år. Kort sagt vill man få en riktig upplevelse. En sätt att börja kan vara att laga en lammstek med potatisgratäng och vidunderlig sky.

Ur glasets mörka men klara djup stiger en grillad animalisk, rökig och mineralisk doft. Blodig rostbiff, dov björnbärsfrukt och blommig viol, tjära och lakrits, en aning kokoskola. Efterhand lite kärniga toner av bittermandel som bär det hela. Alla dessa dofter är tredimensionella, subtila och infattade i runda mognadstoner. Man skulle bli hungrig även om man var mätt, säger Sophie.

Smaken har balans och struktur med bra mjuka tanniner och är, som vi tror, bara i början av en lång mognadsperiod. Vi återkommer i den frågan om några år. Eftersmaken har bra längd och är rent explosivt kraftfull. Vi säger: bra Rhôneviner på syrahdruvan ger mer tillbaka än det mesta om man har lite tålamod att vänta. Bland de fem bästa vi druckit.

1998 Hermitage Monier de la Sizeranne (M. Chapoutier, Tain l'Hermitage)

2002 Château Phélan-Ségur

Hade ett samtal med en kille på systembolaget om årgång 2002 vs 2001. Han sa att de cabernetbaserade vinerna från västra stranden blivit relativt bra detta svalare och måttligt prissatta mellanår. Men Phélan-Ségur är inte bara ett år yngre än de andra två utan också lite mindre. Doften är lite mer sluten, men har svartvinbär, gräs och tobak. I munnen är det lite stummare och har aningen ihålig eller vattnig mittsmak. Det har inte charmen eller kraften från de båda 01orna. Men det är ändå en god Médoc i en lite lättare och grönare medelfyllig stil.

2002 Château Phélan-Ségur, Saint-Estèphe Cru Bourgeois Exceptionnel (Xavier Gardinier et Fils)

2001 Château Poujeaux

Här har vi betydligt tuffare doningar. Doften är mer animalisk, med dragning åt rostbiff och svartpeppar. Smaken är mer mörkfruktig, fylligare och imponerande kraftfull, med sträva tanniner. Det här vinet kräver antingen biff eller lagring, förmodligen både och. Det är hur som helst gott idag, men är inte ett lika charmfullt ostvin som Durfort-Vivens.

2001 Château Poujeaux (Moulis-en-Médoc Cru Bourgeois Exceptionnel)

2001 Château Durfort-Vivens

Vi bestämmer oss för att jämföra tre bordeauxviner till ostbrickan i augustimörkret. Durfort-Vivens är en andra cru som ligger granne med Château Margaux. Egendomen har rykte att vara ojämn, men 2001 lär man ha lyckats bra. Det är först ut av de tre som vi smakar och dessutom, ska det visa sig, det ljuvligaste. Doften är först lite jordig och multnad, påpekar S, och sedan tydligt stallig med vinbär och körsbär, och mycket mineralisk med vått ylle och vått grus, tycker T och M. Smaken är medelfyllig och öppen med hyfsad mognad och tanninerna är sammetsmjuka och lite "dammiga". Det här är perfekt drickvänlig Margaux som är som gjord för ost och prat ikväll. Riktigt gott!

2001 Château Durfort-Vivens, Margaux 2ème Cru Classé (Gonzague Lurton, Margaux, Bordeaux)

2004 Riesling Saint-Hippolyte

Vi gillar oftast den egensinniga stilen hos det här vinet. Det finns alltid en stram ryggrad, massor av mineraler och en tuff grapebitterhet som vi gillar mycket. Årgångar som 2000, 2001, 2002 har gett oss hela skalan från unga gröna äpplen till början av petroleum. Ett komplext byvin, alltid kul att prova. Men 2004 är för grön och vegetabilisk i stilen, tycker vi. En viss besvikelse, alltså. Vi lägger undan några stycken, får se om det ger med sig med tiden.

2004 Riesling Saint-Hippolyte (Domaine Marcel Deiss, Bergheim, Alsace)

2003 Alfiero Boffa Collina della Vedova Barbera d'Asti

Ikväll är det födelsedagsmiddag för vår sexåring: tortiglioni med parmesan och köttfärssås. Piemontesiska viner tycker vi smakar allra godast till - både nebbiolo och barbera. Alfiero Boffa producerar vingårdsviner ("Vigne Uniche") på 55-70 åriga stockar med barbera från bland andra vingårdarna More, Cua Longa och Muntrive nära byn San Marzano Oliveto i Asti-området. Kvällens vin är en blandning av de tre lägena som fått ett års lyxig vila i små franska ekfat.

Tätt och blårött rinner det ner i karaffen, efter en stund i kylen landar vinet på 16 grader. Doften är stor och intensiv med körsbär, bittermandel, plommon, viol, lakrits och gräs. Smaken bjuder på en fräsigt hög syra som ger ett härligt sting åt frukten, karaktären från de små ekfaten överskuggar inte och vinet känns slankt och välbalanserat utan onödigt restsocker. En riktigt god barbera!

2003 Collina della Vedova Barbera d'Asti (Alfiero Boffa)

2002 Klur Wineck-Schlossberg Riesling Grand Cru

Familjen Klur i Katzenthal har kanske den mest sympatiska hemsidan av alla vingårdar i Alsace, och verkar vara en av de mest lockande gårdarna att besöka. 2002 var ett riktigt fint år i Alsace och Grand Cru-vinerna börjar så smått att få lite mognadstoner. Wineck-Schlossberg inleder med en doft som är grapebitter med inslag av pomeransskal och mineraler med lite diesel. Smaken är helt torr och riktigt kraftfull med ståliga syror. Allt är på sin perfekta plats enligt skolboken. Det är ett stilfullt matvin till panerad ryggfilet av torsk med haricots verts och en blandning av dinkel och råris. 02an är nog dessvärre slut men vi håller utkik när 04an släpps. Det här vinet borde vi lagra. Nästa gång vi passerar Alsace åker vi till Katzenthal...

2002 Wineck-Schlossberg Riesling Grand Cru (Clément Klur, Katzenthal, Alsace)

2003 Laurus Crozes-Hermitage

Ikväll är vi barnlösa syrahfreaks. De ugnsrostade och fetaostgratinerade grönsakerna vill ha ett vin med kraft. Så nu hämtar vi Laurus C-H. Den ingår i en serie rhôneviner från negociantfirman Gabriel Meffre, varav vi tidigare testat deras Gigondas och 01an av kvällens vin som var mycket bra (den här flaskan kom märkligt nog in månader efter att vi glömt att vi beställt den). Och nog finns här power galore. Doften är intensivt kryddig, med plommon och portvinstoner. Smaken är lika tät och intensiv den, med en hel del julkrydda från faten i italiensk stil. I våra munnar är den lite väl syltig och en smula tung i gumpen. 13% smakar som 14,5. Men 2003 var ju supervarmt och en del norra rhôneviner från detta år har mer drag av nya världen. Så vi kyler vinet lite mer för att dämpa den eldiga stilen och lyfta fram den friska rhônefrukten som också finns där. Till sist längtar vi ändå efter ett par egenskaper hos syrah som vi vill ha för att gå loss helt: läskande fräschör, animaliska drag, som rostbiff - och gärna en dos tvärnitade bildäck därtill! Nästa gång ska vi kolla hur Guigals Crozes-Hermitage klarade 2003...

2003 Laurus Crozes-Hermitage (Rhône)

2004 Bouchard Pére & Fils Bourgogne La Vignée

Idag blev det högsommar igen. Vi har kylt vinet, är barnfria för kvällen och som pricken över i tar vi fram en italiensk vildsvinskorv för att få ordning på saltbalansen. Det här lätta pinotvinet väljer vi ikväll framför all världens samlade roséer. Först en grön och frisk pust ur glaset: gran, eucalyptus, gräs, lite ruccola. Sen pinotkryddan, är det sandelträ, lite ingefära kanske? Därefter röda vinbär, hallon och lingon som knyter ihop det hela. Vilken aptitretare !

2004 Bourgogne Pinot Noir La Vignée (Bouchard Père et Fils, Beaune, Bourgogne)

2000 Morgenhof Premiere Selection

Ikväll knyter vi ihop en balkongmiddag: rostad sötpotatis med grönmögelost och entrecôte. Höga smaker med både sötma och sälta! Sista flaskan på butikshyllan ropade: du har ju läst om mig, prova mig nu då äntligen...okej då! Efter att ha druckit en del bordeaux senaste veckan blir det kul att testa den här mogna bordeauxblandningen. Och jo då, stalligheten, den snygga fatkaraktären, plommon i chokladtonerna och de mjuka tanninerna finns där, förutom nyckelorden från etiketten. Det smakar ju helt enkelt bordeaux och dessutom fullt jämförbar med dubbelt så dyra fransoser! Men dessutom har den mer sötmognad och 14% alkohol, som man kanske inte alltid vill ha men som gör vinet till perfekt sällskap till kvällens mat. Den vanliga sydafrikanska rökigheten finner vi inte alls i det här vinet. Gott, gott !

2000 Morgenhof Estate Première Sélection (Simonsberg-Stellenbosch)

1996 Château Chasse-Spleen

Systemet har nyligen släppt några skvättar lagrad bordeaux och vi provar en tioåring ikväll. Färgen är mörk och tät med lite brun ton i kanten. Doften är märkligt sluten efter dekanteringen men öppnar upp sig lite efter hand med mineral, lakrits och stall. Smaken är ett riktigt kraftpaket men kanske inte helt och hållet harmonisk och charmfull (än?) Eftersom 1996 var ett stort år och vinet fortfarande har en del hårda tanniner tror vi att vinet har framtiden för sig. Vi äter ugnstekt rostbiff med rostade grönsaker. Till Brie de Meaux visar vinet upp sig från sin bästa sida där den lilla körsbärssötman i frukten lyfts fram.

1996 Château Chasse-Spleen, Moulis-en-Médoc Cru Bourgeois Exceptionnel (Claire Villars, Moulis-en-Médoc)