Barolo-Rally

Vinovis-Ulrik bjuder in till tokrally bland hembärgade dyrgripar från piemonteresan nyligen. Flaskorna yr som bowlingkäglor - det blir en utmaning att hålla fokus och ta anteckningar eftersom vi har rätt mycket att snacka om runt bordet och stämningen blir hög framåt natten. Från diverse källare, garderober och vinskåp kommer ytterligare ett gäng flaskor och så bidrar vi med lite matlagning i förväg. Men först en god aptitretare.

Visst är det underbart när rosé får färgnyanser av nyputsad koppar!
Här bjuds en fascinerande, animalisk doft av välhängt kött, läder, nougat och tryffel. Frukten befinner sig någonstans mellan smultron och blodapelsiner. Så fint det är att sniffa på! I munnen är det här ett charmerande vin, ganska mjukt i mousse och syror med en sötaktig pinotfrukt, liten bitterhet och fina mineraltoner. Hade vinet haft mer ryggrad hade det aspirerat på storhet. Nu är det bara väldigt gott, och det räcker fint ikväll. (90)

NV Laurent-Perrier Cuvée Rosé Brut

Påminner i stilen om Dosnon & Lepage Recolte Rose som det utvecklas med ett halvår under korken. Där finns bättre stringens samt en mer human prislapp.

FLIGHT 1

Första vinet är mörkt rödbrunt med orange kant. En öppen, mättad och ganska mörk doft med tydlig karaktär av rostade ekfat. Tjära, surkörsbär, cherry coke, balsamico, mynta och multnande löv. Vänlig och balanserad smak, storlek king size. Gott om modern sötfrukt, coca-cola och nyponsoppa. Len munkänsla och uppmjukade tanniner. Hyggligt frisk syra, men helhetsintrycket är ganska varmt. Gissningsvis 97 eller 00. Tappar lite i glaset, allra bäst i början. (92-93)

1996 Paolo Scavino Barolo Carobric

Ser man på! Nej, 1996 Carobric håller inte riktigt samma klass som 1996 Bric dël Fiasc, där finns en annan elegans och struktur. Men lyckligtvis var kvällens flaska bättre än det här smakprovet ;-)

Andra vinet har en transparent, medelljust granatröd färg, mycket klar och fin, i stort sett helt utan bruna nyanser. Traditionell, blommig barolodoft av gammalt båthus och målarverkstad. Svart te, champinjoner, höstskog, mynta och yllesocka. Smaken är slank och lite fruktgles med en frisk, kantig, nästan hård syra. Tanninerna är nedsmälta och avslutningen lite torr. En härlig upplevelse av svunna tider i Barolo! Uppenbarligen ett bottilagrat vin och ganska gammalt trots den förvånansvärt friska färgen, troligen en sjuttiotalare. (91)

1978 Paolo Cordero di Montezemolo Barolo Vigna Enrico VI

Hoppsan, här var vi tvungna att läsa på i efterhand, eftersom inga klockor ringde i minnet. Paolo Cordero (1920-1987) är en av legendarerna i La Morra, genom sin mor arvtagare till vinmarker ägda av den inflytelserika släkten Falletti. 1965 köpte han vingården Enrico VI, en del av cru Villero i Castiglione Falletto.

Tredje vinet är mörkt rubinrött med utvecklade bruntoner och finkornig fällning i glaset. En underbart parfymerad doft av ros och viol. Läckra fattoner av menthol, lakrits, kokos, farin och bränt socker. I munnen är det ett lent och behagligt vin med finpulvriga tanniner och delikata syror som griper tag och vrider om salivkranarna ordentligt. Aromer av söta jordgubbar samsas med utvecklade multnadstoner. Ett perfekt möte mellan modernism och tradition. Avgjort bäst i flighten. (94-95)

1997 Conterno-Fantino Barolo Sorì Ginestra

Gabriel spikar såväl producent, vingård som årgång. Respekt!




FLIGHT 2

Första vinet är varmt rödbrunt med orange skimmer och en finkornig fällning. Utvecklad doft av höstskogens multnande löv och vasaskeppets tjära. Söta parfymslingor av torkade rosor, torkade körsbär och bokna äpplen. Blir dovare med tid i glaset och drar mot soja och fudge. En makalöst god doft! Hög (garv)syra driver smaken och ger vinet en helt kompromisslös struktur. Munkänslan är slank, den seniga frukten har ett småkärvt motstånd och eftersmaken blir rejält lång. Mest traditionell i flighten, ger också vissa associationer till gamla baga-portugiser. Skriker ovillkorligen efter krämig risotto och har lika vässade knivar som Jack The Ripper. Gillar stilen! (93)

Ett vin från vår källare. Parker delade ut 92p och ett drickfönster på 2010-2025. Vi var alltså lite heta på gröten men vinets personlighet tycktes ändå i stort sett helt färdigutvecklad. Frankofilen tyckte att det var lite i snipigaste laget, och spikade snyggt både producent och årgång med hyfsat färskt minne av 1996 Colonnello. Gissningen blev 1996 Cicala. Inte illa!

1996 Poderi Aldo Conterno Barolo Bussia Soprana

Andra vinet har en mörkare, matt brunorange färg. Galet mycket tandkräm i början, alltså spearmint eller pepparmynta. Inledningsvis en doft i obalans: skogsbrand, rostat, svamp och coca-cola försöker fåfängt ta sig igenom. Blir dock bättre efterhand, breddar ut med orientaliska kryddor, sandelträ och söt hallonfrukt. Smaken är modern och hedonistisk med slösande sötfrukt, cola, farinsocker och tonvis med rostade fattoner. Inte precis en elegant barolo - men mjukt, balanserat och behagligt att dricka på egen hand. Lite uttorkande ektanniner i avslutningen. (90)

2000 Ceretto Barolo Bricco Rocche Brunate

Vi testade 2000 när det släpptes för kanske fyra år sen och tyckte det var rätt så drickfärdigt redan då. Som klippt och skuret för amerikanska turister i piemonte - vi blir inte direkt sugna att snickra vidare på den här relationen.

Tredje vinet uppvisar en mörkt sammetsröd färg med ett påtagligt ädelt utseende. Först är vinet lite knutet på nosen, men öppnar snart upp till den ljuvligaste crème de cassis. En enormt fin och renfruktig doft med höga övertoner av blommor och pinje, där faten bidrar med kittlande bittermandel och söt mandelmassa. Frukten byggs ut med mosade hallon och en klick jordgubbssylt. I munnen får vi en enorm struktur med suveränt fokuserad syra och fullmogna, fruktiga tanniner. Just att frukten i detta vin är så enormt ren, läcker och ungdomlig - vi är bara i början av något stort. De mer typiska barolomarkörerna har inte utvecklats ännu - ikväll pratar vi mest internationell mästarklass och det räcker väldigt bra för tillfället. Kan det vara Spinettas Campé från början av detta decenniet? (96+)

1999 Paolo Scavino Barolo Rocche dell'Annunziata Riserva

Häpnadsväckande ungdom - vilken potential. Kvällens vin!



FLIGHT 3

Första vinet har en klar, ungt granatröd färg med ljusare orange kant. En parfymerad doft av viol, mörkare körsbär, cocktailbär, lim och lösningsmedel. Men också ett brettigt, funkigt drag med aningar av armsvett, dålig andedräkt och otvättat säte. Vi noterar en tydlig grönhet som av paprika, pelargonstjälkar och äppelskal. Smaken är slank och behaglig med mjuka, friskt äppliga syror och sandiga, lätta tanniner. Uppför sig klart bättre i gommen än på nosen. Ett traditionellt och kontroversiellt vin som absolut inte visar sitt bästa ikväll. Men vi hoppas och tror ändå på bättre kickar i framtiden. Göm och glöm. (90-91+)

2004 Roagna Barolo Vigna Rionda

Besvikelse låter trist, men det var väl ändå så det kändes för flera av oss. Inte minst efter Vinosapiens hyllning härom veckan. Vi gillar ju Roagna och måste nog reda ut saken i lugn och ro hemmavid. Frågan är bara hur länge man ska lufta för att det ska visa sitt bästa?

Andra vinet ger rejält med fat, jordnötter och andra rostade toner. En oväntad och märklig frukt med aromer av aprikos, cassis, tutti-frutti och lösgodis som känns nya världen och inte vidare typisk för barolo. Örter, mynta och tandkräm på toppen. Vinet gör dock betydligt bättre ifrån sig i munnen. Sköna syror och stabila tanniner. Bra intensitet och driv samt en ganska hyfsad längd, även jämfört med nästa glas som dock har en bättre harmoni att bjuda på. Avslutningen är lite ektorr och bitter. (89-90)

2002 Paolo Scavino Barolo Bricco Ambrogio

Enrico Scavino är mycket stolt över sin nolltvåa. I och med att just Bricco Ambrogio undgick hagel blev det den enda av hans vingårdsbaroli som buteljerades från det katastrofala året. Bättre än väntat från 2002.

Tredje vinet har en mörkare rubinröd färg. Doften är rätt maffig och fin med bra integration mellan frukt och moderna fat. Rostbiffsliknande mineraler och bittermandel från faten. Harmoniskt och inbjudande vin med läskande mineralitet och goda tanniner. Kryddig fatrostning och skön nebbafrukt åt det mörkare körsbärshållet. (91)

2004 Matteo Corregia Rocche d'Ampsej Roero

Vi har smakat vid ett tidigare tillfälle. Det imponerade nog lite mer då, men är ett gott glas även denna gång. Men ikväll når det inte riktigt upp till topparna från barolo.

Fjärde vinet har en ljust varmröd färg. Doften är knuten och smått burgundisk med röda vinbär, lingon, fudge och lakrits. Lingonsyrlig smak med medelmåttigt grepp, små lätta tanniner och en grönt kartig avslutning. Vissa likheter med en omogen pinot från ett mellanår i bourgogne. Ingen höjdare. (88)

2005 Massolino Barolo

Tredje gången gillt, med samma betyg. Tidigare provad hemma och hos Munskänkarna.




FLIGHT 4 - EXTRA

Första vinet har en hedonistisk och vansinnigt läcker doft av körsbärspralin, ljus choklad och mandelmassa. Oemotståndligt att sniffa på! Smaken är saftig och ytterst välbalanserad med sandiga tanniner och elegant terroirkänsla. Här finns redan en suverän drickbarhet. Smeksamt, elegant och lyxigt. Får vi säga feminint? (93)

2005 Fratelli Cigliuti Barbaresco Serraboella

Barbaresco är som skapt för den som inte orkar vänta på njutningen.

Andra vinet har en mogen doft av sjöbod och målarverkstad med lösningsmedel. Söt vedig frukt, lakrits, mynta, mineraler och multnande undervegetation. Ett traditionellt och vin med slank kropp, härliga syror och lite uttorkande tanniner. Yeah!! Dock inte lika fascinerande som 78:an i den första omgången. (90)

1987 Fiorenzo Nada Barbaresco

Tredje vinet lyser av mörkare varm rubin med bruna nyanser. Söta hallontoner, fina fat med vanilla fudge, lakrits och en varm konjakston. Ett rent ut sagt djävulskt gott vin med bra bett, läskande syra och sköna tanniner som fyller upp hela gommen. Så jäkla snyggt! Sandrone, klämmer Gabriel till med. Och en prislapp på 400-500 spänn. (92)

2004 Cascina Cucco Barolo Cerrati

Minns ni när Fredrik Strage gjorde avbön för sin trea till Arn, och delade ut hundralappar till besvikna tittare utanför biografen. Vi vill be om offentlig ursäkt för att vi två gånger tidigare gett för lågt betyg till detta vin. I det här sammanhanget fattar man hur pass bra det är. Som botgöring ordnar vi gruppekøb från Danmark. Årets mesta barolofynd, inköpt i somras hos Carlo Merolli för 165 DKK.



LA GRANDE FINALE

Timmen har blivit sen och sinnena är väl inte längre de skarpaste. Men ett vin återstår. Glaset uppvisar en tät, mörkt blåröd färg - vi har lämnat piemonte. Doften ger renaste burgundisk grenache med söta jordgubbar, mörka hallon, ljus choklad och syltad apelsin. En frisk örtighet med ljusa toner av rosmarin och mörkare noriark svävar ovanpå. Smaken är ytterst krämig och len med en känsla av ungdomlig malolaktisk youghurt. Vinet är absolut fullpackat med läcker sötfrukt och mjuka men fräscha syror. Avslutningen bjuder på sötlakrits och pastis, precis som sig bör i södra frankrike. Ett strålande vin med otvetydig nollsjuakänsla. (95)

2007 Domaine La Barroche Châteaneuf-du-Pape Cuvée Pure



Till slut: tusen tack till Ulrik för värdskapet och den lysande generositeten - och till hela sällskapet för just det, gott sällskap och ännu fler viner.

ps. Fler noteringar här, här och här.