Några gånger om året drar Carlo Merolli till med ordet "SCOOP" (i versaler, såklart). Definitionen lyder som följer: "En scoopværdig vin skal udover at smage rigtig godt, også byde på en pris, der er tiltalende for jer, og der skal være flasker nok af den, så ingen går forgæves". Det här är tredje scoopet i år, och man måste imponeras av den tillit Carlos kundkrets känner för sin pusher. Av onsdagens 200 lådor återstod igår endast 66 - alltså över 1600 flaskor sålda på knappt fyra dagar.
Låt oss titta närmare på vad ståhejet handlar om. Det vi har i glaset är alltså en "vanlig" chianti av ekologiskt odlade druvor från området strax väster om chianti classico-zonen. Druvmixen består av 85% sangiovese, resten lika delar colorino, canaiolo och malvasia nera. Mest uppseendeväckande är Pietro Majnonis tilltag med "dubbel skörd", istället för grönskörd. Metoden går ut på att hälften av druvorna skördas när de precis nått mognad. Samtidigt klipps dåligt utvecklade klasar bort, liksom sådana som angripits av svamp eller röta. De resterande druvorna skördas efter ytterligare 15-20 dagars mognad på rankan. Det färdigjästa vinet uppfostras i emaljerade betongtankar under ett år.
2010 Majnoni-Guicciardini Chianti (Etichetta Bianca) har en rätt rustik doft som spretar åt två olika håll: dels det lätt omogna i form av en grön örtighet (likt salvia eller malört), dels det lätt övermogna, med brända toner och en dragning åt russinhållet. I mitten finns den klassiskt "sura" sangiovese-karaktären av mörka körsbär, och en lustig kardemumma-krydda. Smaken är livligt syrlig, rakt ur flaskan snudd på spritsig (jfr governo-metoden, där man tillsatte russin för att biffa upp chiantin med en andra jäsning). Aromerna i munnen handlar på rättframt vis om surkörsbär med inslag av svart te. Avslutningen nyper till med det lite bittra och "råa" bett som enklare ung sangiovese ofta kan ha. Inget märkvärdigt vin, måste vi säga, men funktionellt och rätt karaktärsfullt. Det besitter precis de egenskaper som gör sig bra till en pizza eller bucatini all'amatriciana.
Vi har tidigare druckit nollsexan vid några tillfällen. Såvitt vi förstår har "Etichetta Bianca" inte riktigt samma druvkomposition som de där magnum-bastflaskorna, men nu liksom då är det den opolerat proletära personligheten som är behållningen när glaset är tömt. Det finns onekligen något kontroversiellt med stilen, och ett till två års flasklagring lär inte skada. Ett dygn i kylen sätter ihop vinets komponenter till en rikare helhet och ger en fingervisning om att vi inte sett det bästa än.
Sånt här tjut ska inte kosta många pengar. Carlo Merolli tar 75 DKK/SEK.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar