2008 Catherine et Claude Maréchal Pommard La Chanière

Domaine Maréchal har bjudit på en hel del trevliga drickupplevelser genom åren. Vi minns de tre årgångarna kring millennieskiftet som riktigt goda - likaså härliga 2002 och den snabbmognande nollfyran - men den tokprimära, tanninrika nollfemman ska vi inte ens fundera på att öppna än på några år. 2006 missade vi - släpptes väl aldrig här? - och 2007 var väl i sanningens namn lite gles i väven även om vi hoppas på utveckling.

2008 Pommard La Chanière visar upp en sval frukt åt det mörkare hållet, med vissa associationer till syrah och gamay. Barrskog med dofter av bark, mossa, lingonris och stensöta. Lingondricka och riven muskot. Det doftar syrligt. En nordisk nos, ett sniff för skogsmullar.

När vi smakar bjuder vinet upp med en rejält hög syra, kartighet och viss bitterhet. De lingonlika aromerna får stöd av muskotkrydda, örtiga tanniner och taktila sensationer av sten. Avslutningen klipper av och lämnar en knastertorr och uppfriskande men också klart kort eftersmak.

Det här är ett friskt vin som läskar strupen och bjuder motstånd under vägen. Årgången bidrar till ett kompromisslöst uttryck som är raka motsatsen till publikfriande, och om vi jämför med Schäfer-Fröhlichs nollåtta från Nahe så gav den faktiskt intryck av att ha vuxit på en betydligt varmare plats. Hur som helst verkar det finnas substans nog för lagring, och några knutar kommer säkert att lösa sig längs med vägen, allteftersom mognadstonerna kommer till.

Men det är inget vi tänker ta reda på. När det gäller skogigt sval nollåtta-pinot i den här stilen satsar vi hellre på Philippe Gilberts bägge Menetou-Salon från kalkstensjordar - såväl ståltanksversionen som den fatlagrade. Dels är de billigare (Vinik säljer för 175 respektive 250 kr), dels är de i vår smak bättre. Inte så kartiga, inte det minsta bittra utan rena och harmoniska nog att dricka redan nu - och med potential för lagring.

Hoff Vinhandel via TS 1/6, 299 kr.