Praktiska 3-betygsprovet 2011

"Failure is not an option" bräkte Ed Harris i "Apollo 13". Inför Munskänkarnas trebetygsprov bör grundinställningen vara den motsatta: "Failure IS an option". Blindprovning är svårt, oavsett erfarenhet. Ödmjukhet är det bästa man kan ha med sig. Det här kan gå hur som helst.

Lokalerna är Läkarsällskapets på Klara Östra Kyrkogata. Det är en fin och lite högtidlig ambiance i det stora rummet med rejäl takhöjd, vita dukar och gott om plats vid borden. Ljusförhållandena är nästan bra, åtminstone för oss som sitter närmast fönstren. Vinerna provas i ISO-glas som kommer in på brickor, varefter man själv får ansvaret att lyfta av glasen utan att röra om i ordningen.

Tema 1 - Vita druvviner

Här ger rätt druva full pott med fyra poäng medan andrahandsalternativet ger två. Tjugo minuter till förfogande.

1. Färgen är mycket ljust vitgul. Doften är ung och aromatisk, tydligt parfymerad, med citrus, persika, litchee och ros. En lätt gewurz? Smaken är ung, ren och helt utjäst. Rätt så god och frisk med en gnutta beska och alkoholkick i slutet. Gissningsvis en enklare gewurztraminer. Pinot gris som reserv.

2009 Fincas Patagonicas Tapiz Torrontés, Mendoza

Första gissningen känns klart rimlig, medan pinot gris fick slinka med ganska omotiverat. Enligt Oz Clarke är Torrontés "...i själva verket flera olika druvsorter, som inte alla har den muscatliknande doft som druvan är berömd för. Torrontés doft kan också påminna om gewurztraminer, och den har även ett drag av luftrenare. Den är blommig, tvålaktig och ibland lätt kryddig." Detta är fortfarande terra incognita för oss, så någon poängplockning var hur som helst utesluten. Här kammar vi noll.

2. Färgen är vitgul. Doften diskret, stenig med kalkgrus, flintrök och lite ylle. Fin frukt undertill, allt som allt ger nosen en känsla av chablis. Smaken bekräftar, torr och god med fin mittfrukt och behaglig syra utan hårdhet. Bra längd med lite stenig känsla. Chardonnay som förstaval och chenin blanc som reserv, även om syran inte har den rätta hårdheten för den druvan.

2009 Michel Laroche "L" Chardonnay, VdP d'Oc

Fyra poäng, tack så mycket. Och vinet är faktiskt förbluffande gott och bra för att kosta 75 spänn. Bör testas på hemmaplan.

3. Färgen är vitgul. Doften diskret med vitblommiga toner, gummi och lime. Det känns som en riesling och just den doftkombon brukar vara australiensisk. Smaken ganska rikt fruktig, med behagligt mjuk syra och en gnutta sötma. Slutet är fruktigt utan mineralkänsla. Nya världen-riesling med sauvignon blanc som reserv.

2009 Delicato Vineyards Clay Station Viognier, Lodi

När man betraktar smaknoteringarna borde de fått oss att överge rieslingspåret. Men doften hade redan sagt sitt. Sauvignon blanc var en ganska omotiverad och dum andragissning. Noll poäng.

4. Färgen är vitgul med något rikare utseende. Doften först diskret, sedan grusdamm och andra mineraltoner, ungt druviga drag av gråpäron med lite persika. Smaken har riktigt bra extrakt, viss fetma och god kraft. Aromer av päron med skaltoner, medelsyra och en kryddighet med alkoholvärme i svansen. Typisk grüner av bättre slag med dito silvaner som gardering.

2009 Schloss Gobelsburg Kammerner Lamm Grüner Veltliner, Kamptal

Nysläppt och bra om man gillar den här druvsorten. Lagras några år tills pärontonerna lagt sig och alkoholen integrerats bättre. Fyra poäng.

Tema 2 - Vita distriktsviner

Här ges maximalt sju poäng för land, region, distrikt/appellation och årgång, plus minus ett år. Hälften för andrahandsalternativen, men man får bara en gissning på skördeåret. Trettio minuter.

5. Färgen ljust vitgul. Doften ung, ren, smått mineralisk och något vegetal. Återhållsamt på ett elegant sätt. Smaken torr, ren och frisk med bra syra, elegans, intensitet och längd. Det vegetala för tankarna till övre Loire, men vi hittar ingen flintrök/krutrök som i Pouilly. Därför Sancerre i första hand med Menetou-Salon i andra.

2009 Quinta do Ameal Loureiro, Vinho Verde

Portugal var tyvärr inte med bland gissningarna, men när man tänker sauvignon blanc av lättare slag så är det klokt att även tänka på vinho verde - det har vi lärt oss vid flera tillfällen. Nu var detta en loureiro vilket inte precis gjorde saken enklare - vanligtvis är det ju alvarinho i vinho verde. En poäng för årgång.

6. Färgen är ljust halmgul. Doften är stor, med massor av rostade fat och kryddtoner. Fruktaromerna är stora, feta och gula med citrus, persika och vanilj. Solmoget och riktigt rejält med ek. Spontant snackar vi chardonnay från nya världen: californien, australien eller sydafrika. Den behagligt torra smaken bekräftar med sin låga syra och småfeta kropp. Men vad som komplicerar intrycket är att smaken borde haft lite varmare alkohol för att uppfylla bilden. Alkoholen är inte över medel, och upplevelsen i munnen har verken tyngd eller värme, men faktiskt en viss elegans - förvirrande. Sydafrika och Tulbagh med Bourgogne och Meursault som alternativ.

2008 Château Larrivet-Haut Brion, Pessac-Léognan

Aj, här tog fatrostningen över totalt. Vi provade nollsjuan så sent som i tisdags, den hade en tydligare druvkaraktär och mindre dominant ek - en bättre version liksom nollsexan.  Svaret ger en poäng för reservlandet och en för året.

7. Färgen är mycket ljust halmgul. Doften ung och ren med fina örter, vit persika, sten och framträdande mineraltoner som drar åt kattlåda. En kittlande och läcker nos, riesling utan tvekan, den lilla örtigheten säger Wachau. Smaken är helt utjäst och mineralstinn med rejält extrakt, stor kropp och bra alkohol runt 13,5 som på intet sätt står ut. Kraft och elegans i förening. Riktigt hög kvalitet och perfekt balans. Extremt bra och lagringsdugligt vin. Alzinger? Wachau med gardering på Kamptal.

2009 A. Christmann Königsbacher Ölberg Riesling Trocken, Pfalz

Har österrikarna börjat tappa upp sina viner i tyskland nuförtiden? Jäkligt bra hur som helst, GG-klass, inga tendenser till övermognad, bra pris, starkt köpläge. En ynka poäng för årgången.

8. Färgen är ljus med lätt rosa/kopparfärgade reflexer. Doften är spännande och annorlunda. Lätt blommig med toner av öljäst, kvittenäpple och cider. Dessutom bivax och antydan till bokna äppeltoner, lite utveckling alltså. Smaken är helt utjäst, men ändå mjukt fruktig, med en hög men inte hård citrussyra och tydlig kalksten i munkänslan. Aromerna är guläppliga med skaltoner. Detta är verkligen gott och besitter såväl elegans som originalitet. Kalksten och hög syra är lika med Loire och chenin blanc, och vinets personlighet hör hemma i Vouvray med gardering på Savennières.

2009 Bourillon d'Orléans Vouvray VV Coulée d'Argent Sec

Såja, äntligen en poängplockare! Men vi trodde att vinet var äldre än 2009 och tappade en pinne där.

Tema 3 - Röda druvviner

Även här ger rätt druva full pott med fyra poäng medan andrahandsalternativet ger två.

9. Färgen blåröd, mörk men transparent. Doften ger mörk bordeauxlik frukt plus ek. Lakrits, malört, korint, tobak, bläck, blyertspenna, lite vanilj. Tycks vara ungt och merlotdominerat, gissningsvis från högra stranden. Smaken är rätt fyllig och generös, oväntat intensiv och kryddig. Vi måste ta med Spanien i bilden. Förstagiss på merlot med gardering på tempranillo.

2008 Kanonkop Pinotage, Stellenbosch

Låt oss gå igenom våra fördomar: detta är inte rökigt och vi hittar inga gummimattor, ej heller eldad bakelit. Inte heller noterar vi kombinationen grönt och bränt. Detta är bra för att vara Sydafrika och pinotage även om vi inte lär springa iväg och handla. Noll poäng.

10. Färgen är svartröd, transparent men med hög densitet. Doften ger rik, mörk sötfrukt med toner av vinbär och plommon samt en rätt hård rostning som doftar bränt eneträ, kryddor och kaffe. Spontant tänker vi Californien och solmogen cabernet. Smaken balanserar högre syra med dito alkohol i en bra struktur med tuffa tanniner och gott om krydda och rondör från ekfaten. Mycket av allt helt enkelt. I slutet får vi ett småbittert bett och tanninerna blir uttorkande i eftersmaken, lite som svart te. Dags att byta spår. Vi är antingen i Toscana eller Ribera del Duero, och i vår smak har man använt alldeles för mycket ek. Sangiovese med gardering på tempranillo.

2007 Cruz de Alba Crianza, Ribera del Duero, Tempranillo

Två poäng för andrahandsalternativet, som borde varit det första om vi lyssnat mer på magkänslan: varm frukt och krydda. Nu blev det sangiovese pga det lilla bittra bitet och te-torkan.

11. Färgen är rödsvart, aningen ljusare än föregående med blåröd kant. Doften är återhållsam med svalare frukt och några vegetala inslag. Mörk frukt med rätt gott om örter, lite blomstjälk och rejält med ekfat åt det moderna hållet. Mörk frukt och fat. Tannat är den första druva som poppar upp i huvudet. Smaken ger rejält med tanniner i en drygt medelfyllig kropp utan sötma. Slutet är lite uttorkande. Kvaliteten är god men inte enastående. Det vegetala draget får oss nu att tänka italiensk cabernet i första hand och tannat får stå kvar som reserv.

2008 Fonterutoli Chianti Classico, Toscana, Sangiovese

Aj, ett tydligt exempel på hur det föregående vinet spelar bort gissningarna totalt. Den här omgången har så mycket tanniner - särskilt fyran - att smaklökarna börjar ta stryk. Vi längtar efter att äta upp den fådda ostfrallan som vi sparat i syfte att rädda gommen om det skulle behövas. Noll poäng.

12. Färgen är mörk med blåröd kant. Doften ger sötare frukt med lätt volatila drag av hallon och något fikon. Svettigt trä och pinje. Det här känns italienskt. Smaken är intensiv, rätt fyllig och lätt kryddig men fortfarande utan någon upplevd sötma. Tanninerna är riktigt tuffa, i slutet tar de ett gruvligt järngrepp på smaklökarna som snyggt går ner för räkning. Inte många druvor kan prestera tanniner av det här slaget. Sagrantino seglar upp på förstaplats, medan aglianico och mourvèdre är med i matchen.

2008 La Bastide Blanche Bandol, Mourvèdre

Kombinationen hallon/fikon borde ha fört tankarna till grenache som utgör en mindre del av vinet. Då är vinet sydfranskt och med hjälp av de tuffa tanninerna zoomar man in på Bandol. Lätt som en plätt!     
Noll poäng, alltså. Dags att äta ostfralla, den smakar fantastiskt. Som avkoppling betraktar vi Klara kyrka genom fönstret.

Tema 4 - Röda distriktsviner

Även här ges maximalt sju poäng för land, region, distrikt/appellation och årgång, plus minus ett år. Hälften för andrahandsalternativen, men man får bara en gissning på skördeåret.

13. Färgen är måttligt tät med blåröd kant. Doften är lite knuten men har en tydliga limtoner och en hel del fat med viss rostning, samt drag av tobak och tjära. Smaken har en sötsaftig inledning och en kryddig mittsmak med alkoholvärme. Måttligt tanninrik och rejält eldig i slutet. Vi väljer Valpolicella i första hand och Priorat i andra.

2005 Morgadio de Calçada Grande Escolha, Douro

En poäng för året. Note to self: lim är något vi brukar hitta i röda portugiser.

14. Färgen är klart blåröd med lila kant. Doften är ungbärig med vinbär, blåbär och hallon samt snyggt genomförda drag av kolsyrejäsning. Mineraltoner och våta stenar är klart positiva. Beaujolais eller cab franc från 2009? Smaken är bärigt saftig med bra koncentration i mitten där fruktaromerna nästan exploderar i munnen. Frisk syra, svalkande mineraler, god sötfrukt och oväntat bra tanniner för vintypen. Alldeles utmärkt! Det känns som aktuella årgången av Duboeufs Morgon, med gardering på Loire och Saumur.

2009 Georges Duboeuf Morgon, Beaujolais

Den här var nog lätt att spika för samtliga deltagare. Första sjupoängaren. Inom parentes inte helt olik vår favorit 2009 Domaine de la Pepière Cuvée Granit vars vinbärsaromer är renare, tanninerna mindre men silkigare.

15. Färgen uppvisar framskridna mognadstoner åt det brunröda hållet, ganska ljust med lite fällning. Doften är utvecklad och rejält brettig med plåster, örter, båthus och stall. Nosen känns bekant från såväl fullmogen Pegau som en gammal Montus CP från -91. Smaken är kryddig, småvarm och örtig. Moget saftig men osöt med lätt uttorkande te-tanniner och tjära i eftersmaken. Gott moget vin men lite över kullen. Châteauneuf och Pegau, kanske en nittiosexa, med gardering på Madiran.

2001 Château Les Ormes de Pez, Saint-Estèphe

Bordeaux på steroider, säger gamlingarna om Pegau. Men här tog tyvärr hjärnan över, eftersom Pegau figurerat vid tidigare prov. Vinet hade brettigheten, men inte stoppningen man kan förvänta sig från Pegau. Två poäng för rätt land som tröst.

16. Färgen är mycket tät, opak med blåröd kant. Doften är öppen och sötfruktig med volatila toner av blåbär, godis, russin, mint och lite eucalyptus. Smaken är riktigt tät och intensiv, kryddig med stor sötfrukt och hög alkohol. Faten är väl inarbetade och tanninerna spelar en underordnad roll i sammanhanget - vinet är trots sin massiva och lite enkelspåriga personlighet ändå lätt att dricka och gilla. Fram med grillen! Barossa shiraz med Mendoza malbec som reserv.

2008 Kaesler Stonehorse Shiraz, Barossa Valley

En sjupoängare till, skönt!

Tema 5 - Söta viner/Starkviner

Sista omgången ger maximalt fem poäng per vin för land, distrikt, förstärkt/oförstärkt och vintyp/tillverkningsmetod. Tjugofem minuter till förfogande.

17. Färgen är mycket ljus, gulvit med glyceroltårar i glaset. Doften är druvig, ren, söt och fint parfymerad med antydan till tvål. Smaken är druvig, ren och god med antydan till skalbeska och en eldig avslutning med drag av anis och lakrits i eftersmaken. Detta kan egentligen bara vara en Muscat de Beaumes-de-Venise. Men ska man ändå gardera med något helt annat får det bli Eiswein från Rheingau.

2007 Georges Duboeuf Muscat de Beaumes-de-Venise

Fem poäng, tack för det.

18. Färgen är djupt brun med grön kant. Doften är nötig och knäckig med fina mognadstoner av tjära och båthus samt kaffe, karamell, muscovado och rik citrusfruktighet. En mycket rik och komplex nos, lätt rustik och väldigt autentisk. Smaken är fantastiskt rik på intryck med rejäl mognad, enorm frukt, kaffetoner, stenighet och märkbara tanniner. Stort och karaktärsfullt, både charmerande och intellektuellt stimulerande. Dessutom ruskigt gott. Ja, faktiskt superbt! Portugal och Madeira Malmsey, alternativt Bual med Spanien och Jerez som reserver.

NV Lustau Emilín Moscatel Superior Solera Reserva, Jerez de la Frontera

Två och en halv poäng, snälla?

19. Färgen är orangegul. Doften har tydliga limtoner med torkade aprikoser, apelsinmarmelad, honung och finns det inte lite saffran? Inte en komplex nos, men trevlig. Smaken är mycket intensiv och helsöt med en fruktig syra som nästan överröstar sötman. Avslutningen är kryddig med relativt hög alkohol även om vinet inte ger ett direkt förstärkt intryck. Riktigt bra även om det inte är stort eller märkvärdigt. Limtonerna lurar oss att tänka botrytis, högre syra och alkohol leder till furmint. Gissningen hamnar i Tokaj med Sauternes som gardering.

2003 Quinta de Bacalhoa Moscatel de Setúbal

Riktigt illa tänkt! Redan färgen är ju Setúbal och muscatdruvan ska väl inte vara så svår att känna igen. Noll poäng.

20. Färgen är rikt orange i olika nyanser, brunare och rödare i mitten och gulare ut mot de grönaktiga kanterna. Doften är mycket fruktig med massor av citrus, särskilt muscat-tonerna av apelsiner, men också aprikoser och lätt brända eller nötiga toner. Smaken rik och intensiv, med fruktig syra, tydligt förstärkt med viss tyngd. Ett gott dessertvin, troligen en Moscatel de Setúbal med gardering på Rivesaltes Ambré som också är gjord på muscat.

NV Campbells Rutherglen Muscat, Australien

En pinne för att vi begrep att vinet var förstärkt. Men muscatdruvan gav tyvärr ingen utdelning.

Så var det klart! Dags att pusta ut över välförtjänt lunch med fläskstek, sås och några överblivna slattar. Summa summarum en riktigt rolig provning, med en liten handfull viner som är värda att gå vidare med på hemmaplan. Särskilda utropstecken sätter vi för Laroches prisbilliga chardonnay, Christmanns imponerande Ölberg-nollnia, en osedvanligt bra Morgon från Duboeuf och till sist den mogna soleran från Jerez. Men cirka 46 poäng av 108 räcker knappast för att klara sig över provets godkänt-tröskel. Vi kanske ses i februari 2013?