Är man på jakt efter tydlig pinosity är det inte alls dumt att leta bland fina lägen och skickliga producenter i Alsace och Tyskland. För ett par år sedan fick vi en härlig upplevelse av Marcel Deiss 2002 Burlenberg. Tyskarna kan, dom också. För att ta ett exempel gav Breuers billigaste Spätburgunder Rouge, som inte varit i närheten av ett endaste fat, en härlig pinotkaraktär med god krydda när vi drack våra flaskor. Ikväll är det upp till bevis för vinmakaren Jean Albrecht. Druvorna till kvällens nysläppta vin har vuxit i lieu-dit Weid i Bollenberg, ett varmt, sydvänt och kalkrikt läge i södra Alsace. Vinifieringen är gjord på traditionellt bourgognevis, i öppna kar med frekvent nedpressning av hatten. Vinet mognade på barriques, varav hälften var nya.
2004 Weid Pinot Noir ser riktigt vackert ut i glaset: en klar, varmt rubinröd färg med brun kant. Vid karafferingen fick vi en tät doft av hallon. I glaset möts vi av en supersnygg fatrostning i skalan från sandelträ via mysk till nytänd rökelse från new age-butiken. Var gränsen går mellan fat och pinotkrydda är omöjligt att säga (och det är ju verkligen positivt), men hur som helst, riktigt gott är det, rentav dreglande gott! Tomatkvistar, nypon, hallon, grustoner, rått kött och en perfekt avvägd sumpighet kompletterar doften.
Vi smakar och får direkt en förvånande mintig fräschör! Här finns fint avvägda syror med drag av rabarber, riktigt bra fruktintensitet, en len munkänsla och ett schysst händelserikt mingel i munnen efteråt. Aningar av tulpan och grön paprika i avslutet stör oss inte det minsta, eftersom balansen mot allt det andra är så bra. En viss utveckling gör att nyponen, kryddorna och de andra typiska dragen för pinot noir kommer fram riktigt fint i förening med den snygga fatkaraktären. Slutsats: vi brukar gilla även lättare pinot noir från Alsace, men här har vinmakaren fått till ett resultat som kan matcha mången fin bourgogne. Vi gillar det skarpt och trär upp ännu ett smultron på strået av minnesvärda bekantskaper därifrån. Jättegott vin! Fler flaskor, tack...
ps. Jämfört med en känd ledfyr som 2005 Beaune du Château är det här betydligt mer givande nu - lika bra som, eller snarare bättre än, Tollot-Beauts 2005 Savigny-Champ-Chevrey eller Domaine Maréchals 2004 Pommard La Chanière. Nollfemmorna från côtes-de-beaune kör möjligen om med tiden, men ikväll är Lucien Albrechts pinot noir helt oemotståndlig - till grillade klubbor av majskyckling med tysk potatissallad (vinägrett, kapris, rödlök och färska kryddörter).
pps. Döm om vår förvåning när vi hittade ett par flaskor 2004 Tignanello i eftermiddags...
2004 Weid Pinot Noir (Jean Albrecht, Domaine Lucien Albrecht, Orschwihr, Alsace)
Bingo på Tignanello -04. Fast den har ju inte varit "slut" så jättelänge. Var det i Passagen? Har ni funderat på att prova -05:an? Jag börjar bli lite nyfiken eftersom det förefaller finnas en del guldkorn i årgången i Toscana.
SvaraRaderaBingo var ordet! Visst funderar vi på att prova 2005 Tignanello. Trots att vi mött många medelmåttiga viner från det året, har Antinori med största sannolikhet lyckats få till ett riktigt njutbart vin...
SvaraRaderaJa, alla verkar ju inte gilla Tignanello lika mycket som jag, och kanske ni, med tanke på att de sällan får riktigt höga provningspoänger. Jag tycker dock att prislappen är anständig och kommer att köpa. Har ni noterat att priset på 99:an i BS höjts till närmast absurda 999kr? Sist jag kollade låg det på 699kr. Ska man tolka det som att Tignanello 2004 är en mycket bra investering för framtiden? Risken är ju att det blir ångestfyllt att dricka flaskorna när de grävs fram om 5-10år;-)
SvaraRaderaEnligt personalen var flaskorna en kundretur så jag hoppade över tillfället. Det är ju svårt att veta hur mycket kärlek de har fått av sin tidigare ägare.
SvaraRaderaVi har druckit upp våra nittionior för länge sedan! Tignanello brukar vara så polerat och snyggt att det är synd att vänta. Priset du berättar om låter som sagt helt absurt. Efter vårt smakprov i november är det inte minsta tvekan om att 2004 Tignanello var ett toppenbra köp. Varför det inte är med på vår årsbästalista är obegripligt! Det var ju så gott redan då, och med kortare lagring blir det förmodligen ännu bättre. Skippa ångesten, vi kommer inte vänta 10 år....
SvaraRaderaÅh Anonym, det var ju en av de anställda som inte hade möjlighet att hämta ut sina undanställda flaskor. Inget problem att de stått där ett halvår...
SvaraRaderaSka spara EN i bortåt 10 år var tanken.
SvaraRaderaJavisst, men har man exempelvis tre kan man ju tänka sig att dricka dem med tre års mellanrum - och få tre olika upplevelser att minnas...
SvaraRaderaDrak 2000 Tign. förre lördag, direkt från vinskåbets 12 gr., som tur var ingen dekant., utroligt bra den 1st timme, därefter väldigt lite doft., så 10 år verkar som absolut max.
SvaraRaderaTyvärr har jag fortfarende 4fl kvar....
By the way, kan Tign iblandt hittas på rea i Köbenhamn til ca 250-300 DKK (normalpris ca 450-500 DKK).
250-300 DKK är i ett lagom pris för Tignanello, tycker vi! Inte är det någon långlagrare heller, precis som du säger, särskilt inte i varma 2000. Gott är det i alla fall, och dina 4 flaskor borde väl hinna gå åt i tid...
SvaraRadera