2003 Delas Crozes-Hermitage Les Launes

Vi har lagat rådjursfilé med rödvinssås och gratinerad blomkål. Det här vinet är en återkommande favorit. Vi har tidigare gillat årgångarna 1999-2001. Det är ett riktigt användbart matvin som smakar mycket och har slank kropp och snygg textur. Inget översötat, kladdigt eller alkoholtungt finner man här. Doften bjuder på nästan skrattretande tydliga rökta korvar och dessutom lite rostbiff. Söta björnbär och hallon, sötlakrits och örter. Smaken är frisk och fruktig men välgörande torr och har en stramt örtbitter avslutning av salvia eller lagerblad. Till största delen har vinet vilat på ståltankar som gynnar fruktigheten. En tredjedel på stora fat lägger till svamptoner och lite lakrits. 2004, när vi besökte Delas showroom i utkanten av Tournon (Saint-Jean de Muzols) fanns också en betydligt kraftigare "single vineyard"-crozes Le Clos att köpa. Borde gå att privatimportera från agenturen.

2003 Crozes-Hermitage Les Launes (Delas Frères, Saint-Jean-de-Muzols, Tournon, Rhône)

NV Launois Blanc de Blancs

Vi knaprar Zetas feloncini med rosmarin före maten. När korken är dragen kommer en intensiv pust av brödjäst som kunde varit brödpinnarnas. Färgen i glaset är vacker, ljust guldgul med små fina bubblor. Den här champagnen har ett helt fantastiskt doftspektrum som är mycket speciellt och lätt att känna igen. Det spelar över russin, korinter, bränt farin, valnötsolja, syltade apelsinskal (suckater), lite pecorino/stall och rik mognad/oxidation, lite som i chardonnay från Jura, eller som i Jacques Selosse Brut. I smaken är syrorna avrundade och smakerna utvecklade. Egensinnigt, lättdrucket och såå gott, När vi provade ett antal champagner senaste nyåret var den allas favorit. Innehållet är 100 % Grand Cru-klassade chardonnaydruvor från byn med det legendariska namnet. Att den är billigare än det mesta från distriktet skadar inte heller.

NV Launois Blanc de Blancs Cuvée Reservée (Launois Père et Fils, Le Mesnil-sur-Oger, Champagne)

2004 Brolio Chianti Classico

Redan vid frukosten bestämmer vi oss för att baka pizza ikväll. Degen är till två tredjedelar durumvete med en bra skvätt olivolja. Skogschampinjonerna fräser vi snabbt med vitlök och persilja. Därtill strimlad kokt skinka i bit och frysta räkor, väl avrunna. Tomatsåsen med balsamico, basilika och olivolja är Sophies special - utklassar det mesta i den vägen. Ut ur ugnen och på med oregano, basilika, mejram och peperolio calabrese. Vad är väl bättre än en ung chianti att dricka till?

Vi köpte nollfyran från en av våra favoriter Villa Cafaggio, vars balans bör vara den rätta för pizza. Ur glaset stiger en doft av... väl begagnade sneakers! Den kemiska formeln är trikloranisol, även känd som korkdefekt. Sens moral - köp alltid två. Annars hade vinet varit perfekt - gräsigt, örtigt med smått kärva körsbär.

Ok, vi fiskar fram en 2004 Brolio. Den är lite mörkare i färgen och tätare i stilen. Doften bjuder på örter och en släng eucalyptus. Mörkare bärfrukt, rostade ekfat, mineral och en aning våt ylletröja. Det sistnämnda låter möjligen inte lockande för alla, men faktum är att om man (hemska tanke) tvingades att välja ett enda av systembolagets röda viner i mellanprisklass att hålla sig till hädanefter så ligger det här riktigt bra till. För det smakar mycket mer - och mycket gott.

2004 Brolio Chianti Classico (Barone Ricasoli, Gaiole in Chianti, Toscana)

2001 Gianni Voerzio Barolo La Serra

Vi älskar den komplexa nebbiolodruvan - så varför har vi inte provat den här barolon än? Doften är intensiv och vinös med ingefära, inlagda körsbär, lite jästa rårörda lingon, slånbär, plommon, tjärpastiller, rosor, mörk choklad, svamp och läder. Smaken attackerar med bra sting av hög fruktsyra och en del strama tanniner, som lovar en bra framtid för den som orkar vänta till 2008. Men redan nu är den här Barolon trots sin relativa ungdom rätt utvecklad och mycket god. Gambero Rosso delar rättvist ut  Due bicchieri. De arma stackarna i USA får punga ut med $100 för det här vinet, här hemma betalar vi 203 SEK :)

Till färsbiffar av rådjur i rödvinssås, ostgratinerad blomkål och gräddstuvad svart trumpetsvamp.

2001 Barolo La Serra (Gianni Voerzio, La Morra, Piemonte)

2002 Thierry et Pascal Matrot Meursault

Aj, så gott! Nu har vi fått tag på en förebild för all världens ekade chardonnayer att lära av, från själva urkällan i Côtes de Beaune. En rik doft med lemon curd, mogna gula äpplen, gula plommon, persika. Nötig, smörig snarare än smörkola, med mycket mineraler, och fattoner inbäddade istället för utanpå liggande och till sist en gnutta vanilj. Så snyggt att det lämnar i bakvattnet alla andra goda viner i liknande stil vi nyligen smakat. Meursault kommer aldrig billigt, men här utväxlas varenda krona i smak - årgången är redan klassisk och börjar mogna riktigt fint.

Till smörstekta gräddstuvade trattkantareller med små trattar av äggpasta.

2002 Meursault (Thierry et Pascal Matrot, Meursault, Bourgogne)

2000 Fontanafredda Barolo Serralunga

Och här har vi det andra vinet att ackompanjera kvällens ankconfit och ankbröst. Den hårt reducerade rödvinssåsen och den gräddiga blomkålspurén både möter upp och rundar av. Första doften är lite osnyggt vass med en smula flyktigt vinägerstick. Men allteftersom Barolon öppnar upp sig i mötet med luften så rullar våg efter våg av dofter fram. Det har faktiskt en del drag gemensamt med Cornasvinet - hallon och lakrits. Men syrah drar åt björnbär, nebbiolo lutar åt plommon. Efter en stund dominerar bittermandel och marsipan, lite senare söt piptobak, läder och sandelträ. Smaken är intensivare, har mer spets och kraft. Strukturen är tätare, men ändå vackert klar, och doft och smak växer med tiden. Det är till sist och syvende rätt poänglöst att tävla i konst tycker vi, båda vinerna excellerar på olika vis i kvällens ankrace.

2000 Barolo Serralunga d'Alba (Fontanafredda, Serralunga d'Alba, Piemonte)

2001 Alain Voge Cornas Vieilles Fontaines

Bra saker som händer firar vi med trerätters ankmiddag: Ankleverterrine. ankconfit och ankbröst. För att toppa det hela ställer vi upp två goda viner i varsin ringhörna. De visar sig ha en del gemensamt och dessutom massor av egen karaktär. Pensionsfärdige kämpen Alain Voge i Cornas bjuder på bonnavin av allra yppersta klass. Den första doften efter karaffering är helt underbar: hallon, lakrits, ett tydligt drag av torvrökt islay malt, jordton och gamla fat. Efterhand sluter sig doften och berättar att vinet redan är på väg in i sin tunnel. Smaken är bred och mjuk med fina fruktsyror. Strukturen är ganska slank, åt Bourgognehållet. Det här är ett befriande vin långt från all modern design. Allt är både fantastiskt subtilt och lite rustikt, som en ankconfit.

2001 Cornas Vieilles Fontaines (Alain Voge, Cornas, Rhône)

2004 Umani Ronchi Le Busche

Vi fortsätter på temat svamp, pasta och ekade chardonnayviner. Eller chardonnay förresten, det här vinet innehåller till hälften den ibland ganska neutrala men aromatiska Verdicchio, allt från det fina läget Le Busche. Här är blandningen uppumpad ordentligt med barriquelagring. Färgen är varmt gyllengul. Doften har först lite mandelblom, sen smörkola, vanilj, honung och piggelin. Smaken är lite eldig med exotisk frukt, en uppstramande kärvhet från faten och bra längd. Höga smaker möts: tortellini med pecorino och gräddstuvade soppar.

2004 Le Busche Marche IGT (Umani Ronchi, Osimo, Marche)

2003 Waterford Shiraz

Lammfärsbiffar späckade med fetaost och tapenade. Ugnsrostade grönsaker. Vinet är ämnat för höga matsmaker. Färgen är tät och blåröd. Doften mycket intensiv och rökig, med starkvinstonade mörka bär, plommon, rostade fat, choklad, och kaffe. Smaken lite väl ungfruktig och bråkig med 14,5% eldighet, men också med en hel del rondör. Det passar maten fint - men vi spar en flaska och hoppas på mer harmoni om något år. Waterford Cabernet tycker vi är bättre balanserad - den finns också i beställningssortimentet.

2003 Waterford Shiraz (Kevin Arnold, Stellenbosch)

2004 Olivier Leflaive Bourgogne Les Sétilles

Nu är vi på jakt efter den där perfekta kombinationen igen...det blir pinfärsk orange trumpetsvamp i gräddsås på pappardelle med extralagrad pecorino calabrese. I såsen samsas också dijonsenap, vitlök, gul lök, svampbuljong, soja, en aning balsamico och tawny port. Därtill dricker vi denna unga men redan smakrika Bourgogne. Färgen i karaffen är vackert gul. En klockren doft av lemon curd - med citronskal, smör, mineraler och vaniljsötma. Bra syror och längd i smaken möter gräddsåsen fint. En riktigt god fatad chardonnay till trevligt pris - som är lika lätt att hitta som att dricka.

2004 Bourgogne Les Sétilles (Olivier Leflaive, Puligny-Montrachet, Bourgogne)

2003 Castello di Brolio

Det som tornar upp sig i förgrunden är svart trumpetsvamp. I bakgrunden 03an av ett lagringsvin vi återkommer till om och om igen. Idag har vi också plockat soppar, tillagat dem i sås med portvin och därtill hjortstek. Vinet är vackert rubinrött åt det blå hållet, helt klart för ögat. Doften är sagolikt god och stiger som en stadig bris upp ur glaset: körsbär, kärnor, bittermandel, dragon, salvia, sten och järn, stiligt rostade ekfat och choklad. Smaken är perfekt ihopskruvad, matchar doften och spretar inte åt något håll, har söt körsbärsfrukt, bra syror och helt mjuka tanniner som inte nödvändigtvis kräver lagring. Vi kommer inte vänta länge på den här årgången. Årgångarna 97, 98, 99 var helt ogenomträngliga som unga, behövde åratal i källare att rundas av till stallig mognad, men inte den varma 2000 som den här påminner om. Fast själva vinmakeriet tycks ha utvecklats sen dess - ännu mer välskräddat. Faktum är att vi för stunden bara kan påminna oss två godare toscanare - nämligen Ornellaia och Siepi - och då är vi på svindlande höjder. Oj, det känns som vi glömt en hel drös. Var snäll och nämn inte Brunello...det senaste intrycket lyser liksom klarast...

2003 Castello di Brolio Chianti Classico Riserva (Barone Ricasoli, Gaiole in Chianti, Toscana)

2001 La Salle de Château Poujeaux

Det här är lillebror till nollettan av Poujeaux som vi drack för någon vecka sen. Den var rätt kraftfull med tydliga tanniner. Här är det yngre stockar, färre nya fat och betydligt mer merlot i en snällare blandning. Doften är inte särskilt stor men god och nyanserad: gräs, blåbär, svarta vinbär, korinter, tobak, lakritsrot. Smaken är trevlig åt det lätta hållet - lite väl tunn, en aning vattnig struktur, inga tanniner att prata om. Rent, gott och läskande pratvin, inte alls matkrävande...det öppnar upp sig med luft efter hand och smakar mer, kanhända får det fler dimensioner det om vi sparar det något år? Vi provar!

2001 la Salle de Château Poujeaux (Moulis-en-Médoc, Bordeaux)

2000 Michele Satta Cavaliere

Ganska sällan hittar man ett vin där priset orsakar myror i huvudet. Bolgheriproducenten Michele Satta säljer Cavaliere via sin website för 33 € - och systembolaget lanserade i måndags ett parti av samma vin för 116 kr. Om orsaken till detta kan vi bara gissa, kanske gör man av med överskottet långt från hemmaplan. Mogna toscanaviner till bra pris gör oss hursomhelst alltid glatt intresserade. Kvällen bjuder på trevligt sällskap, manchego och cacciatora. Doften är rund, stallig, utvecklad med russin, plommon, kryddor. Smaken inte alltför fyllig, ljuvligt drickbar nu och perfekt ämnad för prat med goda tillbehör. I skrivande stund söker nu bara 27 flaskor efter någon som vill ta hand om dem. Vi köpte en låda...och sen köpte vi en låda till.

2000 Cavaliere Toscana IGT (Michele Satta)

2002 Gerard Bertrand Cigalus

Vi är nyfikna på den här super-languedocen. Gerard Bertrand är ju också aktuell med en budget-corbières som vi smakade och gillade förra årgången av i våras. Både den och den nyligen släppta verkar sälja som smör. Men nu är det andra doningar. För runt tvåhundra får man här smaka det absolut bästa av vad södra Frankrike har att bjuda på, från gamla stockar med mycket lågt skördeuttag och supermogna druvor. 1999 uppfanns appellationen Grand d'Oc för de bästa lägena. Det här är lite otypiskt en bordeauxblandning: 50/50 cabernet/merlot. Men den påminner ändå väldigt lite om médoc-viner. Istället känns doften påfallande italiensk. Stall, choklad, körsbär, plommon, örter, en aning balsamisk vinäger. Vidöppen och generöst inbjudande... vilket också kan sägas om smaken, som har ett helt sanslöst drag - fast med mjuka runda tanniner och lite lägre syror än om vinet hade varit gjort i Toscana. Det är helt enkelt jättegott, Nu får ju vinet god draghjälp av lammkotletter som vi gratinerat med vitlök, dijonsenap, ströbröd och därtill couscous royale...och lite senare en bit manchego. Vi rekommenderar alltså sällskap med allehanda höga smaker från kött och ostriket.

2002 Cigalus Grand d'Oc (Gerard Bertrand, Narbonne, Languedoc)

2004 Ca' Rugate Monte Alto

Ett säkert sätt att bli glatt överraskad är att köpa "super-soave". Vilka goda viner det är! Ca' Rugate gör vingårdsbetecknade soave och valpolicella så bra att Gambero Rosso fullkomligt öser bicchieri över dem. Vi häller upp och ser en lovande gul färg. Ur glaset stiger en förödande läcker doft med mandel och nötter och tydlig blommighet av jasmin, apelsin och en hel del fina rostade fattoner. Smaken är härligt fyllig och intensiv med lite tropisk fruktighet och lång delikat eftersmak. Med kortare lagring kan nog faten gå in ännu bättre i smaken. Ikväll dricker vi vinet till fiskburgare av lax och torsk.

Ca' Rugates 2004 Monte Fiorentine rankades som Italiens fjärde bästa vita vin (!) i ovannämnda bibel. Och finns till helt rimligt pris i B-sortimentet. Det vinet får vi nog inte glömma att beställa.

2004 Ca' Rugate Monte Alto Soave Classico (Veneto)