Folk som påstår att alla viner av gröna druvsorter gjorda med rödvinsmetod (=orangeviner) är likadana har helt enkelt inte smakat tillräckligt.
Men de druvkaraktärer som vi alla lärt oss känna igen i kalljästa, reduktivt vinifierade vitviner blir ju något helt annat i och med skalmacerationen. Alla exemplen var fullt utjästa på samma sätt som röda viner. Skalkontakten varierade stort, från en vecka till sex-sju månader. De hade ändå generellt sett mindre bett i tanninerna än vi kanske väntat oss.
De flesta av vinerna hade olika varianter av mineraltoner åt det torvrökiga och salmiaksalta hållet. Komplexiteten var stor, alltifrån kanderad citrus och grape (Strekov) till mogna aprikoser, honung, hedörter, ädla volatila toner, och förvånansvärt röda bär (Princic).
De smakade förstås som allra bäst med diverse tilltugg. Kokt rosmarinskinka var en av flera hits. Rökt älgkorv en annan. Taleggio en tredje.
Det lättaste vinet inledde. 2009 Paraschos Ponka är en sauvignon/chardonnay som har fått laka ur i bara sju dagar. Slankt och elegant med fin syra. 2010 Amphoreus har legat sex månader på skalen och totalt ett år i amfora. Riktigt rökigt med rostade toner som påminde om ekfat. Det finns mer tanniner här, högre koncentration och lite läder i texturen.
Nya bekantskapen Čotar (uttalas chótar) från Kras/Carso har vi ju helt och hållet Ingvar att tacka för. Två fina flaskor för €16,50 vardera. De har en behaglig lätthet med sin låga alkohol (ca 12%) och sina markerade syror som upplevs lite hårda och trubbiga i en direkt jämförelse. Vitovskan hade en saltare doftprofil medan Malvazijan drog mer åt söta aprikoser och fick mest uppskattning. Några provare invände mot en antydan till "mousiness" vilket bör vara samma sak som Vinosapiens oönskade gåslevertoner.
Strekov 1075 gjorde riktigt bra ifrån sig. Komplexa viner med blomton, kanderade grapefruktskal, citrusmarmelad, linoljade fönsterramar och en liten smörighet. Vid kvällens slut var den komplexa, friska och harmoniska 2011 Rizling Vlašský na šupkách ("welschriesling on the skins") det näst mest druckna vinet, och sådana fakta ljuger som bekant aldrig. Bra jobbat för €18! 09an är lite mäktigare och mer opulent, med högre druvmognad, något lägre syra och högre alkohol (14,5%) och det vara troligen därför gick den åt långsammare.
Bianco Trebez presterade på en alldeles egen nivå. Vinet är gjort av tre druvor: sauvignon blanc och chardonnay som fått 18-22 dagar på skalen och pinot grigio endast en vecka. 02an uppvisade mognande tredjehandsaromer av svamp och ankomna röda bär vilka påpekades drog starkt åt bourgogne-hållet. Ett fantastiskt vin med perfekt balans och harmoni i munnen! Det är utan minsta tvekan det bästa vi provat i den här vägen (just Princics 02a var ju också Strekov-mannen Zsolt Sütös favoritvin, berättade han för oss). 09an är också strålande, om än mer ungfruktig nu. Kan nog bli som nolltvåan med tiden.
Pinot grigion från 2010 var mer av ett ljust rött än orange, fast med högre koncentration och rödbäriga aromer åt nyponhållet.
Bressans nollsexa var riktigt god och spänstig. Bättre än nollfyran, som kändes aningen slapp och där vi misstänkte en svag flaska. Fast vinernas struktur gick mer åt det rustika hållet åtminstone när man jämför med suveräne Princic. Som vanligt är smaken intensiv hos Bressan, liksom syran.
Stanko Radikons 02 Ribolla Gialla kom in mot slutet av provningen (i 50 cl-flaska). I jämförelse med Princics jämnåriga vin märkte man att frukten så smått höll på att falna och att tanninerna upplevdes lite kantigare och den totala harmonin därmed saknades. Ändå ett gott vin och kul att få prova moget.
Gravner fattades uppenbarligen i jämförelsen, men vi har svårt att tro att hans något knepiga och ibland märkligt stumma viner hade klarat sig särskilt bra mot Princics öppna och tillgängliga aromatik.
Den enda producenten vars båda viner vi tyckte inte höll måttet var Pheasant's Tears. De kändes glesa, särskilt Chinuri, och obalanserade, särskilt Rkatsiteli. MW Isabelle Legerons projekt Lagvinari gör mycket bättre georgiskt orangevin.
Och tänk - till slut kom ju den där nollettan från Princic som drogs med kork i somras. Vi skulle nog inte satt den blint som en cab, men den talade dessto tydligare om sitt ursprung. Stora, steniga, lite torra tanniner och obändig mörk traditionalist-frukt. Den dricks kanske allra bäst precis som den är, snarare än att lagra vidare, det gäller bara att möta upp med feta och krämiga tillbehör.
En intressant detalj är att friulierna, bland andra Čotar, kör utan svavel (halter på 10-12 mg/l) medan slovakiska Strekov 1075 svavlar ganska normalt (70 mg/l) eftersom han anser sin källare inte vara tillräckligt kall för att våga köra osvavlat ännu.
VI hade inte något problem med den lätta "musighet" som vissa kände i Čotars viner, men däremot upplever vi deras röda som rejält animaliska och rustika (blir dock bättre med lång luftning).
Vinerna från Strekov 1075 känns däremot helt rena och ingen igår hade några som helst problem med närvaron av svavel.
Kan bara hålla med IV. Tack för genomgången, intressanta tankegångar. Mina erfarenheter av Pheasant's Tears är att flaskvariationen är rätt stor. Har haft några strålande flaskor med ett par vaskats.
Spännande kväll, grymt spännande. Det är härligt att vinvärlden är så fylld av alla dessa stollar som bjuder denna rikedom. Princic, kom till pappa ... Hur står sig Barrals "vita" - en bra flaska från ett bra år - i sammanhanget?
Nu ikväll har vi ett par slattar av Čotars malvazija och vitovska kvar. Nej, det är inga möss i det här vinerna, tvärtom en skön mix av salmiaksälta och torkade aprikoser. Med sina goda syror, distinkta tanniner och återhållsamma alkohol sitter de perfekt till en pikant pimiento-korv från Ardèche. S är förtjust!
09an från Strekov drog tyvärr iväg för mycket åt smör- och vaniljhållet, troligen är det faten som spökar.
Henrik - ingen aning faktiskt... den senaste versionen av Barrals "vita" vi gick igång på var 07an. Inga kvar tyvärr...
Strålande redogörelse från en strålande kväll. Tack till alla inblandade.
Jag har provat rätt många flaskor (ca 30-tal) Pheasants Tears, och har hittills endast haft "svaga" flaskor. Jag tror nog helt enkelt inte det är min smak.
Princic är en klass för sig. Håller med FV om att Gravner kanske saknades. Vi gör om det nån dag, och inkluderar det då!
Vi får hem lite Chardonnay '02 samt Ribolla '02 från Dario Princic inom kort. (Trebez var tyvärr helt slut) Dem kan också vara intressanta i en provning!
Jeg har kun oplevet Trebez i 09-årgangen, men synes også den er fantastisk. Måske lagrer Radikons Ribolla ikke specielt overbevisende - jeg har smagt 01'eren med lidt samme resultat: Flot og spændende, men ligesom ikke wow. Radikons 04 Oslavje (samme blend som Trebez) derimod er i 04-årgangen en af de bedste vine jeg har smagt, ekstremt kompleks, åben og stor. VH Niels
Jag vill veta typ allt
SvaraRaderaprecis...fram med det bara!
SvaraRaderaJag kan ha visst överseende med bilderbloggande när det kommer till, exempelvis, nyhetsprovningar och slikt. Men det här är fan bara elakt. ;)
SvaraRadera/Patrik
Lugn, lugn.
SvaraRaderaOkej,
Folk som påstår att alla viner av gröna druvsorter gjorda med rödvinsmetod (=orangeviner) är likadana har helt enkelt inte smakat tillräckligt.
Men de druvkaraktärer som vi alla lärt oss känna igen i kalljästa, reduktivt vinifierade vitviner blir ju något helt annat i och med skalmacerationen. Alla exemplen var fullt utjästa på samma sätt som röda viner. Skalkontakten varierade stort, från en vecka till sex-sju månader. De hade ändå generellt sett mindre bett i tanninerna än vi kanske väntat oss.
De flesta av vinerna hade olika varianter av mineraltoner åt det torvrökiga och salmiaksalta hållet. Komplexiteten var stor, alltifrån kanderad citrus och grape (Strekov) till mogna aprikoser, honung, hedörter, ädla volatila toner, och förvånansvärt röda bär (Princic).
De smakade förstås som allra bäst med diverse tilltugg. Kokt rosmarinskinka var en av flera hits. Rökt älgkorv en annan. Taleggio en tredje.
Det lättaste vinet inledde. 2009 Paraschos Ponka är en sauvignon/chardonnay som har fått laka ur i bara sju dagar. Slankt och elegant med fin syra.
2010 Amphoreus har legat sex månader på skalen och totalt ett år i amfora. Riktigt rökigt med rostade toner som påminde om ekfat. Det finns mer tanniner här, högre koncentration och lite läder i texturen.
Nya bekantskapen Čotar (uttalas chótar) från Kras/Carso har vi ju helt och hållet Ingvar att tacka för. Två fina flaskor för €16,50 vardera. De har en behaglig lätthet med sin låga alkohol (ca 12%) och sina markerade syror som upplevs lite hårda och trubbiga i en direkt jämförelse. Vitovskan hade en saltare doftprofil medan Malvazijan drog mer åt söta aprikoser och fick mest uppskattning. Några provare invände mot en antydan till "mousiness" vilket bör vara samma sak som Vinosapiens oönskade gåslevertoner.
Strekov 1075 gjorde riktigt bra ifrån sig. Komplexa viner med blomton, kanderade grapefruktskal, citrusmarmelad, linoljade fönsterramar och en liten smörighet. Vid kvällens slut var den komplexa, friska och harmoniska 2011 Rizling Vlašský na šupkách ("welschriesling on the skins") det näst mest druckna vinet, och sådana fakta ljuger som bekant aldrig. Bra jobbat för €18! 09an är lite mäktigare och mer opulent, med högre druvmognad, något lägre syra och högre alkohol (14,5%) och det vara troligen därför gick den åt långsammare.
Bianco Trebez presterade på en alldeles egen nivå.
Vinet är gjort av tre druvor: sauvignon blanc och chardonnay som fått 18-22 dagar på skalen och pinot grigio endast en vecka. 02an uppvisade mognande tredjehandsaromer av svamp och ankomna röda bär vilka påpekades drog starkt åt bourgogne-hållet. Ett fantastiskt vin med perfekt balans och harmoni i munnen! Det är utan minsta tvekan det bästa vi provat i den här vägen (just Princics 02a var ju också Strekov-mannen Zsolt Sütös favoritvin, berättade han för oss). 09an är också strålande, om än mer ungfruktig nu. Kan nog bli som nolltvåan med tiden.
Pinot grigion från 2010 var mer av ett ljust rött än orange, fast med högre koncentration och rödbäriga aromer åt nyponhållet.
Bressans nollsexa var riktigt god och spänstig. Bättre än nollfyran, som kändes aningen slapp och där vi misstänkte en svag flaska. Fast vinernas struktur gick mer åt det rustika hållet åtminstone när man jämför med suveräne Princic. Som vanligt är smaken intensiv hos Bressan, liksom syran.
Stanko Radikons 02 Ribolla Gialla kom in mot slutet av provningen (i 50 cl-flaska). I jämförelse med Princics jämnåriga vin märkte man att frukten så smått höll på att falna och att tanninerna upplevdes lite kantigare och den totala harmonin därmed saknades. Ändå ett gott vin och kul att få prova moget.
Gravner fattades uppenbarligen i jämförelsen, men vi har svårt att tro att hans något knepiga och ibland märkligt stumma viner hade klarat sig särskilt bra mot Princics öppna och tillgängliga aromatik.
SvaraRaderaDen enda producenten vars båda viner vi tyckte inte höll måttet var Pheasant's Tears. De kändes glesa, särskilt Chinuri, och obalanserade, särskilt Rkatsiteli. MW Isabelle Legerons projekt Lagvinari gör mycket bättre georgiskt orangevin.
Och tänk - till slut kom ju den där nollettan från Princic som drogs med kork i somras. Vi skulle nog inte satt den blint som en cab, men den talade dessto tydligare om sitt ursprung. Stora, steniga, lite torra tanniner och obändig mörk traditionalist-frukt. Den dricks kanske allra bäst precis som den är, snarare än att lagra vidare, det gäller bara att möta upp med feta och krämiga tillbehör.
Mer finns att läsa här (tack Ingvar):
http://billigtvin.blogspot.se/2013/09/besok-hos-cotar.html
http://billigtvin.blogspot.se/2013/07/pa-besok-hos-dario-princic.html
http://billigtvin.blogspot.se/2013/10/2009-dario-princic-bianco-trebez.html
http://vinare.blogspot.se/2013/10/slovakien-strekov-1075.html
En intressant detalj är att friulierna, bland andra Čotar, kör utan svavel (halter på 10-12 mg/l) medan slovakiska Strekov 1075 svavlar ganska normalt (70 mg/l) eftersom han anser sin källare inte vara tillräckligt kall för att våga köra osvavlat ännu.
SvaraRaderaVI hade inte något problem med den lätta "musighet" som vissa kände i Čotars viner, men däremot upplever vi deras röda som rejält animaliska och rustika (blir dock bättre med lång luftning).
Vinerna från Strekov 1075 känns däremot helt rena och ingen igår hade några som helst problem med närvaron av svavel.
Tack! Föredömligt kommenterat - mer 'in depth' än vad de flesta av oss andra i vinbloggosfären lyckas åstadkomma i brödtexten...
SvaraRadera/Patrik
Kan bara hålla med IV. Tack för genomgången, intressanta tankegångar. Mina erfarenheter av Pheasant's Tears är att flaskvariationen är rätt stor. Har haft några strålande flaskor med ett par vaskats.
SvaraRaderaSpännande kväll, grymt spännande. Det är härligt att vinvärlden är så fylld av alla dessa stollar som bjuder denna rikedom.
SvaraRaderaPrincic, kom till pappa ...
Hur står sig Barrals "vita" - en bra flaska från ett bra år - i sammanhanget?
Nu ikväll har vi ett par slattar av Čotars malvazija och vitovska kvar. Nej, det är inga möss i det här vinerna, tvärtom en skön mix av salmiaksälta och torkade aprikoser. Med sina goda syror, distinkta tanniner och återhållsamma alkohol sitter de perfekt till en pikant pimiento-korv från Ardèche. S är förtjust!
SvaraRadera09an från Strekov drog tyvärr iväg för mycket åt smör- och vaniljhållet, troligen är det faten som spökar.
Henrik - ingen aning faktiskt... den senaste versionen av Barrals "vita" vi gick igång på var 07an. Inga kvar tyvärr...
Strålande redogörelse från en strålande kväll. Tack till alla inblandade.
SvaraRaderaJag har provat rätt många flaskor (ca 30-tal) Pheasants Tears, och har hittills endast haft "svaga" flaskor. Jag tror nog helt enkelt inte det är min smak.
Princic är en klass för sig.
Håller med FV om att Gravner kanske saknades. Vi gör om det nån dag, och inkluderar det då!
Vi får hem lite Chardonnay '02 samt Ribolla '02 från Dario Princic inom kort. (Trebez var tyvärr helt slut)
Dem kan också vara intressanta i en provning!
/niklas
Smukt line-up og flotte beskrivelser! Tak!
SvaraRaderaJeg har kun oplevet Trebez i 09-årgangen, men synes også den er fantastisk. Måske lagrer Radikons Ribolla ikke specielt overbevisende - jeg har smagt 01'eren med lidt samme resultat: Flot og spændende, men ligesom ikke wow. Radikons 04 Oslavje (samme blend som Trebez) derimod er i 04-årgangen en af de bedste vine jeg har smagt, ekstremt kompleks, åben og stor.
VH Niels