Frankovka Fight Club

Centraleuropas blå signaturdruva är den tredje mest odlade sorten i Slovakien. Arealen är ansenlig - med sina 1 790 hektar frankovka modrá ligger man inte alltför långt efter de 3 000 hektar blaufränkisch som växer i Österrike. Men de allra största planteringarna har Ungern, som kan räkna till hela 8 000 hektar kékfrankos.

Druvans historia förlorar sig i medeltidens dunkel, men modern genetisk forskning har slagit fast att den ena föräldern heter gouais blanc. Den andra är fortfarande oviss, men kan möjligen vara blauer silvaner. Namnledet ”fränkisch” går tillbaks till tidig medeltid, då det användes för att beteckna ett vin av högre kvalitet. Ironiskt nog bär gouais blanc synonymen ”heunisch”, vilket betydde samma sak som enklare vin.

Blaufränkisch har bevisligen potential att ge strålande viner. Förutom att den har en tydlig egen personlighet (som vi tycker mest påminner om syrah, även om den brukar kallas "Centraleuropas pinot noir"), är den transparent för jordmån och växtplats. Den knoppas tidigt men mognar sent, och är därför tacksam för ett varmare läge.

De bästa versionerna vi provat skvallrar om att slovakerna är på god väg att förverkliga sortens möjligheter, och vinerna kan gott och väl jämföras med exemplar från österrikiska Burgenland och ungerska Sopron. Frankovka borde vara ett av Slovakiens starkaste kort inför eventuell framtida export till Västeuropa. Om de inte dricker upp alltihop själva förstås.

Det ligger nära till hands att sätta ihop en rejäl genomgång med alla tre länderna representerade, ett "blaufränkisch battle", för att citera vår medskyldige östeuropa-resenär Niklas J. Det här ska en bli riktigt kul provning, men vi får ge oss till tåls tills i början av nästa år. Vi kunde dock inte låta bli att nosa lite på upplägget med en alltigenom slovakisk "frankovka fight club" igår kväll.

Supersatsningen Elesko odlar sina druvor i Modrá (anrik by utmed vinvägen i Malokarpatská) medan familjeegendomen Karpatská Perla hämtar frukten till sin frankovka nerifrån den södra delen av Slovakien. Naturvinsentusiasten Zsolt Sütö och hans Strekov 1075 hittar man också i nere i varmare Juznoslovenská, endast ett par mil från Ungern. Druvorna kommer från en egen vingård som planterades så sent som 2008.

Första glaset har ett transparent blårött utseende, ungefär som en lättare ung syrah. Doften är ren och fin, lätt floral och smått kryddig med drag av violer, muskot, rotselleri och gröna örter. Själva frukten ger associationer till blå skogsbär, mörka körsbär, blå plommon... men en liten klick aprikos på toppen. Fattonerna är diskreta och kan endast anas som sandelträ, ljusa kryddor och ett uns kaffe.

I munnen ett slankt vin med god fruktsyra och svalvuxna tanniner åt det lätta, strama, örtiga hållet. Bland aromerna märks violer, lakrits och skogsbär. Det finns alls ingen fatbeska som skymmer syran, men däremot en småkärv liten örtbitterhet. Charmigt och druvtypiskt, en drickvänlig mellanviktare. Trevligt och fint balanserat till småtugg och på egen hand, men det har inte riktigt tanninerna att hantera vår ryggbiff med fettkappa.

 2011 Elesko Frankovka Modrá  D.S.C. Malokarpatská

Ett år i stora italienska liggare av slavonsk ek, ett par år gamla. "Neskorý zber" betyder ungefär "spätlese". Många ambitiösare viner är "vyber z hrozna", dvs ungefär "auslese". Alkoholhalten anges till 13% och märks inte heller. D.S.C = Districtus Slovakia Controllatus, jfr österrikarnas DAC. €11.

Andra glaset är lite mörkare, lite tätare i sin blåröda färg.  Nosen öppnar med rökpuffar och signalerar delvis nya fat med toner av eneträ, bastubänk, ceder, kryddor, kaffe och chark. Frukten upplevs lite mognare än i förra glaset. Här finns mörka körsbär, blåbär, blå plommon, kulspetsbläck och viol, men som så ofta i blaufränkisch finns också ett grönt stråk, här som en ton av gröna tomater.

Det här är ett mer avrundat vin än ettan, syrornas högdagrar verkar ha dämpats lite av ekfaten. Här finns en elegant torrhet i balansen, de bordeauxinspirerade fattonerna med arabicaböna och högoktanigt kakaopulver är skickligt infogade. Frukten hålls i lagom stram korsett av eken, men knutarna lösgörs inom några minuter i glaset och klippet i syrorna kommer loss ordentligt. Tanninstrukturen är som skapt för att matcha ryggbiffen med dess givna tillbehör frites och bearnaise, och espresson kommer liksom på köpet i slutet. Balansen är oklanderlig och det är faktiskt riktigt gott med lite barrique ibland.

2011 Karpatská Perla Frankovka Modrá  D.S.C Južnoslovenská

Åtta månader i små franska ekfat, tredjedelen nya. Det här är en "vyber z hrozna" med 13,5 omärkbara procent. €10.

Tredje glaset har en djup, glansig färg. Även doften visar större djup, en större komplexitet och en högre fruktmognad. Denna egensinniga skapelse bjuder på närmast syltiga och lätt volatila drag, över den rika frukten som förenar svarta vinbärsnickel med skogshallon och söta björnbär, gula aprikoser med lavendelhonung. Trots att frukten är så uppenbart mogen finns druvsortens grönörtiga signatur på plats, och dessutom något slags rökig mineralton som påminner om en järnsmedja. Vad som överhuvudtaget inte märks är faten.

Det här är inte helt oväntat storleken större i munnen än de två föregående. Större kropp, sötare och saftigare frukt, större livlighet. Volymer som andas. Troligen också lite högre alkohol, och absolut ingen brist på fruktsyror även om de inte är det minsta hårda. Munkänslan är len och smått viskös, på det viset mer lik grenache än syrah. Det är tätt, friskt och klunkbart på samma gång, en veritabel orgie i ung mogen frukt. Som ackompanjatör till köttbiten övermannas det ändå av tvåan. Skitgott, men snarare ett vin att dricka på egen hand eller till ostarna efteråt.

2012 Strekov 1075 Frankovka Modrá "Classic"  
D.S.C Juznoslovenská

Spontanjäst i öppna kar utan temperaturkontroll. Ett år i små ungerska ekfat, väl använda. 13,5% enligt etiketten, men troligen lite mer. €13,50 (inköpt före etikettering).

En slutsats av den här lilla övningen kan vara att det blir rätt stor skillnad i druvmognad och fyllighet mellan två områden som ligger bara tio mil ifrån varandra. Extra lågt uttag och eventuell sen skörd spär på skillnaderna. Helt olika metoder när det gäller vinifiering och uppfostran ger också vitt skilda uttryck. Trots allt detta är den genuina druvkaraktären hos blaufränkisch/frankovka/kékfrankos i högsta grad intakt, igenkännlig och njutbar.