"Sesamfrön och dvärgbanan" hade nog Richard Juhlin noterat om vårt välkomstbubbel. Tummen upp för sesamfröna, men vi har ingen koll på hur dvärgbananer doftar. Istället får vi chardonnaydruvor lika mogna som Siciliens apelsiner, samt en elegant rostad fatkaraktär, ett pikant drag av sherry och en hel symfoni av jästiga toner som genom åren uppstått i flaskan. De generösa aromerna är väl utvecklade och inslaget av tavelkrita läskar gott. Syrorna har med tiden rundats av på ett behagligt vis, men den superharmoniska moussen är fortfarande pigg nog. "Det är inte Selosse då?" prövar E, och träffar såklart rätt direkt. Kvällens flaska degorgerades i oktober 2007 och är fullt mogen, utan vare sig ungdomens blommande hyacinter eller alltför dominanta sherryinslag. Den som har några kvar bör nog fundera på att dricka upp.
Efter tre timmar i karaffen möter vårt första röda upp med skamlösa förslag. Här slösas det friskt med mogna röda bär, inte minst jordgubbar, eller chamboller som de heter på franska. Ett lager ner avtäcks en markant kalkstenighet i både doft och smak, och nästa stund är det de diskreta fatkryddorna som tittar fram. I munnen: ack så fint! Fräschör, renhet, balans, frukt, mineralitet. "Jag kommer att tänka på Hudelot-Noellat", säger E. Så du har druckit deras chambolle? "Nä, inte än". Jo, det har du visst det, för det är den som är i glaset. Applåder, verkligen stiligt att känna igen stilen! Den här nollnian är ju alldeles underbar att dricka ung, otroligt god nu och ganska mitt i prick på våra preferenser. Här kommer vi knappast vänta ut resterande flaskor någon länge tid. Lika bra att dricka på frukten och lufta istället för att lagra.
Den långa karafferingen gjorde susen med förra vinet, men i nästa glas är det fara värt att vi luftat bort en hel del av den ljusa charmen. Ändå har vinerna en hel del likheter, tycker M - såpass att man skulle kunna få för sig att de hade samma ursprung. Kalkstenen finns även här, frukten är kanske något mörkare, faten mer generöst orientkryddiga och så finns det en pikant citruston och en sval örtighet som helt saknas i första glaset. Smaken är tätare i mitten än vi minns den från tidigare tillfällen, men ger ändå ett aningen stumt intryck som vi inte riktigt känner igen. Här skulle man nog ha satsat på en rak pop'n'pour istället. När vi avslöjar att denna pinne inte är fransk, landar E inom ett ögonblick i Tyskland. Som namnet berättar är vingården extremt stenig med hög andel kalk, precis som i Chambolle-Musigny.
Kall kolsyrejäsning med hela klasar, för övrigt passiv vinmakning, exakt noll procent rostade småfrallor och noll gram svavel också, som det verkar. Den ljust violetta rödfrukten flödar över alla bräddar, smäckfull av saftiga apelsintoner, aningen spritsig, kryddad med kanelstång, lakrisal och mängder av lantlig charm. Klunkabiliteten är skyhög, det är ett vin för lek och lust, ett gladlynt exempel på lyckat naturtjut enligt méthode Néauport. Men vad tusan är det då? Vi slår till med Jean-François Ganevat. Eller kanske Overnoy/Houillon? Bägge är duktiga hantverkare som jobbar nästan eller helt utan svavel. Inte Jura, får vi veta. Nähä, då säger vi Thierry Puzelat och Cheverny. Eller någon av de mindre kända kompisarna från Savoie? Som sagt, den här stilen känner inga gränser. Men tänka sig: detta är faktiskt en pinot noir från Mittelbergheim, Alsace! En som knappast kan förväxlas med de två föregående, och vårt första möte med den här stilen i Alsace (Fricks osvavlade är något annat). Mer om hur vinet är gjort kan man läsa här.
Kvällens avslutning är en riktig lurifax, åtminstone för den som får det blint. Stilen är genuint gammeldags med ganska så framstående svartavinbärstoner och god lantluft, men inte alls så tydlig brett som man ibland kan få sig till livs på denna adress. Generösa stopp med piptobak och en fin grönaktig stjälkighet som för tankarna till cabernet - det pratas om sauvignon eller franc, Bordeaux eller Loire. Men icke! Det här vinet är ju alldeles för stort, köttigt och fruktigt för att den matematiken skulle gå ihop i ett år som gett lite gröna toner. Möjligen då om det kommit från ett prima bergsläge kring Napa Valley? Men det gör det ju verkligen inte. Fast så pass bra är det faktiskt - ja, rentav strålande! Alkoholen tittar inte fram någonstans och det svala året tycks ha flyttat ursprungskaraktären norrut, inga kirschiga ursprungsmarkörer står att finna. Det här är rediga grejor - eller "bordeaux på steroider" som gubbarna brukar säga. Kanske därför det är så knepigt att gissa? Det blir en rejäl överraskningseffekt när vi avtäcker flaskan. Mmm, hundan så gott, det går åt i rasande fart till ostarna. Förresten, ni minns väl rabaldret i våras? Det här är ju vinet som inte borde fått säljas, enligt DN Lördags vinexpert. Själva önskar vi att vi hade köpt mer.
Gott att höra om peakande(?) Selosse och ung Pinot! Drack en Selosse '99 i vintras som påminner om era anteckningar, perfekt balans mellan ung frukt och snygga sherrytoner. Och appråpå Becker, har ni testat standard 10:an som kom nu senast?
SvaraRadera/Erik
Nej inte än, men vi tyckte nog att den senaste 09an börjat tappa lite, alternativt sluta sig. Man borde ju kunna spara dem ett par tre år åtminstone.
SvaraRaderaHar ni druckit någon Becker 09a nyligen?
Nej inte på ett par månader faktiskt, men då var de fortfarande goda och öppna! Konstigt om den redan börjar tappa, man får hoppas på att den bara stänger sig lite. Men iofs vill jag ha min standard-Becker ung.
SvaraRaderaNär fanns Selossen på bolaget, den som degorgerades 2007? Har du koll på det? Grazie!
SvaraRadera"Mitt-i-månaden" december 2007.
SvaraRaderaSB-priserna på Selosse dubblades från 2004 till 2011. Trist, men antagligen ofrånkomligt. Det verkar vara ännu värre nere i Europa med prislappar mellan €85 och €143.
Eller så lyss man till Julles tröstande ord: "Despite this fame, his wines cost nothing compared to Pétrus, Romanée-Conti, or Krug Clos du Mesnil.”
Jag tror att jag väljer att lyssna på de tröstande orden. ;)
SvaraRaderaTackar för informationen
Drack Becker 09 nyligen, o den var riktigt bra, utv o kryddig, med massor av bär o jordgubbar. Skulle dricka inom ett år...
SvaraRaderaDrack själv Beckers instegs-tia i fredags och resterna igår. Känner att den vinner på att drickas ganska direkt efter öppnande, eller efter en knapp timma i karaffen. Och inget att långlagra. Efter ett par timmar knyter den sig, taninerna kommer fram - utan att ha kroppen och frukten att bära upp dem. Men den kalla, steniga primärfrukten gör vinet till ett fantastiskt fynd à 9.50 euro. Vad får du hos SB för de pengarna i Pinot-väg? Ingenting! Men som sagt, nog inget att lagra eller lufta allt för länge. Ställde nyligen Beckers tia mot Meyer-Näkels dito. Beckers vinnande frukt pallade inte den fetare kroppen hos Meyer-Näkel.
SvaraRaderapå tal om bra pn:
SvaraRaderasystembolaget.se/73942
Birk - tack för input, vi har tre nollnior kvar och tar dem nog under det kommande året, precis som du säger.
SvaraRaderaNick Shay - roligt att höra att även tian var lyckad, trots ett troligen knepigare år för pinot på basnivå. Men vi begrep inte det där sista. Vem var det som pallade frukten? Snälla ta det ett varv till ;-)
Vinosapien - ja, den där är ju jättegod. Har du druckit den nu igen?
Spännande att Pegaus 08 är så bra - varför hoppade jag helt över den?
SvaraRaderaI övrigt, undrar om de kommit åt brettproblematiken i källaren - har druckit 05, 07 och 09 i år och ingen av dem har haft någon brett värd namnet - jämför man med t ex 98 och 03 så är det stor skillnad. Låt då avara att de två sistnämnda fått mer tid på sig att bli påverkade av brett.
Vad gäller Steinwingert - hur tolka? Jag drack den för några månader sedan och tyckte att den var superb. Dock inbillade jag mig att den skulle vinna på ett par års lagring för att komma ihop sig/bli lite tätare. Den höll inte på och stängde sig för mig ...
Henrik - kanske för att den var onödigt dyr på SB? Laurence Feraud satte ned sitt utpris ordentligt, och andra har sålt den mellan 100 och 150 kr billigare.
SvaraRaderaSåg din not, kul. Men följde du Steinwingert så länge? Äsch, vinet var såklart fortfarande gott men hade tappat en del av sitt övertonsregister.
Henke Larsson says:
SvaraRaderaNäe men, SB-priset lockade ju inte på Pegau, men ...
Vad gäller Steinwingert, nej, vinet var så gott så inte följde vi det särskilt länge. Jag vill minnas att jag hällde på karaff ca 30 min före take-off, sedan hade vi ju druckit upp flaskan på ett par-tre timmar. I bland undrar man hur mycket av det där "stänga ner som är en ens egen perception och hur mycket som är verkligt.
Syrah-tunnel okej, men allt det här andra som man håller på med; CH9, Chianti, Bordeaux, Pinot N ...
Generellt sett finns det kanske en viss risk för att lufta ihjäl pinot noir. Men just Hudelot-Noellat... alla vi talat med/läst noteringar av säger samma sak, tre timmar gör susen. Så var det med förra flaskan också.
SvaraRaderaAv de vi druckit i sommar (och lyckats spara) uppförde sig Lafarges Volnay VS 07 och Cathiards Chambolle Clos de l'Orme 08 bättre på andra dagen.
Ok, så tydligt jag bara kan:
SvaraRaderaMeyer - hydda även i instegstian. Kan nog springa en stund. Inget stort vin. Men känns mer komplett än Becker. Mörkare och djupare.
Becker - perfekt cirka 50 minuter efter karaffering (lite bornerande och skummig i inledningen). Fin, kall och stenig lättfrukt i cirka 2h. Sedan kryper mer taniner fram. Men där finns inget djup och ingen kropp som lyfter upp dem. Blir bittert och lite kartigt. Har i närtid testat samma vin från 2008, 2009 och då tian. Ganska konsistent kvalitet över åren. Möjligt att tian är något kartigare, lite mer av omogen frukt.
På Pfalz-temat. Drack Rebholz Bundsandstein 2010 Kabinett i helgen. Tala om kvalitet i instegsvinerna! Vilken renhet. Känns som att Rebholz snart kan ta plats i Pfalz-klubben med Christmann, Burklin-Wolf och Bassermann vilken dag som helst. Och visst blir jag sugen på att förlusta mig på några Kastanienbusch.
Kul att det diskuteras Spätburgunder. Jag håller med Nicks omdöme om Beckers 2009 till stora delar, men för mig kändes det dock som den saknade lite frukt redan direkt efter korkning.
SvaraRadera2009 tycker jag Christmanns Spätburgunder var högklassig, otrolgit fin lätt frukt och elegans. När jag nyligen testade 2010:an så var den inte alls av samma klass, kändes utspädd i jämförelse med 2009. Saknade både frukt och elegans men hade istället en framträdande syra. Tidig skörd?
En annan Spätburgunder tillgängligt på bolaget som jag tycker var bättre än becker är Shelter (Baden).
liten not om den braiga pn:
SvaraRaderahttp://vinosapien.com/MyTastings?Wine=1652
Om 2010 Vivier, jag provade Sonoma Coast som visserligen var god, men för 299 kr förväntar jag mig faktiskt mer än klunkbarhet. Ofiltrerad äppeljos är både billig och klunkbart...
SvaraRaderaasi -
SvaraRaderavivier sonoma coast...tumme ned
vivier willamette...tumme upp
OK, jag köpte båda, så jag hoppas du har rätt. Roligt när ett vin blir en glad överraskning.
SvaraRaderaASi
Jag har öppnat 4 av mina flaskor från Selosse där 3 har varit korkdefekta. Jag tycker inte riktigt att han håller måttet. Det var 07:or skall tilläggas.
SvaraRaderaAtt han sedan vägrar att svara på frågor kring detta gör inte att jag tycker bättre om honom.